Små historiska fakta som kan vara intressanta i rollspel

En grej jag tycker är lite synd att få fångar upp är parasitstaden. Alltså en stad som parasiterar så på sin omgivning att samhället praktiskt taget går back. Rom var en sådan stad, och det missas ofta att stadens "proletärer" inte alls var fattiga arbetare utan medborgare som av en eller annan anledning lämnat sitt liv på landsbygden bakom sig men som saknade arbete. Istället utgjorde de grunden för politikernas röster, och deras viktigaste uppgift var dels att rösta "rätt" samt att alstra barn (proles = avkomma).

För att rösta rätt måste alltså sådana som Ceasar göra slut på sin förmögenhet genom att erbjuda klassiska bröd och skådespel.

Hur livet som arbetslös proletär i Rom tedde sig vet jag inte riktigt, men de levde alltså på "allmosor" och kanske någon gig-ekonomisk verksamhet när deras Patron behövde någon tjänst eller när det av annan anledning dök upp något jobb.

Detta har jag sett i typ 0 fantasystäder.

(Obs, Krilloan i Ereb Altor är en parasitstad)
 
Last edited:
En grej jag tycker är lite synd att få fångar upp är parasitstaden. Alltså en stad som parasiterar så på sin omgivning att samhället praktiskt taget går back. Rom var en sådan stad, och det missas ofta att stadens "proletärer" inte alls var fattiga arbetare utan medborgare som av en eller annan anledning lämnat sitt liv på landsbygden bakom sig men som saknade arbete. Istället utgjorde de grunden för politikernas röster, och deras viktigaste uppgift var dels att rösta "rätt" samt att alstra barn (proles = avkomma).
Många menar att det som gör den medeltida staden ny i historien är att den inte är en parasitstad - makten i det feodala samhället är (ofta) inte lokaliserad i staden, så staden kan inte suga ut omgivningen genom statsmakten, utan måste leva på sina egna ekonomiska kvaliteter. Detta är en helt ny social uppfinning.

Relaterat är också att mycket länge har städerna högre dödlighet än nativitet - de måste importera folk, också.
 
En grej jag tycker är lite synd att få fångar upp är parasitstaden. Alltså en stad som parasiterar så på sin omgivning att samhället praktiskt taget går back. Rom var en sådan stad, och det missas ofta att stadens "proletärer" inte alls var fattiga arbetare utan medborgare som av en eller annan anledning lämnat sitt liv på landsbygden bakom sig men som saknade arbete. Istället utgjorde de grunden för politikernas röster, och deras viktigaste uppgift var dels att rösta "rätt" samt att alstra barn (proles = avkomma).

För att rösta rätt måste alltså sådana som Ceasar göra slut på sin förmögenhet genom att erbjuda klassiska bröd och skådespel.

Hur livet som arbetslös proletär i Rom tedde sig vet jag inte riktigt, men de levde alltså på "allmosor" och kanske någon gig-ekonomisk verksamhet när deras Patron behövde någon tjänst eller när det av annan anledning dök upp något jobb.

Detta har jag sett i typ 0 fantasystäder.

(Obs, Krilloan i Ereb Altor är en parasitstad)

Jag är inte säker på att jag förstår sammanhanget riktigt. Att Rom var en "parasitstad" i den meningen att den extraherade mer i form av skatter, militärtjänst etc från landsbygdsbefolkningen än de fick tillbaka stämmer förstås, men menar du att det direkt hänger ihop med att staden hade ett "socialt skyddsnät" i form av spannmålsutdelningarna till medborgare? Eller är det bara två helt separata fakta? De romerska ledarna verkar i alla fall klart ha haft uppfattningen att de inte skulle gå plus på att låta arbetslösa stadsbor svälta.

Romerska proletarii - eller capite censi ("räknade per skalle") som den formella termen var - kunde vara arbetslösa eller arbetare. Det som definierade dem var att de var romerska medborgare som inte ägde någon egendom att tala om; under republiken innebar det de som var för fattiga för att kvalificera sig ens för den lägsta klassen av krigstjänst. Det lite nedsättande uttrycket "proletarii" anspelar just på detta - det enda de hade att bidra med till den romerska krigsmaskinen var sina barn, som med lite tur kunde kvalificera sig för krigstjänst i framtiden. De hade tekniskt sett rösträtt, men som det romerska röstningssystemet var viktat var den marginell - de kontrollerade en (1) av de 193 röstningscenturiorna.

I äldre och populär historieskrivning har det varit vanligt att föreställa sig Rom som fullt av sysslolösa proletarii som inte hade annat för sig än att äta gratis bröd och titta på cirkus, men den bilden verkar ha övergetts av nyare forskning. Proletarii i Rom verkar huvudsakligen ha varit ett, tja, prekariat av diversearbetare och daglönare. Spannmålsutdelningen, även om den förstås var välkommen och kunde vara en livräddare, verkar inte heller ha räckt till att leva på, i alla fall inte om man hade familj (den delades bara ut till vuxna manliga medborgare).
 
Andra exempel på "parasitstäder":
  • Karakorum under Mongolerna på 1200-talet. Befolkning ca 10 000. Rashid al-Din uppger att under Ögedei anlände varje dag ca 500 vagnar med mat och dryck, och varje vagn drogs av sex oxar. Karakorum var ett administrativt center som hölls vid liv rent artificiellt.
  • Akhetaten, ca 1350 f.Kr. byggdes bara för en faraos stora ego. Ca 30 000 invånare. Övergavs när faraon dog, efter vara ca 20 års existens. Staden hade inget värde i sig.
  • Eller varför inte Versailles 1680–1789. En enda stor teater (aka hovet). Efter 1789 går befolkningen snabbt från 60 000 till 25 000 vilket visar att det inte fanns något större värde i majoritetens arbete.
  • Chang'an och Beijing i Kina påminde mycket om Rom iom att de krävde enorma mängder av import för att klara sig. Dock hade de även tillverkning och handel precis som Rom.
  • Edo på 1600-talet. Lagarna tvingade 260 daimyō att upprätthålla residens i Edo. Det drog till sig deras följen på hundratusentals personer. Deras konsumtion krävde återigen hundratusentals hantverkare, etc. Lagarna tvingade alltså fram en miljonstad som levde på (lyx-)konsumtion. Det sämsta med hela systemet är att det de facto förvärrade för resten av landet eftersom länsherrarna inte var närvarande i sina län. Totalt meningslöst och destruktivt för landet.
Sen är det ju iof så att alla dessa städer har en roll att spela iom att administrationen av riket fanns där. Rom, Chang'an och Beijing hade dessutom produktion och handel (även delar av Versailles).
 
  • Edo på 1600-talet. Lagarna tvingade 260 daimyō att upprätthålla residens i Edo. Det drog till sig deras följen på hundratusentals personer. Deras konsumtion krävde återigen hundratusentals hantverkare, etc. Lagarna tvingade alltså fram en miljonstad som levde på (lyx-)konsumtion. Det sämsta med hela systemet är att det de facto förvärrade för resten av landet eftersom länsherrarna inte var närvarande i sina län. Totalt meningslöst och destruktivt för landet.
En intressant sak här är att det är precis samma metod som i Versailles - det handlar om att göra adeln fattigare genom fullständigt onödiga kostnader.

Ett relaterat litet historiskt faktum är att i alla fall delvis är modets uppkomst i Versailles en del av detta - det orsakar ytterligare kostnader för adeln att man måste skaffa nya kläder ofta när modet skiftar.

I Edo behövde man flytta mellan där och hemma och tillbaka årligen, vilket medförde ytterligare kostnader. Lone Wolf And Cub tar upp det åtskilliga gånger, eftersom folk är mer exponerade på vägen.
 
Spannmålsutdelningen, även om den förstås var välkommen och kunde vara en livräddare, verkar inte heller ha räckt till att leva på, i alla fall inte om man hade familj (den delades bara ut till vuxna manliga medborgare).
Om jag minns rätt var den standardmässiga utdelningen en mansbörda, ~25 kg, säd i månaden. Det kan med lite vitamintillskott räcka för den person som får den men befolkningen är ju cirka dubbelt så stor (kvinnorna också) samt att omyndiga ej fick något.
 
Jag är inte säker på att jag förstår sammanhanget riktigt. Att Rom var en "parasitstad" i den meningen att den extraherade mer i form av skatter, militärtjänst etc från landsbygdsbefolkningen än de fick tillbaka stämmer förstås, men menar du att det direkt hänger ihop med att staden hade ett "socialt skyddsnät" i form av spannmålsutdelningarna till medborgare? Eller är det bara två helt separata fakta?
Menade mer att det är en (av flera) faktor som gör att Rom är en parasitstad. Om man nu vill klura på varför ens fantasystad ska vara det.
 
En intressant sak här är att det är precis samma metod som i Versailles - det handlar om att göra adeln fattigare genom fullständigt onödiga kostnader.

Dels att göra dem fattigare, men minst lika viktigt att hålla adeln där kungen/shogun kan ha uppsikt över dem, och hålla dem borta från sina ägor så att de inte kan samla ihop styrkor där.
 
Om jag minns rätt var den standardmässiga utdelningen en mansbörda, ~25 kg, säd i månaden. Det kan med lite vitamintillskott räcka för den person som får den men befolkningen är ju cirka dubbelt så stor (kvinnorna också) samt att omyndiga ej fick något.
Klienter får ju också resurser från sin patron (det går inte att överdriva hur starkt klientväsendet är i Rom), och säkert blandat med jobb och mångsyssleri också, och mat på offentliga fester.
 
~25 kg, säd i månaden. Det kan med lite vitamintillskott räcka

1 kg korn blir 1-1,4 liter siktat mjöl beroende på sädesslag och kvalitet (vi räknar på 1).

1 liter mjöl motsvarar ett fodervärde (fe) om 0,26-0,38 beroende på sädesslag och kvalitet (vi räknar på 0,3).

Fodervärde/foderenheter är en bedömning av hur näringsrikt och närande något är, även hur väl man kan ta upp näringsämnen, men inget om nyttighet.

En normalstor person med en vardag där man anstränger sig kroppsligt behöver 0,7-1,1 fe per dag. Vi räknar på att man behöver 1fe per dag.

… 25 kg sädeskorn ger här 25 liter siktat mjöl och föder alltså en person nästan en månad.

//:korrigera till —>
… 25 liter mjöl = 8,3 dagars matbehov om för en person om man bara äter mjölmat.
 
Last edited:
1 kg korn blir 1-1,4 liter siktat mjöl beroende på sädesslag och kvalitet (vi räknar på 1).

1 liter mjöl motsvarar ett fodervärde (fe) om 0,26-0,38 beroende på sädesslag och kvalitet (vi räknar på 0,3).

Fodervärde/foderenheter är en bedömning av hur näringsrikt och närande något är, även hur väl man kan ta upp näringsämnen, men inget om nyttighet.

En normalstor person med en vardag där man anstränger sig kroppsligt behöver 0,7-1,1 fe per dag. Vi räknar på att man behöver 1fe per dag.

… 25 kg sädeskorn ger här 25 liter siktat mjöl och föder alltså en person nästan en månad.
Vänta, hur räknar du? Om ett kilo säd ger en liter mjöl, och en liter ger 0,3 fe, då behövs tre liter mjöl/kilo säd om dagen för att närma sig näringsbehovet?
 
Om jag minns rätt var den standardmässiga utdelningen en mansbörda, ~25 kg, säd i månaden. Det kan med lite vitamintillskott räcka för den person som får den men befolkningen är ju cirka dubbelt så stor (kvinnorna också) samt att omyndiga ej fick något.

Det är också bara maten. En person behöver även kläder, husrum, ved, etc.

---

Roms befolkning arbetade nog en hel del, men jag köper ändå tanken på att det är en parasitstad i någon bemärkelse. Alternativt skulle man kunna kalla det en "konsumentstad" iom att staden i sin helhet konsumerar mycket mer än vad den producerar - även om man räknar in det administrativa arbetet.

Just i Roms fall så kan man nog precis som @Mogger är inne på se att Röster har fått ett värde. Det finns en kostnad i form av konsumtion för varje Röst.

Även i de andra städerna kan man ofta hitta vad det är som "kostar" konsumtion utan att generera något av värde. För t.ex. Akhetaten så är det bara ett ego som kostar, medan för Versailles och Edo är det härskarens "säkerhet" från sina närmaste undersåtar som kostar.
 
Vänta, hur räknar du? Om ett kilo säd ger en liter mjöl, och en liter ger 0,3 fe, då behövs tre liter mjöl/kilo säd om dagen för att närma sig näringsbehovet?

Sitter på en skakig buss så jag citerade siffrorna (vilka stämmer) men kontrollräknar tydligen inte. Det intressanta är nog mest de faktiska värderna och att detta är för lite (riktigt lite om man bara ska äta mjölmat).
 
En intressant sak här är att det är precis samma metod som i Versailles - det handlar om att göra adeln fattigare genom fullständigt onödiga kostnader.

Ett relaterat litet historiskt faktum är att i alla fall delvis är modets uppkomst i Versailles en del av detta - det orsakar ytterligare kostnader för adeln att man måste skaffa nya kläder ofta när modet skiftar.

I Edo behövde man flytta mellan där och hemma och tillbaka årligen, vilket medförde ytterligare kostnader. Lone Wolf And Cub tar upp det åtskilliga gånger, eftersom folk är mer exponerade på vägen.

Det låter som att man bedrev omfattande konfektionsindustri runt palatset.
 
Det känner jag inte till. Har läst rätt mycket om vikingarnas krig men inte stött på något dylikt - men det kan vara något jag missat, så det vore kul att höra mer.

Sen finns berättelsen om Furstinnan Olga som brände en hel stad med duvor och sparvar. Det är dock antagligen en myt.

Saxo Grammaticus writes (English translation):

"While Fridleif was besieging Dublin, a town in Ireland, and saw from the strength of the walls that there was no chance of storming them, he imitated the shrewd wit of Hadding, and ordered fire to be shut up in wicks and fastened to the wings of swallows. When the birds got back in their own nesting-place, the dwellings suddenly flared up; and while the citizens all ran up to quench them, and paid more heed to abating the fire than to looking after the enemy, Fridleif took Dublin."
 
Back
Top