Quadrante
Grisbonde
Stadsrå(d)
... kissat på trädet ...
Många menar att det som gör den medeltida staden ny i historien är att den inte är en parasitstad - makten i det feodala samhället är (ofta) inte lokaliserad i staden, så staden kan inte suga ut omgivningen genom statsmakten, utan måste leva på sina egna ekonomiska kvaliteter. Detta är en helt ny social uppfinning.En grej jag tycker är lite synd att få fångar upp är parasitstaden. Alltså en stad som parasiterar så på sin omgivning att samhället praktiskt taget går back. Rom var en sådan stad, och det missas ofta att stadens "proletärer" inte alls var fattiga arbetare utan medborgare som av en eller annan anledning lämnat sitt liv på landsbygden bakom sig men som saknade arbete. Istället utgjorde de grunden för politikernas röster, och deras viktigaste uppgift var dels att rösta "rätt" samt att alstra barn (proles = avkomma).
En grej jag tycker är lite synd att få fångar upp är parasitstaden. Alltså en stad som parasiterar så på sin omgivning att samhället praktiskt taget går back. Rom var en sådan stad, och det missas ofta att stadens "proletärer" inte alls var fattiga arbetare utan medborgare som av en eller annan anledning lämnat sitt liv på landsbygden bakom sig men som saknade arbete. Istället utgjorde de grunden för politikernas röster, och deras viktigaste uppgift var dels att rösta "rätt" samt att alstra barn (proles = avkomma).
För att rösta rätt måste alltså sådana som Ceasar göra slut på sin förmögenhet genom att erbjuda klassiska bröd och skådespel.
Hur livet som arbetslös proletär i Rom tedde sig vet jag inte riktigt, men de levde alltså på "allmosor" och kanske någon gig-ekonomisk verksamhet när deras Patron behövde någon tjänst eller när det av annan anledning dök upp något jobb.
Detta har jag sett i typ 0 fantasystäder.
(Obs, Krilloan i Ereb Altor är en parasitstad)
En intressant sak här är att det är precis samma metod som i Versailles - det handlar om att göra adeln fattigare genom fullständigt onödiga kostnader.
- Edo på 1600-talet. Lagarna tvingade 260 daimyō att upprätthålla residens i Edo. Det drog till sig deras följen på hundratusentals personer. Deras konsumtion krävde återigen hundratusentals hantverkare, etc. Lagarna tvingade alltså fram en miljonstad som levde på (lyx-)konsumtion. Det sämsta med hela systemet är att det de facto förvärrade för resten av landet eftersom länsherrarna inte var närvarande i sina län. Totalt meningslöst och destruktivt för landet.
Om jag minns rätt var den standardmässiga utdelningen en mansbörda, ~25 kg, säd i månaden. Det kan med lite vitamintillskott räcka för den person som får den men befolkningen är ju cirka dubbelt så stor (kvinnorna också) samt att omyndiga ej fick något.Spannmålsutdelningen, även om den förstås var välkommen och kunde vara en livräddare, verkar inte heller ha räckt till att leva på, i alla fall inte om man hade familj (den delades bara ut till vuxna manliga medborgare).
Menade mer att det är en (av flera) faktor som gör att Rom är en parasitstad. Om man nu vill klura på varför ens fantasystad ska vara det.Jag är inte säker på att jag förstår sammanhanget riktigt. Att Rom var en "parasitstad" i den meningen att den extraherade mer i form av skatter, militärtjänst etc från landsbygdsbefolkningen än de fick tillbaka stämmer förstås, men menar du att det direkt hänger ihop med att staden hade ett "socialt skyddsnät" i form av spannmålsutdelningarna till medborgare? Eller är det bara två helt separata fakta?
En intressant sak här är att det är precis samma metod som i Versailles - det handlar om att göra adeln fattigare genom fullständigt onödiga kostnader.
Klienter får ju också resurser från sin patron (det går inte att överdriva hur starkt klientväsendet är i Rom), och säkert blandat med jobb och mångsyssleri också, och mat på offentliga fester.Om jag minns rätt var den standardmässiga utdelningen en mansbörda, ~25 kg, säd i månaden. Det kan med lite vitamintillskott räcka för den person som får den men befolkningen är ju cirka dubbelt så stor (kvinnorna också) samt att omyndiga ej fick något.
~25 kg, säd i månaden. Det kan med lite vitamintillskott räcka
Vänta, hur räknar du? Om ett kilo säd ger en liter mjöl, och en liter ger 0,3 fe, då behövs tre liter mjöl/kilo säd om dagen för att närma sig näringsbehovet?1 kg korn blir 1-1,4 liter siktat mjöl beroende på sädesslag och kvalitet (vi räknar på 1).
1 liter mjöl motsvarar ett fodervärde (fe) om 0,26-0,38 beroende på sädesslag och kvalitet (vi räknar på 0,3).
Fodervärde/foderenheter är en bedömning av hur näringsrikt och närande något är, även hur väl man kan ta upp näringsämnen, men inget om nyttighet.
En normalstor person med en vardag där man anstränger sig kroppsligt behöver 0,7-1,1 fe per dag. Vi räknar på att man behöver 1fe per dag.
… 25 kg sädeskorn ger här 25 liter siktat mjöl och föder alltså en person nästan en månad.
Om jag minns rätt var den standardmässiga utdelningen en mansbörda, ~25 kg, säd i månaden. Det kan med lite vitamintillskott räcka för den person som får den men befolkningen är ju cirka dubbelt så stor (kvinnorna också) samt att omyndiga ej fick något.
Vänta, hur räknar du? Om ett kilo säd ger en liter mjöl, och en liter ger 0,3 fe, då behövs tre liter mjöl/kilo säd om dagen för att närma sig näringsbehovet?
En intressant sak här är att det är precis samma metod som i Versailles - det handlar om att göra adeln fattigare genom fullständigt onödiga kostnader.
Ett relaterat litet historiskt faktum är att i alla fall delvis är modets uppkomst i Versailles en del av detta - det orsakar ytterligare kostnader för adeln att man måste skaffa nya kläder ofta när modet skiftar.
I Edo behövde man flytta mellan där och hemma och tillbaka årligen, vilket medförde ytterligare kostnader. Lone Wolf And Cub tar upp det åtskilliga gånger, eftersom folk är mer exponerade på vägen.
Det känner jag inte till. Har läst rätt mycket om vikingarnas krig men inte stött på något dylikt - men det kan vara något jag missat, så det vore kul att höra mer.
Sen finns berättelsen om Furstinnan Olga som brände en hel stad med duvor och sparvar. Det är dock antagligen en myt.