Små historiska fakta som kan vara intressanta i rollspel

Apropå det där med renlighet och spontanjäsning så finns det ett modernt surölsbryggeri med tradition bakåt som när de skulle renovera taket gjorde det i omgångar. Detta då de visste att deras ölkultur satt i väggarna och kanske taket, bokstavligen. Därför bytte de en tredjedel av taket, väntade något år, bytte en tredjedel, väntade något år och bytte sista delen. Tyvärr har jag glömt vilket men det var något av de där kända så som Cantillion. Det kan ju vara en kul grej innan renhetslagar och dylika moderniteter -- förutom att ölen antagligen var spontanjäst syrlig öl så blev det eventuellt en annan öl om man flyttade.
 
Om man ska ut och äventyra i djungeln så är ju tropikhatten (aka tropikhjälm) ett måste. Man tänker sig lätt att det skulle vara en brittisk uppfinning, men så är inte fallet.

Ursprunget är filippinska salakot som kunde vara gjord av bambu, rotting eller andra växtmatserial. Den användes för att skydda sig mot sol och regn.

1785652655996.png
Under spanska kolonialtiden så tog spanjorerna till sig salakoten men började klä in den i tyg och man justerade så småningom formen så att den blev mer hjälmlik.

Det utseendet som vi tänker på fick tropikhatten dock av britterna under deras tid i Indien. De experimenterade med nya växtmaterial (och slutade till slut med kork), klädde in hatten i vitt (och senare khaki) samt gav den ventilationsöppning i toppen. Under andra halvan av 1800-talet så blev den populär bland alla kolonialmakter.

Den var populär eftersom den var:
  • Lätt material som isolerade mot värme
  • Brett brätte som skyddade från sol och regn
  • Ventilation som släppte ut värme
  • Ljust tyg som reflekterade värme
Mycket handlar alltså om att skydda huvudet från sol, värme och regn.

Tropikhjälmar används fortfarande av militärer i vissa sammanhang.

Jag är sugen på att köpa en...
 
Den här satsen ger mig huvudvärk. Förtydliga gärna. 😁

Det kanske var lite korkat formulerat.

De experimenterade med olika växtmaterial och kom fram till att kork (dvs korkekens bark) var bäst. Så de idag klassiska tropikhjälmarna är gjorda av kork, men man tidigare använt bambu, rotting och andra växtmaterial som jag inte förstod vad det var.

Man ville ha ett material som var så lätt, svalt och hållbart som möjligt och då var visst kork det bästa. Man ser ju dock inte korken eftersom hattarna är täckta av tyg.
 
Det här är nog rätt känt, men det är en så pass rolig berättelse så jag tar det ändå.

Frasen "Kilroy was here" kom till på följande vis (med stor sannolikhet, det finns dock andra teorier):
  • Enligt en utredning från 1946 (gjord av American Transit Association) kom frasen från en kontrollant vid namn James J. Kilroy vid Bethlehem Steel Shipyard i Quincy, Massachusetts (stort varv som bland annat tillverkade militära trupptransportfartyg)
  • För att hålla ordning på vilka utrymmen han redan kontrollerat skrev han "Kilroy was here" med gul krita på ställen i fartygen där han varit.
  • Eftersom fartygen snabbt skickades ut i krig så målades inte innandömet (vilket var det normala annars). Därför upptäckte soldaterna texten i svåråtkomliga utrymmen, vilket ledde till myten om att Kilroy redan hade varit överallt
  • Soldaterna tyckte det var kul och började själva skriva frasen på ställen där de kom.
  • Det började uppstå myter om denna mystiska Kilroy som hade varit överallt. Bland annat fanns det soldater som påstod att när de landsteg i Normandie så stod det redan "Kilroy was here" på betonghindrena på stranden.
---

Den här typen av grejer är intressanta att slänga in i rollspel för att göra världen levande och för att få till mysterier som egentligen inte är så viktiga.

Sen kan de så klart visa sig vara väldigt viktiga i vissa fall. Exempel:
  • Healing potions med en viss runa dyker upp på marknaden. De blir populära eftersom de sägs hela lite mer (sant eller inte?) och dessutom smakar de gott. Deras pris går upp jämfört med andra potions.
  • Efter en lång tid upptäcker/förstår rollpersonerna att om man druckit många av dessa potions så har de otäcka sidoeffekter (t.ex. mutationer om man spelar WFRP).
  • Rollpersonerna börjar nu nysta i vem som ligger bakom.
  • Det visar sig dock jäkligt svårt eftersom många andra alkemister har börjat kopiera runan för att tjäna bättre på sina potions (som inte har sidoeffekten). Dessutom har helt andra saker också börjat få runan som nu börjat bli associerat med hög kvalité. Så vem är det som gjort originalen?
  • Och vad betyder runan egentligen och har den någon effekt i sig? Det kanske inte är så bra att dess användning sprids?
  • Etc.
 
Det här är nog rätt känt, men det är en så pass rolig berättelse så jag tar det ändå.

Frasen "Kilroy was here" kom till på följande vis (med stor sannolikhet, det finns dock andra teorier):
  • Enligt en utredning från 1946 (gjord av American Transit Association) kom frasen från en kontrollant vid namn James J. Kilroy vid Bethlehem Steel Shipyard i Quincy, Massachusetts (stort varv som bland annat tillverkade militära trupptransportfartyg)
  • För att hålla ordning på vilka utrymmen han redan kontrollerat skrev han "Kilroy was here" med gul krita på ställen i fartygen där han varit.
  • Eftersom fartygen snabbt skickades ut i krig så målades inte innandömet (vilket var det normala annars). Därför upptäckte soldaterna texten i svåråtkomliga utrymmen, vilket ledde till myten om att Kilroy redan hade varit överallt
  • Soldaterna tyckte det var kul och började själva skriva frasen på ställen där de kom.
  • Det började uppstå myter om denna mystiska Kilroy som hade varit överallt. Bland annat fanns det soldater som påstod att när de landsteg i Normandie så stod det redan "Kilroy was here" på betonghindrena på stranden.
---

Den här typen av grejer är intressanta att slänga in i rollspel för att göra världen levande och för att få till mysterier som egentligen inte är så viktiga.

Sen kan de så klart visa sig vara väldigt viktiga i vissa fall. Exempel:
  • Healing potions med en viss runa dyker upp på marknaden. De blir populära eftersom de sägs hela lite mer (sant eller inte?) och dessutom smakar de gott. Deras pris går upp jämfört med andra potions.
  • Efter en lång tid upptäcker/förstår rollpersonerna att om man druckit många av dessa potions så har de otäcka sidoeffekter (t.ex. mutationer om man spelar WFRP).
  • Rollpersonerna börjar nu nysta i vem som ligger bakom.
  • Det visar sig dock jäkligt svårt eftersom många andra alkemister har börjat kopiera runan för att tjäna bättre på sina potions (som inte har sidoeffekten). Dessutom har helt andra saker också börjat få runan som nu börjat bli associerat med hög kvalité. Så vem är det som gjort originalen?
  • Och vad betyder runan egentligen och har den någon effekt i sig? Det kanske inte är så bra att dess användning sprids?
  • Etc.
Tror Mutants & Masterminds har att Kilroy är kodnamnet för en superspion under andra världskriget eran.
 
När Waterloo (1970) skulle filmas så användes 15 000 sovejtiska infanterister och 2 000 kavallerister från Röda armen. Inför filmen så tränades de i napoleonsk exercis och formationer (det skämtades att regissören hade kommandot över världens 7:e största armé vid tillfället).

I en scen så skulle infanteriet stå i en fyrkant och kavalleriet skulle rida mot dem (och sedan vika undan så klart). Ett problem uppstod: infanteriet flydde! Det var helt enkelt för skrämmande att stå kvar när hundratals (eller tusentals) hästar red rakt emot dem i full galopp. Man försökte ta om scenen flera gånger och man markerade med tejp var kavalleriet skulle vika av, men det gick inte - infanteriet började fly varenda gång trotts att de visste att det inte var någon fara. Till slut fick man skriva om scenen.

Det är helt enkelt väldigt skrämmande att stå kvar när en vägg av hästar dundrar emot en - instinkterna skriker åt en att fly. Jag kan personligen intyga det samma efter att ha varit med ett par gånger när hästar (ponnyn) skenar i ridskolan - och då är det bara enstaka.

Det är lätt att tänka att infanteriet "bara" behövde stå kvar med sina spjut framför sig, men det är inte så bara!
 
Nog inspirerande för världsbyggande och spel i Indien:
"Delhi is haunted—by its ghosts, its ruins, and its unending capacity for rebirth. In the shadow of medieval mosques and Mughal tombs, the past refuses to stay buried. Saints, Sultans, poets, and lovers—all linger in the city’s imagination, their stories shaping how we remember what once was.

In Ghosted, historian and storyteller Eric Chopra journeys through the capital’s most beguiling sites—Jamali-Kamali, Firoz Shah Kotla, Khooni Darwaza, the Mutiny Memorial, and Malcha Mahal—to unearth a Delhi that exists between worlds: a palimpsest where Sufis bless kings, jinn listen to grievances, and begums occupy dilapidated hunting lodges. What begins as a search for Delhi’s haunted monuments becomes a meditation on why we are drawn to the dead and how ghost stories become vessels of collective memory.

Blending archival research with folklore, myth, and reflection, Chopra paints an intimate portrait of a city forever in dialogue with its former selves. Through invasions and rebirths, he reveals that Delhi’s spirit resides not just in its monuments but in the unseen presences that linger among them.

Ghosted is a lyrical, haunting journey through the city’s spectral landscape— an invitation to listen to what its echoes tell us about memory and identity."
 
En av mina favorithändelser är de uppretade souvenirkrämarna vid Artemistemplet som efter Paulus vistelse kände att deras affärside var så hotad att de startade ett upplopp. "Men ÅH! Om den där jävla Jesus är så jävla poppis kommer ju INGEN köpa mina souvenirer!!!!"

Kan ha detaljer fel men typ.
 
När Waterloo (1970) skulle filmas så användes 15 000 sovejtiska infanterister och 2 000 kavallerister från Röda armen. Inför filmen så tränades de i napoleonsk exercis och formationer (det skämtades att regissören hade kommandot över världens 7:e största armé vid tillfället).

I en scen så skulle infanteriet stå i en fyrkant och kavalleriet skulle rida mot dem (och sedan vika undan så klart). Ett problem uppstod: infanteriet flydde! Det var helt enkelt för skrämmande att stå kvar när hundratals (eller tusentals) hästar red rakt emot dem i full galopp. Man försökte ta om scenen flera gånger och man markerade med tejp var kavalleriet skulle vika av, men det gick inte - infanteriet började fly varenda gång trotts att de visste att det inte var någon fara. Till slut fick man skriva om scenen.

Det är helt enkelt väldigt skrämmande att stå kvar när en vägg av hästar dundrar emot en - instinkterna skriker åt en att fly. Jag kan personligen intyga det samma efter att ha varit med ett par gånger när hästar (ponnyn) skenar i ridskolan - och då är det bara enstaka.

Det är lätt att tänka att infanteriet "bara" behövde stå kvar med sina spjut framför sig, men det är inte så bara!
Intressant. Men det kallas väl för kavallerichock av en anledning.
 
Tror att poängen är att många skrivbordsgeneraler tror att det är "ju bara att hålla" och exemplet visar att det är långt svårare än man kan tro.
Absolut. Jag har svårt att tänka mig att jag skulle våga stå kvar i det läget.
 
När Waterloo (1970) skulle filmas så användes 15 000 sovejtiska infanterister och 2 000 kavallerister från Röda armen. Inför filmen så tränades de i napoleonsk exercis och formationer (det skämtades att regissören hade kommandot över världens 7:e största armé vid tillfället).

I en scen så skulle infanteriet stå i en fyrkant och kavalleriet skulle rida mot dem (och sedan vika undan så klart). Ett problem uppstod: infanteriet flydde! Det var helt enkelt för skrämmande att stå kvar när hundratals (eller tusentals) hästar red rakt emot dem i full galopp. Man försökte ta om scenen flera gånger och man markerade med tejp var kavalleriet skulle vika av, men det gick inte - infanteriet började fly varenda gång trotts att de visste att det inte var någon fara. Till slut fick man skriva om scenen.

Det är helt enkelt väldigt skrämmande att stå kvar när en vägg av hästar dundrar emot en - instinkterna skriker åt en att fly. Jag kan personligen intyga det samma efter att ha varit med ett par gånger när hästar (ponnyn) skenar i ridskolan - och då är det bara enstaka.

Det är lätt att tänka att infanteriet "bara" behövde stå kvar med sina spjut framför sig, men det är inte så bara!

Vi skämtade nyligen i min rollspelsgrupp om att i en spelares Dark Ages Vampire kampanj som pågår just nu så tränade spelarna sina soldaters Willpower stat (så att de inte skulle bli galna av att se varulvarna de behövde kriga mot) genom att just rida hästar mot dem och beordra dem att stå kvar tills soldaterna lyckades göra det. Och i min World of Darkness kampanj ökar folks Willpower när de måste jobba för en politikerstyr myndighet och ha kontakt med allmänheten 😂
 
Back
Top