Små historiska fakta som kan vara intressanta i rollspel

Mosuofolket lever i sydvästra Kina och är känt för sina stora, matrilinjära familjer. Barn tillhör endast modern och moderns släkt. Det är också kvinnorna som ärver gårdar, hus, mark, etc. Man bor i stora familjegrupperingar där flera generationer av systrar, bröder, mödrar och morbröder kan bo tillsammans under ledning av en äldre kvinna. ... En intressant variant att använda i rollspel. Kanske fungerar Dvärg- och Orchsamhällen det sättet?
Räcker det inte med drow?
 
Zappo Zaps (namnet är ju episkt) är en grupp som tillhör Songye-folket i Kongo. Under tidiga kolonialtiden så utgjorde de legosoldater för dem Belgiska kolonialmakten (vilket är en riktigt grisig historia i sig). Obs: egentligen var det inte staten Belgien som hade kolonin utan belgiska kungen.

De var också kannibaler och ovanligt brutala. Kannibalism existerade i området, men till skillnad från andra så åt Songye-folket inte bara döda släktingar utan käkade upp besegrade fiender och slavar. De tyckte människokött var gott. Och dessutom billigt - slavkött under den här tiden var billigare än griskött. De värderade också slavar baserat på mängden kött på dem. Ett lite barn var värt lika mycket som en killing medan en storväxt vuxen kunde vara värt lika mycket som tre getter. Kött är kött liksom.

Både slavhandel och kannibalism var egentligen "olagligt" och kolonialherrarna kände mycket väl till detta, men det var inget de såg som ett problem. Tvärtom så var Zappo Zaps populära legosoldater och åtnjöt en särställning. De var effektiva och användes i stor skala av kolonialmakten. Senare ägde de egna gummiplantager och sålde gummi och elfenben till belgarna.

Zappo Zaps beskrivs, bland annat av missionären William Henry Sheppard, som:
  • Alla har tatuerade ansikten
  • De filar tänderna spetsiga
  • De var näst intill nakna - täckte bara över könsorganen. Ibland klädde sig en del i arabiska eller europeiska kläder - antagligen som status.
  • De hade långa spjut och giftiga pilar (de var/är kända för att vara duktiga på smide vilket gav den en fördel i strid och de är även kända för Nzappa Zap yxan som ofta även kan kastas). De använde även skjutvapen som de fick genom slavhandel.
  • De plockade bort ögonbryn och ögonfransar
  • De var långa och resliga - aristokratiska
Zappo Zaps hade varit våldsamma slavhandlare långt förrän Belgarna kom dit. De hade handlat med t.ex. araberna.

Deras ledare antog namnet alltid Zappo Zap - en slags titel.

---

Skälet att just denna grupp är lite mer känd än andra är på grund av skandalen med Kuba (inte ön Kuba) massakern. Det som hände var att kolonialherrarna hyrde Zappo Zap för att tvinga till sig gummi från Kuba kungadömet som hittills inte beskattats. Zappo Zap skickade dit 500 krigare som kallade till sig Kubas ledare som massakrerades. Sedan löpte Zappo Zaps trupper amok och brände ner minst 14 byar. De tog invånarna till fångar - en del åts på en gång, en del användes som sexslavar (våldtäkt var också något Zappo Zaps excellerade i) och en del var tänkta att säljas.

Det hade kunnat sluta där, men William Henry Sheppard sändes dit av kyrkan för att undersöka. Mulumba som var ledare för styrkan visade runt Sheppard. Det fanns halvuppätna kroppar upphängda, stora burar med sexslavar, rester av kroppar som mumsats på, en del kroppar förberedda för styckning, 81 högerhänder låg på tork (de användes som bevis för att man dödat folk av belgarna), etc. Riktigt grisigt alltså. Mulumba skämdes inte alls utan berättade vidare att de hade dödat många fler men de hade redan ätits upp och benen kastats.

Sheppard tog bilder och rapporterade det hela. Det blev en skandal i både Europa och USA. Mulumba blev arresterad - han förstod inte varför, ty han hade ju bara gjort vad han blivit beordrad att göra.

Zappo Zaps förlorade sin särställning efter detta, men det skulle fortfarande ta flera år förrän Belgiska staten tog över kolonin från kungen och det hela kunde börja göras mer humant.

---

Idag är Zappo Zaps välkända för sitt duktiga smide - eventuellt de bästa i Afrika.

---

Denna gosiga grupp kan ju mycket väl användas som inspiration för fiender i rollspel. Men, det som kanske är intressantast är hur maktbalansen mellan denna typ av grupper och kolonialmakten (och belgiska kungahuset) funkade. Kolonialmakten brutaliserade hela området med sitt omänskliga utsugande av rikedom från området.
 
Zappo Zaps (namnet är ju episkt) är en grupp som tillhör Songye-folket i Kongo. Under tidiga kolonialtiden så utgjorde de legosoldater för dem Belgiska kolonialmakten (vilket är en riktigt grisig historia i sig). Obs: egentligen var det inte staten Belgien som hade kolonin utan belgiska kungen.

De var också kannibaler och ovanligt brutala. Kannibalism existerade i området, men till skillnad från andra så åt Songye-folket inte bara döda släktingar utan käkade upp besegrade fiender och slavar. De tyckte människokött var gott. Och dessutom billigt - slavkött under den här tiden var billigare än griskött. De värderade också slavar baserat på mängden kött på dem. Ett lite barn var värt lika mycket som en killing medan en storväxt vuxen kunde vara värt lika mycket som tre getter. Kött är kött liksom.

Både slavhandel och kannibalism var egentligen "olagligt" och kolonialherrarna kände mycket väl till detta, men det var inget de såg som ett problem. Tvärtom så var Zappo Zaps populära legosoldater och åtnjöt en särställning. De var effektiva och användes i stor skala av kolonialmakten. Senare ägde de egna gummiplantager och sålde gummi och elfenben till belgarna.

Zappo Zaps beskrivs, bland annat av missionären William Henry Sheppard, som:
  • Alla har tatuerade ansikten
  • De filar tänderna spetsiga
  • De var näst intill nakna - täckte bara över könsorganen. Ibland klädde sig en del i arabiska eller europeiska kläder - antagligen som status.
  • De hade långa spjut och giftiga pilar (de var/är kända för att vara duktiga på smide vilket gav den en fördel i strid och de är även kända för Nzappa Zap yxan som ofta även kan kastas). De använde även skjutvapen som de fick genom slavhandel.
  • De plockade bort ögonbryn och ögonfransar
  • De var långa och resliga - aristokratiska
Zappo Zaps hade varit våldsamma slavhandlare långt förrän Belgarna kom dit. De hade handlat med t.ex. araberna.

Deras ledare antog namnet alltid Zappo Zap - en slags titel.

---

Skälet att just denna grupp är lite mer känd än andra är på grund av skandalen med Kuba (inte ön Kuba) massakern. Det som hände var att kolonialherrarna hyrde Zappo Zap för att tvinga till sig gummi från Kuba kungadömet som hittills inte beskattats. Zappo Zap skickade dit 500 krigare som kallade till sig Kubas ledare som massakrerades. Sedan löpte Zappo Zaps trupper amok och brände ner minst 14 byar. De tog invånarna till fångar - en del åts på en gång, en del användes som sexslavar (våldtäkt var också något Zappo Zaps excellerade i) och en del var tänkta att säljas.

Det hade kunnat sluta där, men William Henry Sheppard sändes dit av kyrkan för att undersöka. Mulumba som var ledare för styrkan visade runt Sheppard. Det fanns halvuppätna kroppar upphängda, stora burar med sexslavar, rester av kroppar som mumsats på, en del kroppar förberedda för styckning, 81 högerhänder låg på tork (de användes som bevis för att man dödat folk av belgarna), etc. Riktigt grisigt alltså. Mulumba skämdes inte alls utan berättade vidare att de hade dödat många fler men de hade redan ätits upp och benen kastats.

Sheppard tog bilder och rapporterade det hela. Det blev en skandal i både Europa och USA. Mulumba blev arresterad - han förstod inte varför, ty han hade ju bara gjort vad han blivit beordrad att göra.

Zappo Zaps förlorade sin särställning efter detta, men det skulle fortfarande ta flera år förrän Belgiska staten tog över kolonin från kungen och det hela kunde börja göras mer humant.

---

Idag är Zappo Zaps välkända för sitt duktiga smide - eventuellt de bästa i Afrika.

---

Denna gosiga grupp kan ju mycket väl användas som inspiration för fiender i rollspel. Men, det som kanske är intressantast är hur maktbalansen mellan denna typ av grupper och kolonialmakten (och belgiska kungahuset) funkade. Kolonialmakten brutaliserade hela området med sitt omänskliga utsugande av rikedom från området.
Noterar att Leopold inte kastades i fängelse, i vanlig ordning...
 
Noterar att Leopold inte kastades i fängelse, i vanlig ordning...

Självklart inte, hur skulle det se ut?!?

En intressant detalj är att svenskarna var tredje största nationaliteten i Leopolds armé i Kongo. De fick bra betalt och deltog tyvärr i en del grisigheter. En del deltog även i administrationen (som är en ondska i sig som den funkade) och i utforskningen av Kongo. När de kom tillbaka till Sverige så befordrades de ofta och en del fick medaljer för sin "hedersamma" tjänstgöring. Det finns böcker (bl.a. Tre år i Kongo) och dagböcker från svenskarna, men jag har inte läst något av dem.
 
I Uppsala finns en plats som kallas för Norby Helvete - av oklar anledning.

Detta är inte helt ovanligt, det finns visst 77 (och hur kan det vara just 77?) registrerade platser i Sverige som hetat just något med Helvete eller Helvetet. Det har egentligen bara betytt "eländig mark" - typ träsk eller något dylikt.

Samtidigt finns det 367 registrerade platser med Paradis eller Paradiset.

Källa: UNT
Jag bor i närheten av Norby Helvete, det är inte så illa som namnet antyder XD
 
När man bryggde (eller brygger kanske fortfarande på vissa ställen) vissa enklare ölliknande alkoholdrycker så tillför man saliv genom att tugga råvarorna. Ett enzym i saliven hjälper då till att omvandla stärkelse till socker som sedan kan jäsa till alkohol. I modern öl görs detta genom mältning i stället.

Steg-för-steg guide:
  1. Först kokas eller rostas den stärkelserika råvaran (t.ex. majs, ris, hirs, kassava)
  2. Sedan ska den svalna (annars funkar inte enzymet så bra)
  3. Sedan tuggas små portioner ordentligt (oftast av många personer). Man ska visst kunna känna på smaken när det bildas socker - jag är för dålig på att tugga mat för att ha märkt det...
  4. Man samlar ihop den nu rätt kletiga massan i ett kärl
  5. Resten av råvarorna blandas in (ibland kokas det och då slutar enzymet att verka)
  6. Eventuellt silas det
  7. Jäsning - saliven har även tillfört mikroorganismer som hjälper till med jäsningen (vilket var ren trolldom i sig)
  8. Drick! Drycken är sötare i början, men förlorar sötma och blir starkare med tiden. Så man kan reglera sötma vs alkoholhalt (+syra) med jäsningstiden.
---

Det finns visst en argumentation för att detta skulle ha spelat in i berättelsen om Kvaser och Skaldemjödet. Som bekant (?) så uppstår Kvaser från saliven från Asarna och Vanerna. Senare så dödas Kvaser av två dvärgar som brygger mjöd på hans blod. Mjödet tas dock av jätten Suttung som i sin tur blir bestulen av Oden (detta är en mycket snabb sammanfattning). Det här mjödet är Skaldemjödet som gör att den som dricker det blir vis och får förmågan att skalda.

Så det finns en koppling mellan Saliven och Skaldemjödet. Det finns två små problem med teorin:
  • Finns inga belägg för att man använde saliv vid bryggning i norden
  • Man behöver inget saliv när man brygger mjöd eftersom honungen redan innehåller socker (enzymet behövs inte)
Men, det är lite intressant ändå. Kan ju finnas någon form av tankemässig koppling ändå (saliv-bryggning av alkoholhaltiga drycker). Om inte annat så kanske det kunde tillföra mikroorganismerna som behövdes för att få igång jäsningen.

---

Just jäsningen var lite av ett magiskt eller mystiskt steg i bryggning och det fanns en massa olika knep att ta till för att få igång det (om det inte startade av sig självt vilket det antagligen oftast gjorde eftersom man inte var så renlig av sig).

I fantasy-rollspel skulle det kunna vara så att saliv från vissa varelser är särskilt potent för bryggningen. Det kanske till och med ger egenskaper eller smak till ölet? Ett fint värdshus skulle kunna ha olika ölsorter baserat på olika saliv.
  • Dvärgöl - starkt och jordigt. Uppfattas lite som att suga på en sten av de som inte gillar smaken. Föredras av de som utför hårt kroppsarbete då det ger en viss uthållighet. Älskas av gruvarbetare som gör att det gör livet under jord lättare.
  • Alvöl - Luktar blommor och har en fruktig smak. De som inte gillar det säger att det liknar kompost till smaken. Föredras av finsmakare, fruktodlare och konstnärer. Sägs skänka klarhet. Den som dricker det vill inte äta kött på ett tag.
  • Nymföl - ja, ni förstår....
  • Orchöl - ofta förbjudet då det orsakar aggressivt beteende
  • Draköl - ger dålig andedräkt
 
När man bryggde (eller brygger kanske fortfarande på vissa ställen) vissa enklare ölliknande alkoholdrycker så tillför man saliv genom att tugga råvarorna. Ett enzym i saliven hjälper då till att omvandla stärkelse till socker som sedan kan jäsa till alkohol. I modern öl görs detta genom mältning i stället.

Steg-för-steg guide:
  1. Först kokas eller rostas den stärkelserika råvaran (t.ex. majs, ris, hirs, kassava)
  2. Sedan ska den svalna (annars funkar inte enzymet så bra)
  3. Sedan tuggas små portioner ordentligt (oftast av många personer). Man ska visst kunna känna på smaken när det bildas socker - jag är för dålig på att tugga mat för att ha märkt det...
  4. Man samlar ihop den nu rätt kletiga massan i ett kärl
  5. Resten av råvarorna blandas in (ibland kokas det och då slutar enzymet att verka)
  6. Eventuellt silas det
  7. Jäsning - saliven har även tillfört mikroorganismer som hjälper till med jäsningen (vilket var ren trolldom i sig)
  8. Drick! Drycken är sötare i början, men förlorar sötma och blir starkare med tiden. Så man kan reglera sötma vs alkoholhalt (+syra) med jäsningstiden.
---

Det finns visst en argumentation för att detta skulle ha spelat in i berättelsen om Kvaser och Skaldemjödet. Som bekant (?) så uppstår Kvaser från saliven från Asarna och Vanerna. Senare så dödas Kvaser av två dvärgar som brygger mjöd på hans blod. Mjödet tas dock av jätten Suttung som i sin tur blir bestulen av Oden (detta är en mycket snabb sammanfattning). Det här mjödet är Skaldemjödet som gör att den som dricker det blir vis och får förmågan att skalda.

Så det finns en koppling mellan Saliven och Skaldemjödet. Det finns två små problem med teorin:
  • Finns inga belägg för att man använde saliv vid bryggning i norden
  • Man behöver inget saliv när man brygger mjöd eftersom honungen redan innehåller socker (enzymet behövs inte)
Men, det är lite intressant ändå. Kan ju finnas någon form av tankemässig koppling ändå (saliv-bryggning av alkoholhaltiga drycker). Om inte annat så kanske det kunde tillföra mikroorganismerna som behövdes för att få igång jäsningen.

---

Just jäsningen var lite av ett magiskt eller mystiskt steg i bryggning och det fanns en massa olika knep att ta till för att få igång det (om det inte startade av sig självt vilket det antagligen oftast gjorde eftersom man inte var så renlig av sig).

I fantasy-rollspel skulle det kunna vara så att saliv från vissa varelser är särskilt potent för bryggningen. Det kanske till och med ger egenskaper eller smak till ölet? Ett fint värdshus skulle kunna ha olika ölsorter baserat på olika saliv.
  • Dvärgöl - starkt och jordigt. Uppfattas lite som att suga på en sten av de som inte gillar smaken. Föredras av de som utför hårt kroppsarbete då det ger en viss uthållighet. Älskas av gruvarbetare som gör att det gör livet under jord lättare.
  • Alvöl - Luktar blommor och har en fruktig smak. De som inte gillar det säger att det liknar kompost till smaken. Föredras av finsmakare, fruktodlare och konstnärer. Sägs skänka klarhet. Den som dricker det vill inte äta kött på ett tag.
  • Nymföl - ja, ni förstår....
  • Orchöl - ofta förbjudet då det orsakar aggressivt beteende
  • Draköl - ger dålig andedräkt
Detta är något jag har funderat på i Eon. Dvärgarnas näringsintag bygger där, som så ofta är fallet, till stor del på svamp och insekter. Min tanke är då att dvärgarnas saliv borde ha enzymer som med större effektivitet bryter ned kitin (vilket finns i insekternas skal och svamparnas cellväggar) till sockerarter. Det beskrivs också att de har en typ av öl som bryggs på rostade gräshoppor. Där tänker jag att en salivkomponent hade kunnat finnas med – den stimulerar en nedbrytning av gräshoppornas kitin till sockerarter som sedan kan jäsas.
 
Det kanske har uppdaterats, men importerade inte EON:s dvärgfästen en massa mat från när ytområdet?
Jo, det också. Men de är fortfarande helt orimliga, näringsmässigt. Det är bara att jag behöver jobba med viss fingerspitzgefühl för att inte ändra allt för mycket.
 
När man bryggde (eller brygger kanske fortfarande på vissa ställen) vissa enklare ölliknande alkoholdrycker så tillför man saliv genom att tugga råvarorna.
Jag undrade länge hur fan man jäser potatismäsk och gör brännvin. Det finns inget enzym i potatis som omvandlar stärkelsen till socker. Och jäst jobbar enbart med socker, inte med stärkelse.

Till sist fick jag förklaringen av en bryggare. Man blandar kornmalt i potatismäsken.

Kineserna har som vanligt helt egna ideer. De intresserar sig inte för ren jäst eftersom de traditionellt inte odlat korn eller bakat jäsbröd. De har i stället en urgammal traditionell produkt de kallar qu, som är lika delar jäst och aspergillus-mögel. Möglet gör socker av stärkelse. Att det är så som qu funkar hade de förstås ingen aning om före det sena 1800-talet.
 
Jag undrade länge hur fan man jäser potatismäsk och gör brännvin. Det finns inget enzym i potatis som omvandlar stärkelsen till socker. Och jäst jobbar enbart med socker, inte med stärkelse.

Till sist fick jag förklaringen av en bryggare. Man blandar kornmalt i potatismäsken.

Kineserna har som vanligt helt egna ideer. De intresserar sig inte för ren jäst eftersom de traditionellt inte odlat korn eller bakat jäsbröd. De har i stället en urgammal traditionell produkt de kallar qu, som är lika delar jäst och aspergillus-mögel. Möglet gör socker av stärkelse. Att det är så som qu funkar hade de förstås ingen aning om före det sena 1800-talet.
Att vi kan göra brännvin och stärkelse av potatis har vi Eva Ekeblad att tacka för, den första kvinnan att väljas in i Svenska vetenskapsakademin. Detta just för sina potatisrelaterade bedrifter.
 
Både min mamma och min pappa hade ekorrar som husdjur när de var små. De tog helt enkelt ekorrungar när de var riktigt små och la dem tillsammans med kattungar så att kattmamman tog hand om dem. De blev helt tama efter att ha växte upp tillsammans med katterna. När de var vuxna så sprang de oftast till skogs (har för mig att pappa hade en som stannade livet ut, men jag är osäker), men kunde återkomma då och då.

Detta är en gammal tradition. Det finns gott om både illustrationer och texter från medeltiden som visar att ekorrar förekom som husdjur. Dessa illustrationer är främst från rikare hem där ekorrar kunde få lyxburar att bo i och de kunde rastas med sele.

Tidigaste omnämnandet kommer från 1200-talet då en ärkebiskop beklagar sig över att nunnor håller katter och ekorrar som husdjur. De har dock med all sannolikhet förekommit som husdjur långt före det - speciellt på landet - eftersom det är så lätt att fånga in dem och få dem tama. Men, det var inte så intressant att skriva om dem eller illustrera dem förrän de förekom i rika hem - eller i nunnekloster...


View attachment 31822

View attachment 31823
I trådens barndom påpekade jag att Abraham Lincoln hade en tam ekorre. Det är värt att nämna igen! :)
 
Back
Top