Små historiska fakta som kan vara intressanta i rollspel

Min mamma ska flytta till mindre boende och då blev det en del möbler över. Vi valde att ta över en gammal kista som vi tycker är snygg (bild nedan). Historien jag känner till om kistan är att den togs till Sverige av en sjöman någon gång under mitten av 1900-talet. Jag blev lite nyfiken på vad det egentligen är så jag gjorde lite efterforskning.

View attachment 24522

Det är visst en kinesisk Kamferkista. De var visst ofta använda för transport av varor från Kina ända från 1700-talet till mitten av 1900-talet. De är så klart även använda för förvaring och som brudkistor.

Kamferkistorna har fördelarna att de är lätta (jag kan lyfta hela kistan själv utan problem trotts att den är över en meter bred) och att insekter inte gillar träslaget. Det är alltså ett bra sätt att transportera något som kan förstöras av skadeinsekter. Man kan väl också anta att kistorna i sig själva hade ett värde i Europa.

Av bilderna och beskrivningarna att döma så verkar de också ha varit av någorlunda samma storlek så jag antar de var lätta att lasta.

De verkar ha tillverkats i enorma mängder och när jag läst på forum så verkar det som att många har en kista som kommit genom en sjöman. Kanske fanns det en möjlighet för sjömännen att köpa loss kistorna billigt eller att frakta kistor själva.

En effekt av att de var så vanliga är att de nyare varianterna (som den vi har) är i princip värdelösa. De säljs för 200 - 500 kr. Vi sålde bort en sliten IKEA Malmbyrå för mer pengar än vad vi antagligen skulle få för kistan vilket för mig är helt ofattbart. Äldre/mer exklusiva varianter kan vara värdefulla.

Min morbror var sjöman, och hemma hos morfar och mormor stod en i stort sett identisk kista som på din bild. Det finns även kvar ett barskåp i samma stil från honom. Jag har alltid utgått ifrån att han tagit med sig sånt här hem.

Just kistan och barskåp kan han ju teoretiskt plockat upp i Göteborg eller var han nu mönstrade av. Har svårt att se att möblerna fanns att köpa i norra Dalarna på 60 & 70-talen.

Så tills jag kan stämma av detta med någon som vet finns ju iallafall ett troligt exempel på en sjöman som tagit hem sånna här kistor.
 
Lyssnade på "The Folklore Podcast" medan jag målade och snappade upp en intressant grej.

Vi vet ju alla att spöken ofta finns vid gömda skatter och att de ibland kan läggas till ro genom att skatten hittar till den rätta ägaren (typiskt arvingen). Enligt podden så är detta på grund av att det ansågs vara ens plikt att överlämna arvet till arvingen. Om man grävt ner skatten och dör förrän man berättat det till rättmätig arvinge så har man misslyckats med sin plikt. Och plikter togs på allvar.

Kopplingen känns egentligen rätt självklar, men jag har aldrig riktigt tänkt på det från pliktperspektivet. Det är inte bara att man vill lämna över skatten till arvinge utan man ska/måste.

En intressant twist på detta i rollspelssammanhang blir om spöket egentligen inte vill lämna över arvet eftersom arvingen är en skitstövel eller rakt av ond. Det kanske är så att arvet innehåller något väldigt mäktigt/farligt som arvingen kan göra mycket skada med. Arvet gömdes kanske just för att hålla det borta från arvingen, men nu lider spöket och kan inte finna ro förrän hen fullgjort sin plikt.

Ännu intressantare kan det bli om arvingen dödat sina syskon för att bli arvinge. Kanske även dödat föräldrarna.

I sådana fall kan rollpersonerna (som givetvis blir insyltade) hamna i en komplicerad härva att nysta upp.
 
Här är en video från Modern History TV som pratar lite om hur det var att leva i en medeltida borg. Han verkar prata om en hyfsat stor borg positionerad i rikets utkanter, så potentiellt en rätt bra bra bit från "civilisationen".


Ett par punkter som inspirerade mig i synnerhet;

För varje "stridande" person gick det ungefär 3 icke stridande (person som inte var direkt anställda för att slåss, alltså). Allstå kockar, snickare, smeder, hästskötare , tjänstehjon, och alla administrativa roller. Detta förhållande är en uppskattning från hans sida snarare än 'fakta', men låter rimlig nog för mig.

Saker som hökjakt och andra aktiviteter var ofta en täckmantel/ursäkt för borgherren ('borgmästaren'? Ha! Koppling borgmästare till faktiska borgar har aldrig slagit mig förut. Ibland missar man de mest uppenbara sakerna.) att patrullera gränserna och få en känsla för läget. Min personliga känsla är här kanske att det inte var så mycket en täckmantel som helt enkelt "två flugor i en smäll". Om jag ändå ska ut och rida hela dagen för att se om det gömmer sig några saxare eller skottar eller picter i buskarna så kan jag väl lika gärna ha lite kul och se om jag kan få ett par harar till middagen på samma gång. Men just den militära aspekten hade jag inte riktigt tänkt på. I mitt förakt för "överklassen" glömmer jag ofta att de i detta sammanhang faktiskt var en militär befälhavare.

Resande kunde få härbärge över natten. Inte ens högborna utan handelsresande (en chans att fylla på förråden lite) och nån kringströvande trubadur. Jag antar att de kanske inte tänker släppa in vilket luffare som helst på slottet, men utifrån tanken på ovan nämnda patruller och situation så är det ju resenärer en viktig källa till inte bara "skvaller" utan de kan ju faktiska rapportera om saker som är intressanta ur militär synvinkel.

Jag är ju medveten om att borgar i grund och botten är militära försvarsverk, men jag känner att jag nog alltid fokuserat lite för mycket på "dekadent adelsfolk, där för att suga ut bönderna", och har missat en hel del intressanta möjligheter med borgen som äventyrsplats.
 
Jag är ju medveten om att borgar i grund och botten är militära försvarsverk, men jag känner att jag nog alltid fokuserat lite för mycket på "dekadent adelsfolk, där för att suga ut bönderna", och har missat en hel del intressanta möjligheter med borgen som äventyrsplats.
Spännande, jag har alltid tänkt (förmodligen helt felaktigt) att det dekadenta adelsfolket bor på ägor med tillhörande herrgård eller större gård, inte nödvändigtvis i borgarna. Men intressanta tankar du delade! :D
 
Spännande, jag har alltid tänkt (förmodligen helt felaktigt) att det dekadenta adelsfolket bor på ägor med tillhörande herrgård eller större gård, inte nödvändigtvis i borgarna. Men intressanta tankar du delade! :D
Det är väl för att man tänker på helt olika eror? Att bo i borgar är något som hör till dem era då det militära livet var ofrånkomligen kopplat till adelstillvaron, under medeltiden. Den mer behagliga tillvaron i herrgårdar och dylikt, som ju är avsevärt skönare att bo i eftersom de inte också behöver fungera som militärinstallationer, hör mer till 1600- till tidigt 1900-tal.
 
Det är väl för att man tänker på helt olika eror? Att bo i borgar är något som hör till dem era då det militära livet var ofrånkomligen kopplat till adelstillvaron, under medeltiden. Den mer behagliga tillvaron i herrgårdar och dylikt, som ju är avsevärt skönare att bo i eftersom de inte också behöver fungera som militärinstallationer, hör mer till 1600- till tidigt 1900-tal.
Tack :)
 
Det är väl för att man tänker på helt olika eror? Att bo i borgar är något som hör till dem era då det militära livet var ofrånkomligen kopplat till adelstillvaron, under medeltiden. Den mer behagliga tillvaron i herrgårdar och dylikt, som ju är avsevärt skönare att bo i eftersom de inte också behöver fungera som militärinstallationer, hör mer till 1600- till tidigt 1900-tal.
Vilket också är den period där adeln inte längre är militärt meningsfull, utan bara den styrande klassen.
 
Vilket också är den period där adeln inte längre är militärt meningsfull, utan bara den styrande klassen.
Ja, exakt. Eller, ja, det fanns ju en stark social förväntan på någon form av militär karriär inom denna klass, men det behövde ju inte involvera någon faktisk kontakt med stridigheter.
 
Vilket också är den period där adeln inte längre är militärt meningsfull, utan bara den styrande klassen.
Fast iallafall i Sverige behöver ju inte adelskap vara likvärdig med att vara del av styrande klassen, knapadel och sådant

Det är väl för att man tänker på helt olika eror? Att bo i borgar är något som hör till dem era då det militära livet var ofrånkomligen kopplat till adelstillvaron, under medeltiden. Den mer behagliga tillvaron i herrgårdar och dylikt, som ju är avsevärt skönare att bo i eftersom de inte också behöver fungera som militärinstallationer, hör mer till 1600- till tidigt 1900-tal.
Fast även under borgarnas tid så bodde väl många adelsfamiljer på mer eller mindre befästa gårdar, inte i borgar. Eller har jag missuppfattat?

Spännande, jag har alltid tänkt (förmodligen helt felaktigt) att det dekadenta adelsfolket bor på ägor med tillhörande herrgård eller större gård, inte nödvändigtvis i borgarna. Men intressanta tankar du delade! :D
Ta en titt på Robin Hood filmer och Harald Handfaste och du kommer se dekadent adel (om än på ett enklare sett) som bor i borgar.

Jarl och Earl delar ursprung. Drott/drots är intressant och skulle kunna nyttjas mer.
Fast har väl fått två olika meningar i nuläget?
 
Last edited:
Fast även under borgarnas tid så bodde väl många adelsfamiljer på mer eller mindre befästa gårdar, inte i borgar. Eller har jag missuppfattat?
Ja, fast där handlar det om helt andra faktorer – brist på de resurser som krävs för att konstruera en borg, snarare än en icke-militariserad tillvaro där man kan kosta på sig att bo på ett bekvämare vis. Sedan får man också komma ihåg att kungamakten ibland kunde kräva att borgar revs, eftersom man inte ville låta adeln ha den sortens egen maktbas.
 
Ja, fast där handlar det om helt andra faktorer – brist på de resurser som krävs för att konstruera en borg, snarare än en icke-militariserad tillvaro där man kan kosta på sig att bo på ett bekvämare vis. Sedan får man också komma ihåg att kungamakten ibland kunde kräva att borgar revs, eftersom man inte ville låta adeln ha den sortens egen maktbas.
@mrund Vill du vara vänlig förklara företeelsen "kreneleringslicens".
 
Ja, fast där handlar det om helt andra faktorer – brist på de resurser som krävs för att konstruera en borg, snarare än en icke-militariserad tillvaro där man kan kosta på sig att bo på ett bekvämare vis. Sedan får man också komma ihåg att kungamakten ibland kunde kräva att borgar revs, eftersom man inte ville låta adeln ha den sortens egen maktbas.
I Sverige var privatborgarna få. Frälset var inte förmöget nog, i allmänhet, för att har råd. På kontinenten såg det annorlunda ut, så vitt jag kan förstå.

Krigen i Sverige under den senmedeltida krisen (1434-1471) handlade i mångt om mycket om att ett antal mäktiga släkter slogs om de kungliga borgarna och de förläningar som hörde till dem. Med Danmark som viktig aktör.
 
Last edited:
Här är en video från Modern History TV som pratar lite om hur det var att leva i en medeltida borg. Han verkar prata om en hyfsat stor borg positionerad i rikets utkanter, så potentiellt en rätt bra bra bit från "civilisationen".
Sedan bör vi ha i åtanke att han (likt många andra) verkar utgå från hur det såg ut i Storbritannien

Resande kunde få härbärge över natten. Inte ens högborna utan handelsresande (en chans att fylla på förråden lite) och nån kringströvande trubadur. Jag antar att de kanske inte tänker släppa in vilket luffare som helst på slottet, men utifrån tanken på ovan nämnda patruller och situation så är det ju resenärer en viktig källa till inte bara "skvaller" utan de kan ju faktiska rapportera om saker som är intressanta ur militär synvinkel.
Sedan visar du ju upp att du är en välbärgad och välvillig herre genom att vara en god värd för besökare, något de kommer sprida till andra. Ens rykte är ju en viktig faktor i den här värden.
 
I Sverige var privatborgarna få.
Det här är en sak som många som läst in sig på kontinental medeltid missar - Sverige var aldrig feodalt fullt ut. Självägande bönder var alltid en faktor. Kungen hade egna domäner. Och efter att adeln decimerats under de svenska frihetskrigen, gick det rätt enkelt för Gustaf Vasa att ta över centralmakten på ett vis som inte skedde på kontinenten. De senare svenska kungarna, som Karl:arna, hade ett envälde som de franska kungarna bara kunde drömma om. (Den här centrala organisationen är det som tillåter Sverige att överprestera militärt på ett dramatiskt vis, särskilt under karolinsk tid).

Det är värt att notera att utvecklingen i England var rätt lik - där decimerades adeln under Rosornas krig, innan en stark centralmakt kunde etableras. I Frankrike däremot decimerades adeln först i Franska revolutionen.
 
Back
Top