Nicoz Mehzinor
Nicoz Mehzinor är något så ovanligt som en oäkta Cirefalier. Han blev avlad under en tid då hans moders make var borta en längre tid i affärer. Under tiden hon blev lämnad ensam besöktes hon av en mystisk man om nätterna, någon som kallade sig Lazedo (ung. översättning;
Skugga (tebramad)), trots att tjänstefolket senare svor på att hon legat i feberdrömmar under hela tiden. Vem, eller vad den här Lazedo än var, så lämnade han Gzanna gravid, något hennes make Tzerec fick nys om vid sin återkomst. I slutändan förlät han sin hustru, även om han inte trodde henne, och lät utåt ge sken av att han var far till barnet.
Han kärlek till Gzanna skulle dock sättas på prov, då det tillstötte komplikationer under förlossningen...
ur 'Födslorätt', wip
"Min herre?"
Orden föll på döva öron. Alisa trampade nervöst från fot till fot.
"Herrn?" Den här gången i närmast bedjande ton.
Knytet i hennes famn rörde på sig lite grann. En blek barnhand stack fram mellan linnedukarna. Ett svagt gnyende hördes från dem. Hennes blick föll åter på herr Tzerec, där han låg på knä framför sin hustrus kropp. Hennes ansikte såg fridfullt ut, nästan sovande, men den stora mörkröda fläcken som bredde ut sig över lakanen skvallrade om att det oskyldiga lilla knyte Alisa höll i famnen hade blivit hennes död.
"Snälla herrn, ni måste..." Hennes ord stockade sig i halsen då reaktionen från den snyftande mannen framför henne återigen uteblev. Det var minst sagt upprörande att se den normalt så bistre och barske herr Tzerec så här, inte för att det inte var förståeligt under omständigheterna. Hon bollade försiktigt knytet fram och tillbaks i famnen för att kunna stryka av den värsta svetten från handflatorna mot klänningen. Det skulle se just snyggt ut om hon skulle tappa den lille till råga på allt!
"Alisa?"
Hon hoppade till vid ljudet av hans röst och greppade instinktivt hårdare om knytet för att försäkra sig att det stannade kvar i hennes famn.
"Alisa, jag vill att du lämnar oss i fred. Lämna mig och min hustru."
Hans röst var grötig, vacklande nästan. Långt ifrån hans vanliga, självsäkra rytande när maten inte stod på bordet i samma stund han satte sig, när minsta fläck i trappan inte var skurad, när...
"Gå, sa jag! Försvinn!"
Hon ryckte återigen till och bannade sig själv i sitt sinne för sitt eviga dagdrömmande. Hon tog ett djupt andetag och försökte ta till orda, hejdade sig och tog ett par till för säkerhets skull. Herrns röst hade låtit bra mycket mer som sitt gamla vanliga jag den där sista gången, och när han var på det humöret så borde man tänka sig för både en och två gånger innan man sade emot honom.
"Men Herrn? Er son?"
Han kom på fötter och vände sig mot henne med en snabb rörelse, och Alisa kunde inte annat än att hicka till i ren förskräckelse. Hans ansikte var svullet av tårarna och hans hår stod på ända av levrat blod som smetats upp över pannan. Blodet täckte även hans krampaktigt knutna händer och den dyra rocken. Under hans buskiga ögonbryn stirrade rödsprängda ögon.
"Försvinn!" vrålade han ursinnigt. "Försvinn och ta den förbannade bastarden med dig, innan jag bryter mitt löfte och dödar den med mina egna händer! Försvinn!"
Alisa från Äppelby hade aldrig varit en av de klokaste flickorna hemma i byn, men dum var hon inte, och nog visste hon när det var tid att gå.
Ensam kvar i rummet låg herr Tzerec kvar och kramade det tomma skal som fram tills alldeles nyligen hade varit hans älskade Gzanna.
Och skuggorna drog sig undan, och försvann dit de kommit från.
Tzerecs löfte till sin hustru på hennes dödsbädd, förband honom att ta hand om pojken som sin egen, men barnet var en konstant påminnelse om hans hustrus otrohet, samt, i Tzerecs ögon, orsaken till hans död.
Utåt sett sågs därför alltid Nicoz som vilken annan som helst av husets Mehzinors söner, även om hans uppfostran sköttes till större delen av den ashariska tjänsteflickan Alisa.
Pojken blev knappast mer populär hos sin styvfar tack vare sitt något udda utseende. Hans hud var mycket ljus, rent av blek, och visade inte minsta tecken till solbränna oavsett hur mycket Nicoz vistades ute i solen. De mönster av mörka fläckar över hans skuldror var om möjligt ännu mer oroväckande, och det inpräntades tidigt i pojken att alltid skyla dem för utomstående.
Nicoz har med åren visat sig besitta en väldig potential för krigets konst. Hans begåvning tillsammans med hans nästan osannolika tur har av många utanför setts som en välsignelse av Cirza själv och menat att hans hy är beviset. Till mångas förvåning och besvikelse, bereddes dock Nicoz inte för en karriär inom Cirzatemplet eller Cirzaorden, där så många andra ur Mehzinors hus tjänat genom åren.
Tvärtom, efter att ha tagits ur tempelskolan så tidigt som möjligt, skiolades han inom krigets konst, för att tjänstgöra som huskrigare, där hans talang var svår att bortse från.
(Nåja, till saken)
Nicoz är från början inte framslagen som ett skuggblod, utan det var något som avgjordes mellan mig och SL (Ymir) för att binda samman hans olika märkliga egenskaper. Nackdelen "Häxmärke" blev hans märkliga fläckar på axlarna. Hans bleka hud och egenskapen att han inte blir solbränd lades till för att det kändes rätt.
Fördelarna "Självlärd" och "Lättlärd" lades på hans stridskonst, och tillsammans med ett tämligen högt framslaget värde i Stridsvana symboliserar det hans talang för våld i allmänhet. Detta befästes ytterligare av serie lyckade förbättringsslag som har resulterat väldigt höga Fv (Stridskonst 22, Stridsvana 18, Undvika 18) trots att han bara är 23 år gammal. För de intresserade finns Nicoz stridskonst attt beskåda
på den här sidan.
Utöver det har han läskiga attribut i allmänhet (tror snittvärdet hamnade närmare 15(!), inte illa för en framslumpad person) och en skyhög Tur (18, vi brukar slå fram den). Som kronan på verket besitter han även fördelarna packåsna, ambidexteriös och seglivad, vilka inte nödvändigtvis har med hans ursprung att göra.
Kort sagt, skugglandsblod kändes som en utmärkt förklaring på läskigt höga framslagna attribut och just hans uppsättning egenskaper. Dessutom gav det hans bakgrundshistoria en intressant high-fantasy twist och möjligheter för SL att stoppa in ytterligare saker i kampanjen, eller knyta företeelser närmare rollpersonerna (nåja, egentligen bara en, men de tenderar att hänga ihop).
Exempel på detta är till exempel skuggvarelsen L'wethme som gjort en del mystiska framträdanden och mest varit skum, gåtfull och läskig. Inte minst då det antytts att han och Nicoz är "av samma blod". En annan sak som visade sig lite spontant var Nicoz förmåga att motstå Inaleas (Ni vet nog mer än jag om henne, eftersom jag inte får läsa Ymirs spoilerinlägg, sök och läs på) succubuskraft. Motstå är egentligen fel, utan snarare är det något med deras naturer som inte går ihop, vilket leder till att den exakt motsatta effekten uppstår vid minsta beröring. Rör han henne suger han livet ur henne. En viss Rogue-faktor på den situationen.
Nåja... nu har jag svulstat färdigt och ska springa iväg och spela rollspel.
/Joel - sen