Nekromanti Shibetsu [Panty Explosion]

Nightowl

Champion
Joined
17 May 2000
Messages
8,341
Location
Avliden, Tristerbotten
Re: OAV3: Pastell och humlor

Storuggla said:
Däremot bör hon få något trauma av det hela, antagligen ett irrationellt hat mot sminkade pojkar eller "pojkar är bara ute efter en sak!"-memen.
Ilska mot Ryoko som drog henne dit och sedan "övergav" henne?

Storuggla said:
Det slår mig nu när jag läser om loggen och rapporten att fjärilarna inte blivit övertygade om att Ryoko och Aoi är ett par - att bandet inte är ett resande orgiekollektiv lyckades vi i alla fall med, men... ja. Ryokos rodnande och armhäng tror jag inte hjälpte heller. Nåväl, det får tiden utröna, eller. I värsta fall så får vi döda dem allihopa för att förhindra ryktesspridning. Det kan väl inte finns så många av dem?
Visserligen var det jag som försökte hyperförnedra oss alla, men det är faktiskt fullt möjligt att den delen av världen som inte gillar kajal inte *tror* på dem.

Erik
 

DeBracy

Eventuellt helt fantastisk
Joined
21 May 2003
Messages
5,724
Re: OAV3: Pastell och humlor

Nightowl said:
Jag antog att farmodern sköt sig själv! För det är oväntat och så!
Shit... den möjligheten hade jag inte ens tänkt på. Jag förutsatte kallt att farmor var den som hade fingret på avtryckaren och pangade pampen.

Det var för övrigt inte förrän din sammanfattning som jag fattade varför Sachiko blev SÅ arg, och antog att Debbie liksom hade en scen han förberett för en MER slemmig typ som han bestämde sig för att köra i alla fall.
Det stämmer faktiskt rätt bra att jag hade hoppats på att Kazuo skulle få vara avsnittets riktiga slemmo. Sessan försökte jag ju göra till en rätt reko (om än "tolerant" eller "vidsynt") typ. I efterhand insåg jag ju att jag borde kuppat och dealat med rektorn bakom era ryggar... men jag vet inte vad det hade gett för konsekvenser i Aois scen. Jag blev hur som helst rätt nöjd.

Poängen i min scen var möjligen att... det kanske inte fanns nån hållbar anledning för Sachiko att bli SÅ arg. Eller? Hade han varit slemmigare hade han råkat mer illa ut iaf. :gremwink:
 

Nightowl

Champion
Joined
17 May 2000
Messages
8,341
Location
Avliden, Tristerbotten
Re: OAV3: Pastell och humlor

DeBracy said:
Shit... den möjligheten hade jag inte ens tänkt på. Jag förutsatte kallt att farmor var den som hade fingret på avtryckaren och pangade pampen.
Det är den rimliga och logiska slutsatsen, och därför tror jag att det inte är så.

Erik
 

thark

Hero
Joined
16 Feb 2001
Messages
1,023
Location
Linköping
Re: OAV3: Pastell och humlor

Det känns ju som det faktum att Krille ställer frågan leder till att det nästa måste vara något mer än det uppenbara. (Dvs, jag hade inte sett ett frågetecken där om inte ett explicit placerats ut.)

Om det nu inte är en dubbelbluff. :)
 

Storuggla

Champion
Joined
8 Dec 2001
Messages
9,546
Location
Stockholm
Re: OAV3: Pastell och humlor

Precis, det är en fråga för att svaret är det uppenbara men han vil håla oss på halster. Eller så är det så att han insett att vi skulle tänka så och så vidare och så vidare...


Storuggla, med sås
 

Storuggla

Champion
Joined
8 Dec 2001
Messages
9,546
Location
Stockholm
Re: OAV3: Pastell och humlor

"Ilska mot Ryoko som drog henne dit och sedan "övergav" henne?"

Förvisso en möjlighet, men jag tvivlar på det. Hon må ha dragit dit henne, men så rodnade hon skumt och hade armen om hennes axlar. Hon är skum.

"Visserligen var det jag som försökte hyperförnedra oss alla, men det är faktiskt fullt möjligt att den delen av världen som inte gillar kajal inte *tror* på dem."

En enkel levnadsregel är att tonårstjejer är villiga att tro på allt nesligt skvaller om andra tonårstjejer oavsett hur bisarrt skvallret låter.


Storuggla, och så spelar de jazztrumpet
 

Nightowl

Champion
Joined
17 May 2000
Messages
8,341
Location
Avliden, Tristerbotten
Re: OAV3: Pastell och humlor

Storuggla said:
Precis, det är en fråga för att svaret är det uppenbara men han vil håla oss på halster. Eller så är det så att han insett att vi skulle tänka så och så vidare och så vidare...
Man är inte så dum att man utmanar en spårvagnsförare när livet står på spel, liksom man inte ger sig in i ett landkrig i Asien, är det det du säger?

Erik
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,539
Location
Mölndal, Sverige
OAV3: Back in black!

Mysteriet med vad som hände Kobayashi Gensaburo avslöjades med en ganska grafisk rekonstruktion: Miho visar för en kriminalare från Sapporo hur Inoue Etsu skjuter en häktesvakt i huvudet, en advokat i magen, och sedan Kobayashi Gensaburo totalt fyra gånger. Han lever fortfarande, men opereras just nu och kommer förmodligen inte klara sig. Dessutom sårar gumman tre personer till innan hon flyr.

Klipp till skolan, där klassrummet blivit sovsal i äkta konventsstil. Ryoko sover som en stock i ena änden av lokalen, Aoi försöker sova i andra änden. Sachiko vaknar plötsligt efter en mardröm och rusar ut i korridoren. När Sachikos telefon ringer följer Ran efter med telefon och väska; telefonen ringer från nummer 0. När Sachiko svarar så är det polismyndigheten i Sapporo som vill veta var hon är och skickar en patrull.

Sekunden därefter ringer även Rans telefon och Ryokos - Ryoko sover som en stock och skiter i sin, men Ran svarar. Det är Katerina Grisjenkov som undrar var hon är och var Ryoko och Sachiko är. Ran får väcka de andra och göra dem klara för avfärd. Katia och Yumiko dyker strax upp personligen och meddelar Ran, Rans bror Jiro och Ryoko om det hemska som har hänt: Sachikos farmor har skjutit Ryokos pappa. De spånar lite om Hanako och vad hon är ute efter och vilka andra misstänkta mål är. När Ryoko inser att Katia inte skämtar så skjutsas hon av Yumiko till sjukhuset. Övriga följer med Katia som inkvarteras i ett buddhisttempel.

På sjukhuset får Ryoko reda på de grisiga detaljerna och att hennes far förmodligen inte kommer att klara sig. Ryoko får spel och förklarar för läkaren att han kommer att klara sig, för annars kan han inte få klart för sig vilken gris han är och hur fel han lever. Sen vaknar Gensaburo mirakulöst efter att Ryokos synapser gått igång; Ryoko kollapsar av ansträngningen.

I buddhisttemplet ordnas frukost via catering, och man diskuterar de otäcka planerna om spöket Hanako och vad hon är ute efter. Plötsligt meddelar Katia att transport för avfärd därifrån anländer om tre minuter. Prick tre minuter senare dånar två svarta helikoptrar och flyger iväg med flickor och Jiro.

Det sista vi ser i det här avsnittet är ett inspelat förhör med Gensaburo, uppenbarligen vaken men i sjukhusskjorta, där han beskriver hur han skjuter och skjuter och ser den som är ansvarig för hans död och sen skjuter honom fyra gånger till! Förhörsledaren tror att han har en psykos och ber honom ta sig samman. Sedan rycker förhörsledaren till, gurglar och tar sig för strupen. När han rycker bort handen faller en blodig penna ner på bordet, och sen rasar förhörsledaren ner på golvet. En svartögd Gensaburo dyker upp framför kameran och säger "Han är min nu".

---

Det var så skitcoolt att Ryoko använder sina psykiska krafter för att väcka Gensaburo. Jag hade egentligen tänkt att Ryoko skulle få en möjlighet att omvärdera sin relation till farsgubben och helt enkelt växa upp lite innan gubben dog, men sen kom thark och såg till att gubben inte dog. Och plötsligt slog det mig att det här var precis det jag behövde för mina idéer.

Så jag krafsade snabbt ihop slutklippet. Av tradition har jag två narrativ, en i början och en i slutet på varje avsnitt, som så att säga öppnar och stänger avsnittet. Öppningsnarrativet motsvarar ungefär introt före förtexter, och slutnarrativet får bli cliffhangern till nästa avsnitt innan eftertexter. Oftast är dessa båda helt oberoende av rollpersonerna, eller har rollpersonerna som subjekt i bakgrunden. Hur som helst, slutklippet krafsade jag snabbt ihop i en texteditor bredvid, och eftersom det skedde så spontant så fanns det egentligen inte tid till att göra något unikt av det. I princip norpade jag ett par R. Tam Sessions som skapades för viral marknadsföring för Serenity, så känner ni igen slutscenen så är det därifrån.

Tempot har dragits upp rejält, och de mesta av mysterierna ligger rätt uppenbara framför spelarna. Spelarna vet att Hanako är ute efter hämnd för mordet på henne och hennes ofödda barn, och ungefär vilka som var inblandade (om inte annat för att de flesta av dem är nackade vid det här laget), men jag är inte säker på om spelarna är på det klara med varför Hanako mördades.

Så det känns som att det borde komma ett klimax och avslut ganska snart.
 

Storuggla

Champion
Joined
8 Dec 2001
Messages
9,546
Location
Stockholm
Re: OAV3: Back in black!

Min dator dog under slutscenen så jag.. missade den, men nu har jag läst ikapp. Jag har två frågor:
1 - Är jag den ende som faktiskt funderat på om man inte kan exorcera spökhelvetet, istället för att bara vänta på att det ska ha ihjäl folk. Locka det i en fälla och nafs! Turn Undead ftw!
2 - Okej, lärde inte sig thark något av Lefty? :gremwink:


Storuggla, also exposition
 

Nightowl

Champion
Joined
17 May 2000
Messages
8,341
Location
Avliden, Tristerbotten
Re: OAV3: Back in black!

Storuggla said:
Min dator dog under slutscenen så jag.. missade den, men nu har jag läst ikapp. Jag har två frågor:
1 - Är jag den ende som faktiskt funderat på om man inte kan exorcera spökhelvetet, istället för att bara vänta på att det ska ha ihjäl folk. Locka det i en fälla och nafs! Turn Undead ftw!
Det var en av mina planer i början, och Mai letade faktiskt efter nån som kunde exorcera spöket, som ni kanske minns. När det visade sig att han som gjort det förra gången inte var tillgänglig kom det av sig, men...

Erik
 

thark

Hero
Joined
16 Feb 2001
Messages
1,023
Location
Linköping
Re: OAV3: Back in black!

Skönt avsnitt (som vanligt); den här gången handlingsintensivt till skillnad från förra gångens känslointensiva.

Also, Mai tävlar med Hanako om vem som är mest läskig. :)

Det var så skitcoolt att Ryoko använder sina psykiska krafter för att väcka Gensaburo. Jag hade egentligen tänkt att Ryoko skulle få en möjlighet att omvärdera sin relation till farsgubben och helt enkelt växa upp lite innan gubben dog, men sen kom thark och såg till att gubben inte dog.

Det tänkte ju jag också. Sen tänkte jag, vänta här nu, vi snackar om en emotionellt omogen psioniker men bristande ansvarskänslor. Hon skulle inte käfta eller känna, hon skulle GÖRA, eftersom hon KAN.

Sen tänkte jag, det blir ett sjujäkla upplägg för DeBracy (som min rival) och Krille (som spelledare) som de säkert kan springa skrattande hela vägen till banken med, och där var det avgjort. (Ni kanske minns att jag brast ut i ett nonsequitoriskt Galet Skratt mitt i en scen när jag fick idén...)

Tempot har dragits upp rejält, och de mesta av mysterierna ligger rätt uppenbara framför spelarna.

Nu behöver vi bara faktiskt besluta oss för att göra något och göra det, också. Vilket vi historiskt sett inte varit så duktiga på. (Se näst sista avsnittet av OAV 2.) :)
 

thark

Hero
Joined
16 Feb 2001
Messages
1,023
Location
Linköping
Re: OAV3: Back in black!

2 - Okej, lärde inte sig thark något av Lefty? wink

A. Vem var det som skapade lefty? (Hint: Jag.)

B. Du tror väl ändå inte seriöst att det inte var ett medvetet upplägg? :)
 

DeBracy

Eventuellt helt fantastisk
Joined
21 May 2003
Messages
5,724
Re: OAV3: Back in black!

thark said:
Sen tänkte jag, det blir ett sjujäkla upplägg för DeBracy (som min rival) och Krille (som spelledare) som de säkert kan springa skrattande hela vägen till banken med, och där var det avgjort. (Ni kanske minns att jag brast ut i ett nonsequitoriskt Galet Skratt mitt i en scen när jag fick idén...)
Jodå, det noterades... och sen när jag hajjade var du var på väg (som sagt, mycket kärlek för näsblod redan innan) så ville jag mest bara spamma kanalen med symboler för awesomeness eller nåt. Ja, lite så. Jag visste inte riktigt hur mycket jag skulle ta i men... hey! Du har ju redan totaldemolerat ett café ovanpå din milda och väna vän så... :gremcrazy:

Bilderna i mitt huvud återknöt fint till Krilles intro också med de där CSI-vibbarna jag dillade om... :gremlaugh:
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,539
Location
Mölndal, Sverige
Re: OAV3: Back in black!

Storuggla said:
1 - Är jag den ende som faktiskt funderat på om man inte kan exorcera spökhelvetet, istället för att bara vänta på att det ska ha ihjäl folk. Locka det i en fälla och nafs! Turn Undead ftw!
Jag har väl mest väntat på att ni ska börja fundera på det. Hittills har jag mest antagit att ni var mer intresserade av att klara agendor, men jag börjar faktiskt tvivla. Min nya teori är att ni vill se hur många spelledarpersoner jag kan nacka innan jag börjar ge mig på rollpersoner. Håller inte den teorin så har jag en tredje - ni är så förbaskat masochistiska att ni gillar när jag plågar er.

Vad gäller hur man löser problemet... är jag den ende som inser att... nä, det får ni lista ut själva.
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,539
Location
Mölndal, Sverige
OAV3: Alltings ände

Det sista avsnittet i OAV3 inleddes nästan där det förra slutade. Två svarta helikoptrar flyger flickorna genom en höstfärgad dal i ösregn, och landar på en äng i närheten av Shibetsus illa underhållna lilla tempel. Diverse packning finns redan på plats i en militärlastbil. Efter en kort stund kommer en tredje helikopter med Ryoko i handfängsel och en irriterad Yumiko - när Ryoko skulle evakueras från sjukhuset i Sapporo mopsade hon sig, för hon är Ryoko, och Yumiko fick visa vilken satans fascistlakej hon är.

När Ryoko fortsätter göra motstånd tappar Yumiko greppet, trycker Ryoko mot lastbilens sida och sätter pistolen mot tinningen på henne. "Du håller käft, satans borgarbracka!" vrålar Yumiko rakt in i Ryokos öra. "Du är en liten bortskämd skit, fattarudet? Haru nån aning om va ditt psykbryt gjorde?" Och vad psykbrytet gjorde var tydligen att chockvågorna slog ut två psi-op-team och skickade två kompisar i koma.

Katia desarmerar situationen någorlunda och förser folk med packning och skickar iväg Yumiko efter mat. Mai ger uttryck för sin oro att Sachiko kanske tar spökets sida, och får ett slags svar på tal (även om det inte var medvetet) när Katia tar fram ett långt prickskyttegevär. Ran börjar tappa greppet, så Katia tar fram sin fältflaska med potatissaft, denna ryska universalmedicin som botar allt från huvudvärk till nageltrång till hysteri till melankoli. Det lyckas mest ge Ran en hostattack.

De vandrar upp till templet och gör sig hemmastadda. Katia greppar larmminor och försvinner ut för att spana lite. I själva verket drar hon på sig en kamouflagedräkt och gömmer sig i en håla med översikt över templet med geväret. Det börjar ösregna. Diverse försök att lugna ner Ran misslyckas - inte ens hennes bror klarar av det, utan Ran byter om till någon mysko dräkt och går in i cosplay-läge. Ska hon dö så ska hon i alla fall inte göra det som sitt tråkiga vanliga jag.

Yumiko kommer så småningom tillbaka med mat, tänder stormlyktor och ser till att eld blir gjord så att det blir lite värme. Sedan försvinner hon ut igen, ut i ösregnet. När de andra börjar äta och Ran svamlar om hur hon ska vara lockbete så att "Sidney" och "Grey" ska kunna döda "demonhorderna" (yeah, she's lost it) så fattar Yumiko posto tillsammans med Katia. Katia och Yumiko har en plan, den är riskfylld och innebär att flickorna måste komma på vad de ska göra, men de har också en reservplan som omfattar ett F-15-plan som kan slå till med två minuters varsel.

Vid det här laget behöver Sachiko gå ut och pissa, och krockar med sin farmor, klädd som en tempelflicka. Farmor har också tappat greppet, och tilltalar Sachiko som Hanako och säger att allting nu ska bli bra och att hon ska ta hand om Hanako, Makoto och deras barn. Sachiko slingrar sig loss från farmors grepp, och slinker iväg i natten. De andra hör ljudet utanför, och Ran säger att om "demonhorderna" anfaller "Sidney" så går planen åt helvete. Ran öppnar dörren och ser farmor, och när farmor tilltalar henne som "Kens dotter" så säger hon att pappa är död, och att hon inte är Kens dotter och att demonhorderna tog henne. Farmor verkar inte reagera nämnvärt.

Sachiko rusar bort i natten och vidare bort till kyrkogården där hon ramlar ihop vid Mizuno Kens gravsten. Hon ber om hans styrka och tilltalar honom som älskare. Jamän, de båda hade ett förhållande! Och nu dyker Kobayashi Gensaburo upp i regnvåt kostym. Fast det är inte hela han - det är Hanako som styr. "Gensaburo" drar upp Sachiko på fötter och trycker en pistol i sidan på henne, och sen går de iväg mot templet för att besöka de andra.

Någonstans uppe i luften får en F-15 order att osäkra vapnen.

I templet får farmor en plastkopp med nudlar av Mai och säger sedan tyst "de är här nu". Ute på gården kommer Sachiko och "Gensaburo". "Jag uppskattar verkligen ironin, Ryoko" säger han. "Jag är säker på att Gensaburo också gör det, när jag dödar dig inför hans ögon." Sen vänder han sig mot Ran. "Och dig ska jag nog strypa" säger han och tittar på Ran. "Så att du får känna på hur det kändes när din far mördade mig."

Mai föreslår att Ryoko ska förstöra pistolen, och det gör Ryoko med sina psi-krafter. "Gensaburo" tappar pistolen och greppet om Sachiko när han försöker sparka mot Mai. Mai försöker stabba honom med ätpinnarna, men det är egentligen en fint för att strypa honom med ett sött band. Det går åt helvete - Mai kör in fingrarna i munnen på "Gensaburo" som biter så det krasar. Ran flyger på honom, men snubblar och bränner sig i elden. Aoi hivar en stormlykta på "Gensaburo" som får ett jack som han inte bryr sig om. "Det är inte min kropp. Det är inte min smärta!" Sen greppar han Ran och drar upp henne och stryper henne. Ran kommer inte loss och hennes kamp blir mer och mer kraftlös.

Ryoko försöker tvinga ut anden ur sin fars kropp, men hittar istället sin fars döda själ. Den har tappat allt mänskligt, och Ryoko bryter ihop av det. Sachiko försöker sig på en liten exorcism, men även det snyter sig. Mai gör ett nytt försök med snöret och får ett rätt bra grepp den är gången. Aoi försöker få Ryoko att göra något och Ryoko samlar sig.

Uppe i skyttenästet rusar Yumiko iväg för att evakuera ungarna, och säger åt Katia att beordra flyganfallet.

"Gensaburo" trycker åt mot Rans hals; Ran himlar med ögonen och slocknar. Det får Ryoko att tända till och splättar kampanjens första huvud! "Gensaburo" hann aldrig strypas klart av Mai. Lågorna slår upp och tempelbyggnaden fattar eld, och Sachiko börjar dra iväg med farmor. Farmor skrattar ondskefullt - spöket besatte henne istället när "Gensaburo" splättades. Mai försöker kommunicera något till Ryoko, men det går inte så bra - Ryoko missuppfattar allt och splättar även farmors huvud! Sekunden därefter rasar templet in av branden. Hanako stiger upp från farmors kropp och försöker besätta Sachiko men misslyckas, så hon manifesterar sig istället. Aoi flyr ut från huset. Jiro drar iväg med den livlösa Ran.

Yumiko rusar in på gården och vrålar att alla ska kuta, samtidigt som hon skjuter en salva i Hanakos mage utan effekt. Ryoko, minst populär och kassast i att ducka, lyckas på något otroligt sätt rulla ut ur den brinnande tempelbyggnaden.

Sachiko ritar en skyddscirkel och blå lågor slår upp. Hanako försöker komma åt henne, men det går inte; samtidigt drar och sliter Yumiko i alla ungarna (utom Sachiko) och får dem att kuta. Katia skjuter från sitt prickskyttenäste utan effekt. Sachiko står och hånar Hanako som slänger sig mot skyddscirkelns lågor.

Och då kommer flyganfallet! Tempelgården sveps in i en blå eldboll, tryckvågen från planet slår omkull flickorna och tryckvågen från eldbollen sveper över marken, och sen blir det tyst.

Klipp till ett sjukhus, där de fyra flickorna (utom Ran) ligger katatoniska under bevakning. Katia och Yumiko spekulerar i om de kommer att återhämta sig, då de var förbaskat nära psi-bomben och Sachiko mer eller mindre i point zero. En sköterska tar lite prover; på vägen ut vänder hon sig mot Sachiko som bara följer henne med blicken. Sköterskans ansikte är plötsligt Hanakos. "Jag kommer inte glömma dig, sötnos!"

Sachiko skriker rakt ut när hon vaknar ur drömmen, och läkare, sköterskor och Katia och Yumiko rusar till sängen. De håller hårt tag i henne och pressar ner den krampande flickan. Sachikos skrik tonar ut till ett eko allt eftersom kameran dras ut och upp och tonar över till svart.

Klipp och sluttexter till Louis Armstrongs (uttjatade men ironiskt passande) "What a wonderful world", framför en bild på två gravstenar, den ena med texten "Mizuno Ken", den andra med "Mizuno Ran".

---

Tack för en jävligt bra kampanj! Det var kul om än ansträngande och rätt svårt att hålla koll på den här katthjorden, men på nått sätt, när jag ser tillbaka på det så blev det en rätt schysst ståry av det i alla fall.

Ett par ord om planer: ESP hade försökt fånga spöket med två psi-ops-team, men det snöt sig på grund av chockvågorna från Ryokos pappaväckarstunt i sista avsnittet och nu tappade de spåret efter spöket (eftersom spöket inte längre fanns i den astrala världen, utan istället besatt Ryokos pappa). Katias och Yumikos plan för att lösa situationen var helt enkelt att samla ihop så många mål som möjligt i templet, där spöket skulle vara försvagat, och hoppas på att de två psionikerna och speciellt tempelflickan av dem skulle klara av att utöva exorcism. De kunde förstås inte tala om det för flickorna. Hur skulle du själv reagera på planen "du får vara lockbete för det hemska monstret och vi hoppas att du nånstans inne i dig har lärt dig hur man har ihjäl monster, så se till att komma ihåg hur man gör för vi kan inte hjälpa till eftersom vi är ännu kassare på det, så lycka till!"?

Som reservplan tänkte de skadskjuta kroppen som spöket besatte, evakuera flickorna och psi-bomba stället och den besatta kroppen med en ektoplasmisk brandbomb. Psi-bomben bränner dock inte bara spökens ektoplasma utan även den i människors själar och den inneboende i naturen eller heliga platser, så människor kan bli mentalt skadade av bomben, oskyddade psioniker blir garanterat skadade, och platsen blir en paranormal "bränd fläck". Reservplanen var mer osäker, eftersom man dels måste hinna evakuera och dels måste hinna bomba innan spöket lämnade kroppen, plus att vi har den inneboende osäkerheten i bombning. I båda fallen behövdes flickorna som lockbete.

Mina planer var rätt öppna. Jag hade förberedda slut för de olika huvudscenarierna "exorcismen lyckas" och "reservplan lyckas", och modifierade dessa konstant allt eftersom kvällen gick och vad som var mest troligt. Och till slut, när klockan var två på natten(min tidsplanering suger, hemskt ledsen för detta) så var det ganska klart vart det var på väg.

Vad som händer därefter får vara öppet för tolkning. Det är fullt möjligt att de återhämtar sig. Aoi och Mai återhämtar sig nog snabbast; Ryoko och Sachiko fick rätt mycket mentalt stryk plus psi-bomben, och Sachiko var dessutom mitt i bomben om än skyddad av sin skyddscirkel. Huruvida spöket kom undan eller bara var en mardröm tänker jag inte uttala mig om, men oavsett huruvida spöket kom undan så är större delen av hennes hämnd utkrävd.

Tack än en gång för en skitschysst kampanj!
 

thark

Hero
Joined
16 Feb 2001
Messages
1,023
Location
Linköping
Re: OAV3: Alltings ände

För att tala lite generellt om kampanjen...

Det var härliga karaktärer och fullt med absolut briljanta scener med skyhöga awesome-värden.

När jag tar ett steg tillbaka och blickar på berättelsen som helhet dock (och inte sitter mitt uppe i en av de fantastiska scenerna), så känns det... mindre tillfredsställande.

Problemet kan väl sammanfattas som att (och slutet epitomiserar detta) vi sällan faktiskt adresserade det övergripande problemet och det mesta sköttes av Hanbeis Änglar mellan raderna.

Jag skulle kunna beskylla Krille för att vara för förtjust i dessa SLPer (och jag tror inte det är utan att det finns en viss sanning i det), men lika mycket eller mer känns det som det är vi spelare (och jag inkluderar mig själv) som aldrig riktigt tog tag i något och mest passivt väntade på att få skit kastade på oss (och här inkluderar jag definitivt mig själv).

Så alltså, varje pusselbit var väldigt tillfredsställande, så det var mycket kul och givande att faktiskt spela, men helheten känns ändå som den lämnar en del att önska.

Sen för mig personligen känns det som jag aldrig riktigt träffade rätt med Ryoko; jag har (i mitt huvud, vet inte om det märktes utåt) en känsla av att hennes personlighet inte blev konsistent och jag fick inget grepp om hur hon egentligen var. (Då tävlar hon förvisso med Hazumi som nog är min favoritrollperson nånsin.)

Om Ryokos öde: Min första tanke var att efter att ha mött tomheten i faderns sinne (samt utsatts för en psi-bomb) så finns det inget kvar i hennes hjärna när väl det omedelbara "måste göra något nu" släpper och hon slutar mer eller mindre som en grönsak (katatonisk, autistisk eller åtminstone allmänt håg- och känslolös).

Å andra sidan, efter att hon inte dog under bjälken när hon borde ha gjort det (episk 1d6 success) så förtjänar hon ändå att överleva för att inte göra den framgången meningslös, så... jag vet inte. :)
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,539
Location
Mölndal, Sverige
Re: OAV3: Alltings ände

thark said:
Jag skulle kunna beskylla Krille för att vara för förtjust i dessa SLPer (och jag tror inte det är utan att det finns en viss sanning i det), men lika mycket eller mer känns det som det är vi spelare (och jag inkluderar mig själv) som aldrig riktigt tog tag i något och mest passivt väntade på att få skit kastade på oss (och här inkluderar jag definitivt mig själv).
Jo, jag hade ju från början inte tänkt att Hanbeis änglar skulle spela en sådan roll som de gjorde. Det mest bara blev så, delvis på grund av er passivitet. Nån var tvungen att ta tag i saken, och eftersom ni inte gjorde det så fick jag göra det. Så man kanske skulle kunna säga att ståryn helt enkelt ville uttrycka sig på det sättet.

Men visst, jag gillar gunbunnies. :gremgrin:
 

Nightowl

Champion
Joined
17 May 2000
Messages
8,341
Location
Avliden, Tristerbotten
Re: OAV3: Alltings ände

thark said:
När jag tar ett steg tillbaka och blickar på berättelsen som helhet dock (och inte sitter mitt uppe i en av de fantastiska scenerna), så känns det... mindre tillfredsställande.

>>>>>

Jag skulle kunna beskylla Krille för att vara för förtjust i dessa SLPer

>>>>>känns det som det är vi spelare (och jag inkluderar mig själv) som aldrig riktigt tog tag i något och mest passivt väntade på att få skit kastade på oss
Instämmer på alla dessa punkter.

Jag har haft ganska trevligt ändå. Men mer proaktiva rollpersoner... jag är inte riktigt säker på HUR - är bra att ha i åtanke.

Själv kändes det som min rollperson A, inte hade en agenda som involverade resten av gruppen, så därför sket jag i den efter ett tag (jag hade nog sidospår ändå) och B, inte hade nog starka personliga band (vare sig vänner eller fiender) till resten av gruppen. Nu blir man MED i alla fall, eftersom PE är konstruerat som det är, men det hade känts mer tillfredsställande.

Och en observation: när vi misslyckades ganska fatalt rent speltekniskt under gårdagens spelmöte blev jag ur-arg, men på ett positivt sätt: jag ville ändå att vi skulle åstadkomma mer än så, eftersom jag kände så pass mycket för historien. Det är faktiskt ett gott betyg!

Erik
 

DeBracy

Eventuellt helt fantastisk
Joined
21 May 2003
Messages
5,724
Re: OAV3: Alltings ände

Vid det här laget behöver Sachiko gå ut och pissa, och krockar med sin farmor, klädd som en tempelflicka. Farmor har också tappat greppet, och tilltalar Sachiko som Hanako och säger att allting nu ska bli bra och att hon ska ta hand om Hanako, Makoto och deras barn. Sachiko slingrar sig loss från farmors grepp, och slinker iväg i natten.
Nej nej nej! Sachiko "behöver gå ut och pissa", dvs. använder en listig täckmantel för sin flykt. Inte fan går väl era rollpersoner på toa heller? Nä dåså. Sen vill jag även påpeka att Sachiko minsan spelar med i farmors vanföreställningar eftersom hon älskar henne så och inte vill göra henne upprörd. Sådeså.

Sen hurvida Sachiko och Ken egentligen hade ihop det... ja, jag vill mena att det saknas för mycket detaljer för att man ska veta riktigt. Kanske var det obesvarat? Kanske vägrade Ken för sin dotters skull? Oh well. Och jag har förresten hintat om det här sen strax efter han dog. Jäääävligt lite men ändå. :gremcrazy:



Hur som haver! Ja, tack som fan. Massor med bra scener men visst, jag håller med - vi spelare borde ha tagit greppet lite mer och kört lite av "våra scener". Jag tog för mig mer här på slutet för jag kände att det skulle utebli annars. När det var nåt jag suttit och klurat på så pass mycekt så kändes det lite småviktigt att få med på något sätt.

Jag är superduper nöjd i alla fall och var seriöst fundersam på hur jag skulle kunna sova när jag gick och la mig bara en halvtimme efter vi hade spelat klart. Jag hade seriöst förhöjd puls och investerade mig rätt mycket i gårdagskvällens lilla epos.

F.ö. så suger jag uppenbarligen på att komma på agendor. Men jag har en klar inför värstingarna om det blir nästa grej. :gremlaugh:

Angående Sachikos öde så... well... nä, jag ids inte spekulera. Finessen med japanska slut är att vi västerlänningar ska känna oss lite otillfredställda eftersom vi inte får veta om det blir lyckligt eller inte. :gremgrin:
 

Dr_Graevling

Veteran
Joined
5 Oct 2003
Messages
69
Location
Falun
Re: OAV3: Alltings ände

Jo, jävligt bra tycker jag att det har varit. Jag tycker verkligen att det här är en helt jävla fantastisk spelgrupp där alla har sköna idéer och kommer med så klockrena grejer ibland att man inte kan göra annat än att sitta helt impad framför tangentbordet.

Sen att vi var lite väl passiva, och att det mesta sköttes av Hanbei och hans lakejer stämmer ju ganska bra. Jag själv fann det svårt att vara drivande, i och med att Ran var en typisk karaktär som helst ville fly undan alla problem. Det var mycket lättare när jag spelade Tara, som trots allt var en sådan person som ville gå till botten med saker.
Lite synd var ju just att vi aldrig riktigt fick reda på allt som låg bakom. Vi visste bara att Hanako skulle hämnas sin död på personerna som var ansvariga, men vi fick aldrig reda på hur det hela hade gått till. I alla fall inte i klartext.

En annan grej var ju att själva slutklämmen blev väldigt framhastad eftersom klockan var så mycket. Jag hade gärna haft lite mer avtrappning och sånt där. Ett exempel är när Rans död bekräftas för de andra, efter att de flytt undan det brinnande templet. Jag hade en inre bild för hur en sådan scen kunde se ut och såg fram emot något i den stilen. Någonting där de andra fick reagera på att hon dog. Hennes död var en grej som jag hade gått och bollat för mig själv sen slutet av spelmötet innan.
Att det blev lite oklart huruvida Hanako verkligen förgordes eller inte tycker jag faktiskt funkar bra. Det är precis som med slutet på OAV2 och att ingen vet riktigt vad som hände med Ito Rei.

Men som sammanfattning så tycker jag att det har varit jävligt ball för det mesta. Jag förväntar mig inget annat från den här gruppen, heller. Så nu ser jag med spänning fram emot nästa kampanj. >:]
 
Top