OAV3: Skakad, inte rörd
Tredje avsnittet i tredje OAVn började med en blick in till de Andra Coola Tjejerna, nämligen dem från OAV2, som hade en morgongenomgång av läget. Det avslöjades att de är riktiga svin som hellre lägger bevis för brott på hög för utpressningssyfte än att se till att skurkarna åker dit; att Von Silberruck från OAV1 fortfarande är igång med nåt fuffens; att Sowa Hanbei då och då anlitar sin syster som civil konsult; att de fortfarande tror att kaféflickorna har något med Ito Rei att göra; att de vet om att två av kaféflickorna är psioniker; att spaningen ska fortgå och att Aya ska söka direktkontakt.
Mai och Aoi gick sedan på tång- och fiskemuséet i Shibetsu - girls just wanna have fun, ni vet - för att få reda på mer om ninjor och spöken. De fick inte reda på så mycket om det, eftersom såna berättelser som till exempel den om tempelflickan som mördades i parken som numera är försvunnen och därefter spökade där bara är kärringskvaller. Däremot fick de reda på mycket mer om krabbor. Dessutom fick Mai en ny krabbfetisch och kunde inte begripa prissättningen på mjukishavsdjur. Därefter rusade de till biblioteket för att läsa lokaltidningsarkiv.
Ryoko försökte övertyga Ran att börja spela i sitt nya band. Det går inte så bra, för Ryoko är finkänslig som ett blyrör och vår tärningsrullare Rulle är ond. Så Ryoko använder sina psykiska förmågor som får Ran att faktiskt vilja. Det får en skum bieffekt också - världen är plötsligt färglös och insvept i en klibbig dimma, och till och med höstlöven har tappat färg. Då uppenbarar sig spöket!
Spöket framkallar stormar, hon vrålar så att marken mullrar, till och med buskarna är på hennes sida och river sönder Ran fullständigt. Hon blir fysisk och river sönder Ryoko; då plockar Sachiko upp en sten och välsignar den med sina shinto-kunskaper och hivar den mot spöket, som därigenom drivs bort. Men marken fortsätter att skaka, och sen när färgen återkommer så går jordbävningslarmet och staden skakas om ordentligt.
Samtidigt, i bibliotekets källare, så lyckas Mai och Aoi hitta en del skoj saker. Det fanns en misskött park ungefär där skolans simhall låg. Parken var misskött eftersom parkarbetarna inte vågade sig in i den, så parken demolerades så att man kunde bygga simhallen och en shintopräst välsignade parken och exorcerade ett spöke där. Mai ritar mönster med övernaturliga händelser - från fyren till underrättelsetjänsten till SHI till några klubbar på skolan tillbaka till underrättelsetjänsten, plus historien med spöket i parken som separat fenomen. Där slår jordbävningen till och det blir mörkt nere i källaren.
Aoi och Mai kryper runt i mörkret och hittar så småningom upp, där brandmän och hjälparbetare stirrar på två skolflickor som kommer upp ur källaren. De sveps in i filtar, sätts på baklämmen på en ambulans där en läkare försöker komma fram till huruvida de är skadade eller inte. Eftersom de är i chock (tror läkaren, han kan ju inte känna till Mais speciella syndrom) så rullas de bort till sjukstugan, där tre andra trasiga flickor är omplåstrade. Information utbytes sittande på filtar i väntrummet, det enda stället där det finns plats...
...då plötsligt Rans pappa rullas in på en bår med en kökskniv inkörd i strupen. Med Rans hysteriska skrik tog avsnittet slut.
---
Vi lärde oss en hel del det här spelmötet. För det första så funkar inte tunnelkräl i Panty Explosion och rätt kasst över nätet, men det är jefligt lätt att återfalla till tunnelkräl så fort man är i ett instängt utrymme. Förmodligen är det bättre att sen en tunnel som en konflikt, och sedan köra som vanligt.
För det andra var det för mycket intro i början. Det är bra att använda som exposition, men det är svårt att inte överdriva det. Så det blev lite segt i början på grund av det.
Nu har vi också börjat komma in på den verkliga plotten, delvis för att jag behövde dra upp farten efter den sega inledningen. Jag är lite orolig att agendorna inte hinner bli klara förrän det är för sent.
Och loggen finns här!
Nu börjar vi förvisso inte från noll med all gammal backstory som finns (hade planen redan från början varit att spela mer på det—jag vill minnas att det ursprungligen var snack om skolresa och att du senare ändrade dig vad gäller kampanjriktning—hade åtm jag förmodligen gjort mer av en ansträngning för att även ge rollpersonen/rollpersonerna direkta knytningar till tidigare händelser), men ändå.
Jag vet inget om MtPG annat än att ni brukar skämta om den svenska serien Psykflickan Maja (vilket leder till att jag pratar om Reine 1/2).
