Jag tror jag tänkt om lite jämfört med tidigare utsagor jag gjort om homoerotik i Västlanden:
För Västlanden gäller generellt att lokala furstar har absolut makt. Föreligger någon form av lagbok eller traditionell lag (vilket det oftast gör) har de ofta full rätt att uttolka den. Den enda som direkt kan gå emot en furste är furstar ovan honom i hierarkin, och gör de det så viker han sig i regel omedelbart, lest he be fucked.
Det mûhadinska systemet bygger på Mhîms lagar kombinerat med den enorma flora av tolkningar och fornzhanisk litteratur som kompletterar dessa i form av keralor. Eftersom Fata'a är väldigt kryptisk tror jag att de lärde i Mûhad har tvistat i årtusenden om huruvida Stamfadern menade att homosexualitet är ok eller ej. Det fanns otvivelaktigt en utbredd acceptans mot homosexualitet, eller iallafall homoerotik, under fornzhaniska dagar, vilket säkert ställt till kontroverser i Mûhad på senare år när homofobiska religiösa auktoriteter konfronterats med detta uppenbara faktum i äldre texter, även om just Mûhadinsekten säkert kunnat avfärda det hela som edronitisk och/eller forntida barbari. Då gör jag förvisso antagandet att just Mûhadinsekten är emot homosexualitet, vilket inte nödvändigtvis behöver stämma - deras "grej" är förmodligen otroligt anal texttolkning, och beroende på vad som står i Fata'a, och vilka keralor mûhadinerna kan tänka sig acceptera, kanske deras åsikt rentav är den rakt motsatta.
Den stora frågan är alltså vad som finns i texterna, och vad religiösa auktoriteter genom årtusendena tyckt sig läsa in i dem. I islam finns fem nivåer av acceptans för saker och ting; handlingar kan vara Wajib (Plikt), Mandub (Förtjänstfulla), Mubah (Neutrala), Makruh (Klandervärda), samt Haram (Förbjudna). Om vi för ett ögonblick tänker oss att liknande nivåer förekommer i Mhimrättens lagvetenskap, så är min spontana tanke att de allra flesta sekter, auktoriteter och inriktningar lär hävda att homosexualitet antingen är klandervärt, men förlåtligt, eller totalt förbjudet. Lärostriden handlar om vilken av dessa två som är sann.
Möjligen finns det mer obskyra, esoteriska, tantriska och/eller skumma inriktningar med rötter i fornzhanisk tradition och/eller edronitiska texter, som anser att homosexualitet är en neutral eller rentav förtjänstfull handling. 'Asawisterna, Ilikkulterna och de zhaniska mystikerna är goda kandidater där, liksom den utrotade Tabaratthasekten. En inriktning som anser att någon form av sex öht är förtjänstfull är förmodligen mycket oortodox, men flera av Mûhads krigarordnar lär ha kopplingar till sådana läror.
Fast jag borde kanske tänka om här med, det är ju säkert min judeo-kristna kontext som får mig att instinktivt tänka mig Mhîmrätten som semi-frigid. I islam IRL har det liksom helt seriöst förekommit en debatt om huruvida kvinnor också (dvs inte bara män) får ha knarkiga sexorgier med hurier i paradiset...
Anyhow, kontentan av det här är som följer; jag tror inte homosexualitet rent generellt är förbjudet i Mûhad, om än kanske frowned upon av Moralens Väktare. Det gäller att den lokala fursten inte är fanatisk böghatare bara, men oddsen är nog större att han själv också har en dragning åt homoerotik.
Detta gäller manlig homosexualitet. Kvinnlig homosexualitet är nog något som för ovanlighetens skull faktiskt existerar i patriarkatets föreställningsvärld i Mûhad, och som man (dvs den manliga kulturen) är direkt fientliga gentemot. Eller också inte...jag måste fundera vidare på det med, det har mycket med kvinnosynen i allmänhet att göra.
As for Momolan så lär de köra på fornzhanisk traditionell lag än, vilket basically innebär att anything goes. Förekomsten av eunucker i Momolan har dock konnotationer vad gäller synen på manlighet och manlig sexualitet som jag också måste fundera mer på.
Sung är antingen tantriska sexmystiker eller avhållsamma asketer, i vilket fall när de säkert nån sorts skengemytlig homofobi a'la Dalai Lama.
(håller alltså helt med, Neotech om något är en spelvärld där det borde finnas utrymme för all form av sexualitet).
