Rollspelshistoria och klasstillhörighet

mrund said:
Har vi redan nämnt att det är svårt att spela rollspel hemma om man inte har ett eget, hyfsat stort rum?
Click to expand...
Då får man vara innovativ och uppfinningsrik och hitta andra ställen att spela på som i garaget eller vedbon eller nått.

Fattigdom är all uppfinningsrikedoms moder
 
mrund said:
Har vi redan nämnt att det är svårt att spela rollspel hemma om man inte har ett eget, hyfsat stort rum?
Click to expand...
När vi började låg vi nästan alltid på golvet. Kanske inte så konstigt - det var ju där man lekte!
Det gick att tränga ihop en hel del ungar även i små rum. Den som var paralyserad eller dyl. fick sitta på sängen och läsa serietidningar.
På sommaren satt man ofta ute.
Senare blev det vardagsrum, köksbord eller källare.
 
Jag tror f.ö. att det handlar mer om hur många syskon man har, än klasstillhörighet. Inte ens i de trasigaste familjer har ungarna saknat rum, men i stora familjer har de ibland fått dela. Dessutom tillkommer ju retsamma småsyskon som ett störningsmoment, om de inte var med och spelade förstås.
 
mrund said:
Har vi redan nämnt att det är svårt att spela rollspel hemma om man inte har ett eget, hyfsat stort rum?
Click to expand...

Vi spelade rätt ofta i någons sovrum, även om det var litet (någon/några satt på sängen, andra på golvet, någon på en skrivbordsstol etc), eller på skolan, utomhus, i någon källare etc. Men jag är uppväxt i värmländsk bruksort, så där jag bodde var det ändå inte alls ovanligt att även folk från fattigare hem bodde i hus.
 
adrian_of_arcane_lore said:
Vi spelade rätt ofta i någons sovrum, även om det var litet (någon/några satt på sängen, andra på golvet, någon på en skrivbordsstol etc), eller på skolan, utomhus, i någon källare etc. Men jag är uppväxt i värmländsk bruksort, så där jag bodde var det ändå inte alls ovanligt att även folk från fattigare hem bodde i hus.
Click to expand...
Även jag är uppväxt i ett brukssamhälle/mindre fabriksort dock i en annan del av landet.

Som du nämner så var även dom sämre ekonomiskt bemedlade personerna på orten ändå husägare.

Jag vill minnas när jag tänker efter att jag under hela låg,mellan och högstadiet hade en klasskompis vars mor var ensamstående fyrbarnsmor och det var vad jag förstått i efterhand ganska skralt med pengar men dom bodde ändå i ett tvåplanshus med tillhörande garage.
 
Hundenilunden82 said:
Även jag är uppväxt i ett brukssamhälle/mindre fabriksort dock i en annan del av landet.

Som du nämner så var även dom sämre ekonomiskt bemedlade personerna på orten ändå husägare.

Jag vill minnas när jag tänker efter att jag under hela låg,mellan och högstadiet hade en klasskompis vars mor var ensamstående fyrbarnsmor och det var vad jag förstått i efterhand ganska skralt med pengar men dom bodde ändå i ett tvåplanshus med tillhörande garage.
Click to expand...
Det här blir annorlunda så fort du är i ens en mellanstad (som Nyköping, i mitt fall).
 
JohanL said:
Det här blir annorlunda så fort du är i ens en mellanstad (som Nyköping, i mitt fall).
Click to expand...
Kan tänka mig att huspriserna är/var betydligt lägre där jag växte upp. Åkte man in till stan 2 -3 mil bort så kunde det skilja på en miljon när det kom till huspriser.

Sedan tror jag även att på mindre orter så går ofta hus i arv I flera generationer viket gör att även mindre enkomiskt bemedlade personer kan befinna sig i en position som husägare när föräldrarna gått vidare.
 
Tuggback said:
För oss som bodde i hyreslägenhet så fanns det en del hyresgästföreningslokaler o dyl som man kunde låna
Click to expand...
Exakt det, kvarterslokalen bokades så ofta av oss så att reglerna ändrades. Man fick inte boka mer än en gång i månaden per bokare. Det löste sig genom att det var fem av medlemmarna i spelföreningen som bodde i bostadsområdet.
 
Viktigast var att spelplatsen var långt från telefonen. Det är lätt att glömma idag, men med en enda fast telefon så kunde en syrra eller mamma lätt störa ut en hel spelgrupp. Om pappa var elkunnig så kunde det hända att telefonen hade en lång skarvsladd, och därmed kunde flyttas till ett annat rum!
Jag minns att man tyckte det var coolt när farsan kom hem med en trådlös, men det var nog inte förrän i början av 90-talet.
 
70talarn said:
Viktigast var att spelplatsen var långt från telefonen. Det är lätt att glömma idag, men med en enda fast telefon så kunde en syrra eller mamma lätt störa ut en hel spelgrupp. Om pappa var elkunnig så kunde det hända att telefonen hade en lång skarvsladd, och därmed kunde flyttas till ett annat rum!
Jag minns att man tyckte det var coolt när farsan kom hem med en trådlös, men det var nog inte förrän i början av 90-talet.
Click to expand...
Min pappa hade en amerikansk trådlös på rätt tidigt åttiotal (som då var olaglig i Sverige, som de var), men slutade använda den när det visade sig att det gick att lyssna in den på radion.
 
Enstoeringen said:
Exakt det, kvarterslokalen bokades så ofta av oss så att reglerna ändrades. Man fick inte boka mer än en gång i månaden per bokare. Det löste sig genom att det var fem av medlemmarna i spelföreningen som bodde i bostadsområdet.
Click to expand...

Jag har egentligen aldrig slutat med det här, vår CoC-grupp brukar spela i vår kvarterslokal
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top