Jag skulle vilja påstå att om någon annan än RR blev mer känd av dödspolarn så var det Briana Hildebrand - inte någon man måste klicka på "see ful cast and crew" tredjefiolsskurk.
Den var helt okej. Mycket snygg, bra soundtrack, väldigt coola actionsekvenser. Jag gillade också
plot twisten. Först och främst väntade jag mig den verkligen inte. Jag var helt oförberedd. Kanske för att David Thewlis verkligen inte slår mig som en superskurk / krigsgud. Jag var också helt oförberedd på att se hans muskulösa överkropp; hans ansikte säger verkligen inte "jag är väldigt vältränad".
Jag gillade amazon-ön väldigt mycket. Jag gillade vad dess möte med omvärlden sade om isolationism och annat. Jag gillade filmens tema om idealism och svartvit moral kontra världens (och krigets, och människornas) komplexitet. Även om det är rätt barnsligt med "ondska" och "godhet" som koncept.
Jag gillade överlag hur Diana porträtterades. Hon fick vara aktiv, göra action och ha integritet. Och trots att hon i princip är klädd i en vagt motiverad rustningsbaddräkt så finns det typ ingen male gaze alls vilket var uppfriskande.
Det fanns dock några saker jag inte gillade:
- För få kvinnor. För att vara en film som ska fokusera på kvinnlig empowerment så var det en jävla korvfest. Inte nog med att de stoppade in ett helt onödigt manligt kärleksintresse - det i sig hade varit OK, även om kärleksintresset "som genom en slump" fick mycket mer utrymme än kvinnliga kärleksintressen till manliga superhjältar brukar få. Men... det mediokra gänget dudebros? När fick Captain America senast uppbackning av en grupp kvinnor? Det var väl fint att de såg till att få en hyfsat representation bland männen, men... att de var män allihop störde mig. Det fanns väl typ, vaddå, tre kvinnor med talroller? Skurkkvinnan fick knappt vara med och knappt några repliker, comic relief-kvinnan var en av filmens bästa karaktärer men fick också skitlite utrymme. Till förmån för vad? Män. Relativt mediokra män. Representation är fint, men nog hade de kunnat hitta någon ur amerikanska ursprungsbefolkningen som kunde skådespela?
- Jag är inte emot att man har med humor i en sån här film. Men det här är mestadels världens sämsta och ickeroligaste humorform: kulturkrockshumor. Tack och lov dröjer de inte kvar vid den och låter det aldrig bli alltför pinsamt.
Så. Är det en bra film? Ja. Vill jag se om den IMORGON? Nej. Kan jag rekommendera den? Absolut.
För få kvinnor. För att vara en film som ska fokusera på kvinnlig empowerment så var det en jävla korvfest. Inte nog med att de stoppade in ett helt onödigt manligt kärleksintresse - det i sig hade varit OK, även om kärleksintresset "som genom en slump" fick mycket mer utrymme än kvinnliga kärleksintressen till manliga superhjältar brukar få. Men... det mediokra gänget dudebros? När fick Captain America senast uppbackning av en grupp kvinnor? Det var väl fint att de såg till att få en hyfsat representation bland männen, men... att de var män allihop störde mig. Det fanns väl typ, vaddå, tre kvinnor med talroller? Skurkkvinnan fick knappt vara med och knappt några repliker, comic relief-kvinnan var en av filmens bästa karaktärer men fick också skitlite utrymme. Till förmån för vad? Män. Relativt mediokra män.
Till att börja med hade jag velat se mer av hennes uppväxt, mycket av det bästa skitet var på hennes hemö (för allting var inte brunt). Men nu ska vi vara lite resonliga i vår kritik, tycker jag nog. Det blir dock spoiler-stuff här nedan så...
Diana träffar snubbar för att hon har redan träffat kvinnor, träffa kvinnor har hon gjort i hela sitt liv. Visserligen kan vi ha mer 'tokig kulturkrock' med genomsnittslig kvinna alá 1918, och jag hade gärna sett mer av sektreteraren... I kid you not, har du sett deras trailers har du sett allting hon får ge i den här filmen.
Filmen är en fish-out-of-water, heroes-journey typ av story. Då är det ingen poäng med att hon ska hänga med fem stycken kvinnor för att lära sig hur deras värld fungerar. Hon har aldrig träffat män, därför vill hon hänga med dem. Därför är det relevant att hon lär känna dem, innan hon bestämmer sig för huruvida hon vill rädda deras värld eller inte.
Sen vet jag inte om 'Captain America får uppbackning av kvinnor' är en schysst jämförelse. Hela poängen var ju hur totalt hjälplösa dessa snubbarna är jämfört med Wonderwoman. Hon gör ju i princip alla action-sekvenserna själv. Till och med när prickskytten ska få göra sin enda grej så kan han inte, så Wonderwoman får fixa det också.
En sak jag stör mig mer på är när Wonderwoman skriker 'Kvinnor och barn lider', ja ba... va fan då? I din kultur är alla kvinnor krigare. Jag fattar att hon inte gillar att barn lider, men kvinnor? Det borde vara för henne som att säga 'men män lider där borta!'
Med det sagt hade jag gillat om hon hade (iallafall) en kvinna med sig när hon drar ut i fält. De snubbarna hon träffar där är menat att representera personer som har lidit, och är olika facets of human life, så att säga. Och ge Wonderwoman motivation till varför hon vill göra det hon gör (vilket, lustigt nog, är varför Wonderwoman är en bättre Superman-film än Superman, men det är en annan story...)
Sen var jag också grymt tacksam för hur Chris Pine's karaktär var skriven. Han mer eller mindre 'Okey, då kör vi'. Det var i princip inget alls 'Men scoff scoff, du är en kvinna, du kan inte göra x eller y, scoff scoff'. Det hade blivit sjukt långdraget. Jag tyckte inte deras romans fick mer utrymme än i övriga Superhjälte-filmer, förmodligen mindre faktiskt. Ta Superman, där det finns ett romantiskt intresse från första gången de ser varandra (vilket sker tidigt i första akten). Jag upplevde att Dianas romantiska intresse för Steve kom först efter skyttegraven. Innan dess var hon ganska så upptagen med annat.
Sen skulle jag gilla iallafall en after-end credits scen där hon ger sig in i suffragete rörelsen. De antydde det med sekreteraren, men det slår mig som logiskt att det borde vara något som Wonderwoman borde bry sig om.
För övrigt fanns sex kvinnor med talroller endast på Themiscyra. Sov du genom första 45 minuterna av filmen eller?
Veckans avsnitt av "Better Call Saul" tog slut. Undrar om det finns något annat på Netflix? Hm... Suicide Squad! Den har jag inte sett. Varför har jag inte sett den? Jo, för att den fick helt värdelösa recensioner, även av personer som gillar superhjältefilmer. Jag kan ju börja titta på den och se om den är så dålig som de säger.
Punkter:
* Okej, nu har det gått 30 minuter, och jag har fått exakt lika mycket information som jag fick av att se en trailer för filmen.
* Så monstren har egenskapen att de är helt immuna mot alla attacker som utförs av vältränade soldater, men faller i smulor av alla attacker som utförs av en person som finns med i Who's Who in the DC Universe. Märkligt!
* Följande personer i filmen verkade ha ett begripligt mål: Deadshot -- vill träffa sin dotter (pun intended); Jokern -- vill befria Harley. Alla andra bara gör slumpmässiga saker. Amanda Waller och Rick Flagg agerar helt obegripligt i nästan varje scen de är med i. Enchantress och hennes brorsa har kanske en plan, men varför berätta den för tittarna så att vi förstår vad som står på spel?
* Nyligen lärde jag mig uttrycket Exquisite Corpse. Det är det engelska namnet på den typ av teckning man ritade med sina vänner som barn, där den första ritar ett huvud och sedan viker pappret så det inte syns, sedan ritar nästa person en överkropp och viker pappret, och så vidare. Den här filmen känns som om den är skriven med den metoden. Varje scen är skriven av en ny person som inte har en aning om vad som hände i förra scenen, Den filmade versionen känns som en dålig förstaversion av manuset, som innehåller ett par fungerande idéer som kanske kan leva vidare till den slutliga versionen.
* Ja, den var så dålig som de säger.
Det var inte deras romans jag tyckte fick för mycket utrymme, utan karaktären. Jämför hur mycket Pine får jämfört med, säg, Pepper i Iron Man-filmerna. Jag tycker att han fick sjukt mycket mer utrymme. För han är en med-huvudperson, till skillnad från kvinnorna som bara får vara bakgrundsmaterial. Jag hade hellre sett att Pine fått samma utrymme som de kvinnliga kärleksintressena.
Mundo;n244732 said:
För övrigt fanns sex kvinnor med talroller endast på Themiscyra. Sov du genom första 45 minuterna av filmen eller?
[/spoiler]
Efter introdelen, tänkte jag såklart. Efter den blir filmen en ordentlig korvfest, och det tyckte jag var sjukt trist. De enda gångerna vi får se kvinnor efter det är typ när det är synd om dem, eller när de har någon annan supertraditionell roll. Det blir som precis vilken jäkla superhjältefilm som helst med andra ord, och jag hade hellre sett något bättre.
Hade de velat ha med fler kvinnor hade de kunnat få storyn att funka ändå. Nu ville de inte det.
Som helhet är den definitivt bättre än "Batman vs Superman", och "Suicide Squad" (de ligger på en ca 3.5/5 för mig)... och är några snäpp bättre än Man of Steel (vilket var min favorit utav de tre filmerna och ligger på en 4/5 för mig... ja, jag gillade Man of Steel... jag gillade BvS och Suicide Squad också, men pga problemen med de filmerna så fick jag gå ner till min lägsta möjliga betyg som jag kan ge på grejer som jag gillar och som är "in my wheelhouse" utav intressen etc, vilket är en 7/10 så en 3.5/5 på Krank-skalan... det krävs väldigt mycket för att jag ska ge sådana grejer lägre än det). Wonder Woman är ju nu definitivt min favorit bland dessa 4 "post Nolan's Batman".
And speaking of Nolan's Batman. Ingen utav dessa 4 "post Nolan" DC filmerna, inte ens WW, kan helt mäta sig med någon utav Nolan's Batman filmer tycker jag, där den sämsta utav dem är några snäpp bättre än WW för mig. Tycker dock att Affleck faktiskt passar som Batman bättre än vad Christian Bale. Tycker också att utav alla scener, i samtliga DC filmer, så har BvS min nr 1 favorit scen någonsin bland DC's filmer.
Lätt spolier för BvS:
Det är den där scenen där Batman "tar hand om" den där gruppen utav mercenaries när han räddar Martha. Det är min all time favorit DC filmscen någonsin... inte ens WW's scenen, när hon tar hand om de där 5-6+ stycken Tyska soldater i rummet där hon helt hugger sönder den där pelaren i trä, kan mäta sig med den scenen från BvS
Dock så måste jag väl säga att jag tycker att majoriteten utav Marvels filmer är bättre, och en hel del långt bättre, än till och med Wonder Woman (till och med den bästa utav Nolans Batman filmer ligger relativt långt ner för mig jämfört med mina favorit Marvel-baserade filmer... har ju alltid varit en Marvel snubbe, medan DC's grejer har i serietidnings form alltid tråkat ut mig (att se DC filmer och serier (live action, så som animerade) har jag inga problem med dock)). Wonder Woman är definitivt på tredje plats för superhjälte filmer från år 2017 just nu för mig... där både Logan och Guardians of the Galaxy slår Wonder Woman lätt med hur pass mycket jag gillade de filmerna.
Mot slutet av året så gissar jag att WW kommerplacerat sig på någonstans mellan tredje till sjätte plats bland årets superhjältefilmer för mig (där är ju tre superhjälte filmer till som ska komma ut i år... Spider-Man: Homecoming, Thor: Ragnarok, och Justice Legaue).
Jag tyckte Gal Gadot har gjort ett bra jobb som rollen utav Wonder Woman, och även om där kanske finns andra som hade kanske kunnat göra ett bättre jobb, så tycker jag att hon har spelat rollen bra. Faktiskt, även om kanske någon som Gina Carano hade rent muskelmässigt sätt passat bättre i rollen, så tror jag inte att Carano hade klarat av att köra en dialekt som inte var Amerikansk... och det tror jag är rätt viktigt, för Gal Gadots dialekt säljer rollen bättre på något sätt för mig än vad en Amerikansk dialekt skulle göra.
Jag tror att jag antagligen inte helt känner av samma nivå utav "För korvig! Want more women!" som andra tycker... men det beror mest på att jag tittar inte på filmer på det sättet. Och det gäller med nästan alla sådana typer utav progressiva grejer. Det är ju något som jag vill ska bli bättre, och WW är ju ett utav de stegen till det när det gäller kvinnor i film (även om det inte är "perfekt" eller något så klart)... men det krävs mer än så för att få mig att verkligen reagera över det. Specielt eftersom jag faktiskt ser (och hör om) att förändringar faktiskt händer i dessa industrier, både med kvinnor och folkslag etc, som får mer och mer plats inom film och tv-serie industrin. Visst, det kanske går lite för långsamt enligt vissas mening, men det tror jag faktiskt är en fördel... att det tar tid menar jag... för det betyder att det har större chans att faktiskt gräva sig in djupare och hårdare än om förändringen hade hänt med ett fingerknäpp.
En annan anledning är väl också att jag lite baserar det på tidsperioden, och var och med vilka omständigheter, något tar plats också... "if it makes sence" att där kanske inte är fler utav X i en film/serie, etc (att cast'a en hel fim med bara vita när den utspelar sig i Egypten eller något är t.ex något som jag skulle reagera över). Tycker inte heller att alla filmer måste vara totalt 100% inkluderande och PC, och mångfaldig, etc... för jag vill att där ska finnas alla slags utav filmer/serier/mm, med så många olika typer utav kombinationer som möjligt. Som sagt, jag tror inte jag tittar på filmer på helt samma sätt som vissa gör, och dömmer inte dem helt för vad som saknas i dem etc lika hårt som andra gör. Jag tittar på dem för underhållnings skull, och inte för någon som helst typ utav spegelbild utav hur våran värld råkar vara, och eller har varit, och eller kommer vara.
En grej som jag noterade med alla de som jag såg filmen med, är att när vissa folk skrattade/skrockade till under filmen verkade vara helt annorlunda (duh! XD ...bear with me though). Och enda anledningen till att jag noterade det var pga hur skratt/skrock-ljudet lät när det hände. För vid vissa tillfällen så var "grupp-skratt-ljudet" lite så där mörkare (när majoriteten utav snubbarna skrattade till), medan vid andra tillfällen så var det ljusare (när majoriteten utav tjejerna skrattade till), och vid andra tillfällen var det en blandning utav de två. Vet inte vad jag vill säga med det igentligen... mer än att jag tyckte det var lite roligt att höra att det. XD Den absolut största "reaktionen" jag hörde från någon, bland alla de som tittade på filmen, kom från kvinnan som satt direkt till höger om mig, där hon utryckte ett verbalt "Åh men näh.... fy!" om en scen (det var den enda gången som någon i hela salongen, som jag hörde, faktiskt sa något).
Hon utryckte det när Diana höll på att provade olika kläder efter hon precis kommit till London. Det var när hon kom ut med den där första blå klänningen. Och pga tonen som kvinnan till höger om mig sa "Åh men näh... fy!" på, fick mig direkt att förstå att hon tydligen tyckte den klänningen var något utav det fulaste hon någonsin sätt... XD För det var inte med en irriterad ton eller något som hon uttryckte det, utan mer en kombinerad ton utav "ush" och "jag tycker synd om henne" typ utav ton. XD
När jag lämnade biografen så glömde jag fråga de som arbetade där om de visste varför Wonder Woman inte visades alls i salong 1 i min stad (den blev ju förpassad ner till salong 2 (en mindre sal loch bild, med mycket färre platser också (120 vs 198)) redan innan filmen ens hade kommit ut någonstans och/eller några större reviews hade kommit ut än)... så där kommer jag inte få ett svar tror jag, för nästa gång jag går på bio kommer inte vara förrän i början av Juli när nästa Spider-Man film kommer.
Jaja... betyg. Jag har gungat fram och tillbaka mellan en 4 och en 4.5 sedan igår... men kom tillslut fram till att även om jag skarpt gillade Wonder Woman så skulle ett steget att gå ifrån en 4 till 4.5 vara lite för stort för mig, specielt eftersom filmer som jag känner är en 4.5 är rätt mycket bättre än WW. Jag kommer definitivt se WW igen, inte på bio dock (jag ser filmer bara en gång på bio, för det kostar för mycket för att jag skulle vilja spendera de pengarna multipla gånger på något som jag inte kommer få behålla en fysisk kopia utav), utan kommer se den igen när den kommer ut på Blu-ray. WW är också en film som jag definitivt kan rekommendera för de flesta, och specielt för personer som gillar superhjälte filmer.
Så, mitt slutgiltiga betyg för Wonder Woman blir en: 4/5
Typ alla som sett den här på rollspel.nu ger Wonderwoman goda betyg. Jag tycker ofta vi har väldigt delade åsikter i vad som är bra och dålig film (eller tja, vad vi tycker om i en film).
Har vi någon slags dokumentation på vad rollspel.nu har gett olika filmer i betyg, eller är det för mycket admnistrativt arbete kanske?
Jag har valt att inte samla in den informationen; det går att fylla på i en separat flik i dokumentet jag länkar i startinlägget varje vecka, men jag har inte ens orkat skriva in mina egna betyg där. Jag skulle också gärna ha sett en sån möjlighet men orkar verkligen inte administrera...
Jag har valt att inte samla in den informationen; det går att fylla på i en separat flik i dokumentet jag länkar i startinlägget varje vecka, men jag har inte ens orkat skriva in mina egna betyg där. Jag skulle också gärna ha sett en sån möjlighet men orkar verkligen inte administrera...
Bröderna Walter (Josh Hutcherson) och Danny (Jonah Bobo) har precis den syskonrelation som unga bröder brukar ha: de kommer inte överens. Och relationen med storasyrran Lisa (Kristen Stewart) är ju inte direkt lysande den heller. Så när den frånskilda pappan (Tim Robbins) är tvungen att åka på tjänsteresa så blir hemmet en katastrof som väntar på att hända.
När Lisa är i badrummet för att förbereda sig för sin dejt, och Walter dräller framför TVn, så inträffar katastrofen: en uttråkad Danny hittar det magiska spelet Zathura i källaren och börjar spela.
---
Det här är Jumanji i rymden, fast utan Robin Williams magi. Istället är det två ungar, en tonårig Kristen Stewart, en robot med Frank Oz röst och Dax Shepard som astronaut som får bära filmen, och det går ju inte så lysande. Så i slutändan är det effektmakeriet som är det som håller.
Samtidigt finns det en äventyrlig känsla, lite som att regissören Jon Favreau försöker imitera en tidig Stephen Spielberg-film. Han har inte riktigt Spielbergs fingertoppskänsla.
Själva spelet Zathura är rätt trist som speldesign också: det är en snakes&ladders fast med mekanisk tärning och kort som händelsegenerator istället för spelbrädet. Men det är väl ungefär så avancerat en amerikansk filmpublik – eller filmproducent – kan klara av.
En bortglömd pärla: 'Frankenstein' (1984) med Robert Powell, David Warner, Carrie Fisher m.fl. En engelsk TV-film om Frankenstein och hans 'monster', fast den tar fasta på det tragiska dramat om den drivne vetenskapsmannen, som inte har klart för sig vilka konsekvenser hans kontroversiella arbete kommer att få, och hans 'skapelse' som inte kan kontrollera (eller fullt förstå) sina handlingar.
Det är en välgjord produktion, lider lite av TV-pjäs brister men inte så att det stör, scenerierna (den är filmad i Yorkshire) är snygga och stämningsfulla och det är väl bara doktorns lab som ser ut som ett rent studiobygge. Skådespelarna är bra och gör mer än bara sitt jobb, naturligtvis stirrar man lite extra när Fisher kommer i bild och även hon visar att hon var betydligt mer än 'bara' Leia.
Inte en skräckfilm, men ett starkt drama: 4/5.
Allt jag förväntade mig var mer av samma sak som i ettan, och det är vad jag fick. Man skall inte syna handlingen så noga i sömmarna. Jag menar, John genomgår ju inte direkt någon karaktärsutveckling, det är inte vad dessa filmer går ut på. De handlar bara om att någon provocerar John till handling, så att han kan visa varför han kallas "the boogeyman".
Men så mycket kan ju sägas att där första filmen hade en väldigt personlig och begriplig provokation, så satsar tvåan på att djupdyka ned i sin egen mytologi, med de olika organisationer som styr undervärlden. Det känns litet mer abstrakt. John gör också ett par grejer som man inte förstår motivationen för - jag sitter bara och tänker "han borde väl veta bättre?"
Vad man egentligen ser dessa filmer för är fajterna, och de är fortfarande underhållande. Tyvärr märkte jag att en viss mängd upprepning börjat krypa in. Till exempel: John brottar ned goon A, håller honom i en bensax, tar hans pistol, skjuter goons B och C med den, avslutar med ett skott i A:s huvud. Exakt den sekvensen upprepas säkert tio gånger i filmen. Men det finns också med flera mer fantasifulla setups, så på det hela taget är jag nöjd.
Stör mig fortfarande på att den svenska bio industrin bestämde sig för att inte visa John Wick: Chapter 2 på bio i Sverige.
Visserligen så har jag senare hört att de ändrade sig... men i så fall vet jag inte var filmen visades, för så långt jag såg kom den aldrig till min stad... kan inte minnas att jag någonsin såg den bland SF's film listor alls.
Heh... ja om JW2 bara var uppe under en vecka i Göteborg, hur stor chans har man då att se den om man bor i en stad som är en ca 19 gånger mindre i befolkning... XD
Är medveten om den... såg första trailern för några månader sedan. Den såg intressant ut... så jag kommer se den på bio om jag kan så klart. :grin:
Det är en utav 7-8+ eller så filmer som jag kommer försöka se på bio under det resterande månaderna utav 2017.
Edit: Heh... bestämde mig för att kolla och räkna vilka filmer det är som jag vill se på bio under resten utav 2017. 9 stycken.
Spider-Man: Homecoming(5 Juli) Atomic Blonde(28 Juli) Valerian and the City of a Thousand Planets(2 Augusti) The Dark Tower(16 Augusti) Kingsman: The Golden Circle(22 September) Blade Runner 2049(4 Oktober) Thor: Ragnarok(27 Oktober) Justice Legaue(17 November) Star Wars: The Last Jedi(13 December)
Jag har sett "Alien Covenant" och eftersom jag inte vill ge några spoilers så tänker jag bara berätta om hur jag kände när jag såg filmen. Filmen har ingen yttre eller inre logik, allt är gjort så att jag som tittare tydligen skall hata allt och alla och önska att alla dör så horribelt som möjligt. Plotholes i filmen gör att jag känner mig lika snurrig som att åka in i ett svart hål, fast att åka in i ett svart hål eller begravas levande hade förmodligen varit en trevligare upplevelse än att genomlida filmen.
Jag var så besviken efter att jag sett den att jag raderade den från min headcanon precis som jag gjort med ME3 och ME-Andromeda.
Jag kände mig tom och totalt urvattnad när jag åkte hem från bion, det var som ett vackert och långt kärleksförhållande plötligt tagit slut på den andre partens initiativ. Jag hatade alla karaktärer i hela filmen och xenomorphens möjlighet att existera trotsar tid, rum och förnuft och gör att alla tidigare filmer i serien inte kan ha hänt om den här travestin till film inte var en dröm. Snälla låt hela filmen ha varit en dröm!!!
Allt detta och då vill jag berätta att jag är ett stort fan av Alien-franchisen och jag tyckte även "Prometheus" var rätt ok... Men "Alien Covenant" är en spottloska i ansiktet på alla som någonsin gillat eller gillar de här filmerna. Gör er själva en stor tjänst och se den inte för ni vet, "what has been seen cannot be unseen"!
Edit: Heh... bestämde mig för att kolla och räkna vilka filmer det är som jag vill se på bio under resten utav 2017. 9 stycken.
Spider-Man: Homecoming(5 Juli) Atomic Blonde(28 Juli) Valerian and the City of a Thousand Planets(2 Augusti) The Dark Tower(16 Augusti) Kingsman: The Golden Circle(22 September) Blade Runner 2049(4 Oktober) Thor: Ragnarok(27 Oktober) Justice Legaue(17 November) Star Wars: The Last Jedi(13 December)
Nästan som min lista. Jag kommer att avvakta recensioner på åtminstone Blade Runner och Justice League, har blivit bränd av de regissörerna för många gånger.
This site uses cookies to help personalise content, tailor your experience and to keep you logged in if you register.
By continuing to use this site, you are consenting to our use of cookies.