Nekromanti Rollspel.nu's filmklubb 2013 v3
- Thread starter Max Raven
- Start date
Å andra sidan är min filmsmak knappast nåt att gå efter. kolla vilka betyg jag gav Transformersfilmerna, liksom.xyas said:Det låter lovandeBörjade nästa undra över vettigheten i pre-avengers-projektet efter Thors okejighet och Hulks uselhet. Men det kan ju inte bara vara Iron man som e bra.
Men... Jag tycker att Captain America, tramsigt flaggviftande till trots, faktiskt var en riktigt schysst film. Det är liksom... Lite superkrafter och pulp inslängt i en krigsfilm a' Inglorious Bastards (inte Tarantinos alltså). Mycket skön blandning, tyckte jag.
Det finns nog exakt två saker som drar ner betyget för den filmen för mig: 1) ett klumpigt klipp mot slutet där kaptenen går från att hänga i en grej till att springa på marken och 2) att Hydras hälsning ser så jävla töntig ut.
God45
#PrayersForBahakan
- Joined
- 23 Oct 2012
- Messages
- 17,484
Vilken hulk film såg du? The incredible hulk med Edward Norton från 2008 eller Hulk med Eric Bana från 2003?xyas said:Det låter lovandekrank said:
God45 said:Vilken hulk film såg du? The incredible hulk med Edward Norton från 2008 eller Hulk med Eric Bana från 2003?xyas said:Det låter lovandekrank said:
Skrev han typ två-tre inlägg högre upp =)xyas said:
Jag har sett Django Unchained.
Eftersom det är svårt att recensera Tarantino filmer rent generellt (vad ska man jämföra med?) så är det väl bäst att strunta i storyn (som är skitbra) och försöka fokusera på om det var underhållande. Vilket den var, absolut. Men, det är något som fattas.
Utan att spoilra allt för mycket så blir Django räddad av en prisjägare som behöver Djangos hjälp för att hitta några banditer, medan Django själv vill hitta tillbaka till sin fru Broomhilda som han blev bortförd från. Och det är väl kanske där som jag har problem, för dom kvinnor som är med i filmen är antringen fåordiga eller rent av stumma. Fast Broomhilda är en av dom två som filmen handlr specifikt om (i "Django saves his wife"-stil dvs) så får hon knappt några repliker, och hon står mest och ser väldigt ledsen ut. Fanns en kvinna som verkade lovande, men som jag nu funderar på om jag drömde ihop (ska kollas upp när jag får ork).
Bristen på starka kvinnor gör så att jag får dra av några poäng, men det tjänas ganska snabbt tillbaka då Tarantino och compagni har varit väldigt duktig när dom har skapat denna film. på en skala mellan 1 och 459 i Paxens-Tarantino-skala ger jag den 399, vilket är strax under Pulp Fiction och flera steg över Ingloreus Basterds.
PS Det är fö skitdåligt att recensera en Tarantino film eftersom man antingen gillar eller ogillar Tarantinos filmer.
Eftersom det är svårt att recensera Tarantino filmer rent generellt (vad ska man jämföra med?) så är det väl bäst att strunta i storyn (som är skitbra) och försöka fokusera på om det var underhållande. Vilket den var, absolut. Men, det är något som fattas.
Utan att spoilra allt för mycket så blir Django räddad av en prisjägare som behöver Djangos hjälp för att hitta några banditer, medan Django själv vill hitta tillbaka till sin fru Broomhilda som han blev bortförd från. Och det är väl kanske där som jag har problem, för dom kvinnor som är med i filmen är antringen fåordiga eller rent av stumma. Fast Broomhilda är en av dom två som filmen handlr specifikt om (i "Django saves his wife"-stil dvs) så får hon knappt några repliker, och hon står mest och ser väldigt ledsen ut. Fanns en kvinna som verkade lovande, men som jag nu funderar på om jag drömde ihop (ska kollas upp när jag får ork).
Bristen på starka kvinnor gör så att jag får dra av några poäng, men det tjänas ganska snabbt tillbaka då Tarantino och compagni har varit väldigt duktig när dom har skapat denna film. på en skala mellan 1 och 459 i Paxens-Tarantino-skala ger jag den 399, vilket är strax under Pulp Fiction och flera steg över Ingloreus Basterds.
PS Det är fö skitdåligt att recensera en Tarantino film eftersom man antingen gillar eller ogillar Tarantinos filmer.
DeBracy
Eventuellt helt fantastisk
- Joined
- 21 May 2003
- Messages
- 5,721
Kingmaker
Jag har slagit mig ner för att titta på äventyrsrullen Kingmaker från 2005. Sist jag försökte blev jag sur och slog av efter att ha tittat typ 20 minuter eller så. Den här gången tänkte jag ta mig igenom, om jag så måste ranta efteråt.
Jag har slagit mig ner för att titta på äventyrsrullen Kingmaker från 2005. Sist jag försökte blev jag sur och slog av efter att ha tittat typ 20 minuter eller så. Den här gången tänkte jag ta mig igenom, om jag så måste ranta efteråt.
Rymdhamster
ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Dead End Drive In
Idag har jag sett på filmen Dead End Drive In från 1986. Det här är återigen en av filmerna från min barndom som format min smak och min intresseriktning.
Filmen är inte post apocalytisk utan utspelar sig snarare i apokalypsens förspel. Den skulle mycket väl kunna utspela sig sammtidigt som Mad Max 1, fast inne i en storstad istället. Samhället är i tydligt förfall med ständigt ökande arbetslöshet och oroligheter i hela världen. Gatorna hemsöks av bilgäng som vandaliserar och plundrar bilar på jakt efter reservdelar för att hålla sina egna fordon i gång. Våld och död är en del av vardagen.
Regeringen i Australien tar till drastiska åtgärder för att få bukt med problemen och börjar inofficielt att spärra in arbetslösa i ett slags koncentrationsläger, förklädda till Drive In-biografer. Enda sättet till och från dessa biografer är via "säkerhetsvägar" (som man inte får gå på, då detta är straffbart med fängelse) och när någon köper en billjet för arbetslösa (som får rabbat) så kommer polisen och stjäl deras däck medan filmen pågår.
Filmen handlar framför allt om "Crabbs" som åker till biografen med sin flickvän för en "romantisk" stund men blir fast där och man får följa hans försök att ta sig därifrån.
Premissen för den här filmen låter förstås jättelöjlig, men jag hade goda minnen från när jag såg den här sent en kväll på TV6 för många, långa år sedan, och nu när jag såg den igen i vuxen ålder så blev jag väldigt positivt överaskad. Filmen målar upp ett riktigt dystopiskt samhälle på gränsen till total kollaps och flera olika typer av samhällsproblem dyker i handlingen. Manuset är rätt bra, handlingen är cool och hela filmen känns lagom samhällskritisk utan att för den delens skull bli predikande.
Stämningen är helskön och genom hela filmen och allting klaffar. Miljöerna, kostymerna, skådesspelarna och allt annat känns helt rätt. Till och med affishen som gör reklam för Rambo 8 i bakgrunden i en scen känns klockren. Även musiken är bra och bidrar perfekt till filmens stämning och tempo.
Jag är helt klart beredd att ge den här filmen 4/5 poäng. Kanske förtjänar filmen rent av en liten extra decimal efter fyran, men den når nog inte riktigt hela vägen upp till fem poäng. Inte riktigt. Men det är ta mig tusan inte så långt i från heller.
Idag har jag sett på filmen Dead End Drive In från 1986. Det här är återigen en av filmerna från min barndom som format min smak och min intresseriktning.
Filmen är inte post apocalytisk utan utspelar sig snarare i apokalypsens förspel. Den skulle mycket väl kunna utspela sig sammtidigt som Mad Max 1, fast inne i en storstad istället. Samhället är i tydligt förfall med ständigt ökande arbetslöshet och oroligheter i hela världen. Gatorna hemsöks av bilgäng som vandaliserar och plundrar bilar på jakt efter reservdelar för att hålla sina egna fordon i gång. Våld och död är en del av vardagen.
Regeringen i Australien tar till drastiska åtgärder för att få bukt med problemen och börjar inofficielt att spärra in arbetslösa i ett slags koncentrationsläger, förklädda till Drive In-biografer. Enda sättet till och från dessa biografer är via "säkerhetsvägar" (som man inte får gå på, då detta är straffbart med fängelse) och när någon köper en billjet för arbetslösa (som får rabbat) så kommer polisen och stjäl deras däck medan filmen pågår.
Filmen handlar framför allt om "Crabbs" som åker till biografen med sin flickvän för en "romantisk" stund men blir fast där och man får följa hans försök att ta sig därifrån.
Premissen för den här filmen låter förstås jättelöjlig, men jag hade goda minnen från när jag såg den här sent en kväll på TV6 för många, långa år sedan, och nu när jag såg den igen i vuxen ålder så blev jag väldigt positivt överaskad. Filmen målar upp ett riktigt dystopiskt samhälle på gränsen till total kollaps och flera olika typer av samhällsproblem dyker i handlingen. Manuset är rätt bra, handlingen är cool och hela filmen känns lagom samhällskritisk utan att för den delens skull bli predikande.
Stämningen är helskön och genom hela filmen och allting klaffar. Miljöerna, kostymerna, skådesspelarna och allt annat känns helt rätt. Till och med affishen som gör reklam för Rambo 8 i bakgrunden i en scen känns klockren. Även musiken är bra och bidrar perfekt till filmens stämning och tempo.
Jag är helt klart beredd att ge den här filmen 4/5 poäng. Kanske förtjänar filmen rent av en liten extra decimal efter fyran, men den når nog inte riktigt hela vägen upp till fem poäng. Inte riktigt. Men det är ta mig tusan inte så långt i från heller.
Idag såg jag Les Miserables, Hollywoodrullen baserad på Broadwaymusikalen baserad på boken. Jag lämnade salongen med känslan av att det är en bra film baserad på en dålig musikal baserad på en bra bok, så hey, två av tre? Det faktum att det var en så'n där musikal där varenda replik ska sjungas (istället för en så'n där folk pratar men ibland brister ut i sång) gjorde att sångnumrena kändes mindre pampiga än de hade kunnat vara, och att man alltid hade en distans till karaktärerna. De fick aldrig en chans att vara människor, utan spenderade filmen med att uppträda för varandra, var känslan jag fick. Men filmen är snygg och ståryn är såklart riktigt bra, så slutresultatet var fortfarande positivt. Jag hart inte läst boken, och den här filmen gjorde mig sugen att gå tillbaka till Victor Hugos original. Jag misstänker att när jag läst boken kommer jag att tycka sämre om filmen.
Rymdhamster
ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Hur funkade skådisarnas sångröster? Jag är nyfiken på filmen (då jag råkar gilla musikalen =) men känner mig väldigt skeptisk, i synnerhet till Russel Crow.
Rymdhamster
ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
*Rymdhamster tycker inte att den ena borde utesluta det andra =(
DeBracy
Eventuellt helt fantastisk
- Joined
- 21 May 2003
- Messages
- 5,721
Re: Kingmaker
Så, Kingmaker från 2005. Vilken skitfilm! Det fanns rätt mycket som såg fint ut (den utspelar sig i det som nu är Thailand om jag fått rätsida på det, så mycket färger), men allting låter fel utom några av John Rhys-Davies repliker. Crappy skådespel, dubbning, en snubbe på festen ”spelar” (dvs. vaggar lite på en stol) på ett instrument av svartmålad kartong.
Femtio miunuter in i filmen dyker ninjor upp. Jag börjar tro att det kanske ska vara en lite skojig lökig kung fu-rulle. Eller? Tvivlen sitter i och efter ca 82 minuter är filmen plötsligt slut. Äntligen!
Så, Kingmaker från 2005. Vilken skitfilm! Det fanns rätt mycket som såg fint ut (den utspelar sig i det som nu är Thailand om jag fått rätsida på det, så mycket färger), men allting låter fel utom några av John Rhys-Davies repliker. Crappy skådespel, dubbning, en snubbe på festen ”spelar” (dvs. vaggar lite på en stol) på ett instrument av svartmålad kartong.
Femtio miunuter in i filmen dyker ninjor upp. Jag börjar tro att det kanske ska vara en lite skojig lökig kung fu-rulle. Eller? Tvivlen sitter i och efter ca 82 minuter är filmen plötsligt slut. Äntligen!
DeBracy
Eventuellt helt fantastisk
- Joined
- 21 May 2003
- Messages
- 5,721
Jag kan nog stämma in i ovanstående. Kanske inte att jag skulle drista mig till att säga att det är en dålig musikal, men det mesta av musiken hugger inte tag i mig i alla fall.Genesis said:Idag såg jag Les Miserables, Hollywoodrullen baserad på Broadwaymusikalen baserad på boken. Jag lämnade salongen med känslan av att det är en bra film baserad på en dålig musikal baserad på en bra bok, så hey, två av tre? […] Men filmen är snygg och ståryn är såklart riktigt bra, så slutresultatet var fortfarande positivt. Jag hart inte läst boken, och den här filmen gjorde mig sugen att gå tillbaka till Victor Hugos original. Jag misstänker att när jag läst boken kommer jag att tycka sämre om filmen.
Jag har sett många ojja sig för Crowe på förhand men tyckte han var okej. Jag har ju ingen relation till någon tidigare tolkning av hans roll, så jag hade ju inget att bli besviken på.
För mig var det nog Anne Hathawy som Fantine och Samantha Barks som Eponine som var bäst. Hugh Jackman var bra också förstås. Och de hade fina kläder. Och det var otroligt mycket närbilder på folk som sjöng.
Det var en bra upplevelse.
Jag har i övrigt så dålig koll på amerikanska skådisar att jag inte kände igen Crowe förrän jag läste rymdhamsters kommentar, trots att jag sett honom i ett par filmer innan. De andra var helt okända för mig, även om jag känner igen namn som Hathaway och Hugh Jackman (var det han som var Wolverine i X-men?).
anth
Vetefan
Den ondes besegrare
(orig: Maciste all'inferno, eng: Maciste in Hell)
Maciste
Innan jag börjar recensionen måste jag berätta om huvudpersonen.
Maciste är en italiensk superhjälte som har filmatiserats mer än 50 gånger mellan 1913-1970.
Första perioden filmades 27 st stumfilmer mellan 1913-1927 med Bartolomeo Pagano i huvudrollen.
Andra perioden var mellan 1960-1965, då spelades det in 25 st "Sword and Sandals"-filmer med Maciste.
Maciste kan närmast jämföras med Herkules. Han är enormt stark, jättesnäll och inte världens smartaste - men i filmerna har han placeras i vilka tidsåldrar som helst, alltså inte bara i antiken där han hör hemma.
Den film jag valt att se är från 1925, den 25:e Maciste-filmen och därför en av de sista stumfilmerna i serien.
Den här filmen utspelas på landsbygden i något som ser ut som 1800-talet (och givetvis även i helvetet).
Handling
"Djävulen" besöker jorden för att få mer människor att falla i synd och därför öka antalet själar i Helvetet. Den själ som djävulen helst vill ha är Macistes, eftersom Macistes godhet är som en nagel i ögat på djävulen. Givetvis går detta inte alls för Maciste är alltför god - men djävulen är ond och har flera kort i skjortärmen. När han inte kan få Maciste att falla ger han sig på Macistes kusin och rövar bort hennes spädbarn. Nu har dock Maciste fått nog och bestämmer sig för att ge djävulen det kok stryk som han förtjänar - vilket är precis vad djävulen vill, för i samma ögonblick som Maciste måttar ett slag mot djävulen förflyttas han till helvetet.
Det är bara ett problem: Maciste har inte fallit och tillhör därför inte helvetet.
Resten av filmen handlar om hur djävlar och demoner frestar vår hjälte att falla och hans väg tillbaka i en fantastisk odyssé genom helvetet.
Omdöme
Man måste ha klart för sig att det här är en svartvit stumfilm och att den är från 1925 så specialeffekterna blir därefter.
Men med det i åtanke är det en fantastisk film. Trots att Maciste-serien massproducerades (c:a en film i halvåret) så räknas den som ett gotiskt mästerverk och brukar nämnas tillsammans med filmer som Christensens Häxan från 1922 och Murnaus Faust från 1926.
Bilderna av helvetet får en att tänka på Dantes inferno och räknas som en av de bättre filmatiseringarna av underjorden.
Om ni fortfarande tvekar kan jag tillägga att det var den här filmen som fick Federico Fellini att börja ägna sig åt film.
Betyg
Det blir en stark 7:a eller svag 8:a på en skala till 10 - och då ska ni veta att jag jämför med dagens filmer. Jämfört med dåtidens stumfilmer är det en solklar 10:a.
(orig: Maciste all'inferno, eng: Maciste in Hell)
Maciste
Innan jag börjar recensionen måste jag berätta om huvudpersonen.
Maciste är en italiensk superhjälte som har filmatiserats mer än 50 gånger mellan 1913-1970.
Första perioden filmades 27 st stumfilmer mellan 1913-1927 med Bartolomeo Pagano i huvudrollen.
Andra perioden var mellan 1960-1965, då spelades det in 25 st "Sword and Sandals"-filmer med Maciste.
Maciste kan närmast jämföras med Herkules. Han är enormt stark, jättesnäll och inte världens smartaste - men i filmerna har han placeras i vilka tidsåldrar som helst, alltså inte bara i antiken där han hör hemma.
Den film jag valt att se är från 1925, den 25:e Maciste-filmen och därför en av de sista stumfilmerna i serien.
Den här filmen utspelas på landsbygden i något som ser ut som 1800-talet (och givetvis även i helvetet).
Handling
"Djävulen" besöker jorden för att få mer människor att falla i synd och därför öka antalet själar i Helvetet. Den själ som djävulen helst vill ha är Macistes, eftersom Macistes godhet är som en nagel i ögat på djävulen. Givetvis går detta inte alls för Maciste är alltför god - men djävulen är ond och har flera kort i skjortärmen. När han inte kan få Maciste att falla ger han sig på Macistes kusin och rövar bort hennes spädbarn. Nu har dock Maciste fått nog och bestämmer sig för att ge djävulen det kok stryk som han förtjänar - vilket är precis vad djävulen vill, för i samma ögonblick som Maciste måttar ett slag mot djävulen förflyttas han till helvetet.
Det är bara ett problem: Maciste har inte fallit och tillhör därför inte helvetet.
Resten av filmen handlar om hur djävlar och demoner frestar vår hjälte att falla och hans väg tillbaka i en fantastisk odyssé genom helvetet.
Omdöme
Man måste ha klart för sig att det här är en svartvit stumfilm och att den är från 1925 så specialeffekterna blir därefter.
Men med det i åtanke är det en fantastisk film. Trots att Maciste-serien massproducerades (c:a en film i halvåret) så räknas den som ett gotiskt mästerverk och brukar nämnas tillsammans med filmer som Christensens Häxan från 1922 och Murnaus Faust från 1926.
Bilderna av helvetet får en att tänka på Dantes inferno och räknas som en av de bättre filmatiseringarna av underjorden.
Om ni fortfarande tvekar kan jag tillägga att det var den här filmen som fick Federico Fellini att börja ägna sig åt film.
Betyg
Det blir en stark 7:a eller svag 8:a på en skala till 10 - och då ska ni veta att jag jämför med dagens filmer. Jämfört med dåtidens stumfilmer är det en solklar 10:a.