Nekromanti Rising avliden

Risings dödsannons i DN

Tänkte bara upplysa folk om att Risings dödsannons finns med i dagens DN. Tror inte just dödsannonserna finns med i nätversionen dock utan man måste verkligen ha papperstidning eller PDF-tidning.

Edit: Ändrade rubriken för tydlighetens skull.
 
Re: Risings dödsannons i DN

Tibbelin said:
Tänkte bara upplysa folk om att Risings dödsannons finns med i dagens DN. Tror inte just dödsannonserna finns med i nätversionen dock utan man måste verkligen ha papperstidning eller PDF-tidning.

Edit: Ändrade rubriken för tydlighetens skull.
Click to expand...

Eventuellt kan dödsannonsen senare komma att finnas på Familjesidan.se. Jag är dock osäker på om familjen aktivt måste begära publicering eller om det sker automagiskt.
 
Okej, jag läste om det här först nu. Jag har ju inte varit på forumet mer än då och då de senaste åren, och tyvärr har ju det lett till att jag tappat kontakten med forumiterna också. Känns ganska jobbigt att jag inte hört om det här förens en månad efteråt. Så jag hoppas det är okej att jag postar något nu istället.

De som känner mig vet ju att jag växte upp på det här forumet, mer eller mindre. Jag gick på högstadiet när jag gick med här för tio år sedan. Min umgängeskrets byttes ut flera gånger under åren som följde, ibland för att jag ville det och ibland inte, men wrnu och de jag lärde känna via siten var en klippa, och i vissa perioder spenderade jag flera timmar om dagen i vrållådan och på forumet. Många av forumiterna har varit vänner och förebilder till mig som jag inte haft motstycke till i den verkliga världen. Vilket kanske låter lite patetiskt, men så är det.

Rising blev, mer än någon annan, min kreativa förebild. Alla idéer jag hade ville jag ha Risings feedback på, även saker orelaterat till spel, som till exempel när jag skulle välja vilken utbildning jag skulle gå efter gymnasiet. Större delen av min inställning till nya idéer och kreativt arbete misstänker jag kan vara ganska direkt copypastad från hur jag tolkat saker Rising sagt. Jag vill alltid lämna samma intryck på folk som Rising lämnade på mig, och om jag går tillbaka och tittar på några av mina spelidéer och bilder så ser jag ganska tydligt vilka bitar som har en tydlig rising-flair. Och så vidare. Jag hade helt enkelt varit en annan, förmodligen mycket dassigare, person om det inte varit för Rising. Jag önskar jag hade kunnat säga det till honom.

Rent face-to-face träffade jag inte Rising så mycket jag hade velat. Han kom in i stockholmsumgänget någonstans runt att min närvaro blev mer sällsynt, men jag träffade honom tillräckligt för att veta att jag verkligen gillade honom och hade velat träffa honom mer. På senaste SSK försökte jag skohorna mig in i någon Apocalypse World-kampanj han och Dante spelade och som jag skulle maila honom om men sköt upp. Pga någon sorts vrickad försynthet, förmodligen. Och nu är det för sent.

/Mask - gråter inte längre bara för dödsfall i familjen
 
Fan.. Har inte loggat in här på evigheter och DET första jag läser är just detta.

Jag kände inte Rising IRL.. Jag tog inte tillfället att lära mig av Rising, vilket jag naturligtvis borde ha gjort, och allt som oftast så vart det att jag skämtade med honom, vilket han gjorde med mig.

Jag kände honom inte, men jag mår skit över detta, och kämpar för att inte börja gråta..

WRNU, rollspelsverige och hela världen blir tråkigare utan dig.

Fan
 
Jag vill bara vråla rakt ut, ett vrål som förvandlar stjärnorna till stoft. Ett stoft som likt snöflingor dalar ner till jorden och inbäddar den i ett evigt snötäcke. Ett täcke som dämpar det dåraktig bruset från all skit, ett täcke som ingiver tröst och lugn åt alla trasiga förvirrade, otröstliga själar.
Det är som om någon utan pardon brutalt brytit sönder en bit av mitt hjärta, det känns som mörkrets bestar blåst ut det sista av hoppens ljus.

---

Till Rising: Tack för alla dina fantastiska idéer och funderingar, tack för engagemanget, inspirationen och motivationen. Tack för underhållningen.

---
 
Jag har varit borta ett år från forumet. Kommer tillbaka till Sverige och rollspel.nu och möts av det här. Jag kan förstå om folk inte vill att den här tråden skall bumpas, men jag kan inte inte skriva något i den.

Utan Rising ingen Genesis. Så mycket av den jag är som rollspelare är på grund av Rising. Inte för att jag nödvändigtvis tog samma idéer som honom, men för att diskussioner med honom formade mig som rollspelare. Risings betydelse för rollspelssverige är så otroligt mycket djupare än man kunde ana för en snubbe som aldrig publicerat ett rollspel. Det är vårt ansvar att se till att han lever vidare i oss nu.

Rollspel.nus rockstjärna har gått ur tiden. Mannen som inte bara tänkte utanför lådan, utan för vilken det inte ens fanns någon djävla låda.

Det om Rising som rollspelare. Jag har två starka minnen av Rising som person. Det ena var när jag träffade honom under min rollspelsroadtrip genom Sverige. Jag lirade D&D4E med honom, Dante, Vitulv, Herr Nils och ett par till. Sov över i hans lägenhet (eller, det var väl Herr Nils lägenhet egentligen). Vi satt och klurade på ett speligt och stressigt grottkrälsystem/kortspel. Jag slängde bara ur mig en idé jag haft och han satte igång med att diskutera hur man kunde uppnå de vaga mål jag hade. Det var sådan han var. Han hjälpte mig att uppnå det jag ville ha ut av spelet; han såg aldrig ned på vad man ville ha ut av rollspelet. Hans egna sätt att spela stod aldrig över ens eget.

Det andra minnet var när jag skrev ett inlägg på forumet med något sentimentalt om hur jag en gång sett Rising som min idol som hade rätt i allt, men nu började inse att han faktiskt hade fel om något (minns inte vad det var). Simon kommenterade i vrållådan "Holy shit! Genesis gjorde just slut med Rising!". Rising svar var i stilen "Bra, jag vill inte idealiseras av någon". Med risk för att göra just det så var det en av Risings finaste egenskaper. Oavsett vad du tyckte så var aldrig din åsikt mindre än hans. När han dök upp i mina trådar så handlade det om mig och mina idéer, inte om honom och hans.

I slutänden så kände jag inte Rising så mycket som jag skulle vilja som person. Jag kände honom mest som rollspelsdebattör. Men fy fan vad viktig han var (och är) för mig. Utan Rising ingen Genesis. Allt jag gör inom rollspel är influerat av honom. Och alla spel jag någonsin skriver kommer att dedikeras till honom.

Fy fan, där kom tårarna igen. Jag kan inte fortsätta.
 
Eftersom jag inte langre har tid med vare sig rollspel eller forum sag jag inte detta forran i fredags. Jag hade nagra minuter over och som sa manga ganger tidigare loggar jag in pa rollspel.nu for att lasa vilka stolligheter Rising nu hittat pa. Vad jag fann...

Trots att jag aldrig traffade Rising AFK har jag haft gashud hela helgen. Riktigt otackt det har. Rising var for mig den enda person som pa riktigt forstod rollspel, och diskuterade sina djupa insikter med en god portion humor och lattsamhet pa ett oefterharmligt satt. For mig var Rising rollspel.nu, eller atminstone vad det borde vara.

Jag har sa mycket mer att saga, men orden skulle inte gora dem rattvisa.
 
många har redan skrivit det mesta jag har velat ha sagt så jag skippar att upprepa mig.

jag fick reda på hans bortgång för ca två tre timmar sedan och har gråtit sedan dess jag visste att han va djupt deprimerad och han och jag pratade en del om hur vi kände så om jag ska summera mina känslor så är det mest ilska, sorg och framför allt dåligt samvete vi pratade i telefon under en period.
(jag tror att jag fortfarande har kvar hans nummer)
jag skrev till honom en del
(han skulle nog kallat det terrorism)
han berättade om sina problem och bad mig att vänta ett tag så skulle han kontakta mig när han klarat upp allt jag gick in på forumet för att skicka ett pm till honom och fråga om han klarat upp allt men såg att han inte lagt in inlägg på ett bra tag så jag frågade i vrål lådan och länkades hit. Fan alltså! om jag ändå terroriserat honom mer! om jag hade tagit mig mer tid och varit hans psykolog mer! (för vi skojade ofta om det att vi va varandras phsykologer) kanske hade han klarat sig upp ur det där hålet om jag hejat på honom mer!

Rising din mupp!handen va ju utsträckt! om du väntat lite till så hade jag kanske hunnit ta tag i din hand och dra upp dig ur hålet!

och jag är väldigt ledsen att jag inte fick reda på det tidigare så att jag kunnat vara med på tända ljusstunden (men du rising. jag tänder en cigg för dig istället!)
 
Sollyx said:
Fan alltså! om jag ändå terroriserat honom mer! om jag hade tagit mig mer tid och varit hans psykolog mer! […] kanske hade han klarat sig upp ur det där hålet om jag hejat på honom mer!
Click to expand...
<div>
</div> <div>Jag tror att alla vi som kände Johan har tänkt så vid någon tidpunkt – det är förmodligen oundvikligt. </div> <div>
</div> <div>Men det är just så du inte får tänka! Att Johan inte längre finns bland oss är ingens »fel« utom hans. Att grubbla och älta olika »men, tänk om …«-scenarier leder inte till någonting förutom obefogade skuldkänslor. </div> <div>
</div> <div>Tro mig, jag har varit där. </div>
 
jag tänkte inte så mycket på det igår men då när det skulle tändas ljus, under samma tid döptes min son så jag hade ändå inte kunnat vara med
 
Oj, det här känns väldigt komplicerat för mig.

Ska väl börja med att säga att jag råkade hitta den här tråden av en slump, men Gud vad obehaglig till mods jag blev. Det känns tomt och osannolikt.

Samtidigt känner jag en genuin förvåning över att bli så tagen. Det var drygt fyra år sedan sist jag loggade in på forumet och sedan dess har jag inte bara lagt av med rollspel utan också i stort sett helt och hållet med den här typen av communities (undantaget Facebook).

Det gör mig varm inombords att se att rollspel.nu fortfarande utgör en levande samhörighet där man delar varandras sorg och lycka. Det var en viktig plats för mig inte minst under högstadiet och Rising var en av de viktigaste personerna. På min femtonde födelsedag ritade han en oerhört vacker blyertsteckning till mig. Den föreställde någonting vi hade pratat om i vrållådan kvällen innan, något motiv ur ett rollspel jag höll på och "utvecklade" (jag blev aldrig klar med ett enda av dem). Det var så fint eftersom det helt uppenbart låg betydligt mer tankearbete bakom hans blyertsteckning än bakom mina ord - ett mått på hans generositet som pedagog.

Jag inser förstås att min chock och förvåning över detta är en spottstyver i sammanhanget, att det finns de här som inte bara regelbundet träffade Rising (något jag själv aldrig gjorde), utan som också kände honom tillräckligt väl för att i efterhand förebrå sig själva för att inte ha tolkat varningssignalerna. Jag hade mitt personliga utbyte med Rising i en ålder då den självdestruktivitet han tidvis utstrålade hade magnetisk attraktionskraft, och jag var nog knappast känslomässigt mogen att känna något ansvar över den.

Ändå vill jag säga att jag är helt tagen på sängen av detta. Fy fan, vad konstigt det känns. R.I.P.
 
Jag kan inte läsa sånt här utan att undra om det inte fanns nåt man kunde ha gjort.

När Rising dök upp vill jag minnas att jag tyckte att han var helt fantastisk, i sitt sätt att uttrycka sig, sina idéer och sin enorma oförtröttliga postintensitet. Och han verkar inte ha slutat vara sådan även om jag blev mätt på hans debatteknik och undvek dem ibland.

För mig var han den enda person i rollspelssverige som jag verkligen såg upp till och den enda som jag varit avundsjuk på i perioder.

Jag och många andra som haft perioder där vi mår dåligt vet att det är väldigt lätt att dölja hur man mår, att hålla skenet uppe för att slippa störa eller oroa sina nära. Jag bara önskar att de som behöver hjälp inte gjorde det.
 
Vad??? Men...näe? Fan, nu blev jag riktigt ledsen...här dyker man upp igen efter flera års frånvaro och så möts man av detta... :gremcry:

Ursäkta, jag orkar inte riktigt läsa alla dessa inlägg...är det någon som vet varför han försvann och kan ge mig förklaringen?
 
Skuggvarg said:
...är det någon som vet varför han försvann och kan ge mig förklaringen?
Click to expand...
Antagligen inte. Vi som även var hans vänner i verkliga livet vet egentligen inte mer än det som sägs i trådstarten. Rising valde att begå självmord och anledningen till detta visste nog bara han själv och, eventuellt, hans närmaste familj.

/Anders
 
Men vad fan!

Tom... Bortdomnad...

Rising said:
Om det inte är för mycket begärt så skulle jag önska att någon meddelade min bortgång på www.rollspel.nu, där folk känner mig som Rising. Gemenskapen på detta forum höll mitt mod och humör uppe, och förlängde mitt liv med åtskilliga år. Jag mådde riktigt dåligt innan jag hittade dit.
Click to expand...
Här strömmade känslorna tillbaka och tårarna började på att rinna. Dessa ord berörde mig verkligen.

Mina besök på rollspel.nu har var väldigt sporadiska de senaste åren, det är först nu de senaste veckorna som jag mer frekvent börjat besöka forumet igen. Skulle egentligen bara avlägga en snabbvisit för att se om något nytt dykt upp och bestämde för att kika i subforumet rollspel.nu, vilket jag inte brukar göra. Något jag är glad över att jag gjorde men samtidigt inte.

Nästan två timmar senare hade jag i princip läst hela tråden och begav mig ut på en hård springtur för att rensa skallen. Nu hemkommen känner jag mig tillräckligt samlad för att skriva några tankar.

Har aldrig träffat honom och kan inte säga att jag kände honom särskilt väl genom forumet heller. Vet inte ens om jag någonsin varit inbegripen i en diskussion med honom här på forumet. Jag har dock alltid uppskattat hans, allt som oftast, briljanta inlägg. Närhelst jag såg att Rising skrivit nya inlägg visste jag att jag stod inför en intressant och rolig läsning. Från det jag läst av honom fick jag uppfattningen att han var en humoristisk, skönt självdistanserad person som stod på de svagas sida. Han var en ikon här och jag kommer att sakna honom.

Vill också, som andra redan sagt, säga att det inte finns någon mening med att känna skuld för att man inte har insett hur det verkligen legat till. Kan av personlig erfarenhet säga att det är oerhört svårt att inse att någon i ens närhet hyser självmordstankar, slutade dock inte så olyckligt som i det här fallet. Visst kan man i efterhand tycka att man borde sett indikationer till att personen i fråga mådde väldigt dåligt men man vill helt enkelt inte tänka tanken att det kan vara så illa ställt.

En aldrig sinande ström av kreativitet och nya idéer har torkat ut.

R.I.P. Rising
 
Skuggvarg said:
är det någon som vet varför han försvann och kan ge mig förklaringen?
Click to expand...
Som sagt, ingen vet egentligen, men... Arfert kopierade det här, Rising hade sagt det i småpraten vid något tillfälle. Vet inte exakta omständigheter, men... Ja.
Rising said:
"Jag önskar det var krig. Ett jättekrig. Typ, att robotarna gjorde uppror mot människorna. Och de behövde miljoner och åter miljoner med snubbar att fylla skyttegravarna med.

Jag önskar att någon kunde stå på en affisch med pekande finger och säga "vi behöver dig!" Fucking skyttegrav, dödsfabrik, helveteshål fyllt med spikar med pissmyror på... Vad som helst, bara någon kunde peka på mig och säga "vi behöver dig"

Århundrates crybaby-moment med Rising i huvudrollen: Men alltså, jag är fett trött på att ingen vill ha mig, till någonting.

Det är problemet med dagens samhälle; det finns inget behov av en längre. Förr i tiden fanns det alltid löpande band som behövde bemannas, järnvägar som behövde rallas och skyttegravar att fyllas."
Click to expand...
Så jävla deprimerande att läsa igen att jag blir tårögd, men jag antar att det är någon sorts förklaring, kanske? *suck*

Fan, återigen. RIP, Rising.
 
Jag är också tillbaka efter flera års bortvaro - och finner att Rising inte finns hos oss mer...

Jag kan bara säga: Fan, Johan, förstod du inte hur mycket du behövdes? Du var ju bara så jävla bäst!
 
Jag har inte varit aktiv på bra länge; så går jag in och läser det här... Ord kan inte beskriva hur det berörde mig. Rising är en av de människor som påverkat mig mest, utan att jag fick chansen att träffa honom. Den enda i sitt slag, med unika perspektiv och sätt att uttrycka sig.

Kommer att sakna dig. Oerhör mycket. Världen blir aldrig riktigt sig lik igen.

/ Muggas som nästan aldrig gråter, men det bara rann när jag såg detta...
 
Även jag har varit borta från forumet väldigt länge, och jag blev minst sagt chockad när jag besökte det igen och fick syn på detta.
Att få läsa Risings inlägg här igen var något jag verkligen hade sett fram mot. Jag minns väl hur många gånger de fick mig att le, eller gav mig nya insikter

Mycket olyckligt. Hyllningarna tidigare i tråden är välförtjänta, och jag kan inte annat än instämma.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top