Remake av gamla rollspel

Spontant så föredrar jag att låta de gamla spelen vara som de är, och istället fokusera på nytt. Nostalgin håller inte riktigt genom en remake.
 
Tacka vet jag oförändrade nyutgåvor med bättre korrläsning och fysisk bokproduktion.
Spontant så föredrar jag att låta de gamla spelen vara som de är, och istället fokusera på nytt. Nostalgin håller inte riktigt genom en remake.

Det jag tänker när jag hör "remake" är ju just det här.
Att man släpper det gamla spelet så som det var, med eventuellt fixad korrläsning och kanske layoutkorr, nytryck i skaplig kvalité etc.

Alltså ungefär som Fria Ligan gjorde med Mutant Undergångens Arvatagare, eller så som Chaosium har gjort med sina "Chaosium Classics"-utgåvor av Call of Cthulhu, RuneQuest och Elf Quest. Att göra äldre utgåvor av spel tillgängliga för en ny publik, både spel som har moderna men förändrade utgåvor, och spel som inte är tillgängliga alls.

Nylansering av etablerat varumärke i ny form, med nya regler och nytt innehåll har vi ju en sedan 50 år tillbaka redan etablerad term för. Det är ny utgåva på svenska och edition på engelska.
 
Det jag tänker när jag hör "remake" är ju just det här.
Att man släpper det gamla spelet så som det var, med eventuellt fixad korrläsning och kanske layoutkorr, nytryck i skaplig kvalité etc.
...

Nylansering av etablerat varumärke i ny form, med nya regler och nytt innehåll har vi ju en sedan 50 år tillbaka redan etablerad term för. Det är ny utgåva på svenska och edition på engelska.
Jag använder orden tvärtom. "Nyutgåva" brukar betyda att man ger ut en gammal bok oförändrad. "Remake" är när Hollywood gör en knappt igenkännlig ny version av en film.
 
Götterdämmerung var det rollspelet som fick mig att genuint gilla rollspel, efter några misslyckade försök med Eon 2/3 och DnD.

När jag något år sen av nostalgiskäl laddade ner en pdf-version så såg jag att regelsystemet kändes rätt klumpigt och föråldrat. Så av rent egoistiska skäl skulle jag vilja ha en utgåva med uppdaterade regler.

För tänk möjligheten att ha samma bakomliggande storskurk och knyta ihop en 300-årskampanj:
Götterdämmerung - Nordiska Väsen - Call of Cthulhu Sverige (eller Kutulu)
 
Götterdämmerung var det rollspelet som fick mig att genuint gilla rollspel, efter några misslyckade försök med Eon 2/3 och DnD.

När jag något år sen av nostalgiskäl laddade ner en pdf-version så såg jag att regelsystemet kändes rätt klumpigt och föråldrat. Så av rent egoistiska skäl skulle jag vilja ha en utgåva med uppdaterade regler.

För tänk möjligheten att ha samma bakomliggande storskurk och knyta ihop en 300-årskampanj:
Götterdämmerung - Nordiska Väsen - Call of Cthulhu Sverige (eller Kutulu)

Om någon ger ut Götterdämnerung igen så skulle jag, som jag nog skrev på det här forumet för några år sedan, göra 1700-talets Stockholm till startsetting. Behövs det mer egentligen? Vill man spela en längre kampanj kan man bara flytta fram handlingen något år och introducera nya hemliga sällskap. Jag tror att det skulle funka utmärkt. Möjligen skulle jag dra ner på antalet varelser. Eller skippa dem helt och satsa på mänskliga intriger, men då är det nog ett annat spel.
 
Själv skulle jag tycka det vore kul om Nephilim Légende kom ut på engelska, eller om det helt enkelt kom en nyversion av gamla BRP-varianten av spelet från 1994.

Ja, det kunde få lite kärlek. Kanske ett med mer modernt BRP eller kanske annat system. Kändes inte som att de lirade fantastiskt tillsammans.

Edit: Pratar vi Mutant skulle det ju vara det överlägsna Mutant 2089 (svarta lådan i folkmun) eller som alltid Sveriges i särklass bästa spelvärld Chronopia!

Cog.
 
Inget starkt varumärke kanske, men jag funderade lite på hur en ny version av Viking skulle se ut med regler mer likt de senaste utgåvorna av Eon
Jag tror på fullt allvar att Ligan tittar på Viking som ett potentiellt spel. Eller åtminstone någon sorts viking-spel, kanske på licens. Nu är Vikings för död (och långtråkig) licens för att bli rollspel, men jag skulle inte bli förvånad om de gör något på det temat någon gång inom snar framtid. Det är tillräckligt eget för att inte fastna i fantasyfloran, och samtidigt ha ett egenvärde.

Tänk ett spel som handlar om att du bygger en bas (storgård?) men du åker på vikingaräd någon gång då och då för att bygga upp nytt kapital för att investera i din gård. Steg för steg får du fler tjänstehjon, fler kreatur och större marker, ballare skepp till din flotta och mer rikedomar till dina skattkistor. På räderna kör du klassiskt rollspelsvåld, helst i kombination med slagfältsregler för de större bataljerna. Vill man ha en kampanj eller två kan vi köra på valfritt tema ur någon isländsk saga, eller någon episod ur Heimskringla att centrera kring. Olav Tryggvasson och Slaget vid Svolder som kampanjavslutning, tex.

Kan nog bli något.
 
Götterdämmerung var det rollspelet som fick mig att genuint gilla rollspel, efter några misslyckade försök med Eon 2/3 och DnD.

När jag något år sen av nostalgiskäl laddade ner en pdf-version så såg jag att regelsystemet kändes rätt klumpigt och föråldrat. Så av rent egoistiska skäl skulle jag vilja ha en utgåva med uppdaterade regler.

För tänk möjligheten att ha samma bakomliggande storskurk och knyta ihop en 300-årskampanj:
Götterdämmerung - Nordiska Väsen - Call of Cthulhu Sverige (eller Kutulu)
Se här:
 
Riktiga Hunter the Reckoning tack!
Trehundra procent ja. Jag vill extremt gärna ha den typen va "jag vet inte vad som pågår med världen, jag vet inte vad som pågår med mig"-skräcken som man får av riktigt bra HtR. Body Horror, fast ändå inte. Paranoia fast ändå inte. Känslan av att steg för steg ge mer av sig själv åt en kamp som man aldrig känner man förstår fullt ut, men ändå måste fortsätta med. En unik känsla av skräck.
 
För mig finns det inte speciellt mycket mer att nostalgiskörda från gamla spel och äventyr. Jag vill gärna ha den nya versionen av Konfluxsviten, men i övrigt så är väl allt egentligen redan gjort (iaf på svenska).
 
Jag hade betalat riktiga pengar för en nyutgåva av Gemini som har svart text på vit bakgrund. Det finns tillräckligt med grejs till det spelet för att det skulle gå att göra en dundrande Kickstarter med grundbok och äventyrshäfte med flera olika äventyr i.

Som att trycka pengar.
Håller med tror det hade kunnat bli succé
 
Om någon ger ut Götterdämnerung igen så skulle jag, som jag nog skrev på det här forumet för några år sedan, göra 1700-talets Stockholm till startsetting. Behövs det mer egentligen? Vill man spela en längre kampanj kan man bara flytta fram handlingen något år och introducera nya hemliga sällskap. Jag tror att det skulle funka utmärkt. Möjligen skulle jag dra ner på antalet varelser. Eller skippa dem helt och satsa på mänskliga intriger, men då är det nog ett annat spel.

Finns det inte egentligen så pass lite som är unikt för Götterdämmerungs IP att man lika gärna kunnat göra ett helt nytt spel med snarlik premiss?
 
Jag använder orden tvärtom. "Nyutgåva" brukar betyda att man ger ut en gammal bok oförändrad. "Remake" är när Hollywood gör en knappt igenkännlig ny version av en film.
Japp, och när en film blir en klassiker, så är det inte bara storyn. Det är en kombination av story, manus, regissör, skådespelare, producenter timing och en rejäl dos tur. Man kan inte bara tro att man kan upprepa det.

Liksom, tänk en Blade Runner-remake, med annan regissör, andra skådespelare, annat manus och producenter som pushar att det måste vara action med coola effekter var tredje minut. Hur hade det blivit?

Detsamma tror jag gäller rollspel.
 
Finns det inte egentligen så pass lite som är unikt för Götterdämmerungs IP att man lika gärna kunnat göra ett helt nytt spel med snarlik premiss?

Jo, så är det. Det är ju egentligen mest ett 1700-talsrollspel med generiska skräckmonster. Därmed inte sagt att det inte går att göra något kul av det.
 
Jag använder orden tvärtom. "Nyutgåva" brukar betyda att man ger ut en gammal bok oförändrad. "Remake" är när Hollywood gör en knappt igenkännlig ny version av en film.

Det är därför distinktionen "upplaga" och "utgåva" används.

En ny utgåva av någonting är nära nog aldrig "oförändrad", utan i stort sätt alltid bearbetad på något sätt (nytt omslag, nytt format, ny sättning, nytt förord, ny översättning, ny utgivare etc). Om den är helt oförändrad så är det en ny upplaga, en nytryckning (där det i praktiken också rättas till små osynliga fel, som korrmissar etc). Ingen bok är ju bara det textmässiga innehållet, alla böcker har ju genomgått någon sorts bearbetning.

Exempelvis är ju Eloso Förlags utgåva av Anders Fagers "Samlade svenska kulter" annorlunda från Fria Ligans tidigare utgåva av samma skrift. Hade vi tryckt upp en ny upplaga av den hade vi ju använt samma tryckfiler och tryckt den i samma format, med FLs logga och allt.

Men rollspel är ju inte böcker (även fast bokformatet är det vanligaste formatet) utan spel, och då det är två olika medier så används ju olika terminologi. När nya förändrade och bearbetade versioner av gamla spel ges ut kallas de traditionellt för nyutgåva eller editions. ADnD och DnD 5e är olika utgåvor (editions) av samma spel, såpass förändrade att de lika gärna kunde varit olika spel och att osämja råder om vilken utgåva som är bäst. DnD 5e är inte en "remake" på ADnD, det är en hollywood/datorspelsterm som vi har egna etablerade begrepp för redan.

Vi fick nyligen in vår nya upplaga av Call of Cthulhu Sverige till Elosos lager då den tidigare sålt slut, den har fått en ny logga på ryggen och lite korr. Det är fortfarande samma utgåva.
 
Jag läste precis klart Goodman Games nyversion av äventyret Caverns of Thracia, och det är verkligen en jättevälutförd uppdatering - särskilt om man inkluderar alla nyskrivna kringböcker.
 
Back
Top