Pudelpoäng eller Hur jag lärde mig uppskatta SL som paternalistisk auktoritetsfigur

Zeedox

Hero
Joined
14 May 2021
Messages
1,691
Location
Stockholm
Nu glider det nog lite ifrån trådens ämne, men det var verkligen inte vad jag sa.

Jag använde ordet bordsförälder helt avsiktligt, inte som en synonym för "gruppledare", utan som en paternalistisk auktoritetsfigur som på något sätt sitter på makten att avgöra och tar sig rollen att bedöma om övriga deltagare spelar på "rätt" sätt. Ännu värre blir det ju om SL också skall utdela individuella belöningar och bestraffningar (vilket ju en utebliven belöning ofta är) genom mekaniska fördelar i spelet när en spelare lyckas leva upp till SLs oftast outtalade och alltid helt arbiträra standard för vad "bra" rollspel är för något.

Det blir, för mig, ett oerhört märkligt sätt att förhålla sig till sina kompisar på.
Ja, det var ju ungefär det jag syftade på att jag tyckte om (fast utan de negativa anmärkningarna som "paternalistisk auktoritetsfigur" i mitt fall).

Finns ett gäng såna spel som jag uppskattar. Eon med sina karaktärsdrag, Tenra Bansho Zero med sina Aiki-beröm-poäng, erfarenhetsfrågorna i ett gäng År Noll-spel. Beats i Heart. Kommer inte på fler positiva exempel, men de finns säkert där.
 
Finns ett gäng såna spel som jag uppskattar. Eon med sina karaktärsdrag, Tenra Bansho Zero med sina Aiki-beröm-poäng, erfarenhetsfrågorna i ett gäng År Noll-spel. Beats i Heart. Kommer inte på fler positiva exempel, men de finns säkert där.
Skillnaden i år Noll-spel är väl att det är öppet redovisat redan från start vad som belönas? Jag har inget emot om det är öppet redovisat vad som belönas. Problemet är när det är SL:s godtycke som får avgöra, då skaver det för mig.
 
Jo, absolut, och vissa är helt objektiva, men det är fortfarande SLs godtycke involverade i en del av dem som jag minns det. Mörkt hemlighet och sånt.

Och SLs godtycke / förmåga i om de objektiva ges möjlighet att komma med, i Svärdets Sång ligger det ju på SL att inkludera skatter nog för spelarna att hitta. Har gjort ”misstaget” själv att inkludera för få skatter för att trigga Erf-frågan.
 
Den klassiska, och negativt laddade, wrnu-termen för detta är ju ”pudelutställning” och ”pudelpoäng”, alltså i liknelsen att spelaren ska visa upp sig som en fin pudel för spelledaren och bli belönad för att hen gjort något bra. Det var den gode Rising som myntade begreppet och han hade ju som begreppet visar en negativ syn på det, som jag nog får säga att jag delar.

Jag tycker ju illa om spelledare i vanliga fall, och att göra dem till någon som ska bedöma de andra om vad som är bra och dåligt gör bara en skevare social dynamik. Ska det bedömas alls så är det hela gruppen som ska göra det, eller den enskilda spelaren som bedömer sin egen prestation.

Men man får titta på varje spel för sig och vad de faktiskt gör. Inget av spelen som tas upp som exempel är jag bekant med, så svårt att ha en åsikt, men grejer av typen ”xp för gott rollspelande” är inget jag vill ha vid mitt spelbord.
 
Sen kan jag personligen uppskatta när spelarna själva tar del av detta och antingen ger varandra feedback / spelpoäng för gott rollspelspelande, eller direkt till sig själva, men jag har spelat med flera grupper som föredragit när SL ”mammar” lite och gett en uttrycklig belöning.
 
Står det explicit att det är spelledaren som ska avgöra? Varför låter man inte spelarna själva bedöma när de gjort sig förtjänta av poängen?
Nu har jag inte böckerna framför mig, men när jag spelledde svärdets sång så diskuterade vi som grupp utifrån frågorna, för att sedan sätta ut poäng. Jag var mer ordförande som fördelade ordet och lyssnade in spelarna.
 
Den klassiska, och negativt laddade, wrnu-termen för detta är ju ”pudelutställning” och ”pudelpoäng”, alltså i liknelsen att spelaren ska visa upp sig som en fin pudel för spelledaren och bli belönad för att hen gjort något bra. Det var den gode Rising som myntade begreppet och han hade ju som begreppet visar en negativ syn på det, som jag nog får säga att jag delar.
Perfekt! Mycket bättre trådtitel.

Pudelpoäng är nog bland mina mer uppskattade spelpoäng, påstår jag utan att tänka efter speciellt noga.
 
Det fina med Aiki chits är ju att de delas ut av alla deltagare och inte bara spelledaren. De blir både ett sätt att vara delaktig i scener där du själv inte är med och ett sätt att uppmuntra alla att peppa varandra.
Absolut, det är den rekommenderade metoden - men boken beskriver också att ovana grupper kan vilja börja med att antingen SL eller en Scendomare tar an den uppgiften. Och det blir ju inte mycket mindre pudelpoäng bara för att man spelar för hela galleriet.

Speciellt Scendomare tycker jag ger en intressant dynamik, och har sett flera personer bli mer aktiva lyssnare i scener utan deras rollperson när de fick bli det. Har försökt överföra regeln till andra spel men inte riktigt fått det att klicka.
 
Minns ej, men jag tror det är praxis vid många spelbord helt oavsett.
Kikade precis, det ska ske genom en diskussion och det står uttryckligen i spelarnas bok "för varje fråga du kan svara ja på". Så det är en väldig tillit till spelarna som finns inbyggt i systemet.

Edit: Talar alltså om svärdets sång.
 
Jag tror godtyckliga SL-sympatier är vanligare (och osynligare) än vad många vill erkänna. Man kan ju sträva efter en iskall neutralitet som helt lutar sig mot ett orubbligt regelsystem, men hur (och när) dessa regler appliceras kommer ändå alltid utgå från spelledaren och hens subjektiva godtycke - i olika grad naturligtvis, men jag tror man lurar sig själv om man ser ett regelverk som autonomt.
 
Kikade precis, det ska ske genom en diskussion och det står uttryckligen i spelarnas bok "för varje fråga du kan svara ja på". Så det är en väldig tillit till spelarna som finns inbyggt i systemet.

Edit: Talar alltså om svärdets sång.
Det står dock ”SL har sista ordet om hur många ERF varje rollperson ska få, men låt alla spelare tycka till.” 😀 Men ja, fokus och tillit till spelarna i allmänhet.

Har även minne av att ha förlitat mig mer på SL när jag spelat Väsen, Svärdets Sång och andra, tex med @guldfink och @Lanina.
 
Jag tror godtyckliga SL-sympatier är vanligare (och osynligare) än vad många vill erkänna. Man kan ju sträva efter en iskall neutralitet som helt lutar sig mot ett orubbligt regelsystem, men hur (och när) dessa regler appliceras kommer ändå alltid utgå från spelledaren och hens subjektiva godtycke - i olika grad naturligtvis, men jag tror man lurar sig själv om man ser ett regelverk som autonomt.
Jag tror ingen motsätter sig att det alltid, vid bedömning, kommer finnas en risk att det blir godtyckligt. Frågan är hur godtyckligt vi tillåter det bli, och när vi upplever att det blir för godtyckligt. Här har vi nog alla väldigt olika grad av känslighet. Jag kan känna ett vemod inför när det läggs på mig som spelledare att bedöma mer utifrån godtycke, än uppsatta ramverk som stöttar mig i bedömningen. I den absolut bästa av världar är pyramiden helt raserad och vi tillsammans bedömer utifrån ramverket.
 
Står det explicit att det är spelledaren som ska avgöra? Varför låter man inte spelarna själva bedöma när de gjort sig förtjänta av poängen?
Kikade precis, det ska ske genom en diskussion och det står uttryckligen i spelarnas bok "för varje fråga du kan svara ja på". Så det är en väldig tillit till spelarna som finns inbyggt i systemet.

Edit: Talar alltså om svärdets sång.
Jag tror det har utvecklats mot att ansvaret ligger hos spelarna. I År noll står det att ”sl har sista ordet om hur många erf varje rp ska få, men låt alla spelare tycka till.” men i senare spel har den formuleringen försvunnit.
 
Jag tror det har utvecklats mot att ansvaret ligger hos spelarna. I År noll står det att ”sl har sista ordet om hur många erf varje rp ska få, men låt alla spelare tycka till.” men i senare spel har den formuleringen försvunnit.
Nej, den var tydligen kvar. Jag som inte läste helheten. Så slarv från min sida! Se @Zeedox rättning!
 
Jag tror ingen motsätter sig att det alltid, vid bedömning, kommer finnas en risk att det blir godtyckligt. Frågan är hur godtyckligt vi tillåter det bli, och när vi upplever att det blir för godtyckligt. Här har vi nog alla väldigt olika grad av känslighet. Jag kan känna ett vemod inför när det läggs på mig som spelledare att bedöma mer utifrån godtycke, än uppsatta ramverk som stöttar mig i bedömningen. I den absolut bästa av världar är pyramiden helt raserad och vi tillsammans bedömer utifrån ramverket.
Jag är lite dubbel inför det hela. Å ena sidan så vill jag ju inte att godtycklighet ska styra, finns hundra fallgropar med det.

Men å andra sidan, om man ersätter "godtycklighet" med "spelledarstil" så kan jag ändå gilla det. "Lisa är en hård spelledare, med henne måste man vara försiktig. Aaron å andra sidan, han är förlåtande och räddar oss alltid undan knipan". Finns en charm i det, tänker jag.

Börjar också ana att jag kanske pratat om något helt annan än vad tråden handlar om...!
 
Men å andra sidan, om man ersätter "godtycklighet" med "spelledarstil" så kan jag ändå gilla det. "Lisa är en hård spelledare, med henne måste man vara försikta. Aaron å andra sidan, han är förlåtande och räddar oss alltid undan knipan". Finns en charm i det, tänker jag.
Jag tror det hänger samman. Olika SL-stilar, tilltalar olika spelar-stilar, vilket framhävs olika bra genom olika system. Jag är lite allergisk mot godtyckliga spelledare, det skapar för mig en känsla av orättvisa och särställning av vissa spelare. Något som skapar skav i gruppdynamiken. Samtidigt vet jag att andra inte reagerar på så sätt, utan tycker det är helt OK, till och med bra då det formar en bättre upplevelse för gruppen. Olika stilar för olika personer helt enkelt. Inget är rätt eller fel, endast rätt eller fel för den enskilde individen.
 
Nej, den var tydligen kvar. Jag som inte läste helheten. Så slarv från min sida! Se @Zeedox rättning!
Inte i nordiska väsen, som var den nyare bok jag jämförde med.

”I slutet av varje spelpass får din rollperson erfarenhetspoäng (ERF). Spelledaren ställer frågor (se textruta) till din rollperson och för varje jakande svar får du en ERF.”

Det står inte heller något om att SL har sista ordet i The Walking Dead (och inte i Ur Varselklotet heller, men där står erfarenhetsfrågorna i spelledarkapitlet så det får väl räknas som nåt mellanting)
 
Back
Top