Ja, det var ju ungefär det jag syftade på att jag tyckte om (fast utan de negativa anmärkningarna som "paternalistisk auktoritetsfigur" i mitt fall).Nu glider det nog lite ifrån trådens ämne, men det var verkligen inte vad jag sa.
Jag använde ordet bordsförälder helt avsiktligt, inte som en synonym för "gruppledare", utan som en paternalistisk auktoritetsfigur som på något sätt sitter på makten att avgöra och tar sig rollen att bedöma om övriga deltagare spelar på "rätt" sätt. Ännu värre blir det ju om SL också skall utdela individuella belöningar och bestraffningar (vilket ju en utebliven belöning ofta är) genom mekaniska fördelar i spelet när en spelare lyckas leva upp till SLs oftast outtalade och alltid helt arbiträra standard för vad "bra" rollspel är för något.
Det blir, för mig, ett oerhört märkligt sätt att förhålla sig till sina kompisar på.
Finns ett gäng såna spel som jag uppskattar. Eon med sina karaktärsdrag, Tenra Bansho Zero med sina Aiki-beröm-poäng, erfarenhetsfrågorna i ett gäng År Noll-spel. Beats i Heart. Kommer inte på fler positiva exempel, men de finns säkert där.