PSI, SI eller P.S.I?

[verlandes.]

Mest för att när man var tio år så gjorde man inga etymologiska kopplingar och vi kunde inget om psykologi/parapsykologi och överhuvudtaget inga grekiska bokstäver.

Så stod det tre bokstäver som vi inte fattade så läste man ut det som tre bokstäver och låtsades att man fattade. Vi varken ville eller kunde fråga nån vuxen hur det skulle uttalas heller, för de fattade ju ingenting. Så det blev som det blev.


//EvilSpook

LIte som att orch har ett tje-ljud på svenska!

 

[Quadrante]

Hajar alltid till när jag hör det, samma när folk säger arkitekt med ett hårt K, arKitekt

Hade just tänkt nämna det, men då i dess opposition (hur en del slarvar med att inte lägga in det hårda k-ljudet). Olika traditioner.

 

[EvilSpook]

LIte som att orch har ett tje-ljud på svenska!

Nä. Vi hade läst Tolkien och visste att orch hade ett skotskt gutturalt ch (Samma som i ”Loch”). Vi var ju inte helt obildade?


//EvilSpook

 

[Hägerstrand]

Hajar alltid till när jag hör det, samma när folk säger arkitekt med ett hårt K, arKitekt

Fast alla arkitekter jag känner uttalar med hårt K-ljud, men jag känner väldigt få psioniker eller orcher.

 

[Quadrante]

Jag kan köpa att man läser det som Pe-eS-ii eftersom det så oftas skrivs med versaler. PSI-fenomenet fanns det böcker om på biblioteket, så det var ju inte helt okänt.

Kommer däremot inte ihåg om man skrev PSI-mutant eller psimutant.

 

[verlandes.]

Nä. Vi hade läst Tolkien och visste att orch hade ett skotskt gutturalt ch (Samma som i ”Loch”). Vi var ju inte helt obildade?


//EvilSpook

Menar alltså det uttal man ofta hör som låter "orsch". Jag säger ork, men tror det kommer av att jag spelade Warcraft 2 som liten.

 

[verlandes.]

Fast alla arkitekter jag känner uttalar med hårt K-ljud, men jag känner väldigt få psioniker eller orcher.

Mina säger med tje-ljud: båda är ju gångbara. Tror jag omedvetet kopplar det hårda k:et (och även det uttalade p:et i psykolog) som vagt snobbigt, men kan inte förklara varför.

 

[Quadrante]

Mina säger med tje-ljud: båda är ju gångbara. Tror jag omedvetet kopplar det hårda k:et (och även det uttalade p:et i psykolog) som vagt snobbigt, men kan inte förklara varför.

Kan vara för att vi är bättr… nä, men fattar varför.

 

[verlandes.]

Kan vara för att vi är bättr… nä, men fattar varför.

Jag fattar knappt själv, det är bara en känsla. Men när jag tänker mig någon säga arKitekt så ser jag en östermalmsdam med pärlhalsband framför mig.

 

[Quadrante]

Jag tolkar det oftast som ”en som lärt sig ordet genom att läsa, men inte höra ordet” mot ”en som lärt sig ordet i samtal”. Gäller många ord som filas av i dagligt bruk mot hur de stavas.

 

[Anthrox]

Alla tre alternativen, i en jämn blandning.

 

[verlandes.]

Jag tolkar det oftast som ”en som lärt sig ordet genom att läsa, men inte höra ordet” mot ”en som lärt sig ordet i samtal”. Gäller många ord som filas av i dagligt bruk mot hur de stavas.

Jag sa "jenre" om genre långt upp i tonåren, tills en snubbe i tvspelsaffären skrattade ut mig.

 

[Genesis]

Jag säger psi, psykolog, men arschitekt. Tror att jag sade sykolog förr, och är oklar med varför jag bytte. Svenska akademins SO-app uttalar p-ljudet. På portugisiska säger jag det på äkta brasilianskt vis "pissikologo".

 

[Svarte Faraonen]

Som Ψ.

 

[krank]

Alltså jag tror att jag uttalar de flesta såna här ord "normalt" (psi-mutant är antagligen ett undantag bland flera; jag säger ju "syckolog" och "sioniker" men "psimuttant"). Men jag gillar när man uttalar det som det skrivs. Ar-ki-teckt. P-seu-do-kod.

Jag har en kompis som alltid stavar "jävla" som "djävla" och också uttalar det så, och jag tycker det är bättre. Mer oomph.

Jag gillar ord. Jag gillar att ha olika sätt att uttala ord, och att uttala dem lite olika beroende på syfte, sammanhang, målgrupp. det är bra med brett ordförråd och code switching liksom; kanske hör det dit att också kunna switcha mellan olika sätt att uttala ord? Jag byter ju absolut uttal på en massa grejer när jag åker upp till min barndoms Hälsingland; min dialekt (i den mån jag har en) kommer tillbaka, eller förstärks. De som bor där tycker ju fortfarande att jag låter som en stockholmare eller som att jag pratar rikssvenska, men det tyckte de ju under hela min uppväxt också…

(Sen trodde jag att "frimurar-loge" uttalades som en sån där byggnad man har hö i väldigt länge, tills en flickvän skrattade åt mig i 20-årsåldern)

 

[Magnus Seter]

(Sen trodde jag att "frimurar-loge" uttalades som en sån där byggnad man har hö i väldigt länge, tills en flickvän skrattade åt mig i 20-årsåldern)

Mitt uttalsfel var "superba", som jag uttalade "super-ba" ...

Eller för den delen "stilleben" ...

Har funderat på "psionics" på engelska. Där lutar jag oftare åt "sionics" än "psionics", men det är verkligen hugget som stucket över ån efter vatten när det gäller det.

"PSIPO" som någon nämnde, där uttalar jag alltid "P" i början.

 

[Quadrante]

Ibland kan det påverka en om man råkar (eller tar) reda på ursprunget till ett ord och dess delar. Tar emot men försöker uttala september som ”normala människor” men ibland kommer det ut ett sept-ember.

 

[JohanL]

Psi, men ett förhållandevis mjukt p.

 

[Gutte]

I mitt huvud är det med ett hårt P men ju mer jag tänker på de så är nog lite mindre P. Har tänkt det mycket mera än uttalat det.

 

[chrull]

Kan vi göra den här omröstningen öppen så vi kan se vilka avvikarna som har fel är? Tycker att de ska hängas ut med namn och adress. Minst.