Nekromanti Polyhedral bastards

sluper

Swordsman
Joined
8 Jun 2000
Messages
432
Location
Umeå & Järbo (Sandvikens kommun)
Lite nyfiken på den allmänna skräckspelsoppinionen vad gäller det här med flummigt friformeri kontra järnhårt reglerad tärningsfetishism. Vad är egentligen vitsen med de otäcka små tingestar som grundboken till "Unknowned armies" hänvisar till som "Polyhedral bastards". I vad ligger fördelarna med att låta ett spel med flyt och stressade skräckscener plötsligt stoppas upp med handledsvrickande övningar för att några tiondelar av en reell sekund senare urspåra till en blandning av Warhammer och Yatzy?

Vill gärna veta ett och annat om detta fenomen och vad det fyller för funktion i skräckspel. Fast min egen ståndpunkt är, som ni kanske förstår, glasklar.

GO FRIFORM!
 

Gaxar

Warrior
Joined
17 May 2000
Messages
238
Location
Göteborg
Church of the Polyhedral Bastard

Jag måste faktiskt säga att jag fullkomligen älskar tärningar. Jag älskar även skräck. Men jag hatar segt spel, och jag hatar tabeller. Således älskar jag Unknown Armies. Och du, sluper, som av allt att döma har tillgång till spelet borde förstå varför tycker jag. Tärningsmekaniken där är snabb, kul, hyffsat originell, allomfattande, intuitiv och framförallt otroligt snyggt inpassad i spelvärlden.

I strid är det viktigt att hålla spelarna på helspänn, och detta fungerar otroligt bra med tärningar. Jag slår alltid öppet /images/icons/cool.gif Dessutom har folk en tendens att faktiskt gilla att hålla på och fula sig med tärningar... det finns någon sorts primitiv vidskeplighet förknippad med det hela som är väldigt speciell för just rollspel. Alla kan uppskatta glädjen hos någon som har turen att slå den där 01'an, och alla kan garva åt killen som just pajjade allt med en schysst 00'a. Bra tärningar har ofta känsla för dramatik och ligger och lyssnar på spelbordet, för att slå till med bisarra resultat i helt rätt situationer. Det handlar om att våga släppa in lite kaos i spelandet för att skapa variation och inte vara förutsägbar, vilket alla blir förr eller senare. Dice add drama! Hur tror du egentligen att hälften av scenerna i Pulp Fiction blev så coola...? /images/icons/wink.gif

Jag har varit med om ett antal odödliga situationer i mina kampanjer där nu mera legendariska tärningsslag har skett... en 01'a med gruppens enda silverkula rakt i hjärtat på en urgammal vampyr som gjort deras natt till ett helvette, en 01'a med hagelgeväret som killen en minut innan frågade hur man använde... dom där slagen minns man med precis samma lyckliga nostalgi som dom där underbart dramatiska rollspels-scenerna där varje ord är laddad med känsla och ödesavgörande innebörd, tro mig.

Men vad jag babblar /images/icons/cool.gif

Slutsatsen är hur som helst att tärningar på rätt ställen är någonting som förstärker rollspelsupplevelsen och som friformare bör prova på emellanåt som variation.

Fyllningen i pizzan.

Lingonsylten i havregrynsgröten.

Sylten i pannkakan.

Tärningar i rollspel!

-Gaxar, /images/icons/cool.gif
 

Vindhand

Myrmidon
Joined
17 May 2000
Messages
5,253
Location
Stockholm
Poängen

Vad är egentligen vitsen med de otäcka små tingestar som grundboken till "Unknowned armies" hänvisar till som "Polyhedral bastards".

Vitsen är, som med de flesta otäckheter man tar med i skräckspel, att de skrämmer folk. En 1D6/1D20 sanityloss driver hem poängen att man håller på att förlora förståndet av skräck på ett sätt som som är svårt (IMHO) att reproducera utan tärningar. Att ha oddsen emot sig har en helt annan innebörd om man vet att man faktiskt har oddsen emot sig snarare än att bara hoppas att SL är snäll denna gång.

Den andra poängen är att det håller spelledaren alert och flexibel. I min (inte bara min, vi var 2 SLs) nyligen avslutade "In Nomine"-kampanj (10+ möten) gick det nästan inte ett möte där inte något oväntat, extremt resultat (divine/diabolical intervention) förändrade handlingen på ett radikalt och ovätat sätt. Det gav en ny dimension till spelet och var i min ringa mening odelat positivt.

GO FRIFORM!

Man kan väl friforma _med_ tärningar? Vilken sorts tärningar spelar inte så stor roll, men ett "slå högt med denna T20 för att ha en chans" kan nog addera rätt mycket till spelet.
 

Rosen

Myrmidon
Joined
9 Jun 2000
Messages
5,813
Location
Jakobsberg (Järfälla; 08-trakten)
<I>I vad ligger fördelarna med att låta ett spel med flyt och stressade skräckscener plötsligt stoppas upp med handledsvrickande övningar för att några tiondelar av en reell sekund senare urspåra till en blandning av Warhammer och Yatzy?</I>

För att ta reda på vad som händer, såklart.

Själv har jag ibland undrat om inte den primära skräckupplevensen i typiskt hopp&skrik-friform består i
1) fasan över att se folk välta möbler och hoppa på bord bredvid de tända stearinljusen alt. vitrinskåpet av glas fullt med morsans kristallkaraffer,
2) spänningen i om deras vettlösa gallskrikande kommer att leda till att grannarna ringer polisen, eller bara kommer och ringer på dörren och är förbannade. (-:

--
Åke
 

Nightowl

Champion
Joined
17 May 2000
Messages
8,341
Location
Avliden, Tristerbotten
Re: Poängen

"Man kan väl friforma _med_ tärningar? Vilken sorts tärningar spelar inte så stor roll, men ett "slå högt med denna T20 för att ha en chans" kan nog addera rätt mycket till spelet."

Rollspel är inte teater med en allbestämmande regissör och en allvetande manusförfattare; rollspel är en avancerad form av rollek, så avancerad att det har förmågan att transcendera leken och bli konst.

I rollekar finns ingen allsmäktig Storyteller som bestämmer vad som händer; det gör man tillsammans. Tärningar, kort etc. minskar spelledarens (eller vad man kallar honom/henne; själv diggar jag "Host" från Castle Falkenstein) makt och _ökar därmed_ spelarnas.

Det värsta som hänt rollspelen var när folk som överreagerade på den misslyckade tendensen att betrakta rollspel som en ny sorts krigsspel(vilket det inte heller är) införde HELA tankesystemet från teaterns värld till rollspel, som är en helt annan form av berättande, utan allsmäktiga ledare och med möjligheter att sprida kreativiteten jämt upp, precis som man sprider nöjet jämt upp. Det är de som skapar som skapar åt sig själva, inte åt en publik, vilket är det som gör friform som _konventsturnering_ extra förkastligt; det förvandlas till en tävling om vilket lag som allra mest kan spela i enlighet med konstruktörens/SL's "vision" om hur karaktärerna är och äventyret skall sluta, där den som skriker mest och spelar över mest tror de vinner (vilket de ibland gör).

Tärningar är inte kryckor för den som inte kan gå, inte heller obekväma yllekalsingar som dumme fabbro Gygax gav oss i julklapp 1972 och som vi finner oss moraliskt förpliktigade att bära enda sedan dess varje gång vi besöker honom. Friformsfanatikerna får upprepa sådant tills deras käkar går ur led; det blir inte mer sant för det.

Regler, tärningar och ett mönster för interaktion med världen och berättelsen är _stegar_ för att nå kakburkar, istället för att SL skall sitta ensam däruppe och snaska kakor och slänga ned smulorna till en (de är MINA, ni fpr bara om ni ä SNÄLLA me mäj). Fortsätt att sträcka er på tå om ni vill; det finns visserligen långa individer som når upp ändå, men de går bara runt och slår skallen i taket jämt.

Tacka vet jag en stege!

Nightowl

"Varje gång jag trampat ned rabatter, doftar mina stövlar av blommor."
Sifu Nightowl
 

Illern

koppariller
Joined
22 May 2000
Messages
2,062
Location
Linköping
Det är spännande att vara utlämnad åt tärningen plus att det kan ge aldrig så stor effekt om man misslyckas med något trots ett färdighetsvärde som man vet är högt och ett tärningsslag som man vet är bra.

[color:green]Mustela Putoris Astrabo, pretorian
Illerlyan:<A HREF="http://www.surf.to/ferret" target="_new">http://www.surf.to/ferret</A>
 

sluper

Swordsman
Joined
8 Jun 2000
Messages
432
Location
Umeå & Järbo (Sandvikens kommun)
Royale with cheese

"Således älskar jag Unknown Armies. Och du, sluper, som av allt att döma har tillgång till spelet borde förstå varför tycker jag. Tärningsmekaniken där är snabb, kul, hyffsat originell, allomfattande, intuitiv och framförallt otroligt snyggt inpassad i spelvärlden."

Jepp :) Inte ens jag kan göra annat än att hålla med. Det smidigaste stridssystemet jag sett eftersom det går snabbt som satan att slå (till skillnad från ex WoD).


"Jag slår alltid öppet"

Där håller jag ite med om att det skulle vara bäst, jag anser att det bryter koncentrationen... oj det där lät mer pretto än jag menade, men jag hoppas du förstår vad jag menar.

"Hur tror du egentligen att hälften av scenerna i Pulp Fiction blev så coola...?"

Hmm... jag brukar säga att friform är ett sätt att få lite mer "filmiska" scener, men du har ju helt klart en poäng i det du säger. Men det finns åxå en nackdel. Tänk följande:
RP1 (Vincent) & RP2 (Jules) sitter i en bil med en tjallare i baksätet efter att ha "taken care of" några gangsters. SLs tanke är nu att tjallaren i fråga ska ge RPna info som leder in dem i själva äventyret. Men under tiden som de sitter i bilen så fumlar Vincent med någon manöver han försöker göra med vapnet för att skrämmas (eller kanske ett slag i förhörsmetodik?) och skjuter skallen av mannen i baksätet. SL har slitit med äventyret ett bra jävla tag och kan inte improvisera ihop någon "Pulp fiction" utan ajournerar spelgruppen och undrar vad han ska ta sig till nu.

Min poäng: Tärningsslag kan inte bara sabba för RPs utan även för SL.

"dom där slagen minns man med precis samma lyckliga nostalgi som dom där underbart dramatiska rollspels-scenerna där varje ord är laddad med känsla..."

Jag personligen vill inte minnas tärningslag när jag RPGar. Jag minns gärna lättnaden när den stora vampyren blir till aska, men vill inte gärna förknippa det med ett tärningsslag. Tärningsslag fyller säkert sin funktion ibland, men jag förutsätter att min SL sköter det där med tärningar så att vi spelare kan tänka på annat (typ spelet).
 

sluper

Swordsman
Joined
8 Jun 2000
Messages
432
Location
Umeå & Järbo (Sandvikens kommun)
vettlöst gallskri???

"För att ta reda på vad som händer, såklart."

Och att slå tärningar är det enda sättet att få reda på det?

"1) fasan över att se folk välta möbler och hoppa på bord bredvid de tända stearinljusen alt. vitrinskåpet av glas fullt med morsans kristallkaraffer,
2) spänningen i om deras vettlösa gallskrikande kommer att leda till att grannarna ringer polisen, eller bara kommer och ringer på dörren och är förbannade"

Tja, man måste ju trots allt kunna använda sig av lite sunt jävla förnuft när man spelar inte sant?
Friformare väsnas förresten mindre än koboldligan som skriker "JAA" eller "NEEEJ" följt av SLs hånskratt som respons på ett tärningsslag.
 

sluper

Swordsman
Joined
8 Jun 2000
Messages
432
Location
Umeå & Järbo (Sandvikens kommun)
fortfarande missat poängen

Ditt inlägg (och några fler i den här diskussionen) förutsätter att man har att göra med Maktgalna Kontrollbesatta Spelledare... men en bra SL, och de flesta SLs jag träffat på, beter sig inte så. Faktum är att när jag varit på konvent så har friformsscenarionas spelledare varit bättre än spelledarna till traditionella regelbundna spel.

Att spelarna kastar tärning för att ta reda på vad som händer tycker inte många är konstigt (jo, jag tycker det är konstigt, men det är en annan femma). Men om man nu promt ska kasta tärning så tycker andra (bla jag) att SL ska sköta detta för att ta reda på va som händer. Dett tycker inte heller så många att är konstigt. Så vad är det då som är så konstigt med att SL bestämmer vad som sker utifrån RPnas handlingar och beteende? Det är det som det handlar om och INTE om att SL vill bestämma allt från början till slut, eller är maktgalen.
 

Nightowl

Champion
Joined
17 May 2000
Messages
8,341
Location
Avliden, Tristerbotten
Re: fortfarande missat poängen

Det handlar inte om maktgalna spelledare, Sluper. Det handlar om att _minimera_ SL's inflytande, just därför att det faktum att man skapar historien tillsammans är det som för mig gör rollspel annorlunda allt annat berättande och över huvud taget värt att syssla med. I annat fall ser jag hellre på TV eller läser ännu hellre en bok.

En SL som inte har något som helst regelverk eller yttre inflytande att gå efter MÅSTE bestämma totalt vad som händer (annars går det åt helvete), och om han inte är ett veritabelt geni (alltså inte bara en hygglig prick) blir det i längden dominerat av honom (eller henne). Nu kan man (antagligen, även om jag skulle vilja se exempel på motsatsen) inte reducera SL totalt, men man kan minska dennes inflytande. Slumpen är lika för alla. Dessutom har fortfarande i ALLA spel som jag känner till, SL veto att OM han har en sjuhelvetes bättre idé än vad tärningarna säger gå efter den, så den kreativitet friformarna snackar om finns redan.

Dessutom, och detta är MYCKET viktigt att påverka, spelar inte alla rollspel av samma skäl som du uppenbarligen gör. Jag tycker själv att _spel_momentet är intressant, där man är spänd på att se vad som händer, och inte andra saker. Detsamma gäller många, ja antagligen majoriteten av alla spelare. Som Krille tjatat om till leda ;-) kan den bäste SL gå i slentrian; tärningar etc. ger resultat som INGEN väntat sig. Alltså tilltalas många av detta.

Krille har hävdat att friform i större utsträckning ger sämre rollspelssessioner än annars per automatik; det vet jag inte, men egna erfarenheter säger mig att det krävs _mycket_ bättre förberedelser för ett gott friformande, från alla parter, än vanligt rollspel. Långt oftare blir det att man bli passiv, man konsumerar en färdig idé. Detta kan som sagt nog vara trevligt med en väl förberedd och snabbtänkt Berättare, men den möda han får lägga ned i förhållande till resultatet är oftast mycket större än för trevligt rollspel när alla är med och bestämmer. Många tror tvärtom.

Det finns andra saker jag gärna skulle överföra från spelledaren; själv är jag grymt förtjust i temat från Pendragon och i synnerhet Ars Magica, där man förutsätter att SL:andet roterar och att alla i gruppen spelleder. Paul Mason (ligger bakom e-zinet Imazine, som återfinns på http://www.tcp-ip.or.jp/~panurge/imaz.htm) har tagit upp att lägga mer beskrivningar i spelarnas händer, och liknande idéer finns med i Robin Laws' spel Hero Wars och Feng Shui.

Vem som slår tärningarna är mig ganska egalt när man nu slår dem; mina spelare får gärna slå sina egna så att jag kan ägna mer tid åt att tolka resultaten, men om de absolut vill så...

Eftersom du inte klarar av att använda tärningar (ursäkta piken, men vi icke-friformare får konstant höra att vi har valt att göra som vi gör eftersom vi är hacknslashare med usel fantasi) är det inte konstigt att du tycker att spelledare i reguljära rollspel är sämre på konvent. Du tycker ju inte om reguljära rollspel. Nuff said. Själv avskyr jag friforms_turnerningar_ på konvent; jag tycker att det är konstigt att tävla i rollspel över huvud taget, men i reguljära spel finns fortfarande "spelmomentet" med. I friformssammanhang finns det ingen anledning att göra annat än att spela figurerna _precis_ som konstruktören tänkt sig, i linje med dennes noggrannt förberedda drama; min kreativa vision är ointressant för honom.

Scenarion där man _inte tävlar_ är en annan sak; jag har varit med om flera trevliga sådana, men konventsscenarion kan (bör!) förberedas bättre än vanliga scenarion man spelar i en regelbunden grupp. Dessutom kan oftast inte SL gå i slentrian, eftersom han inte hinner. För regelbundet kampanjspelande gillar jag inte alls den metoden.

Vad som skall sägas till storytellare och friformares fördel är att de valt att i långt större utsträckning satsa på annorlunda bakgrunder och scenarion än reguljärt rollspel.

Folk får spela hur de vill för mig, men mina direkta erfarenheter säger att man kan krama ur sessionerna mer om fler deltar aktivt, och det gör de om SL's makt minskas. Reglerna minskar SL's makt; alltså är regler i sig bra. De tjänar dessutom som ett ramverk som reglerar vilka handlingar som är vettiga och kan alltså - vilket friformare i sin tärningsfobi inte inser - styra rollspelet i en allmän riktning man önskar, som gör ett spel, en kampanj annorlunda än en annan.

Det snackas ofta vad som är viktigast, system eller bakgrund. För mig är BÄGGE viktigast: systemet måste vara integrerat i bakgrunden. Det får inte finnas skott emellan dem. Det gör det i många spel, tyvärr.

Avslutningsvis kan man kanske dra slutsatsen att jag inte gillar färdiggjorda äventyr. Det stämmer; jag föredrar en _miljö_ som kan utnyttjas för ett öppet spelande utan allt för styrda ramar, fastän jag som sagt vill ha en ram för _typen_ av spel.

Avslutningsvis var det du som frågade; du har fått svaret. Om du inte uppskattar samma sak som jag i spel är det för att vi gudskelov är skapta, formade och uppväxta olika. Problem lär bara uppstå om vi någon gång spelar tillsammans. Då får vi väl anpassa oss till varandras spelstilar och finna ett sätt att ha så roligt som möjligt.

Nightowl

"Varje gång jag trampat ned rabatter, doftar mina stövlar av blommor."
Sifu Nightowl
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,539
Location
Mölndal, Sverige
Vem fan bryr sig om spelledaren?

"Min poäng: Tärningsslag kan inte bara sabba för RPs utan även för SL."

Om spelledaren inte är flexibel nog att hantera oväntade situationer, oavsett om de uppkommer genom tärningsslag eller genom påhittiga spelare, så är han inte värdig min spelledarstol. En bra spelledare ska inte låta en sådan händelse sabba scenariet för honom, och metoden som detta ska genomföras på ska inte involvera tvång, fusk eller något annat, utan flexibilitet och öppenhet i förberedelserna.

Den spelledare som har tagit den lektionen till sitt hjärta låter inte en sådan petitess som att ett fummel just kletat ner baksätet på bilen med hjärnsubstans stoppa honom eller äventyret. Har spelledaren förberett sig rätt så är äventyret så flexibelt att ett kletigt baksäte inte kvaddar äventyret. Tvärtom har det kommit in en ny skojig och oförutsedd händelse i äventyret. Han ger spelarna ett problem i form av en kletig bil med ett lik i och uppgiften att lösa problemet.

Och det här är den ultimata lektionen av tärningen: oförutsägbarhet framtvingar flexibilitet.

- Krille
<A HREF="http://www.foxtail.nu" target="_new">http://www.foxtail.nu</A>
 

Vindhand

Myrmidon
Joined
17 May 2000
Messages
5,253
Location
Stockholm
Re: Royale with cheese

RP1 (Vincent) & RP2 (Jules) sitter i en bil med en tjallare i baksätet efter att ha "taken care of" några gangsters. SLs tanke är nu att tjallaren i fråga ska ge RPna info som leder in dem i själva äventyret. Men under tiden som de sitter i bilen så fumlar Vincent med någon manöver han försöker göra med vapnet för att skrämmas (eller kanske ett slag i förhörsmetodik?) och skjuter skallen av mannen i baksätet. SL har slitit med äventyret ett bra jävla tag och kan inte improvisera ihop någon "Pulp fiction" utan ajournerar spelgruppen och undrar vad han ska ta sig till nu.

Felet här ligger inte hos tärningarna eller reglerna utan hos spelledaren IMHO. Är man inflexibel och har en strikt story man vill att folk skall följa till punkt och pricka så är det klart att en elak tärning kan sätta käppar i hjulen, å andra sidan är det då antagligen hjul som förtjänar att få käppar satta i sig. :)

Jag fick ett mycket tydligt exempel på detta för några sessioner sedan... Spelarna höll på att söka igenom ett rum med grovsopor efter eventuella ledtrådar... det fanns inget att hitta där men en av de letande slog "Diabolical intervention", d.v.s: något överdjävligt borde hända... Så jag lät dem hitta en portfölj fylld med knark vilket ledde hela kampanjen på ett högst intressant sidospår... Vissa ville sälja skiten och bli rika, andra ville förstöra den för att den var en frestelse för syndare, åter andra ville ge den till polisen... knarket hade naturligtvis en ägare också som blev mycket upprörd.

Jag tror inte att jag kommit på den händelsen utan tärningarnas hjälp (eller ett tiotal lika oväntade vändningar i samma kampanj)...

Ibland är det svårt att anpassa sina planer efter en oväntad utveckling men det är en _bonus_... Det håller en ärlig som spelledare, tvingar en att planera på ett sätt som ger mer frihet åt spelarna o.s.v...
 

Nightowl

Champion
Joined
17 May 2000
Messages
8,341
Location
Avliden, Tristerbotten
_Jag_ missade både poängen och annat...

Duh. 2 avslutningsvis. Boy is my face red.

Än viktigare men lika glömt: Jag är oftast SL. Det är alltså inte av paranoia jag säger detta. _Jag_ är en sämre SL per nedlagd tidsenhet om jag spelar total friform.

Nightowsl

"Varje gång jag trampat ned rabatter, doftar mina stövlar av blommor."
Sifu Nightowl
 

sluper

Swordsman
Joined
8 Jun 2000
Messages
432
Location
Umeå & Järbo (Sandvikens kommun)
flera poänger

"Det handlar om att _minimera_ SL's inflytande, just därför att det faktum att man skapar historien tillsammans är det som för mig gör rollspel annorlunda allt annat berättande"

Mina erfarenheter säger mig att om man kör friform så blir det så att SL spelar MED spelarna istället för mot. Vilket på alla sätt och vis FRÄMJAR en gemensamt uppbyggd historia.

"SL som inte har något som helst regelverk eller yttre inflytande att gå efter MÅSTE bestämma totalt vad som händer"

SL måste bestämma totalt vad som händer med ledning av RPnas agerande. SL måste (?) ALLTID (?) vara den som beslutar vad som händer, om detta beslut fattas av tärningsslag eller efter RPnas agerande eller interagerande spelar väl ingen roll? Det spelar framför allt ingen roll för den enskilde rollpersonens synvinkel om det som händer inträffar pga på tärningar eller inte.

"Dessutom spelar inte alla rollspel av samma skäl som du uppenbarligen gör. Jag tycker själv att spel momentet är intressant, där man är spänd på att se vad som händer. Detsamma gäller många, ja antagligen majoriteten av alla spelare."

Självklart har vi olika motiv. Det är bla därför jag tycker att den diskussionen är intressant. Att ta reda på vad som driver andra RPGare än mig själv. Och det är möjligt att majoriteten föredrar "traditionella" spelformer. Just därför känns det viktigt att påpeka att man faktiskt kan ta rollspelandet ett steg längre.

Min personliga syn på saken är så här: Jag spelar rollspel. Rollspel - Att spela en roll. Att försöka se in i någon annans huvud för att på bästa sätt gestalta denne. Och att, tillsammans med andra, hamna i situationer man själv aldrig skulle hamna i, i det verkliga livet. DET är en sjuhelsickes kick som slår alla 01 slag med en T100.

"Krille har hävdat att friform i större utsträckning ger sämre rollspelssessioner än annars per automatik"

Om han nu har sagt det så tycker jag att det var VÄLDIGT dumt sagt. Skönheten lligger i betraktarens öga lixom...

"Långt oftare blir det att man bli passiv, man konsumerar en färdig idé."

Som du själv sa: Det handlar om att bygga en historia tillsammans. Det spelar ingen roll HUR du rollspelar, det handlar aldrig om färdiga idéer.

"Detta kan som sagt nog vara trevligt med en väl förberedd och snabbtänkt Berättare, men den möda han får lägga ned i förhållande till resultatet är oftast mycket större än för trevligt rollspel när alla är med och bestämmer. Många tror tvärtom."

Var har du fått för dig att friformare är viljelösa blötdjur som lyssnar på en saga berättad av SL? Samma sak gäller i friform som i "vanligt" RPGande. ALLA inblandade bygger tillsammans upp en historia. Även i friform är ALLA med och bestämmer.

"Eftersom du inte klarar av att använda tärningar (ursäkta piken)"

(ingen fara) Du har rätt. Jag har aldrig lyckats klura ut hur man på ett smidigt sätt ska kunna använda sig av tärningar utan att det blir hackinga avbrott i spelet. Angående ditt tillägg nedan om spelledarstilar, så fungerar jag som så att jag SLar som bäst om jag SLIPPER hålla reda på en massa regler och istället kan koncentrera mig på mitt jobb. Att, tillsammans med spelarna (kändes säkrast att poängtera det än en gång), föra historien framåt och göra spelet så bra och stämningsfullt som det bara går.

"Själv avskyr jag friforms_turnerningar_ på konvent; jag tycker att det är konstigt att tävla i rollspel över huvud taget, men i reguljära spel finns fortfarande "spelmomentet" med."

Jag håller med dig så långt att det är fenomenalt dumt att tävla i rollspel. Men är det verkligen bättre i reguljära spel? Är en spelgrupp som klarat ett äventyr pga slumpen (dvs tärningar) mer förtjänta av ett pris än de som rollspelat sig till ett? Fast vad gäller den här diskussionen kan vi väl skippa den och bara nöja oss med att säga att det är fånigt att försöka tävla i rollspel?

"Reglerna minskar SL's makt; alltså är regler i sig bra."

Men makten hamnar ju inte hos spelarna, utan hos slumpen. Dessutom bör en friforms SL vara fullt kapabel att avgöra vilka handlingar som är rimliga för en specifik SL.

Reglerna kan åxå komma ivägen för den allmänna stämningen: Exempel: Jag SLade ett Vampiescenario tillsammans med en kompis som har en mindre friformande SLstil än jag själv. Vi var alltså 2 st SL. Nå, våra vampyrer vaknade i alla fall ute i en skog och en av dem var ganska svulten och skulle hamna i blood-frenzy (dvs attackera allt i sin väg tills han fick blod). 3 Vampyrer sov på samma ställe och nu borde det bli strid så fort solen gick ned (den törstiga vampyren skulle med all sannolikhet attackera sina polare). Och mycket riktigt gick han till anfall. Vad gör Jag? Jo drar på hör actionmusik och förbereder mig på att i högt tempo ("strider är stressiga alltså ska spelarna stressas" är min filosofi) Peppad som fan är jag iaf. Vad gör min den andre SL och spelarna? Ja de sätter sig ner. Tar sina tärningar. Diskuterar igenom sina värden och börjar lungt och metodiskt slå sina tärningar. Det tog 20 riktiga minuter för en fight som i spelet inte kan ha tagit mer än 20 sekunder. Visst. Nu fick vi iof reda på EXAKT hur fighten utlöpte, men skulle inte underhållningsvärdet (det är ju det det handlar om) varit större med "mitt" sätt?

"jag föredrar en _miljö_ som kan utnyttjas för ett öppet spelande utan allt för styrda ramar"

Jag åxå. Därför har jag fastnat för friform (därmed inte sagt att jag ENBART friformar). Ibland när jag har spelat konventionella spel har reglerna inte varit en ram, utan ett fängelse.

"Avslutningsvis var det du som frågade; du har fått svaret."

Jo, men avsikten med frågan var såklart inte enbart att få svar, utan åxå att få igång en diskussion om ett, i mitt tycke, ganska intressant ämne.

"Problem lär bara uppstå om vi någon gång spelar tillsammans. Då får vi väl anpassa oss till varandras spelstilar och finna ett sätt att ha så roligt som möjligt."

Det får man hoppas... att man hamnar i spelgrupper med andra typer av spelare alltså. SÅdant kan vara väldigt lärorikt.

/sluper *som kan anklagas för mycket men aldrig för att vara konsekvent*
 

sluper

Swordsman
Joined
8 Jun 2000
Messages
432
Location
Umeå & Järbo (Sandvikens kommun)
Big Kahuuna Burger

"Felet här ligger inte hos tärningarna eller reglerna utan hos spelledaren IMHO. Är man inflexibel och har en strikt story man vill att folk skall följa till punkt och pricka så är det klart att en elak tärning kan sätta käppar i hjulen, å andra sidan är det då antagligen hjul som förtjänar att få käppar satta i sig. :)"

Men om man nu slaviskt går efter tärningsresultatet (vilket man måste om SL slår öppet) så är det OMÖJLIGT att gardera sig mot alla tänkbara möjligheter som redan i öppningsscenen kan sabba scenariot.

"en av de letande slog "Diabolical intervention", d.v.s: något överdjävligt borde hända... Så jag lät dem hitta en portfölj fylld med knark vilket ledde hela kampanjen på ett högst intressant sidospår..."

Men det GÅR faktiskt att improvisera ihop sidospår utan tärningar... jag lovar.
 

sluper

Swordsman
Joined
8 Jun 2000
Messages
432
Location
Umeå & Järbo (Sandvikens kommun)
Vem fan bryr sig om regler?

"Om spelledaren inte är flexibel nog att hantera oväntade situationer, oavsett om de uppkommer genom tärningsslag eller genom påhittiga spelare, så är han inte värdig min spelledarstol. En bra spelledare ska inte låta en sådan händelse sabba scenariet för honom, och metoden som detta ska genomföras på ska inte involvera tvång, fusk eller något annat, utan flexibilitet och öppenhet i förberedelserna."

Om man förutsätter att man kör med öppna tärningsslag så är det omöjligt att ha en backupplan för varje tänkbar möjlighet som kan sabotera ett scenario redan i öppningsscenen.

"Och det här är den ultimata lektionen av tärningen: oförutsägbarhet framtvingar flexibilitet."

Bakläxa Krille! Det är fullt möjligt för en friforms SL att vara flexibel och slänga in oväntade händelser och sidospår utan tärningars hjälp.
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,539
Location
Mölndal, Sverige
Resurs- och krishantering

"Om man förutsätter att man kör med öppna tärningsslag så är det omöjligt att ha en backupplan för varje tänkbar möjlighet som kan sabotera ett scenario redan i öppningsscenen."

Man har inte en backupplan för varje tänkbar möjlighet. Man har en så flexibel och olinjär struktur på äventyret att äventyret inte kan sabbas.

Backupplaner är inte lika med flexibilitet. Sådana tar inte hänsyn till det oförutsägbara, utan bara till det förutsägbara. Vad som behövs för att man ska ha flexibilitet är en struktur som kan stå emot det oförutsägbara, inte en massa reservplaner. En reservplan är bara en möjlig strikt spårvagn som kanske inte utnyttjas.

Så hur skulle tärningsspelledaren Quentin Tarantino planerat för problemet med fumlat slag för Förhörsteknik och lik i baksätet av bilen? Jo, han skulle ha skapat en resurs för Marcellus i form av Mr Wolffe, legitimerad problemlösare. Julius och Vincent kontaktar sin boss, Marcellus, och mr Wolffe kallas till platsen och ser till att Julius och Vincent löser problemet.

Vad han inte skulle ha gjort är att skapa en möjlig tråd, "om de skjuter huvudet av killen i baksätet så händer följande...". Istället skapar han en resurs som kan användas i lite olika möjliga oförutsägbara situationer. Vad skulle till exempel hända om Julius och Vincent tar sin väska och drar? Tja, vi har ju Mr Wolffe som kan lösa problemet. Vad hade hänt om Julius spänner på Marcellus fru? Återigen, vi har resursen Mr Wolffe som löser problemet...

En stor fördel som tärningsrollspelare har i sitt arv som konfliktspelare är att de betrakta saker och ting som resurser som kan användas för att lösa problem som uppstår. På samma sätt som man kan använda en pansardivision i konfliktspel på lite olika sätt i olika situationer kan tärningsspelledaren använda allehanda resurser på olika sätt i olika situationer. Han behöver inget manus för att hantera problemen som uppstår, utan sätter in resurser där de behövs på det sätt som behövs. På samma sätt behöver konfliktspelaren inget manus för hur en pansardivision ska sättas in eller i vilka situationer - han har en resurs, med ett antal egenskaper, och använder dessa egenskaper för att uppnå ett resultat.

Teaterrollspelaren är dock mer van vid manus. Det är många stårytellare/friformare som saknar en sådan resurshantering och flexibilitet, enligt min erfarenhet. De behöver en backupplan, ett reservmanus, utifall att något oväntat händer.

"Bakläxa Krille! Det är fullt möjligt för en friforms SL att vara flexibel och slänga in oväntade händelser och sidospår utan tärningars hjälp."

Visst är det. Men en tärning tvingar fram flexibiliteten, plus att de ofta hittar på saker som en spelledare aldrig skulle ha tänkt på.

Favoritanekdot kommer: När vi spelade gamla Mutant hittade en rollperson en laserpistol. Reglerna säger att laserpistolen är tämligen medioker, men det visste ju inte rollpersonen. Det var en ball pryl från före katastrofen, alltså var den bra om han bara kom på hur den fungerade.

Senare kom han på hur den fungerade, vilket var bra då vi hamnade i direkt konfrontation med en otäck stridsrobot. Rollpersonen drar sin pistol och BANG! Perfekt träff! Stridsroboten skrotas.

Lite senare kom en stor elak slemäcklomutant och angrep. Rollpersonen drar återigen sin pistol och BANG! Perfekt träff! Mutanten skrotas.

Observera att rollpersonen nu har skjutit totalt två skott med sin halvkassa pistol, och sänkt enormt stryktåliga motståndare. Ryktet sprider sig snabbt: laserpistoler är skitfarliga och rollpersonen är Pyrisamfundets värsta gunslinger.

Antag nu att du i ett friformsscenario får samma förutsättning: laserpistoler är halvkassa och du har två äckelfarliga motståndare. Handen på levern - hade du kommit upp med samma sak utan tärningar?

- Krille
<A HREF="http://www.foxtail.nu" target="_new">http://www.foxtail.nu</A>
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,539
Location
Mölndal, Sverige
Terrängkörning

"Men om man nu slaviskt går efter tärningsresultatet (vilket man måste om SL slår öppet) så är det OMÖJLIGT att gardera sig mot alla tänkbara möjligheter som redan i öppningsscenen kan sabba scenariot."

Vilket betyder att det är något fel i scenariets grundläggande struktur. En linjär ståry från A till B (även kallad spårvagn) kan sabbas av tärningsslag, även om man har många stickspår. En öppen nätverksmodell kan inte sabbas av tärningsslag, eftersom man inte måste följa några stickspår.

Vad vi jämför är rollspelens motsvarighet till en Ferrari respektive en stridsvagn. En Ferrari som kör i diket blir skrot. Även om det finns många vägar så är den fortfarande begränsad till vägar. För stridsvagnen är även ett dike, eller det på andra sidan diket, en väg. Visst, den kanske inte går lika fort som Ferrarin, men den kan fanimej ta sig fram överallt.

- Krille
<A HREF="http://www.foxtail.nu" target="_new">http://www.foxtail.nu</A>
 
Top