Orker i moderna svenska rollspel

Saker som Detect Evil och Protection from Evil visar dock att ondska är en aktiv kraft i världen.

Jag har inte på rak arm koll på hur de besvärjelserna definierade sina funktioner i OD&D, men "Good" och "Evil" som alignmentvariabler kom med först i AD&D. Först var det bara Lawful, Neutral och Chaotic. I BECMI definieras Detect Evil så här (mina betoningar):

When this spell is cast, the cleric will see evilly enchanted objects within 120' glow. It will also cause creatures that want to harm the cleric to glow when they are within range. The actual thoughts of the creatures cannot be heard. Remember that a Chaotic alignment does not automatically mean Evil, although many Chaotic monsters have evil intentions. Traps and poison are neither good nor evil, merely dangerous; this spell does not reveal them.
 
Att det skulle vara nytt med en politisk dimension i hur (t ex) orker framställs i rollspel är helt enkelt inte sant. Tidiga D&D tog mycket inspiration från äldre västernfilmer och dess koloniala narrativ, med orker och andra onda/barbariska humanoider mot civiliserade mänskliga utposter som en tydlig – om än sällan helt explicit – parallell till ursprungsamerikaner mot vita nybyggare. Hela den implicita spelmiljön i ur-D&D är ju en frontier där man driver undan monster för att etablera sina fästen.

Själve Gary Gygax var tydlig med den inspirationen och citerade gillande överste Chivingtons kommentar om ”nits make lice” för att rättfärdiga massakern på kvinnor och barn vid Sand Creek. Om inte det är politiskt så vet jag inte vad som skulle vara det.

Att, som Gygax, göra sin hantering av orker mm mer rasistisk än Tolkiens är naturligtvis precis lika politiskt som att göra den mindre uppfattat rasistisk.
Se även pikterna i Robert E. Howards berättelser, och i synnerhet Beyond the Black River.
 
Jag har inte på rak arm koll på hur de besvärjelserna definierade sina funktioner i OD&D, men "Good" och "Evil" som alignmentvariabler kom med först i AD&D. Först var det bara Lawful, Neutral och Chaotic. I BECMI definieras Detect Evil så här (mina betoningar):
Det stämmer ju, men det hände också väldigt tidigt. Och det är inte det minsta konstigt att man kan detektera Law och Chaos - det är naturkrafter. men när man kan göra det med Good och Evil också, krävs det att de också är naturkrafter, vilket de ju mycket riktigt är i D&D-settings i normalfallet.
 
Jag tror inte att orcherna i svenska rollspel brukar få sin natur förklarade, men i DoD-typfallet är de väl mest bara brutala och anti-sociala typer, inte Tolkien-orcher? Mer gängkriminella?

Det var något sådant jag hade i huvudet när jag för fyrtio år sedan skrev Monsterboken. Inte särskilt subtilt, men vi slipper i alla fall en metafysisk ond essens hos orcherna: tänk dig ett brutalt MC-gäng med ridvargar istället för hojar.

Med tiden har jag blivit klokare -- hoppas jag -- så när jag skrev Sorgeveden för tio år sedan utvecklade jag dess orcher med en närmast sociologisk skildring av varför de är som de är och varför de är rädda för människor: "Människor är lömska och så förbannat påhittiga."

Punkt två bygger på vad jag läst om Wehrmacht-soldaters åsikt om att slåss mot G I Joes, summerat som: britter och ryssar slåss enligt sina reglementen, men amrisarna skiter i sitt reglemente och hittar istället på en massa jävelskap.

Jag anser att den centralasiatiske krigsherren Timur Lenk (ca 1320 till 1405, länk >>> ) uppvisade de mest motbjudande "orchiska" särdragen. Om en europeisk författare skulle hittat på en fiktiv asiatisk nomadfurste som var ungefär som Timur, skulle detta säkert klassas som en rasistisk nidbild. Iranier idag minns Timur som en Hitler-liknande figur som skövlade deras land sönder och samman (det tog säkert ett par hundra år att återhämta sig). Så det var kanske Timur och hans manskap som Tolkien såg som "the least lovely Mongol-types".
 
Om jag förstått det rätt brukade de måla orcer i brunt, svart och grått, men det ställde till det när man skulle trycka foton av dem, så de bytte till grönt. Det ska vara samma sak med Hulken som ursprungligen också hade grå hud.
Sedan har man trollen i Poul Andersons Three Hearts and Three Lions som är mossgröna och annars är identiska med orcer.

Trollen i Three Hearts & Three Lions är väl inte alls identiska med orcer.
The troll shambled closer. He was perhaps eight feet tall,perhaps more. His forward stoop, with arms dangling past thick claw-footed legsto the ground, made it hard to tell. The hairless green skin moved upon his body. His head was a gash of a mouth, a yard-long nose, and two eyes which were black pools, without pupil or white, eyes which drank the feeble torchlight andnever gave back a gleam.
Dessutom med super-regenerering. De trollen är den direkta förlagan till trollen i D&D.
1786105294039.png
 
Se även pikterna i Robert E. Howards berättelser, och i synnerhet Beyond the Black River.
Man kunde tro att Howard skulle gilla deras barbari, men grejen är att han följde en modell Savage/Barbarian/Civilized, där pikterna som savages är dåliga. Det är barbarnivån som är den bra.

Tror att det finns en koppling till orch-stilar här. WoW-orcher är barbarer, D&D-orcher är savages.
 
Jag måste nog erkänna att jag rentav har svårt att förstå vad "ondska" ens skulle kunna vara, annat än en medveten varelses uppfattning om en annan varelse eller företeelse. Det är väl så att säga alltid så att någon är ond enligt någon annan?
I fantasysammanhang är ondska/kaos alltsomoftast de uråldriga väsendena som minns mörkret innan skapelsen och vill utplåna det förhatliga ljuset, och deras hantlangare i nedåtstigande led från Nyarlathotep till orcer.
 
Och de alignments som fanns var "Lawful", "Neutral", och "Chaotic". Inte "Good" eller "Evil".
I Poul Andersons Three Hearts and Three Lions är Law lika med himlen och Chaos lika med helvetet, och det är ungefär samma sak i Moorcocks verk. Gygax ställde till det lite genom att lägga till en extra axel.
 
Med tiden har jag blivit klokare -- hoppas jag -- så när jag skrev Sorgeveden för tio år sedan utvecklade jag dess orcher med en närmast sociologisk skildring av varför de är som de är och varför de är rädda för människor: "Människor är lömska och så förbannat påhittiga."
Även om det inte är kutym längre, kan man ju faktiskt ha orcher som helt enkelt är mindre intelligenta än människor, också. Då blir den här inställningen ännu mer begriplig.
 
Jag måste nog erkänna att jag rentav har svårt att förstå vad "ondska" ens skulle kunna vara, annat än en medveten varelses uppfattning om en annan varelse eller företeelse. Det är väl så att säga alltid så att någon är ond enligt någon annan?
Det är för att du är en modern människa. Historiskt tror man på faktiska onda krafter i världen, eller åtminstone en korruption bort från den goda kraften, och då är det inte det minsta konstigt att vissa personer eller grupper blir företrädare för och uppfyllda med övernaturlig ondska (och kan vara det på riktigt, när de onda krafterna finns).

Det är därför vi får det mycket mer i Fantasy än SF.
 
Man kunde tro att Howard skulle gilla deras barbari, men grejen är att han följde en modell Savage/Barbarian/Civilized, där pikterna som savages är dåliga. Det är barbarnivån som är den bra.

Tror att det finns en koppling till orch-stilar här. WoW-orcher är barbarer, D&D-orcher är savages.
Howard hade blandade känslor om sina pikter, som man märker i hans berättelser om Bran Mak Morn. Han identifierade dem med amerikanska indianer i någon av sina historier, och han tyckte väl likt många amerikaner att indianer var häftiga också.

En lustig sak med hans pikter är att de matchar Western Hunter Gatherers, vilka man väl inte hade någon aning om att de var mörkhyade förrän DNA-tester av gamla kvarlevor blev möjliga. Måste vara rasminnet som slog igenom.
 
Att uppfatta något som ondska tror jag hänger samman med det skrämmande som vi inte förstår. Vill man behandla orker som onda ska de också kanske vara obegripliga och fasansfulla för människorna. De kanske är rationella om man väl förstått hur de funkar, men kanske vanligt folk och vanliga RP inte förstått. Ska häxmästarens horder vara skrämmande så kanske de också ska uppfattas som en vettlös massa som skövlar och bränner deras hem och mördar deras familjer. Folk i allmänhet kanske inte ens ser skillnad på orker och svartalfer. Det kräver kanske en erfaren soldat att känna till sådant. Den som förstår sig på dem fruktar dem kanske inte längre. Då inträder istället vaksamhet.
 
MODERERING

Det här är en superknepig tråd, eftersom ni envisas med att inte diskutera frågorna i ursprungsinlägget.

Jag har full förståelse för att det kan vara lite svårt att svara på det på annat sätt än "ja, det går att ändra orcherna så att de är 'alltid onda' i svenska rollspel om du vill ha det så" och så är frågan besvarad, och att svaren därför drar åt lite andra håll.

Men nu är tråden inne på alignment-axeln i D&D, Poul Anderson's troll och jag vet inte allt annat ni diskuterar. Metafysisk ondska och allt sånt.

Allt är samtidigt väldigt ihoptvinnat så det är inte en enkel sak för oss att bryta ut saker, så vi behöver er hjälp.

Om ni vill prata om annat än orcher i SVENSKA rollspel, så kan ni jättegärna starta nya trådar om det. T.ex. en tråd om alignment i det amerikanska rollspelet D&D.

Som sagt, jag har full förståelse för att det egentligen kanske inte är så enkelt att hålla isär diskussionerna, men den här tråden håller på att bli en OT-brand som spretar åt alla håll.

Så hjälp oss att hålla isär olika diskussioner. Jag skulle bli jätteglad om ni klarar det.

MVH

/Magnus
 
Back
Top