Open vs Closed Roleplay

[Kaltman]

Jag är 99.9% för öppet spel, inga hemligheter mellan spelare. Jag stänger aldrig ute andra spelare utan alla är med hela tiden. Om någon spelare nyttjar metat som fördel påpekar jag det, men typ händer oerhört sällan med mogna spelare.

Husguden Seth Skorkowsky släppte en video på ämnet. Hur gör ni?

 

[RasmusL]

Vi har ju en angränsande tråd med ungefär samma frågeställning men jag gör olika beroende på spel och önskat resultat. Vissa har hemligheter inbyggda, som The Mountain Witch etc, andra bygger starkt på att det inte finns en massa hemligheter, som de flesta av @Genesis spel, för att de ska funka. Det här är nog mest en fråga för de som spelar spel som försöker vara Schweizisk armekniv, som DND5, och därför inte ger ordentligt stod för någon spelstil alls

 

[krank]

Om det finns hemligheter mellan rollpersonerna, så föredrar jag om de är hemligheter mellan spelarna också – det bidrar till inlevelsen.

Jag struntar alltså egentligen i huruvida någon "nyttjar metat till sin fördel", jag vill inte att spelarna ska tänka meta mer än absolut nödvändigt. Och som spelare vill jag definitivt inte tänka meta. Jag som spelare vill inte skådespela min rollperson, jag vill vara den.

Jag undviker också generellt att berätta om vad min rollperson tänker – det är ju inte kunskap de andra rollpersonerna har, och jag håller gärna allting diegetiskt. Sedan kan man ju spela en rollperson som är väldigt öppen med sina tankar, om man vill "spela öppet". Det här är ju en samarbetslek, trots allt. Jag är inte så intresserad av vad som blir bra drama.

Det sagt försöker jag numera definitivt undvika att folk skickas ut ur rummet eller behöver hålla för öronen. Men jag gör det genom att förorda att rollpersonerna inte har hemligheter, åtminstone inte för varandra.

 

[Gabrielle de Bourg]

Jag tycker vikten av transparens har att göra med om hemligheten är handling eller flavor. För är det viktigt för handlingen (t ex ”jag är egentligen en bortbyting”) på ett sätt där avslöjande skulle kunna leda till att spelgruppen totalt imploderar vill jag gärna ha en viss mån av transparens, av just det skälet. Däremot kan det fortfarande vara diffust; t ex ”om någon av er har inte ett mänskligt ursprung, kommer ni andra skydda dem?” Då kan man fortfarande ha en hemlighet där man får det roliga med att upptäcka, men man har täckt allt annat.

Är det en hemlighet som bara är ”flavor” är det ofta roligare att bara låta den få vara hemlig, för då får spelarna ha det roligt med att försöka komma på och upptäcka vad den är.

 

[Kaltman]

Seth argumenterar ju för att hemligheter faktiskt kan göra spelupplevelsen sämre. Som t.ex att det stora avslöjandet inte alls blir så dramatiskt som GM och Spelaren tror. Utan kanske bara mer Mehh.
Han vinklar det tom att hemliga Agendor i Agendor i Alien kan vara bättre som öppna

 

[Hägerstrand]

andra bygger starkt på att det inte finns en massa hemligheter, som de flesta av @Genesis spel, för att de ska funka.

Det funkar ju bra att ha haft hemligheter i spelledarlöst spel. Jag kommer på att det vore coolt om jag sätter en scen där det visar sig att min vampyrrollperson hade haft en hemlig allians med vampyrjägaren hela tiden - så är det sant och har varit en sann hemlighet hela tiden.

Och jag tänker på hemligheter på ungefär samma sätt i spelledarlett spel, oavsett om jag är spelledare eller inte. Om de inte kommer i spel var de aldrig sanna. Om man har öppna hemligheter så får man hjälp av gruppen att se till att de kommer i spel vid ett dramatiskt lämpligt ögonblick, annars blir det bäst om man har lite flexibilitet i hur man ser på sina hemligheter.

Undantaget är typ Alien och Paranoia där hemligheterna ska leda till konflikt mellan rollpersonerna ganska snabbt, eller mysterielösarspel som jag inte är så intresserad av och därför inte har så starka åsikter om.

 

[RasmusL]

Seth argumenterar ju för att hemligheter faktiskt kan göra spelupplevelsen sämre. Som t.ex att det stora avslöjandet inte alls blir så dramatiskt som GM och Spelaren tror. Utan kanske bara mer Mehh.
Han vinklar det tom att hemliga Agendor i Agendor i Alien kan vara bättre som öppna

Ja, och som med det mesta som "kan göra" eller "kan vara bättre" så beror det ju mycket på spel, spelstil och grupp. Och det är ju bra att nybörjare får det konstaterat att det finns mer än ett sätt att spela rollspel! Jag tycker att hemligheter mellan spelare som regel förtar mer än de ger, men det finns såklart undantag. Att spela AW-hack som Alien med dold information tycker jag går på tvärs med spelstil en, men. Andra spel kan vara helt ok med det.

 

[Rickard]

Jag hatar att hålla för öronen eller gå ut för att någon har en hemlighet.

Liksom, litar folk inte på att jag kan separera mig och min rollperson?

Eller litar inte folk på att jag kan sätta upp roliga händelser baserat på dom andras hemligheter?

Om det är för plantera något för en payoff senare, visst, men då ska jag också vara garanterad en payoff. Annars har två personer suttit och haft kul utan mig. Värdelöst.

 

[krank]

Jag tycker att det är rätt ogeneröst tolkat att tänka att det handlar om brist på tillit. För mig handlar det inte om att jag inte "litar på" att man kan separera sig från sin rollperson. Det handlar om att man inte ska behöva. Och om att vi generellt spelar ett spel där det finns utmaningar, och där information är en del av utmaningen. Jag avskyr att behöva låtsas som att jag inte vet något, eller är för dum för att komma på den lösning jag just kom på – oavsett om det handlar om att min rollperson har för låg INT, eller om jag som spelare fått meta-information (t.ex. spoilers för äventyret) eller om jag som spelare vet något min rollperson int vet eller kan förnimma.

Det blir som att spela fotboll och medvetet låtsas halta, och därmed minska det egna lagets chans att göra mål.

Målet är då att klara äventyret, inte att "sätta upp roliga händelser". Om vi spelar spel med fokus på drama och "roliga händelser" så håller jag med, absolut – i just den spelstilen/situationen finns få anledningar att hålla hemligheter hemliga. Men jag tänker mig att de flesta som uppskattar sådant också är sådana som sällan håller hemligheter hemliga.

Självklart handlar det om spelstil – men jag tror inte att de som håller hemligheter hemliga för det av bristande tillit. Jag tror att det handlar om att man har olika fokus och mål kring spelbordet. (Och som vanligt är svaret att ha metakonversationer om förväntningar och spelstil, och se till att spela med folk vars spelstil är kompatibel).

 

[Quadrante]

Citerar mig själv eftersom det är två trådar med samma tema.

Hemligheten är mindre besvärande än överraskningen eller ”den oväntade tvisten”.

Ser gärna och hellre planteringar och information om att det finns något dolt, än att ”bli lurad”. Allt spel är ju på ett plan hittepå och att spela är att aktivt låtsas att det är sant. Då blir lur inte lika kul, för det bryter mot premissen mer än det fört någon bakom ljuset.

 

[Rickard]

Jag tycker att det är rätt ogeneröst tolkat att tänka att det handlar om brist på tillit. För mig handlar det inte om att jag inte "litar på" att man kan separera sig från sin rollperson. Det handlar om att man inte ska behöva.

Så fråga i så fall.

 

[luddwig]

Jag får samma känsla av videon som jag får när folk förespråkar fail forward. Det presenteras en lösning på ett problem jag aldrig upplevt. Dessutom tar lösningen bort något jag tycker kan förhöja spelet. Inte så att spelarhemligheter är ett måste men de kan vara trevliga ibland, i lagom omfattning. Och om de aldrig kommer fram i spel så är det helt okej för mig. Det är ändå möjligt att de fyllde en funktion som spelarinspiration.

 

[SpringandeKulle]

Det jag inte vet kan jag inte spela på. Så en hemlighet som jag inte vet om kan jag inte hjälpa till med för att bli rolig och intressant i spelet. Men en hemlighet jag känner till kan jag ju se till att situationer uppstår som gör att hemligheten kan användas.
Jag har inte något emot att det tar lite tid för hemligheten att komma fram dock. Så man kan ana att det är något mer. Tycker då blir det roligare än bara säga "Förresten min karaktär har hemligheten X".
Vissa hemligheter kan förstöra samspelet mellan spelare. Som om någon har gjort en karaktär som i hemlighet tillhör fiendeklanen. Då kan det vara svårt att om man vet om det knyta an till karaktären och få en trevlig gruppgemenskap. Då blir det större känslomässighet när spelaren sen efter att ha hintat lite bekräftar vad kanske övriga spelare börjat misstänka.

Beroende på vad det är för typ av hemlighet så kan det hanteras olika. Tycker inte det finns ett svar på frågan.