Nekromanti Nya Monster Manual

[chrull]

Den glömda faktorn

Hmmm okej... om vi tar två stycken lvl 15 fighters som står och hugger på varandra med varsitt svärd...
vi säger att de har 110 hp... det får dem i snitt vid lvl 15 om de har en con bonus på +2 ... Sen kommer de antagligen få hålla på i en halvtimme med att döda varandra? ... nej... förhopnningsvis inte... för jag har då aldrig sett en lvl 15 fighter klara sig så långt utan vissa attiraljer: magiska föremål...

Och det är just såna grejjer som hör hemma i en D&D kampanj... jag har visserligen aldrig uppnått lvl 15... men men... jag har kommmit till 11 med en magiker... men han har inte hamnat där genom enbart spelande....
("Det går tre år utan nått speciellt inträffar och ni levlar tre gånger... för annars kommer det här coola äventyret jag har köpt vara värdelöst....")

nåja... med ett flaming longsword +5 of flaming burst kommer man ganska långt... :o)

chrull

 

[chrull]

Re: skatter.

Trevligt :o)

Men i d&d skulle det funka lite dåligt.... :

"okej.. trollkungen får in en critical hit på dig som gör 45 i skada... det blir alltså 45 i skada och 450 i xp... hur mår du?"
"jag är nere på -1 i hp... fan... inga cure spells kvar eller hur? ... hmm nej vänta... jag levlar och får 1d10+3 hp till! wow.. jag lever!!! "

hmmm? ... förklara den situationen... :o)

chrull

 

[Sir Gawyn]

Re: skatter.

Får man erfarenhetspoängen direkt eller efter avklart äventyr?

Blackstorm

 

[chrull]

Re: skatter.

beror på... det väljer man själv... har inte kollat om det står nått om det i regelrna... men oftast så ger vi ut xp:en direkt... men det är inte alltid att man kan levla direkt... man måste oftast hitta någon med samma klass som dig själv fast med högre lvl så att man kan lära sig allt det nya...

Men vid kortare äventyr kan det hända att man slår ihop all xp till ett paket på slutet...

chrull

 

[Vindhand]

Re: D&D

Det som skiljer är just antalet livspoäng. De påpekar detta käckt i senaste upplagan med att en 10:e gradens magiker och en lika höggradig krigare som fått samma mängd hit points i skada har tagit olika mycket reell skada.

Exakt, det är ju det som är fånigt: "Splatt! vilken praktfull träff! ... han får ett köttsår".

Det finns fler problem... T.ex den obesvarade frågan om man har träffat eller missat. Om jag missar mitt anfallsslag med litegrann är det möjligt att mitt hugg träffade men gled av pansaret utan att göra någon skada, det är också möjligt att det bara träffade luft. Så jag vet inte om jag träffat eller inte.
Om jag lyckas med mitt anfallsslag men inte gör så mycket skada är det möjligt att jag träffare och gjorde ett köttsår, det är också möjligt att jag missade men att min miss gnagde litet på målets "tur" eller liknande. Så jag vet fortfarande inte om jag träffat eller ej.

Det är i så fall för att din SL inte ser till den som inte försvarar sig får mer stryk eller dör på fläcken.

Det kan ju stämma. Frågan är om det verkligen är bra regler om de kräver att man ersätter dem mer friformande patchar hela tiden för att dra ned på absurditeten? Man kan också fråga sig om det är så snällt mot en spelare att inbilla honom att han är tio gånger så tålig jämfört med när han började för att sedan låta honom, inte vara det, när det kommer till kritan...

(Det finns ju f.ö. inget som hindrar att en person "rullar med slaget", "har tur", "är omtyckt av gudarna", samtidigt som de gräver efter ett föremål i en väska, eller hur? Om man köpte de förklaringarna från början finns det inget skäl att strunta i dem nu... vilket i slutänden leder till att det är omöjligt att hota folk.)

 

[Staffan]

Re: också...

Anledningen till att HD är baserat på klassen är att D&Ds hit points är "virtuella" - de består endast till en liten del av faktisk stryktålighet. Resten är skicklighet i att undvika att få allt för elaka skador, och detta bör vara klassberoende.

Däremot har jag funderat på att låta alla klasser rulla d4:or för hit points efter level 1 och lägga till 1-4 poäng beroende på klass (samma medelhp, mindre varians).

/Staffan
"Real stupidity beats artificial intelligence every time." - Terry Pratchett, Hogfather

 

[Warduke]

Re: D&D

Det finns fler problem... T.ex den obesvarade frågan om man har träffat eller missat. Om jag missar mitt anfallsslag med litegrann är det möjligt att mitt hugg träffade men gled av pansaret utan att göra någon skada, det är också möjligt att det bara träffade luft. Så jag vet inte om jag träffat eller inte.

"Om jag lyckas med mitt anfallsslag men inte gör så mycket skada är det möjligt att jag träffare och gjorde ett köttsår, det är också möjligt att jag missade men att min miss gnagde litet på målets "tur" eller liknande. Så jag vet fortfarande inte om jag träffat eller ej."

En träff är alltid en träff, det är hur mycket skada träffen gör som är den avgörande faktorn. Med andra systems hjältepoäng, karma och så vidare, kan du eliminera all skada eller göra att motståndaren faktiskt missat, det kan man inte i AD&D, så återigen är en träff en träff.


"Det kan ju stämma. Frågan är om det verkligen är bra regler om de kräver att man ersätter dem mer friformande patchar hela tiden för att dra ned på absurditeten? Man kan också fråga sig om det är så snällt mot en spelare att inbilla honom att han är tio gånger så tålig jämfört med när han började för att sedan låta honom, inte vara det, när det kommer till kritan..."

Be spelaren att läsa genom de stycken i spelarens handbok (en regelbok)som beskriver just vad du kallar friformspatchar så får han skylla sig själv om han glömmer bort det. Om en spelledare hittar på helt egna regler är det en sak men när det faktiskt står i böckerna så finns det ingen inledning att invända.

"(Det finns ju f.ö. inget som hindrar att en person "rullar med slaget", "har tur", "är omtyckt av gudarna", samtidigt som de gräver efter ett föremål i en väska, eller hur? Om man köpte de förklaringarna från början finns det inget skäl att strunta i dem nu... vilket i slutänden leder till att det är omöjligt att hota folk.)"

Beror på hur intensivt personen i fråga letar i sin väska iofs, men få gudar belönar dumdristighet. Det ska inte spelledaren heller göra. Faktum är att försöka förlita sig till tur eller att ha sån uppsikt att man kan försöka undvika träffar när man samtidigt är upptagen med annat är väldigt svårt. Så visst kan man hota folk, om någon spelare inte fått läsa regelboken och inte är införstådd med dem är det spelledarens uppgift att säga till denne att om han inte koncentrerar sig på striden kommer den som slår honom lättare få in slag och kunna göra mer skada.

Daniel Schenström

 

[Vindhand]

Re: D&D

En träff är alltid en träff, det är hur mycket skada träffen gör som är den avgörande faktorn. Med andra systems hjältepoäng, karma och så vidare, kan du eliminera all skada eller göra att motståndaren faktiskt missat, det kan man inte i AD&D, så återigen är en träff en träff.

Äh, det är ju precis samma sak i D&D. Du säger ju själv att det delvis är tur som mäts av antalet HP.Jag kan mycket väl föreställa mig ett scenario då jag klarar mig från en träff med hjälp av tur; som då borde gå åt... resultat: hp-förlust utan träff.
I böckerna står det även om hur utmattning är inräknat i hp. Återigen kan jag lätt se framför mig hur man kan bli tröttare utan att bli träffad.

Du säger inget om det men jag antar att du håller med om att en miss kan ha träffat men glidit av pansaret (ac) (utan att konsumera tur, lustigt nog)...

Be spelaren att läsa genom de stycken i spelarens handbok (en regelbok)som beskriver just vad du kallar friformspatchar så får han skylla sig själv om han glömmer bort det. Om en spelledare hittar på helt egna regler är det en sak men när det faktiskt står i böckerna så finns det ingen inledning att invända.

Det blir i.a.f. "här skall du vara rädd, så om du inte agerar rädd kommer jag döda dig" trots att reglerna indikerar att han inte har något att frukta.
Dessutom används HP till saker som är omöjliga att undvika såsom fallskada, eldbollar, explosioner osv... så att se det som något annat än just _tålighet_ verkar litet konstigt.

Mitt favoritexempel är armborst. Säg att jag har hjälten på kornet med mitt högst vanliga armborst. Han har inget pansar men enormt mycket hp. Varför skall han bry sig? Han _vet_ att han inte har något att frukta från en pil, ens vid en kritisk träff.

Beror på hur intensivt personen i fråga letar i sin väska iofs, men få gudar belönar dumdristighet....

Allt detta vore mycket enklare om man visste hur mycket som vara _tålighe_, hur mycket som var _tur_ osv... Om han gör något gudarna (vilka av dem) inte skulle gilla; tål han mindre hp då? Hur mycket mindre?

I slutänden är alla dessa saker enbart rationaliseringar för att täcka över det faktum att folk tål mer och mer stryk (i D&D) .

 

[Warduke]

Re: D&D

"Äh, det är ju precis samma sak i D&D. Du säger ju själv att det delvis är tur som mäts av antalet HP.Jag kan mycket väl föreställa mig ett scenario då jag klarar mig från en träff med hjälp av tur; som då borde gå åt... resultat: hp-förlust utan träff.
I böckerna står det även om hur utmattning är inräknat i hp. Återigen kan jag lätt se framför mig hur man kan bli tröttare utan att bli träffad."

Ja det är delvis tur som ingår i livspoängen men turen hindrade inte att du blev träffad, bara att du tog mindre skada. Jag anser inte att det är samma sak.

"Du säger inget om det men jag antar att du håller med om att en miss kan ha träffat men glidit av pansaret (ac) (utan att konsumera tur, lustigt nog)..."

Ja det håller jag med om, i spelgruppen brukar vi säga att en miss med ett eller två tog i rustning eller sköld, typ.

"Det blir i.a.f. "här skall du vara rädd, så om du inte agerar rädd kommer jag döda dig" trots att reglerna indikerar att han inte har något att frukta.
Dessutom används HP till saker som är omöjliga att undvika såsom fallskada, eldbollar, explosioner osv... så att se det som något annat än just _tålighet_ verkar litet konstigt."

Jag vet inte om jag tycker att det är så konstigt, hjälten tål visserligen mer rent fysiskt än en vanlig man, Gygax skrev något om någon person som tålde vad fyra mindre män skulle dött av i 1st ed så en del är fysik. Men hjälten med tur faller mjukt hamnar bakom skydd, blir genom gudarnas beskydd bara lite uppvärmd av eldklot osv.

"Mitt favoritexempel är armborst. Säg att jag har hjälten på kornet med mitt högst vanliga armborst. Han har inget pansar men enormt mycket hp. Varför skall han bry sig? Han _vet_ att han inte har något att frukta från en pil, ens vid en kritisk träff."

Jag har redan behandlat armborstet men här kör vi igen: Hjälten skrattar åt armborstet och säger -Du kan inte ha ihjäl mig, skjut på. Sen blundar han och flinar. Ett armborsttwang senare står han dör med ett armborstlod i hjärtat och säger -gugkgkjgkj. Innan han faller ihop och hans sista tanke är att han inte skulle retat prästen med återupplivningsformlerna.
Version2: Hjälten skrattar åt armborstet och säger -Du kan inte ha ihjäl mig, skjut på. Men med ögonen öppna litar han på att han reagerar snabbt nog, så när han ser avtryckarfingret darra till kastar han sig åt sidan. Tar skada och ger sen igen.

"Allt detta vore mycket enklare om man visste hur mycket som vara _tålighe_, hur mycket som var _tur_ osv... Om han gör något gudarna (vilka av dem) inte skulle gilla; tål han mindre hp då? Hur mycket mindre?"

Det håller jag med om. I AD&D 1st ed står det hur mycket som är fysiskt och hur mycket som är resten. Jag har inte läst 2nd ed på ett tag och vet inte om det står kvar där.

"I slutänden är alla dessa saker enbart rationaliseringar för att täcka över det faktum att folk tål mer och mer stryk (i D&D) ."

Nja. Hjältar tål mer, folk tål mindre men jag fattar vad du menar. Jämfört med tex DoD där man styr över sina egna hjältepoäng kan det verka stelt. Men så mycket i systemet är redan abstraktioner så jag personligen har ingenting emot det.

Daniel Schenström

 

[Vindhand]

Re: D&D

Jag vet inte om jag tycker att det är så konstigt, hjälten tål visserligen mer rent fysiskt än en vanlig man, Gygax skrev något om någon person som tålde vad fyra mindre män skulle dött av i 1st ed så en del är fysik. Men hjälten med tur faller mjukt hamnar bakom skydd, blir genom gudarnas beskydd bara lite uppvärmd av eldklot osv.

Så det är helt ok att skratta åt en eldboll men inte åt ett armborstlod? som du säger:

Jag har redan behandlat armborstet men här kör vi igen: Hjälten skrattar åt armborstet och säger -Du kan inte ha ihjäl mig, skjut på. Sen blundar han och flinar. Ett armborsttwang senare står han dör med ett armborstlod i hjärtat och säger -gugkgkjgkj. Innan han faller ihop och hans sista tanke är att han inte skulle retat prästen med återupplivningsformlerna.

Varför kan han bara lita på gudarnas skydd när sl är glad?

Version2: Hjälten skrattar åt armborstet och säger -Du kan inte ha ihjäl mig, skjut på. Men med ögonen öppna litar han på att han reagerar snabbt nog, så när han ser avtryckarfingret darra till kastar han sig åt sidan. Tar skada och ger sen igen.

Om det gick till så i spelet vore det bra... men nu är detta "undvikande" något som lyckas automatiskt. Han kan vara 100 på att han kommer överleva ("lyckas undvika träffen tillräckligt" om man vill det) så han behöver inte vara rädd... vilket är vad jag vänder mig emot.

Jag förstår att folk gillar att spela karaktärer som man måste skjuta trettio gånger för att de skall sakta ned... Det är helt ok... Det jag har problem med är att folk envisas med att det är realistiskt; att det inte handlar om tålighet egentligen osv.

 

[Warduke]

Re: D&D

"Så det är helt ok att skratta åt en eldboll men inte åt ett armborstlod? som du säger:"

Det är okej att skratta åt en eldboll under samma förutsättningar som man skrattar åt armborstlodet. Om rollpersonen gör något för att undvika faran, vad det än må vara, så kan han tillgodose sig sina hitpoints. Om inte så får han skylla sig själv.


"Varför kan han bara lita på gudarnas skydd när sl är glad?"

Han kan lita på gudarnas beskydd när han inte gör idiotiska saker, som att strunta i att någon hotar en med ett vapen, slänger sig ut för stup utan att bry sig om att dämpa fall osv. Det handlar inte om att spelledaren är snäll, det handlar om vad som är vettigt.

"Om det gick till så i spelet vore det bra... men nu är detta "undvikande" något som lyckas automatiskt. Han kan vara 100 på att han kommer överleva ("lyckas undvika träffen tillräckligt" om man vill det) så han behöver inte vara rädd... vilket är vad jag vänder mig emot."

Det ÄR så det går till i spelet. En oerfaren rollperson vet inte när det är och inte är bra att hålla sig undan och vara beredd och tar mer stryk, medan en erfaren person vet detta. Undvikandet lyckas automatiskt om rollpersonen inte gör något dumt som i det första exemplet.

"Jag förstår att folk gillar att spela karaktärer som man måste skjuta trettio gånger för att de skall sakta ned... Det är helt ok... Det jag har problem med är att folk envisas med att det är realistiskt; att det inte handlar om tålighet egentligen osv."

Jag hoppas du inte räknar med mig i skaran som tycker att AD&D är realistiskt för det gör jag absolut inte. Inget spel med hjältepoäng eller potential i någon form är realistiskt. Men det är inte spel med magi, demoner, orcher o.s.v. heller hur lätt det än är att dö i dem.

Daniel Schenström

 

[Dante]

Realistiskt?! ...

Det jag har problem med är att folk envisas med att det är realistiskt

Det är väl ingen som påstått att D&D skulle vara realistiskt. Det som framkommit är väl snarare att man inte störs av att det INTE är realistiskt.

D&D har heller aldrig marknadsförts som ett realistiskt spel; D&D är heroiskt och filmiskt. Hjältar tål mer stryk! Punkt.

/Dante

P.S. I D&D 3ed KAN en hjälte fällas av en välriktad armborstskäkta. D.S.

 

[Vindhand]

Re: Realistiskt?! ...

Det är väl ingen som påstått att D&D skulle vara realistiskt. Det som framkommit är väl snarare att man inte störs av att det INTE är realistiskt.

D&D har heller aldrig marknadsförts som ett realistiskt spel; D&D är heroiskt och filmiskt. Hjältar tål mer stryk! Punkt.

Så varför allt detta tal om "det är bara virituell skada", "det är delvis ett mått på deras tur", "det är gudarnas beskydd"? Om man inte störs av att folk tål mer stryk, varför rationalisera det? Varför inte bara säga att det ligger i genren för Conan att tåla mycket stryk? Varför försöka få det till att de inte tål mer stryk _egentligen_?

P.S. I D&D 3ed KAN en hjälte fällas av en välriktad armborstskäkta. D.S.

Verkligen? Hur fungerar detta?

 

[Vindhand]

Re: D&D

Det är okej att skratta åt en eldboll under samma förutsättningar som man skrattar åt armborstlodet. Om rollpersonen gör något för att undvika faran, vad det än må vara, så kan han tillgodose sig sina hitpoints. Om inte så får han skylla sig själv.

Hur undviker man en eldboll? Hur undviker man ett syrabad? Det finns en massa situationer där teorin "det är inte tålighet, det är tur/skicklighet/mm" bryter ihop...

Han kan lita på gudarnas beskydd när han inte gör idiotiska saker, som att strunta i att någon hotar en med ett vapen, slänger sig ut för stup utan att bry sig om att dämpa fall osv. Det handlar inte om att spelledaren är snäll, det handlar om vad som är vettigt.

Men i AD&D _är_ det vettigt att strunta i att någon hotar en med ett vapen; man vet ju att man inte kan dö av ett enstaka hugg!

Det ÄR så det går till i spelet.

Då är vi alltså överens om att det inte är så lätt att hota någon? Eller?

En oerfaren rollperson vet inte när det är och inte är bra att hålla sig undan och vara beredd och tar mer stryk, medan en erfaren person vet detta.

Förstår inte.

Undvikandet lyckas automatiskt om rollpersonen inte gör något dumt som i det första exemplet.

Ja, just det. Det verkar ju faktiskt som vi är överens... även om jag är litet osäker på vad mittenbiten betyder.

Jag hoppas du inte räknar med mig i skaran som tycker att AD&D är realistiskt för det gör jag absolut inte.

Jag trodde faktiskt det med tanke på allt tal om hur folk inte tål mer "egentligen" och hur det är "tur" osv... Om man är OK med att AD&D är ruskigt orealistiskt har man väl inga problem med att en hjälte tål mer än elefanten han rider på?

 

[Dante]

Hur dräpa en hjälte? ...

»Varför inte bara säga att det ligger i genren för Conan att tåla mycket stryk?»

Det ligger i genren för Conan att tåla mycket stryk.

Skämt åsido, i nya D&D definieras hit points som ett mått på rollpersonens hälsa och förmåga att tåla stryk. Inget tjafs om tur eller liknande. Förmågan att UNDVIKA stryk är inbyggd i AC eller reflex save. Förmågan att TÅLA stryk mäts i HP eller fortitude save.

I D&D kan man välja mellan ett antal olika regelvarianter för att göra strid och skador mer eller mindre farligt. En coup de grace dräper motståndaren automatiskt (kräver dock att motståndaren är hjälplös). Death from massive damage kräver ett fortitude save för att rollpersonen inte ska kola när han får 50+ poäng i skada från en och samma attack (40+ för halvlängdsmän och gnomer). Instant kill är en utbyggnad av critical hits som dödar direkt (om attackslaget är tillräckligt bra).

Det är inte LÄTT att fälla en hjälte med en armborstskäkta, men det går.

/Dante

 

[Vindhand]

Re: Hur dräpa en hjälte? ...

Det ligger i genren för Conan att tåla mycket stryk.

Detta är en underbar förklaring imho... Precis som jag inte har något emot att man kan göra "omöjliga" stunts i Hong Kong Action Theatre eller att man kan ducka från blaster-skott i SW. Det är inget fel i att följa en genre snarare än realism.

Skämt åsido, i nya D&D definieras hit points som ett mått på rollpersonens hälsa och förmåga att tåla stryk. Inget tjafs om tur eller liknande. Förmågan att UNDVIKA stryk är inbyggd i AC eller reflex save. Förmågan att TÅLA stryk mäts i HP eller fortitude save.

Jag håller med. Faktum är att detta är vad jag hävdat hela denna debatt. Att hjältar i D&D tål mycket mer stryk än vanligt folk. Det har varit en massa tjafs om "tur" och "virituell skada" dock

Sedan skulle jag föredra att låta folk undvika litet mer aktivt, men det är en högst personlig åsikt och en anledning till att jag inte spelar D&D längre...

Det är inte LÄTT att fälla en hjälte med en armborstskäkta, men det går.

Bättre än inget

 

[Warduke]

Re: D&D

"Hur undviker man en eldboll? Hur undviker man ett syrabad? Det finns en massa situationer där teorin "det är inte tålighet, det är tur/skicklighet/mm" bryter ihop..."

Eldbollen, genom att ducka, hamna bakom skydd, bita ihop och ha tur att den inte svedde mer. Syrabadet genom att bita ihop och ta sig upp ur det fortare än kvickt. Och det är ju tålighet också, inte bara tur och det övriga.

"Men i AD&D _är_ det vettigt att strunta i att någon hotar en med ett vapen; man vet ju att man inte kan dö av ett enstaka hugg!"

Om man är låggradig är det bäst att ta det lugnt, om man är höggradig så är det inget problem så länge inte saken i andra ändan av vapnet också är höggradig, och eller har något otrevligt vapen och specialiseringar.

"Då är vi alltså överens om att det inte är så lätt att hota någon? Eller?"

Vi är överens om att det är lätt att hota någon i spelet men att den hotade beroende på grad och spelarens smarthet kanske inte kommer ta så mycket stryk. Med andra ord är det ingen idé för en ynklig bonde att hoppa på drakdräparen Arnie med en högaffel.

"En oerfaren rollperson vet inte när det är och inte är bra att hålla sig undan och vara beredd och tar mer stryk, medan en erfaren person vet detta.

Förstår inte."

Okej. En oerfaren rollperson, dvs en låggradig person, har inte varit i många strider, vet inte hur man bäst undviker slag och andra faror och tar därför mer stryk än någon som är höggradig, dvs mer erfaren, som varit med om så mycket att denne vet hur man skyddar sig. (Och förstås har mer tur och gudomligt beskydd och resten av den metafysiska hit pointsen.)

"Undvikandet lyckas automatiskt om rollpersonen inte gör något dumt som i det första exemplet.

Ja, just det. Det verkar ju faktiskt som vi är överens... även om jag är litet osäker på vad mittenbiten betyder."

Att göra något dumt i en strid är till exempel att bara stå helt stilla när någon slår på en till exempel.

"Jag trodde faktiskt det med tanke på allt tal om hur folk inte tål mer "egentligen" och hur det är "tur" osv... Om man är OK med att AD&D är ruskigt orealistiskt har man väl inga problem med att en hjälte tål mer än elefanten han rider på?"

Så är det i alla fall inte, jag kan inte se mycket i AD&D som är realistiskt. Däremot tror jag vi menar olika saker med tål. Tål kan antingen vara mängden fysisk skada kroppen tål, det vill säga den verkliga biten. Tål kan också vara mängden totala hit points i skada en person kan tåla vilket har en verklig bit och en metafysisk, "hjältebit". Så vår hjälte på elefanten kan visst ha mer hit points än sitt riddjur men det gör inte honom mer tålig, bara bättre på att ta skada tack vare sin heroiska skicklighet och tur.

Daniel Schenström ...som säkert kommer byta titel tack vare denna diskussion

 

[Warduke]

Re: Realistiskt?! ...

"Så varför allt detta tal om "det är bara virituell skada", "det är delvis ett mått på deras tur", "det är gudarnas beskydd"? Om man inte störs av att folk tål mer stryk, varför rationalisera det? Varför inte bara säga att det ligger i genren för Conan att tåla mycket stryk? Varför försöka få det till att de inte tål mer stryk _egentligen_?"

Varför försöka få det till att de inte tål mer stryk egentligen? Hmm, för att det står i reglerna kanske? Enbart fysiskt så tål höggradiga hjältar mer, men för resten av deras strykförmåga så ligger turen och det till grund. Reglerna definierar verkligheten i det spel de tillhör så precis som rollpersoner har alignments i AD&D världarna har höggradiga personer tur, erfarenhet, gudars beskydd. Om ni tror att jag sitter och flummar när jag försvarar AD&D så kan jag väl visa på vilka sidor det står. Jag tycker det är helt okej om man kritiserar ett system om man inte tycker om deras rationaliseringar, men jag tycker att det är en helt annan sak att kritisera ett system om man inte vet hur det rationaliserar.

Daniel Schenström

 

[Warduke]

Re: Hur dräpa en hjälte? ...

"Skämt åsido, i nya D&D definieras hit points som ett mått på rollpersonens hälsa och förmåga att tåla stryk. Inget tjafs om tur eller liknande. Förmågan att UNDVIKA stryk är inbyggd i AC eller reflex save. Förmågan att TÅLA stryk mäts i HP eller fortitude save."

Jaha. Då har du läst Player's Handbook s 128 med bindel för ögonen eller?

Daniel Schenström

 

[Staffan]

Re: Hur dräpa en hjälte? ...

Mindre rättelse: En Coup de Grace dödar faktiskt inte automatiskt. Det är en automatisk hit och automatisk crit (dubbel skada för de flesta vapen, trippel för brutalare vapen såsom yxor), och kräver ett save med en svårighetsgrad på 10+skadan (dvs totalt 19 för en medelsmäll av medelsvensson och hans långsvärd). Det innebär att man har en hygglig chans att överleva - framför allt om man är drake eller nåt som slår d20+18 för att savea.

/Staffan
"Real stupidity beats artificial intelligence every time." - Terry Pratchett, Hogfather