Nekromanti Nya Monster Manual

Warduke

Warrior
Joined
14 Jun 2000
Messages
297
Location
Enköping
Re: också...

"Det leder till den där berömda huggkubbe-buggen - det krävs en sju eller åtta försök med en giljotin för att avrätta en normal femte levelns krigare med halvschysst CON-bonus..."

För en kille som verkar ta sig tid att lusläsa regler för att kunna hitta felen i dem är det märkligt att en sån här sak kan slinka förbi. Det har stått om common sense i regelböckerna och att det finns oundviklig död vilket då giljotinen är.

AD&Ds livspoäng inkluderar ju själva hjältepotentialen, dvs att en mer erfaren person vet hur man rullar med slagen och så för att ta mindre skada än en mindre erfaren. Men denna hjältepotential betyder nada när man är helt fast. Det som vissa andra rollspel kör med som separat del, hjältepoäng, karma och dylikt är alltså redan medräknat. Sen kan man tycka vad man vill om just det sättet att lösa det på. Jag misstänker att Krille inte spelar AD&D tillräckligt ofta eller har läst lika mycket TSR-publikationer som de av oss som är beroende av det.

Daniel Schenström
 

Honken

Hero
Joined
19 May 2000
Messages
906
Location
Umeå
Re: också...

AD&Ds livspoäng inkluderar ju själva hjältepotentialen, dvs att en mer erfaren person vet hur man rullar med slagen och så för att ta mindre skada än en mindre erfaren. Men denna hjältepotential betyder nada när man är helt fast. Det som vissa andra rollspel kör med som separat del, hjältepoäng, karma och dylikt är alltså redan medräknat. Sen kan man tycka vad man vill om just det sättet att lösa det på. Jag misstänker att Krille inte spelar AD&D tillräckligt ofta eller har läst lika mycket TSR-publikationer som de av oss som är beroende av det.

Jag har nu köpt Players Book, och jag tycker att man har lyckats förbättra vissa grejjer, men ändock... Det som slår mig är att 2 karaktärer från samma klass blir så fruktansvärt lika. Även om man nu har infört färdigheter så känns det fortfarande väldigt "trångt". En grejj som också är väldigt konstigt är att "hit dice" är baserad på klassen och inte rasen.

Nya sättet att få veta hur man ska träffa är ju en förbättring, men ändå, att skyddet ska modifiera hur lätt det är att göra skada tycker jag är lite absurt. Sedan då man träffar gör man lika mycket skada...

/Honken - Ingen AD&D älskare direkt...
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,539
Location
Mölndal, Sverige
Minns Oscar Wilde

"Det har stått om common sense i regelböckerna och att det finns oundviklig död vilket då giljotinen är."

"Common sense is very uncommon"
- Oscar Wilde

"D&Ds livspoäng inkluderar ju själva hjältepotentialen, dvs att en mer erfaren person vet hur man rullar med slagen och så för att ta mindre skada än en mindre erfaren. Men denna hjältepotential betyder nada när man är helt fast."

Visst, vi har duellen på ena sidan av extremskalan. Där kan jag nästan köpa hjältepotentialens inbyggdhet i mängden däng man tål. Vi har giljotinen på andra sidan. Där kan jag köpa att sunt förnuft ska råda. Men hur har vi det med det som finns däremellan? En dolk mellan revbenen, till exempel? "Rent flyt" från anfallarens sida? Går det över huvud taget att bara ha tur i AD&D?

Många brukar ta Die Hard som ett exempel på hur mycket stryk hjältar tål. Men hur mycket stryk får John McClane egentligen? Glassplitter i foten, några vanliga knytnävssmällar och ett snuddskott i axeln. Visst, det skulle vara tillräckligt för att få mig att ligga ner och kvida som en rutten gris (jag minns allt för tydligt hur lite jag kunde gå efter att ha opererat nageltrång, och det var väl på sin höjd en HP i skada...), men det är definitivt inte ens i närheten av AD&Ds nivå, med femtielva stenhårda hugg med ett schysst tvåhandssvärd i kroppen som hjälten av någon outgrundlig anledning tål...

Nej, en hjältes stryktålighetsförmåga är tämligen virtuell. Hjältens förmåga att tåla stryk förväxlas allt för ofta med hjältens förmåga att låta bli att få stryk.

"Jag misstänker att Krille inte spelar AD&D tillräckligt ofta eller har läst lika mycket TSR-publikationer som de av oss som är beroende av det."

Ska det verkligen krävas mer än två års AD&D-spelande för att man ska få låta bli att tycka om AD&D?

Jag har läst tillräckligt mycket TSR-publikationer (och spelar dem) för att inse att AD&D inte är min tekopp. Det går ypperligt att vara hjälte utan levlarnas koppling till hit points - IMHO så går det till och med bättre. Rollpersoner som har varit apskoj att spela på level 1-3 har blivit aptrista på level 4-5 ungefär, för att till och med den mesigaste bonddräng har blivit så mycket hjälte att det tar en fem sex träffar att däcka honom. Med level-koppling till hit points blir det allt för lätt så som Rosenius så elegant visat i Café Tavelsjö: "Får se då... du tar åtta poäng i huvudet" - "Det är lugnt! Jag skjuter tillbaks."

Vart tog spänningsmomentet vägen?

- Krille
<A HREF="http://www.foxtail.nu" target="_new">http://www.foxtail.nu</A>
 

Nathan

Schattenmeister
Joined
5 Jun 2000
Messages
120
Re: Minns Oscar Wilde

Men hur har vi det med det som finns däremellan? En dolk mellan revbenen, till exempel? "Rent flyt" från anfallarens sida? Går det över huvud taget att bara ha tur i AD&D

Inte i officella AD&D, 1st eller 2nd edition, så vitt jag vet.

Men D&D 3E har numera officiella "crit"-regler, som ska kunna hantera de flesta sådana situationer.

N.
 

humongos

Veteran
Joined
4 Jun 2000
Messages
195
så länge man har roligt

<I>En dolk mellan revbenen, till exempel? "Rent flyt" från anfallarens sida? Går det över huvud taget att bara ha tur i AD&D?</I>

Det finns väl inget sätt att få in sin dolk mellan någons revben i D&D eller? Däremot kan du ju perforera en D&D hjälte med armborst-skäktor så du blir trött i avtryckarfingret, utan att han blinkar. Lite svårt att rulla med skäktor (ang rulla m. slagen). =)

<I>Ska det verkligen krävas mer än två års AD&D-spelande för att man ska få låta bli att tycka om AD&D?</I>

Det är intressant. Jag håller fullständigt med dig på alla punkter utom denna sista.
Har själv *precis* börjat bekanta mig med D&D system och jag måste säga att det är ganska trevligt, trots att jag tycker att det är töntigt med levels.

Iofs kanske jag tröttnar när spelarna kommer högre upp i levels, men just nu har vi kul iaf, det är ju huvudsaken. =)
 

Warduke

Warrior
Joined
14 Jun 2000
Messages
297
Location
Enköping
Re: Minns Oscar Wilde

Hmm, med risk för att jag för vara allmän slagpåse i AD&D bashing så kör jag hårt.

"En dolk mellan revbenen, till exempel? "Rent flyt" från anfallarens sida? Går det över huvud taget att bara ha tur i AD&D?"

Nu har man inte i grundläggande AD&D träffområden, och jag har inte alla regelböcker så jag kan inte svar på hur de som introducerat träffområden hanterar det hela. Men i det fallet en dolk träffar i revbenen på någon stackare och gör full skada innebär det att det träffade valfri vitalt organ på en låggradig person och inget speciellt nödvändigt på en höggradig. När denns såg dolken snurrade han runt och allt som hände var ett långt skärsår. Om det går att ha tur i AD&D? Ja, höggradiga har det hela tiden medan låggradigas tur är begränsad till "alltid-träffen" när man slår 20 på träffslaget.

Die Hard är nog fel film att ta som exempel så det tänker jag hoppa över.

"men det är definitivt inte ens i närheten av AD&Ds nivå, med femtielva stenhårda hugg med ett schysst tvåhandssvärd i kroppen som hjälten av någon outgrundlig anledning tål..."

Grejen är ju att det är femtielva stenhårda hugg som rollpersonen till större delen lyckas undvika, och då menar jag inte att inte anfallaren träffat men återigen har inget vitalt pajat. Iofs är 50 +11 =61 och 61x12 (tvåhandssvärdsskadan max) 612 poäng stryk och det bör man vara 240:e graden för att ens klara. Vet inte hur ni kommit upp i de graderna på två års spelande.

"Nej, en hjältes stryktålighetsförmåga är tämligen virtuell. Hjältens förmåga att tåla stryk förväxlas allt för ofta med hjältens förmåga att låta bli att få stryk."

Exakt, nog för att AD&D hjältarna även tål mer stryk än vanliga människor, huvuddelen av den skada de tar är inga stenhårda slag. Det är just virtuell skada vars faktiska beståndsdel minskar med hjältens grad. Detta för att simulera den typ av berättelser som låter underhuggare och vanliga människor dö i drivor medan hjältarna och skurkarna misshandlar varandra medan de står halvnakna mitt i en arktisk storm som för med sig radioaktivt nedfall.

"Ska det verkligen krävas mer än två års AD&D-spelande för att man ska få låta bli att tycka om AD&D?"

Nej, så fort man vet att man inte gillar ett rollspel ska man byta till ett annat.

"Jag har läst tillräckligt mycket TSR-publikationer (och spelar dem) för att inse att AD&D inte är min tekopp. Det går ypperligt att vara hjälte utan levlarnas koppling till hit points - IMHO så går det till och med bättre. Rollpersoner som har varit apskoj att spela på level 1-3 har blivit aptrista på level 4-5 ungefär, för att till och med den mesigaste bonddräng har blivit så mycket hjälte att det tar en fem sex träffar att däcka honom. Med level-koppling till hit points blir det allt för lätt så som Rosenius så elegant visat i Café Tavelsjö: "Får se då... du tar åtta poäng i huvudet" - "Det är lugnt! Jag skjuter tillbaks." "

Att det är lättare att vara hjälte i ett spel där man inte har sin livspoängsbuffert. Visst, vi hade den store hjälten, som alltid hjälpte sina vänner i strid, charmerade väna möer och gjorde allmänt heroiska saker. Sen kom det ett vandrande monster, viftade lite på svansen och vips så var hjälten mos. Inte min typ av heroism i alla fall.
Med hjältepotentialen blir det lätt som Rosenius visar i sin serie om man inte har fattat systemet.

"Vart tog spänningsmomentet vägen?"

Spänning ingår inte i ett system, det ingår i äventyren. Iofs är det spännande att traggla sig igenom dåligt redigerade regelböcker men annars så...

Daniel Schenström
 

Warduke

Warrior
Joined
14 Jun 2000
Messages
297
Location
Enköping
Re: så länge man har roligt

Så länge man har roligt. Javisst, det är det som är meningen med spelandet. Sen att vissa vill att de ska vara realistiskt när de slänger eldklot, navigerar rymdskepp genom asteroidbälten och annat det är upp till dem.

"Däremot kan du ju perforera en D&D hjälte med armborst-skäktor så du blir trött i avtryckarfingret, utan att han blinkar. Lite svårt att rulla med skäktor (ang rulla m. slagen). =)"

Nu är ju inte rullande med slag allt man gör, jag hoppas inte det här kommer bli en lång rad med "Men hur undviker man sätt x att ta skada". Men i skäktornas fall så har de helt enkelt inte satt sig på ett ställe där de gör tillräckligt med skada.

Daniel Schenström
 

Warduke

Warrior
Joined
14 Jun 2000
Messages
297
Location
Enköping
Re: också...

Nu vet jag inte vad du menar med fruktansvärt lika, men olika grundegenskaper, färdigheter, feats, personlighet, utseende, utrustning, nationalitet gör att två personer från samma klass blir rätt olika ändå.

Hit dice skulle göra sig bättre att revideras helt. Fysik +rasmodifikation som grund och alla extra hit points för grader som hjältepoäng att förbättra slag, minska skada, vore bättre så kan spelaren själv kontrollera hur mycket hjälte han är. Att den nu hänger ihop med klassen är nog för att de olika klasserna ska kunna anamma sina klassiska roller i en äventyrargrupp. AD&D är ju ikoniskt.

Skydd påverkar ju faktiskt hur lätt det är att skada någon. Slå en naken kille med en klubba och gör om samma ska med en kille i plåtrustning och kolla vem av dem som ser ut att ha fått mest ont. Sen om rustningars absorption får man väl lägga till egna regler. Själv gillar jag att strider är snabba, oavsett värld och system, så jag skulle inte lägga till några mer modifikationer. Är ingen fan heller av det nya systemet eftersom det verkar bli långsammare.

Daniel Schenström
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,539
Location
Mölndal, Sverige
Re: så länge man har roligt

"Nu är ju inte rullande med slag allt man gör, jag hoppas inte det här kommer bli en lång rad med "Men hur undviker man sätt x att ta skada". Men i skäktornas fall så har de helt enkelt inte satt sig på ett ställe där de gör tillräckligt med skada."

Vilket är problemet med AD&D - så länge som målet är tillräckligt höggradigt så kan man aldrig träffa något känsligt.

- Krille
<A HREF="http://www.foxtail.nu" target="_new">http://www.foxtail.nu</A>
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,539
Location
Mölndal, Sverige
Spänningsmomentet

"Spänning ingår inte i ett system, det ingår i äventyren."

Nu håller vi på att glida ifrån originalämnet, men...

...åkej då, "spänning" är väl kanske fel ord som jag är ute efter. "Spänningspotential" är kanske ett bättre ord. Jag finner det inte spännande ta en normal megabiffohjälte och ge sig i kast med en motståndare, i vetskap om att motståndaren får slå ungefär en kvart på mig innan det börjar bli farligt. Det är, IMHO, tristare än en Van Damme-film. På så sätt ser jag att spänningspotentialen sjunker ju högre level megabiffohjälten har.

- Krille
<A HREF="http://www.foxtail.nu" target="_new">http://www.foxtail.nu</A>
 

Vindhand

Myrmidon
Joined
17 May 2000
Messages
5,253
Location
Stockholm
D&D

Exakt, nog för att AD&D hjältarna även tål mer stryk än vanliga människor, huvuddelen av den skada de tar är inga stenhårda slag. Det är just virtuell skada vars faktiska beståndsdel minskar med hjältens grad.

Man kan ju fråga sig varför "cure light wounds" ger tillbaka denna tur, hjältefaktor eller var man nu vill kalla det, på samma sätt som den för låggradiga personer läker skador.

Man kan också fråga sig vad som i spelet skiljer det anfall som missar på grund av dex-bonus och den träff som "träffar" men som mestadels gör "virituell skada". Det är på hela taget litet mystisk att förstå hur man skall beskriva en fin träff med ett tvåhandssvärd; "wow, 20 i skada, han får ett litet köttsår som inte hindrar honom nämnvärt, men du kan känna på dig att han har mycket mindre tur kvar nu, fortsätt på detta sätt!"

Man kan fråga sig detta, men om man gör det bör man nog inte spela D&D.

(En sak jag irriterar mig på i D&D är hur jvla omöjligt det är att hota folk. Ingen bryr sig om att jag har ett draget svärd och att de måste spendera ett par rundor med att gräva upp sin magiska dolk från längst ned i ryggsäcken... Det fåtal hugg man hinner göra är lätta att ignorera)
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,539
Location
Mölndal, Sverige
Små och stora klunkar

"Man kan ju fråga sig varför "cure light wounds" ger tillbaka denna tur, hjältefaktor eller var man nu vill kalla det, på samma sätt som den för låggradiga personer läker skador."

Medan vi ändå talar "cure light wounds" - om en fempoängsskada blir mindre hemsk ju bättre den träffade personen är så innebär det också att besvärjelser och helande drycker fungerar sämre ju bättre den som dricker soppan är. En fempoängsskada är ju livshotande om inte dödande för en mesig första levelns rollperson, men där räcker en liten klunk helande soppa. En livshotande skada för en tionde levelns rollperson... tja, låt oss säga att klunken helande soppa börjar närma sig kittelvolymer.

- Krille
<A HREF="http://www.foxtail.nu" target="_new">http://www.foxtail.nu</A>
 

Dante

Bäst i Sverige på rollspel
Staff member
Joined
17 May 2000
Messages
9,874
Location
Stockholm
Suspension of disbelief (nt)

Men hallå! skrev jag (nt) eller?
 

Warduke

Warrior
Joined
14 Jun 2000
Messages
297
Location
Enköping
Re: D&D

"Man kan ju fråga sig varför "cure light wounds" ger tillbaka denna tur, hjältefaktor eller var man nu vill kalla det, på samma sätt som den för låggradiga personer läker skador."

Jupp, det är en bra fråga. Cure light wounds återställer ju både det fysiska, eftersom en låggradig person kan bli helt återställd av den och även hjältestoffet. Jag skulle kalla det gudarnas sätt att tala om för hjältarna att inte utmana ödet alltför mycket. Rent praktiskt sett tror jag att de stora spelskaparna tänker på spelbalansen när de inte låter den läka olika mycket.

"Man kan också fråga sig vad som i spelet skiljer det anfall som missar på grund av dex-bonus och den träff som "träffar" men som mestadels gör "virituell skada". Det är på hela taget litet mystisk att förstå hur man skall beskriva en fin träff med ett tvåhandssvärd; "wow, 20 i skada, han får ett litet köttsår som inte hindrar honom nämnvärt, men du kan känna på dig att han har mycket mindre tur kvar nu, fortsätt på detta sätt!" "

Det som skiljer är just antalet livspoäng. De påpekar detta käckt i senaste upplagan med att en 10:e gradens magiker och en lika höggradig krigare som fått samma mängd hit points i skada har tagit olika mycket reell skada.

"En sak jag irriterar mig på i D&D är hur jvla omöjligt det är att hota folk. Ingen bryr sig om att jag har ett draget svärd och att de måste spendera ett par rundor med att gräva upp sin magiska dolk från längst ned i ryggsäcken... Det fåtal hugg man hinner göra är lätta att ignorera"

Det är i så fall för att din SL inte ser till den som inte försvarar sig får mer stryk eller dör på fläcken.

Daniel Schenström
 

Warduke

Warrior
Joined
14 Jun 2000
Messages
297
Location
Enköping
Re: Spänningsmomentet

Det står ju iofs ingesntans att vi måste hålla oss till ämnet. Låt oss flyga fritt dit tanken bär oss :)

Spänningspotentialen tycker inte jag blir mindre ens med högre grader. Precis som i en hel del filmer och tv-serier så vet man att hjältarna troligtvis kommer att klara sig. Personligen tycker jag inte att det blir mindre spännande. Men jag tycker att det är mer spännande att möta någon biffig ultraskurk än någon mesig "puny human". Sen angående Van Damme så har jag bara sett honom i Vänner...

Daniel Schenström
 

Warduke

Warrior
Joined
14 Jun 2000
Messages
297
Location
Enköping
Re: så länge man har roligt

"Vilket är problemet med AD&D - så länge som målet är tillräckligt höggradigt så kan man aldrig träffa något känsligt."

Stämmer bra det, det är bara de sista dödande slagen som sitter där motståndaren vill. Nu vet jag att om man gillar att träffa sådant så finns det träfftabeller och kritiska skador i Player's Options Combat & Tactics men personligen tycker inte jag att det tillhör en vanlig AD&D kampanj.

Daniel Schenström
 

chrull

Stockholm Kartell
Joined
17 May 2000
Messages
8,418
skatter.

...får man inga xp för...

Och visst.. man lär sig mer när man förlorar... men jag vet inte i vilket rollspel detta finns med...

Monster är ett hinder... visst.. och såfort man kommer förbi det hindret får man i stortsett xp för dem... i alla fall om rollpersonerna gör mer än att smyga förbi på en halvkilometers avstånd...

Och visst... det är upp till spelarna att bestämma om de ska attackera... senast i lördags träffade min stackars halfling rogue lvl2 på en grön drake... en gammal grön drake.. Vi skulle givetvis inte haft en suck emot den... och det känns bra att veta... både för mig och spelledaren..

jag har ingen aning om när jag skulle kunnna ha en möjlighet att besegra den... men jag vet att det inte är vid lvl 2...

chrull

chrull
 

chrull

Stockholm Kartell
Joined
17 May 2000
Messages
8,418
Re: så länge man har roligt

Hmmm för mig är det helt okej att folk inte tycker om level systemet... det är ju inte särskilt realistiskt... helt klart.. Men förklara för mig hur det är "töntigt" ... det är nu inte bara du, utan man hör ofta att levels är töntigt... que? kom igen nu...

det är som att tycka att det är töntigt med Ob-slag...

chrull
 

Rosen

Myrmidon
Joined
9 Jun 2000
Messages
5,813
Location
Jakobsberg (Järfälla; 08-trakten)
Re: skatter.

<I>Och visst.. man lär sig mer när man förlorar... men jag vet inte i vilket rollspel detta finns med... </I>

Tja, i Rolemaster får man XP för egen skada, och ganska fett med dem om man tar critical hits. Brukar ge upphov till dialoger som
"Ajajaj, han hugger dej rejält! Du tar en E Slash."
"JA!"

--
Åke
 
Top