Helt bortsett från NFT... mina rollspelsminnen blir starkare och mer ... unika... ju längre tillbaka i tiden de går...
Så mitt första minne är när vi sitter tre killar, 9-10 år, på golvet i en sommarstuga och tillsammans spelar igenom soloäventyren i Drakar och Demoner (den svarta lådan -85?) och i Titan Games Dungeons and Dragons. Och den där känslan jag fick då när jag såg alla konstiga (icke-6-sidiga) tärningar... den känslan kommer ibland tillbaka korta ögenblick även nuförtiden när jag tänker på rollspelstärningar (ungefär som man ibland exakt kan känna igen en doft som man inte känt på tiotals år).
Annars måste jag säga att en hel del rollspelsminnen är rätt stökiga eller tråkiga. Det var ganska långt mellan höjdpunkterna, då som nu, och mycket traggel, pyssel, väntande och en del besvikelse också, emellan.
De första kampanjerna som vi körde, som har lämnat de största bestående intrycken, jag minns liksom knappt ett enda ögonblick - bara känslan.
Men det kanske är just därför tanken att NFTa ett ögonblick inte är helt galen.