Re: Varför jag ogillar V&N
Orsakerna att V&N suger i min bok borde vara ganska uppenbara vid det här laget - walium och andra upplyser nedan om en god andel av dem.
Dibuk är en tönt. Han tillbeds av en löjlig liten kult utan seriösa mål, som sysslar med nekromanti 'bara för att'. Nejtack, mitt Mundana är intelligentare än så.
Xinu är en elak gud som vill härska över hela världen. Unikt, intressant koncept? Knappast. Att han dessutom är herre över ett gäng fjantiga demoner som utan synbar anledning invaderar Mundana vart 10 000:e år gör inte saken bättre, direkt. Ej heller att den tönten också är onyanserat ärkeond.
Lamior är trista vampyrsubstitut, för ologiska och stereotypa för Mundana.
Helmgastar i sig är en cool idé, men de tjänar Xinu, och det säger allt. Dessutom, supervandöda som slavar under en specifik herre är inte heller det ett roligt koncept. Snarare väldigt uttjatat. *hostnazgûlerhost*.
Lischer...ja, visst, vore det inte för det amerikaniserade namnet så.
Dödsväktare är det i särklass löjligaste i hela Eon. Den är en totalt vedervärdig standard-fantasy-skapelse, utan någon som helst mening annat än att vara åh-så-cool. Liksom, herregud, det står svart på vitt att de har svarta rustningar. Svarta? Varför då? Varför alltid? Varför har ingen som skapat en dödsväktare gett den en rustning i någon seriös färg? Jo, för att det ska vara sååååå coolt. Och sådana tendenser hör D&D till, om man frågar mig.
De nekrotropiska förmågorna är plågsamt löjliga de med. Liksom, de är mäktiga, omotiverade, och det förklaras inte överhuvudtaget vad de kommer ifrån och hur Vandöda, skapade av en magiker, kan komma att besitta förmågor som ligger bortom sin skapares. Nu kan vandöda liksom börja flyga lite spontant...går det ens med vanlig magi, med någon aspekt?
Xinu är förhatlig eftersom han har med Neogames version av Mörkret att göra mer än någon annan, och eftersom den versionen är outhärdligt löjlig imo. Jag hade förväntat mig något intelligentare är en hord drägglande demoner som föll över världen. Men icke...
Låt mig nu citera:
Det behövs ondska i rollspel
Nej, det gör det inte. Det behövs mer eller mindre skrupelfria individer och mål. Men att helt sonika stämpla folk som 'Onda' på bästa D&D-manèr är rollspel på 80-talsnivå. Vad är 'ondska'? Vem är du att avgöra vad ondska är? Var Hitler ond? Är Saddam Hussein ond? Är George Bush ond? För att citera The Dude: "Yeah, well, that's just, like, your opinion, man". Vad du än tycker finns det många som garanterat inte kommer att hålla med. Ondska, i vår värld, är något ytterst subjektivt, en personlig definition. Och just därför är (var) det det i Mundana med. Tack och lov för det.
vad skall annars den Jargiska inkvisitionen jaga
Kättare kanske? Små söta flickor att tortera? Något ditåt, iaf.
Döden skulle vara döden också utan Dibuk. Så närvarande är inte gudarna när jag spelleder, iallafall. Döden är döden, med eller utan gud, vilken gud man än tror på. Jag trodde förövrigt att Dibuk främst tillbads av obskyra hemliga kulter, och att vanliga ashariska bönder aldrig hört namnet ens. De skrämmer nog snarare sina barn med jordbestar och troll, skulle jag tro.
Jag ogillar Vandöda och nekromanti främst för att den beskriver nekromantiker som onda, utan att belysa deras motivationer och mål ur ett mer neutralt och nyanserat perspektiv, och utgår från att deras mål är världsherravälde och makt. Sedan tycker jag också att en uppsjö av olika konstiga, föga motiverade vandöda passar illa i Eon. En eller ett par typer med en magiteoretisk förklaring till sina olikheter, som det var upp till magikern att modifiera på olika sätt, hade passat mycket bättre. Och stora arméer av vandöda borde inte förekomma alls - det rimmar illa med Eon att det så lätt går att uppnå så mycket men en enda aspekt, och att stora grupper av vandöda är så lätta att kontrollera.
- Ymir, tycker helt sonika att ärkeonda nekromantiker hör hemma i D&D.
