Det ligger det nog mycket i också.
På universitet. Men rollspelsteori är i praktiken bara välformulerade åsikter. Eller, med WikiPedias formulering kring GNS-teori; "an informal field of study".
Sen tror jag det finns en central skillnad här också, som
@Christoffer tog upp tidigare idag: den mellan speldesign och spelande.
Mitt problem med teoretiserandet rör framförallt det första, är insikten som följer på det. Semantiken blir bara ett problem när den hamrar ned halvfärdiga idéer eller används för att avfärda infallsvinklar. Exempelvis om någon börjar diskutera huruvida en idé är A eller B, snarare än idén, för när vi skapar ett rollspel är det egentligen ganska ointressant jämte spelets faktiska text. Jag anser att subjektiviteten är extremt viktig när spel designas, eftersom den aldrig går att undvika kring underhållning. Så försök att göra saker allt för fyrkantiga förstör lite hela
grejen med speldesign, tycker jag.
Om vi däremot pratar om spelandet, som jag upplever att Big Model tacklar, så är det något helt annat. Då ser jag absolut att det finns en legitimitet och något värdefullt i teoretiserandet, för då måste vi ju försöka jämföra hur vi spelar med hur ni spelar, och det är ju nästan omöjligt utan ett ramverk.
Så jag tror, för mig, behöver det göras en skillnad på dessa två. Om den skillnaden görs så kan jag rakt av medge rollspelsteorins värde. När det inte görs blir jag trött och arg (eller tappar motivationen att samtala).