Mitt problem med rollspelsteori

[entomophobiac]

Vi kommer inte vara överens. Det kan vi nog vara överens om

Tycker ändå vi oftast är överens! Stötpunkten känns snarare som hur mycket legitimitet en är beredd att ge olika teoretiska modeller. Och där är vi helt klart inte överens.

 

[Mogger]

Stötpunkten känns snarare som hur mycket legitimitet en är beredd att ge olika teoretiska modeller. Och där är vi helt klart inte överens.

Den diskussionen har jag inte sett eller deltagit i. Men det är fullt möjligt att vi inte är. Men en tråd med titeln "Ilegitima teoribyggen" hade jag absolut klickat på!

 

[Oscar Silferstjerna]

Som teoretiskt intresserad akademiker kan jag inte undgå att dra parallellen till hur teorier används i forskning. Ibland blir det snårigt och snobbigt; en del studenter och forskare försöker skrämma bort invändningar genom att uttrycka sig onödigt invecklat och abstrakt. Det ska bli så jobbigt att ställa kritiska frågor att man helst låter bli. Men mitt huvudsakliga intryck är ändå att det mest vägvinnande är att vara tydlig, effektiv och visa att teorierna går att använda på ett konkret sätt. Riktigt framgångsrika forskare uttrycker sig ofta precist och rakt, helt enkelt för att meritokratin belönar det. Det finns undantag, men mitt intryck är att de inte är så många.

Rollspelsteorier är inte samma sak som akademiska teorier, men det finns beröringspunkter. Jag tänker inte minst på att det ofta handlar om hur texten är disponerad och vad som över huvud taget ingår. När det gäller just indierollspel, så tror jag att det ofta är särskilt tydligt hur texten formas av teorin. Det blir mer avskalat. Texten syftar direkt till att skapa situationer av en viss typ. Teorin har definierat just dessa situationer eller dilemman som intressanta. Det finns alltså en koppling mellan teorin och det praktiska utförandet. Självklart blir det inte alltid bra, men för mig var detta avskalade och mer nischade sätt att tänka en ögonöppnare. De bästa indiespelen visade vad som gick att göra genom att skala bort. Bra akademisk forskning kan också fungera så - ”Jaha, så om man fokuserar på bara det där, så blir det verkligen helt annorlunda. Så självklart. Varför har ingen tänkt på det förut?”

Har man som spelskapare väl tagit någon typ av teoretiskt kliv, så ligger det nära till hands att man också börja se tradspelen på nya sätt. Hur är de gjorda? Skapar de verkligen intressanta situationer? Innehåller de inte mycket onödigt? Hur kan de göras bättre? Vad händer om man skalar bort det onödiga? Och när man börjar ställa de frågorna så kan de som gillar dessa spel bli väldigt upprörda… En del vill verkligen inte tänka nytt kring sin hobby. Men det är nog en delvis annan diskussion, som redan har förts en massa gånger på detta forum.

Jag antar att min huvudsakliga poäng är att det behöver finnas en koppling mellan teori och praktik. Då blir teori något konkret eftersom det påverkar vad som är möjligt att se och göra. Ofta blir upplägget ett annat.

 

[Genesis]

Jag gillar agendor och principer ("konventioner" eller "form" som detta benämnts på forumet) väldigt mycket på grund av att de är väldigt praktiska, men framförallt enklare att minnas.

Ja, det är bra grejer. En sak jag tycker om är när jag som presenterar spelet för andra kan förklara inte bara hur spelets mekanik fungerar, utan också hur man ska använda den. I spelledarstyrda spel fokuseras väldigt mycket på spelledaren. Man pratar om ”spelledartips”. Det kanske funkar där att spelarna inte behöver några tips, men i ett spelledarlöst spel behöver alla få reda på tipsen, och då ska de kunna formuleras på ett kärnfullt sätt.

När jag skrev Nerver av stål funderade jag på hur man ska använda frågepappret, ett papper där man skriver ned olösta mysterier i berättelsen. Efter ett par försök kom jag på formuleringen ”Om filmen skulle sluta utan att den här frågan besvarats, hade publiken bivit missnöjd?”. Den sammanfattade vad jag känner gör en bra fråga, och exkluderar oväsentliga frågor. Där har jag mekaniken och jag har tipsen om hur man ska använda den.

Just nu skriver jag på Huldran. I ett speltest när @Vicotnik var huldran sade han att det var svårt, för han fattade inte vad hans roll var, vad han skulle göra. Jag håller på att skriva det kapitlet nu, och formuleringen är något i stil med ”Huldrans roll är att driva konflikt genom att skapa en spänning mellan rollpersonernas sociala verklighet och deras inre känslor och begär”. Att formulera det som ett tips som går att kommunicera till andra gör mycket för spelet.

Och för att komma tillbaka till ämnet, dessa tips och formuleringar grundar sig i en förståelse för rollspel och berättelser som kommit av teori och reflektioner.

 

[Rickard]

Ja, det är bra grejer. En sak jag tycker om är när jag som presenterar spelet för andra kan förklara inte bara hur spelets mekanik fungerar, utan också hur man ska använda den. I spelledarstyrda spel fokuseras väldigt mycket på spelledaren. Man pratar om ”spelledartips”. Det kanske funkar där att spelarna inte behöver några tips, men i ett spelledarlöst spel behöver alla få reda på tipsen, och då ska de kunna formuleras på ett kärnfullt sätt

En del rollspel idag har spelartips, precis som spelledartips, men det är för mig ett rätt konstigt sätt att stylta upp det på. Dels borde "tipsen" vara inblandade i karaktärsskapandet där det är var spelarna normalt läser och dels är spelledaren ett extra-tillägga egentligen; det är en roll utöver de andra rollerna. Så det borde inte vara separerade spelar- och spelledartips, utan det borde vara grupp-tips med premissen att deltagarna spelar tillsammans ... vilket i sig då kan sättas i en (mer praktisk spel)struktur.

 

[entomophobiac]

Och för att komma tillbaka till ämnet, dessa tips och formuleringar grundar sig i en förståelse för rollspel och berättelser som kommit av teori och reflektioner.

Det som blir tydligt för mig i den här tråden är att teori är en kul del av samtalet. Tror det jag har problem med är just klassificering, och mer specifikt hur många ofta använder sig av uttryck från Big Model.

Liksom, allt vi diskuterar är ju i någon mån teoretiskt, om det inte är en spelrapport eller dylikt.

 

[Mogger]

...och mer specifikt hur många ofta använder sig av uttryck från Big Model.

Du tänker inte på 2007 nu?

 

[Genesis]

Jag tycker att termer från Big Model är väldigt säklsynta nuförtiden. Då och då dyker det upp någon diskussion om Story Now, men den dör ut rätt snabbt. @Christoffer pratade nyligen om auktoriteter i TBM, men det kändes bara hjälpsamt i diskussionen och ledde inte till något definitionsbråk (förutom en liten diskussion om reglerna i PTA och vad ”sätta en scen” betyder). 90% av Big Model diskuteras inte överhuvudtaget.

Jag ser helt enkelt inte problemet, men jag är kanske blind. Eller så är det något som existerar utanför det här forumet.

 

[Mogger]

Jag tycker att termer från Big Model är väldigt säklsynta nuförtiden. Då och då dyker det upp någon diskussion om Story Now, men den dör ut rätt snabbt. @Christoffer pratade nyligen om auktoriteter i TBM, men det kändes bara hjälpsamt i diskussionen och ledde inte till något definitionsbråk (förutom en liten diskussion om reglerna i PTA och vad ”sätta en scen” betyder). 90% av Big Model diskuteras inte överhuvudtaget.

Jag ser helt enkelt inte problemet, men jag är kanske blind. Eller så är det något som existerar utanför det här forumet.

De gånger jag har använt termerna de senaste åren har nog främst varit för att förtydliga min egen spelstil eller i trådar som historiskt betraktar spelteori från början av 2000-talet. "Vad var grejen med Big Model" eller "Vad har påverkat ert spelande?". Den typen av trådar.

 

[Genesis]

Jag tänker att Big Model är en ganska liten del av den spelteori som diskuteras nuförtiden. Bara blorb känns som att det genererar mer inlägg än hela TBM.

 

[Oscar Silferstjerna]

Vad finns skrivet om OSR som teoretiskt ramverk? Finns det några manifest? Själv har jag bara sett de praktiska tillämpningarna. Att jag ställer frågan beror på att OSR också vilar på ett antal teoretiska antaganden. Även, påstår jag, om de inte (?) formuleras lika explicit som på Forge-forumet.

 

[Quadrante]

Det enda problem som jag ser är när någon försöker sig på nya tankar och får som svar att det redan finns inom ramen för [uttryck] utan att det förklaras varför det skulle vara så. Dels så avfärdas försök till det nya, dels så avskärmas denne av dimridåer. Full förståelse för att man "inte orkar dra det här en gång till", men det kan ju vara något nytt.

Detsamma gäller när man försöker tala om något nytt men använder en äldre modell som ram, leder oftare till att diskutera ramen istället för det nya.

 

[entomophobiac]

Vad finns skrivet om OSR som teoretiskt ramverk? Finns det några manifest? Själv har jag bara sett de praktiska tillämpningarna. Att jag ställer frågan beror på att OSR också vilar på ett antal teoretiska antaganden. Även, påstår jag, om de inte (?) formuleras lika explicit som på Forge-forumet.

Du har alltid Principia Apocrypha, med mera: https://lithyscaphe.blogspot.com/p/principia-apocrypha.html.

Men OSR har ju lite samma situation som andra teoribyggen, i form av att det nog knappt finns två förespråkare som tycker helt likadant.

 

[Oscar Silferstjerna]

Du har alltid Principia Apocrypha, med mera: https://lithyscaphe.blogspot.com/p/principia-apocrypha.html.

Men OSR har ju lite samma situation som andra teoribyggen, i form av att det nog knappt finns två förespråkare som tycker helt likadant.

Uppfattas OSR-teoretikerna också som snobbiga och svåra? Det är alltså inte en retorisk fråga, utan jag undrar verkligen. OSR är ju oftast, antar jag, mer hands on än indie. Det är uppenbart vad designen syftar till. Jag gillar det.

 

[Zeedox]

Uppfattas OSR-teoretikerna också som snobbiga och svåra? Det är alltså inte en retorisk fråga, utan jag undrar verkligen. OSR är ju oftast, antar jag, mer hands on än indie. Det är uppenbart vad designen syftar till. Jag gillar det.

Oh, ja! Jag läser mycket på /r/osr och bloggar som dyker upp där, och det finns gott om snobberi där, inklusive de som öppet tycker att OSR är det enda rätta sätter att spela rollpel.

 

[Oscar Silferstjerna]

Oh, ja! Jag läser mycket på /r/osr och bloggar som dyker upp där, och det finns gott om snobberi där, inklusive de som öppet tycker att OSR är det enda rätta sätter att spela rollpel.

Okej, intressant! Men är det något i OSR som verkligen är svårt att förstå? I det jag har sett - 10-15 olika produkter - har enkelheten och användbarheten varit påtaglig. En del av indieteoretikerna kunde ju däremot vara riktigt knepiga, alldeles i onödan.

 

[Christoffer]

Jag tänker att Big Model är en ganska liten del av den spelteori som diskuteras nuförtiden. Bara blorb känns som att det genererar mer inlägg än hela TBM.

Det är ju för att de existerar på lite olika nivåer. Blorben rör ju spelandet på ett väldigt direkt sätt, vad ska vi förbereda, varför gör vi det och vad vill vi uppnå med detta i förlängningen? Samma sak med OSR som någon slags egen "sak", det är ju egentligen om man ska vara bokstavstrogen en beskrivning av ett visst sätt att närma sig gammel-d&d för att tillfredställa en step-on-up-agenda. Medans Big Model beskriver spelandet i sig (oavsett om spelandet sen klassas som OSR eller indie eller trad eller neojadajada osv).

Intressant med franska scenen, du får sammanfatta lite för oss som är språkbarbarer sen när du läst den där boken!

 

[entomophobiac]

Okej, intressant! Men är det något i OSR som verkligen är svårt att förstå? I det jag har sett - 10-15 olika produkter - har enkelheten och användbarheten varit påtaglig. En del av indieteoretikerna kunde ju däremot vara riktigt knepiga, alldeles i onödan.

Jag skulle säga att OSR framförallt lutar sig mot en antagen grund av äldre D&D som i sig skapar diskussion. Holmes vs Mentzer vs OD&D vs renaissance vs revival. Det som inte skrivs ut genom minimalismen behöver du ta med dig själv, och det gör automatiskt att olika grupper gör olika tolkningar. Som givetvis var och en är den enda rätta!

 

[Mogger]

Okej, intressant! Men är det något i OSR som verkligen är svårt att förstå? I det jag har sett - 10-15 olika produkter - har enkelheten och användbarheten varit påtaglig. En del av indieteoretikerna kunde ju däremot vara riktigt knepiga, alldeles i onödan.

https://friendorfoe.com/d/Old%20School%20Primer.pdf

Min egen relation till OSR såg ut såhär (nu blir det en historisk djupdykning):

OSR blev en grej när indieskolan började kännas klar. Story Games fanns fortfarande men var inte så intressant längre. Forge hade slagit igen, o.s.v. OSR dök upp som nya coola killen, men där Indiespelen snarare var en lite nördig brådmogen New Waveare var OSR punk. Jag blev väldigt nyfiken, inte minst för att jag ju gillar när det är lite uppkäftigt och så. Men jag möttes av en stängd dörr. OSR var tydligen, åtminstone bland en bunt högljudda skribenter (både här och på andra håll) delvis en motreaktion mot indiespelens teoribyggen. Den där porrstjärnan som alla älskade, men som nu alla hatar eftersom han visade sig vara ett svin, skrev en lång essä om vilka anala idioter indiespelare var. Den fick både gehör och spridning.

Jag lyckades därmed inte förstå vad OSR var och jag slutade försöka förstå, för där jag kom ifrån blev det väldigt toxiskt. Detta fasades på sikt ut iom att OSR inte länge var något för den invigda kretsen utan blev allt mer mainstream. Iom det dök det också upp fler teoribyggen och det började såklart bråkas om vad OSR var. I vanlig ordning alltså.

Allt det här var såklart helt onödigt, men från mitt perspektiv var det så det såg ut. Så nej, det var inte, anser jag, speciellt enkelt eller användbart för alla utomstående.

Ps. Min beef med OSR* har sedan länge lagt sig men eftersom jag inte har någon som helst relation till D&D så är det också för mig lite menlös. Jag har aldrig spelat D&D så har därför inga problem med D&D, och behöver därför inte lösa dem

*Men kan fortfarande tycka att det var lite lustigt när de hånade svenska "nostalgispel" eftersom amerikanska "nostalgispel" var mycket coolare.

 

[entomophobiac]

Allt det här var såklart helt onödigt, men från mitt perspektiv var det så det såg ut. Så nej, det var inte, anser jag, speciellt enkelt eller användbart för alla utomstående.

Det här är ju superintressant, för den här spontana "can't touch this"-känslan du beskriver är exakt hur jag känt mig bemött av indierollspelare, som återvändande rollspelare.

Jag har mest tyckt OSR känns lite ironiskt, som ofta uttalad motreaktion på D&D 3E, men med OGL tryckt på sista sidan.