Mitt problem med rollspelsteori

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
17,064
Location
Ereb Altor
Det här är ju superintressant, för den här spontana "can't touch this"-känslan du beskriver är exakt hur jag känt mig bemött av indierollspelare, som återvändande rollspelare.
Ja, det har jag full förståelse för. Och jag tror verkligen inte att du är ensam. Dels var teoribyggena rätt snåriga och svåra att förstå, och dels hade det pågått ett flerårigt "krig" mellan trad och indie och båda "sidor" var nog rätt utmattade och korta i tonen. Alla utgick ifrån att även nästa tråd skulle mynna ut i samma gamla trams.
 

Christoffer

It's all pig.
Joined
18 Mar 2008
Messages
4,002
Location
Umeå
Sen kan man ju fråga sig varför definitionsgrejerna kommer upp? Själv brukar jag insistera på betydelser av saker av ett par enkla anledningar:

Först: Den läsningen har gett mig själv otroligt mycket och jag finner samtalet om dessa saker väldigt givande, det ÄR intressant i hur vi distribuerar auktoriteterna kring bordet tex och jag tycker det är intressant hur olika spel gör det, speciellt olika spel som vid första anblick kanske är rätt lika. Eller om vi tar en förståelse av Story now som är lite mer avslappnad och mindre up tight än "vi skapar prema genom att adressera en premiss" (och som jag hävdar ÄR helt korrekt) så är det mycket enklare att samtala om förutsättningarna för detta i vilket spel som helst och vi fastnar inte i specifika regellösningar och annat trams, det intressanta och givande är på hur MÅNGA OLIKA sätt man kan bli nöjd på oavsett agenda. Risken finns annars att vi bara talar om specifika HUR hela tiden.

Så, möjligt det förstört samtal, derailat osv, men det finns en faktisk anledning bakom denna definitionshysteri och petandet på saker jag tycker används felaktigt och det kommer från en vilja att öppna upp samtalet och vyn mot allt rollspelande som kan tänkas ske (oavsett om man sen gillar det eller ej, det är ju som en separat fråga).

Sen: Som teoretisk modell så hänger ju faktiskt saker samman, att ex. börja använda stance som någon slags kortform för "såhär vill jag spela" när det om och om igen uttryckligen handlar om ett avstamp/hållning utifrån vad som sägs i stunden, säger jag detta utifrån min karaktär bara (jag hugger), utifrån min karaktär men med vetskap om mer runt om (hugger mot hans vänstra hand, för jag som spelare vet att det är där han bär ringen) eller utifrån helt externa perspektiv från karaktären! Ex. det rör alltså så små saker som att en spelare kastar in en ljudeffekt för att synliggöra hur det låter när yxan en annan spelare svingar träffar trollets huvud, osv. Vad jag kan sakna är då en nyfikenhet om vad som faktiskt menas och inte någon slags modern "för mig så innebär x faktiskt y"

Sen sluter ju jag upp bland övriga som tex @Mogger som inte skulle spelat rollspel idag om det inte varit för vad dessa samtal i större mening inneburit. De mindre, dvs de jag själv varit med i, har kanske varit viktiga för min egen förståelse men tänker nu alltså på samtalen i stort på the forge, här, på story games och vidare nu på adeptplay.
 
Last edited:
Joined
28 Nov 2006
Messages
2,423
Location
Nirvana

Min egen relation till OSR såg ut såhär (nu blir det en historisk djupdykning):

OSR blev en grej när indieskolan började kännas klar. Story Games fanns fortfarande men var inte så intressant längre. Forge hade slagit igen, o.s.v. OSR dök upp som nya coola killen, men där Indiespelen snarare var en lite nördig brådmogen New Waveare var OSR punk. Jag blev väldigt nyfiken, inte minst för att jag ju gillar när det är lite uppkäftigt och så. Men jag möttes av en stängd dörr. OSR var tydligen, åtminstone bland en bunt högljudda skribenter (både här och på andra håll) delvis en motreaktion mot indiespelens teoribyggen. Den där porrstjärnan som alla älskade, men som nu alla hatar eftersom han visade sig vara ett svin, skrev en lång essä om vilka anala idioter indiespelare var. Den fick både gehör och spridning.

Jag lyckades därmed inte förstå vad OSR var och jag slutade försöka förstå, för där jag kom ifrån blev det väldigt toxiskt. Detta fasades på sikt ut iom att OSR inte länge var något för den invigda kretsen utan blev allt mer mainstream. Iom det dök det också upp fler teoribyggen och det började såklart bråkas om vad OSR var. I vanlig ordning alltså.

Allt det här var såklart helt onödigt, men från mitt perspektiv var det så det såg ut. Så nej, det var inte, anser jag, speciellt enkelt eller användbart för alla utomstående.

Ps. Min beef med OSR* har sedan länge lagt sig men eftersom jag inte har någon som helst relation till D&D så är det också för mig lite menlös. Jag har aldrig spelat D&D så har därför inga problem med D&D, och behöver därför inte lösa dem :)

*Men kan fortfarande tycka att det var lite lustigt när de hånade svenska "nostalgispel" eftersom amerikanska "nostalgispel" var mycket coolare.
Jag har inte heller någon relation till D&D mer än att jag har förstått att det är rejäl skillnad mellan de olika versionerna (och att det verkar uppfattas som viktigt). Det är möjligt att jag därmed också har en ytlig relation till OSR, men jag konstaterar i alla fall att många av de verktyg som dessa spel innehåller ofta är riktigt coola och användbara. Den punkiga estetiken har jag förstås också noterat. Gillar den ibland och ibland inte.

Personligen tycker jag att det känns mest kreativt och intressant att plocka det bästa från indie, trad och OSR. Det skulle exempelvis, tror jag, gå att göra ett bra OSR-hack på Mouseguard RPG (men ändå behålla en del av indiedragen). Någon tycker kanske att det är att svära i kyrkan, men spelar det någon roll? Det som är bra är bra, oavsett varifrån det kommer. Antar att de flesta åtminstone i längden delar den utgångspunkten. Därmed inte sagt att det är dåligt att testa att utgå ifrån ett manifest med specifika ramar.

Om jag mest som en snabb tankelek funderar på vad jag skulle plocka från de olika traditionerna så skulle det nog bli så här:
1. Hur ser settingen ut? Utgå ifrån trad-spelens skönlitterärt gestaltande utförlighet. En riktig världsbeskrivning.
2. Vad gör man? Plocka indiespelens fokus på vissa situationer, hot och relationer. Det är musgardisterna (eller utredarna eller orchklanen) och deras problem det handlar om - inte allt möjligt annat.
3. Exempel på plothooks, sandboxar, factions och utrustning? Plocka från OSR-spelens olika toolkits. Settingen kan enkelt få djup och det går att komma igång utan 10 timmars prep.

Ungefär så. Det går förstås att göra på andra sätt också. Jag har som synes exempelvis inte skrivit något om SL:s och spelarnas roller under spelmötet. Men jag tror ändå att exemplen ovan kan kunna funka i många spel och settingar.

Edit: Det är möjligt att jag nu blev något off topic. Kanske är frågan om vad man kan plocka från olika traditioner tillräckligt intressant för en ny tråd? Det jag skrev ovan kanske är ett frö till ett kombo-manifest som kan följas av andra?
 
Last edited:

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
17,064
Location
Ereb Altor
Personligen tycker jag att det känns mest kreativt och intressant att plocka det bästa från indie, trad och OSR. Någon tycker kanske att det är att svära i kyrkan, men spelar det någon roll? Det som är bra är bra, oavsett varifrån det kommer.
Varken OSR eller Indiespelen uppstod ur ett vakuum. Snarare är det ett renoldande eller fokus på vissa delar som "tradspelen" redan gjorde, men kanske inte alltid lika uttalat. Så att det går att kombinera allt det är inte konstigt alls. De har samma rot.

F.ö var det en ständig plåga. Så fort man skrev något om indiespelens spelteori var det någon som skrev att "det här var ju inget nytt! Så har jag alltid gjort!" Och det var ju uttalat i Big Model. Teorin i sig uppfann inget nytt. Den satte ord på sådant som redan fanns och visade vilken typ av spel vi kunde få om vi satte ihop vissa av dessa delar. Svårare än så var det aldrig.

Så naturligvis går det utmärkt att kombinera de delar man gillar i sitt eget spel, och använda de tekniker man tycker funkar i sitt eget spelande. Det var alltid det som var poängen.
 
Last edited:

RasmusL

Champion
Joined
15 Jan 2012
Messages
9,778
Location
Stockholm
Jag försöker tänka efter lite kring var det kan bli sådana här halvbråk.

Jag kan vara något av en besserwisser och jag gillar att diskutera. Så när någon skriver ”DND:s regelsystem är så otroligt bra på allt i hela världen. Vi spelar så himla simulationistiskt och för det är DNDs regler bäst!” eller ”vår spelledare är väldigt narrativistisk, hen berättar värsta coola historien som vi får följa med på och vi slår aldrig tärning och spelledaren är en skådespelare och den proppade historien är fullständigt superbra!” så har jag svårt att inte ifrågasätta och undra vad som faktiskt menas :) Och jag förstår egentligen att en diskussion som grundar sig i att jag tycker att någon använder termerna fel, eller påstår något som jag ser som omöjligt sällan blir bra. Men det kan vara kul och intressant för det :)
En del av min reaktion kommer från att jag tycker att termerna som de är definierade sedan tidigare är bra och att det är synd att urvattna ”narativism” med att låta det betyda ”allt som inte är att slå tärning”. En annan del är när jag tycker att det som påstås är orimligt, typ ”DND är inte fokuserat på strid, reglerna är optimala för kampanjer i nutida Solna som bara handlar om social interaktion”.
 
Joined
28 Nov 2006
Messages
2,423
Location
Nirvana
Varken OSR eller Indiespelen uppstod ur ett vakuum. Snarare är det ett renoldande eller fokus på vissa delar som "tradspelen" redan gjorde, men kanske inte alltid lika uttalat. Så att det går att kombinera allt det är inte konstigt alls. De har samma rot.

F.ö var det en ständig plåga. Så fort man skrev något om indiespelens spelteori var det någon som skrev att "det här var ju inget nytt! Så har jag alltid gjort!" Och det var ju uttalat i Big Model. Teorin i sig uppfann inget nytt. Den satte ord på sådant som redan fanns och visade vilken typ av spel vi kunde få om vi satte ihop vissa av dessa delar. Svårare än så var det aldrig.

Så naturligvis går det utmärkt att kombinera de delar man gillar i sitt eget spel, och använda de tekniker man tycker funkar i sitt eget spelande. Det var alltid det som var poängen.
Ja, jag ju tycker ju som sagt att det går utmärkt att blanda olika stilar och traditioner. Det är möjligt att jag kunde varit tydligare i min något associativa post ovan, men min poäng var alltså att utgå ifrån vad de olika traditionerna är bra på och så gör man ett spel utifrån det. Jag hade inte riktigt tänkt på spelskapande på det sättet förut.

När jag var med och skrev det som skulle bli Mutant År Noll handlade det, vad jag minns, först om ett ganska renodlat indiespel (fast med hexcrawl, sandbox och basbyggande). Först en bit in i processen kom en del bekanta BRP-termer in (bla grundegenskaper och färdigheter, tror jag). Det är ett sätt att göra rollspel - åtminstone för drygt tio år sedan. Idag hade OSR förmodligen varit en mer given inspiration. Jag tror att det hade blivit ett åtminstone delvis annat spel. Förmodligen hade ett OSR-Mutant också kunnat bli riktigt intressant.

Jag är intresserad av hur man kan kombinera de olika traditionerna. Och vad man rent konkret kan vinna på det. Traditionerna är ju bra (och även dåliga) på olika saker. Exempelvis är indiespelens settingar ofta lite tråkiga och knapphändiga eftersom fokus snarare ligger på tydligt definierade och avgränsade situationer och relationer. Settingarna är i mina ögon istället tradspelens styrka. Man får där ofta massor av värld men kanske inte så bra verktyg för att använda den…
 
Last edited:

w176

Förlorad dotter
Joined
27 Dec 2001
Messages
3,626
Location
Umeå, Västerbotten
Klassificering och användning av rollspelsteori som något kvalitativt konkret tappar bort underhållningens subjektiva natur och gör ganska ofta att det blir ett samtal om semantik istället för rollspel, upplever jag
Jag tänker på att man kan se på varför teori och teoridiskussioner uppstår. Det är ju för att man diskuterar konkreta upplevelser och sen märker att man har erfarenheter och upplevelser som behöver ord. Man behöver begrepp för att kunna prata, och då behöver man diskutera begreppen och definera dom och börjar prata om hur olika begrepp relatera till varandra.

Liksom teori uppstår för att konkreta diskussioner kräver det förr eller senare. Man behöver sätta ord på specifika upplevelse och saker som sker.

Teori är oundvikligt.

Men sen behöver man inte bete sig som en rövhatt i diskussioner och använda teorin som en hammare och slå på allt som liknar spilk
 

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
17,064
Location
Ereb Altor
Jag tänker på att man kan se på varför teori och teoridiskussioner uppstår. Det är ju för att man diskuterar konkreta upplevelser och sen märker att man har erfarenheter och upplevelser som behöver ord. Man behöver begrepp för att kunna prata, och då behöver man diskutera begreppen och definera dom och börjar prata om hur olika begrepp relatera till varandra.

Liksom teori uppstår för att konkreta diskussioner kräver det förr eller senare. Man behöver sätta ord på specifika upplevelse och saker som sker.

Teori är oundvikligt.

Men sen behöver man inte bete sig som en rövhatt i diskussioner och använda teorin som en hammare och slå på allt som liknar spilk
Det svåra, tycker jag, är att inte uppfattas som rövhattig när grundläggande förutsättningar i teoribygget ifrågasätts utifrån bristande kunskap. Det kanske är en elitistisk syn på samtal men min egen taktik är:
1. Närma mig ämnet nyfiket men ödmjukt.
2. Läsa in mig tillräckligt så jag begriper vad jag pratar om.
3. Ifrågasätta brister eller hitta nya kompletterande perspektiv.

Problemet är ofta att man vänder på ordningen.
 

w176

Förlorad dotter
Joined
27 Dec 2001
Messages
3,626
Location
Umeå, Västerbotten
Det svåra, tycker jag, är att inte uppfattas som rövhattig när grundläggande förutsättningar i teoribygget ifrågasätts utifrån bristande kunskap. Det kanske är en elitistisk syn på samtal men min egen taktik är:
1. Närma mig ämnet nyfiket men ödmjukt.
2. Läsa in mig tillräckligt så jag begriper vad jag pratar om.
3. Ifrågasätta brister eller hitta nya kompletterande perspektiv.

Problemet är ofta att man vänder på ordningen.
Fast när folk smällt en med hammaren nog många gånger tror jag man blir less
 

entomophobiac

Low Prep High Play
Joined
6 Sep 2000
Messages
8,641
Location
Uppsala
Liksom teori uppstår för att konkreta diskussioner kräver det förr eller senare. Man behöver sätta ord på specifika upplevelse och saker som sker.

Teori är oundvikligt.
Först och främst: ja, teori är oundviklig. Men just kring speldesign är jag inte säker på att det stämmer att du behöver sätta ord på saker på samma sätt. I alla fall inte helt och hållet. Men då vill jag också göra skillnad på att kontextualisera sitt samtal med teori och att skapa mer generell teori. Det första är skitbra; det andra leder till semantisk rundgång.

Kontextualisera ett samtal: att, som i Sorcerer, ta med essäer och kåserier som beskriver exempelvis System Does Matter och därför informerar om både varför spelet är skrivet som det är skrivet och hur det är tänkt att spelas. (Även om många istället får lite svårt att läsa det; men det belyser bara nästa poäng.)

Generalisera teori: att komma dragandes med samma System Does Matter-essä som svar på alla andra konversationer om rollspel, helt utan sammanhanget som jag upplever att Sorcerer ger.

Skillnaden på att säga "om du utgår från A och B, så innebär det C"; eller bara säga "C" utan det sammanhanget.

Jag upplever att speldesignteori ofta landar i det andra exemplet. Oavsett vilken typ av speldesign vi pratar om.
 

Rickard

Superhero
Joined
15 Oct 2000
Messages
17,514
Location
Helsingborg
Kontextualisera ett samtal: att, som i Sorcerer, ta med essäer och kåserier som beskriver exempelvis System Does Matter och därför informerar om både varför spelet är skrivet som det är skrivet och hur det är tänkt att spelas. (Även om många istället får lite svårt att läsa det; men det belyser bara nästa poäng.)

Generalisera teori: att komma dragandes med samma System Does Matter-essä som svar på alla andra konversationer om rollspel, helt utan sammanhanget som jag upplever att Sorcerer ger.
Fast samma problematik går att sätta på mekanik:
  • Få XP för strid så att man blir bättre på att spöa större monster.
  • Få XP för gott rollspelande.
För den senare så har folk bara kopierat en mekanik och antar att den fungerar, helt utan sammanhang.
 

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
17,064
Location
Ereb Altor
Generalisera teori: att komma dragandes med samma System Does Matter-essä som svar på alla andra konversationer om rollspel, helt utan sammanhanget som jag upplever att Sorcerer ger.
Alltså, jag förstår att du menar att du har upplevt detta, men... här? På wrnu? De senaste 10 åren? En snabb sökning visar att de enda gångerna folk har nämnt att System does matter de senaste 5 åren har varit i trådar om spelteori odyl. Och då oftast närmast som en självförklarande meme.

I vilka trådar är det som folk kommer dragandes med Edwards-essäer? Jag är genuint nyfiken för min bild är att Big Model är mer historiskt intressant än aktuellt.
 

entomophobiac

Low Prep High Play
Joined
6 Sep 2000
Messages
8,641
Location
Uppsala
I vilka trådar är det som folk kommer dragandes med Edwards-essäer? Jag är genuint nyfiken för min bild är att Big Model är mer historiskt intressant än aktuellt.
Jag använde det som ett exempel. Och som alla andra gånger du vill att jag pekar ut folk så tänker jag inte göra det nu heller. ;)
 

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
17,064
Location
Ereb Altor
Jag använde det som ett exempel. Och som alla andra gånger du vill att jag pekar ut folk så tänker jag inte göra det nu heller. ;)
Du kan skicka i PM. Lovar att inte sprida. Jag känner bara inte alls igen mig. Och hade jag nån gång fått ett svar så hade jag nöjt mig.

Jag tycker ju inte att lite diffus utpekning av spelteoretiker skulle vara sådär supersympatiskt heller. Så om du nu inte vill peka ut folk... Vi är ju bara en handfull som har läst och diskuterat Edwards essäer på forumet.

Ps. Även med smiley är det ett taskigt påhopp att mena att jag vill att du ska peka ut folk...
 
Last edited:

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
14,786
Location
Göteborg
Först och främst: ja, teori är oundviklig. Men just kring speldesign är jag inte säker på att det stämmer att du behöver sätta ord på saker på samma sätt. I alla fall inte helt och hållet. Men då vill jag också göra skillnad på att kontextualisera sitt samtal med teori och att skapa mer generell teori. Det första är skitbra; det andra leder till semantisk rundgång.

Kontextualisera ett samtal: att, som i Sorcerer, ta med essäer och kåserier som beskriver exempelvis System Does Matter och därför informerar om både varför spelet är skrivet som det är skrivet och hur det är tänkt att spelas. (Även om många istället får lite svårt att läsa det; men det belyser bara nästa poäng.)

Generalisera teori: att komma dragandes med samma System Does Matter-essä som svar på alla andra konversationer om rollspel, helt utan sammanhanget som jag upplever att Sorcerer ger.

Skillnaden på att säga "om du utgår från A och B, så innebär det C"; eller bara säga "C" utan det sammanhanget.

Jag upplever att speldesignteori ofta landar i det andra exemplet. Oavsett vilken typ av speldesign vi pratar om.
Big Model är ju explicit ett försök att beskriva allt rollspel. Det är en allomfattande modell. Så den har rimligtvis något att säga om väldigt många ämnen i många kontexter. Sedan kanske man inte håller med om vad den säger, men det är dess ambition. Den är ju ganska gammal nu, men jag har inte sett någon ersättare som är lika allomfattande.

Annan teori upplever jag inte används riktigt likadant. Ibland känns det som att när du säger ”teori” menar du ”Big Model”, och det är ju bara en liten del av all rollspelsteori. Den mesta rollspelsteorin är ju betydligt mindre omfattande och handlar bara om en viss begränsad sak, ofta en viss spelstil. Hela teoribygget kring OSR gör ju inte anspråk på att vara allomfattande, utan handlar specifikt om den spelstilen. Men det är ju teori likafullt.
 
Joined
28 Nov 2006
Messages
2,423
Location
Nirvana
Om vi jämför med teorier i akademisk forskning, som jag gjorde i mitt inlägg ovan, så brukar de kännas mer meningsfulla om man får se exempel på hur de kan användas. Genomförda undersökningar alltså. Funkar det inte så med rollspel också?

Mina ofta kritiska inlägg om Call of Cthulhu (jag gillar settingen men tycker inte att spelet stödjer utredande av mysterier tillräckligt väl) bottnar ju i att jag har andra teoretiska utgångspunkter än spelskaparna. Jag kan peka på precis vad jag tycker kan göras bättre i spelet. Det är i mina ögon både konkret och konstruktivt.
 
Last edited:

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
17,064
Location
Ereb Altor
Om vi jämför med teorier i akademisk forskning, som jag gjorde i mitt inlägg ovan, så brukar de kännas mer meningsfulla om man får se exempel på hur de kan användas. Genomförda undersökningar alltså. Funkar det inte så med rollspel också?

Mina ofta kritiska inlägg om Call of Cthulhu (jag gillar settingen men tycker inte att spelet stödjer utredande tillräckligt väl) bottnar ju i att jag har andra teoretiska utgångspunkter än spelskaparna. Jag kan peka på precis vad jag tycker kan göras bättre i spelet. Det är i mina ögon både konkret och konstruktivt.
Ja. Jag är inte bekant med spelteori som saknar kontext, och tror inte att jag hade haft någon större glädje av den heller :)
 
Top