Nekromanti Mitt livs bottenpunkt

[krank]

Jag kanske förresten ska ta och meddela, att mitt liv vänt en smula sedan det här. Jag fick hjälp av Soc med det mesta, ju, och sedan fixade Göran Persson (min arbetsledare på min förra praktik - han heter så, jag lovar) telefonräkningen, och så fick jag CSN retroaktivt för min första månad på högskolan, och så fick jag innevarande månads CSN... Sammantaget hamnade jag ordentligt på plus, eftersom Soc inte tycks vara sådär jätteintresserade av att få tillbaks sina pengar (tittade in till dem och meddelade att jag ville betala tillbaks. Lämnade telefonnummer. Detta var tre veckor sedan nu).

Jag har just gjort något njutningsfullt: Jag har betalt räkningar. Alla räkningar. Alla avbetalningar, alla krav, alltihop. Whooosh, så var det tomt i räkningshögen. Njutning. Och då har jag ändå investerat i en PSP (1000, skinnrock (400, Warmachineprylar (870, Lulu-rollspel (typ 800 och god och nyttig mat. Och jag har 2500:- över. Och jag fyller år den 12:e. Livet leker. Nu väntar jag bara på nästa gång livet får för sig att ge mig en känga i pungen... =)

 

[Coffe_Kanon]

När ska alla mobbare fatta att det är nördarna som vinner i det långa loppet liksom?

Saken är den att de har oftast redan fattat det, därför konverterar dem sin inneboende avundsjuka till mobbattentat mot nördarna, bara för att mobbarna själva oftast har en framtid bestående av antingen: alkoholism, för tidigt föräldraskap, drogmissbruk, fattigdom, moralisk föruttnelse, impotens, självmord eller flera av ovanstående.

Det är iallafall så det brukar gå till.

*Harkel, host*

Men nu ska jag väl försöka redogöra för mina bottenmärken (men det kommer troligtvis inte att vara tillfredsställande svar, hoppas att ni vill läsa dem ändå).

Ska vi prata "gross-out" så är det äckligaste jag kan komma på följande:

Jag är slarvig med att byta sängkläder. OTROLIGT jävla överdrivet slarvig. Denna slarvighet beror INTE på att min mor gjort allt sådant åt mig och sedan abrupt valt att sluta med det, nej nej. Denna slarvighet har funnits sedan jag var en liten ynklig men dock ondskefull parvel.

Hur som helst, jag glömmer givetvis bort att sängkläder måste bytas, och mitt rum består av svarta väggar och ett fönster med rullgardin nerdragen 24/7, och skum belysning. Alltså kan färg och form förvanskas "lite grann". Och tidigare vitt tyg förväntas se väldigt grådaskigt ut i en sådan miljö. Sedan kommer dagen då jag slarvigt ligger och äter i säng och "multitaskar" genom att glo på dumburken samtidigt och spiller lite av födoämnet på kudden.

"Fan!" utbrister jag och drar inte särskilt omsorgsfullt av örngottet från kudden och vandrar med tunga bullrande steg ner för trappan i jakt på ett nytt och fräscht örngott utan tomatsåsfläckar på. Det är då det visar sig, örngottets utsida i naturligt dagsljus (ni vet det som ALDRIG tillåts vidröra insidan av mitt rum utan extrema repressalier). Det en gång vita örngottet såg banne mig SVART ut av all smuts som ackumulerats under hrm hrm (vill inte riktigt avslöja den tidsrymd det suttit på örngottet).

Lika plötsligt som en kängspark på svanskotan så sjönk jag från "människostandard" till "svin i dypöl-standard" i mina egna ögon, och jag har banne mig försökt tänka mer på sängklädesbyten sen dess.

När det kommer till livets reella bottenmärke, så tja vad kan jag säga? Jag är som sagt misantrop, denna måste ju bottna någonstans ifrån. Låt mig summera det i att det rör sig om extremt dåliga erfarenheter av mina s.k "medmänniskor", oh dessa erfarenheter har inte riktigt upphört. Jag befinner mig alltså på ett perpetum bottenmärke som aldrig verkar vilja ta slut.

Tur dock att man har en älskvärd flickvän, goda men dock hårt belastade föräldrar, goda vänner, rollspel, och givetvis trevliga och snacksaliga forumiter i sitt liv. Utan detta så skulle jag nog ägna mig åt seriemord, massvandalisering eller terrordåd (jag är inte mycket för det här med att ta ut sin ångest på sig själv i form av självmord eller självstympning, tyvärr). Ja vill dock påpeka att jag inte tycker synd om mig själv eller någon annan, det bara är såhär det är helt enkelt och jag får helt enkelt ta och dansa tango med skiten...

 

[Organ]

Grattis!!! Välkommen ut på banan igen!

Nu fattas bara att din sumpråtta till f.d. polare hostar upp stålarna han är skyldig dig.

/Anders

 

[Sodivra]

Go krank! [NT]

Rawr!

 

[krank]

Nu fattas bara att din sumpråtta till f.d. polare hostar upp stålarna han är skyldig dig.

Mjo, men det lär inte ske inom nån rimlig framtid. Killen har problem. Just nu är jag bara glad över att det inte är mina problem... längre.

 

[Organ]

Mjo, men det lär inte ske inom nån rimlig framtid. Killen har problem. Just nu är jag bara glad över att det inte är mina problem... längre.

Visst. "Ett par spänn fattigare men en erfarenhet rikare". Så kan man också se det.

/Anders