Nekromanti Mitt livs bottenpunkt
- Thread starter Sodivra
- Start date
Re: Flugfälla (OT)
Ja men, de vägrade ju åka ner i vätskan. Och jag trodde det var ättikan som förgiftade och mördade de små krypen? Om det bara handlar om att dränka dem, vad har då ättikan för roll? Knappst lockar den väl till sig bananflugor? För jag testade i min desperation att lägga ut lite sockerbitar och hälla på ättika i syfte att förgifta dem, men det var ingen fluga som var dum nog att gå på det knepet. De kände väl på lukten att sockret var frätande, antar jag.
Ja men, de vägrade ju åka ner i vätskan. Och jag trodde det var ättikan som förgiftade och mördade de små krypen? Om det bara handlar om att dränka dem, vad har då ättikan för roll? Knappst lockar den väl till sig bananflugor? För jag testade i min desperation att lägga ut lite sockerbitar och hälla på ättika i syfte att förgifta dem, men det var ingen fluga som var dum nog att gå på det knepet. De kände väl på lukten att sockret var frätande, antar jag.
Dewil
Skrivbordsgeneral
Re: Flugfälla (OT)
Gör om, gör rätt: en matsked sirap, två matskedar vinäger, en skvätt vatten och några droppar koncentrerat diskmedel. Jag använde Daniscos ljusa sirap, Zetas vitvinsvinäger och oparfymerad Yes. Måhända finns det andra märken av sirap, vinäger och diskmedel som avskräcker bananflugorna.
Dewil
Bananflugor har ett gott luktsinne och lockas av den sötsura doften från frukt. Den sötsura kombinationen av sirap och vinäger lockar också flugorna. (Faktum är att blandningen, innan man tillsatt diskmedel, smakar rätt gott även för människor som är lagda åt det sötsura hållet.) Diskmedlet gör att flugorna sedan kliver igenom vätskeytan och drunknar.
Gör om, gör rätt: en matsked sirap, två matskedar vinäger, en skvätt vatten och några droppar koncentrerat diskmedel. Jag använde Daniscos ljusa sirap, Zetas vitvinsvinäger och oparfymerad Yes. Måhända finns det andra märken av sirap, vinäger och diskmedel som avskräcker bananflugorna.
Dewil
Quan'talis
Swashbuckler
Nej, för det är däremot finsk brytning, eftersom finnarna bestämt sig för att man klarar sg utan såväl sje- som tje-ljud....menar du inte "säften"?
Detta talar jag förstås inte om för att jag tror att ni är intresserade, utan för att få stipendium av Svenska Kulturfonden för hemlig folkbildning och fördolt spridande av propaganda i smyg. Det är en konspiration!
Äsch, ingen mår bra hela livet. Nördar har bara förmånen att få må kass i tonåren och bra resten av livet, medans mobbarna mår bra i fem år och efter det väntar misär med fotbollsextra, svennigt öldrickande och vanföreställningar om att bilar är det viktigaste i hela livet och att bögar är äckliga.
Det är lite synd att det inte finns folk som jobbar som påspackare på svenska snabbköp. Jag hade gärna träffat på några av mina gamla demoner i en sådan situation.
Det är lite synd att det inte finns folk som jobbar som påspackare på svenska snabbköp. Jag hade gärna träffat på några av mina gamla demoner i en sådan situation.
Lätt! Magsjuka som höggravid.
Jag tillbringade en fasansfull natt på toaletten med en hink i famnen. Efter varje spyattack tvingade jag mig själv att dricka ett jätteglas med vatten för att bäbben i magen inte skulle dö. Hela tiden tänkte jag att värre än så här finns inte. Hela kroppen var som en trasa som nån ilsken jätte vred ur, lite som att föda barn faktiskt. Totalt utlämnad till kroppens autopilot utan aning om vad som ska hända härnäst.
Jag antar att bäbben i magen var ganska road av att åka berg- och dalbana hela natten och lyssna till alla konstiga ljud från mamsen.
På morgonen var jag så enormt hungrig att jag åt världens jättefrukost tvärtemot rekommendationerna och efter det mådde jag prima.
Troberg
Sinister eater
- Joined
- 27 Jun 2001
- Messages
- 17,592
Re: Flugfälla (OT)
Sök på internet efter en produkt som heter BugBomb och beställ den. Finns mig veterligt inte i Sverige eller länder som är petiga med detaljer som kemisk krigföring, men töm en sådan i huset och du är av med insekterna. Visst, det kanske faller några flygplan och satelliter från himlen också, men den tar i alla fall krypen.
Bästa jäkla bekämpningsmedlet som säljs över disk.
Sök på internet efter en produkt som heter BugBomb och beställ den. Finns mig veterligt inte i Sverige eller länder som är petiga med detaljer som kemisk krigföring, men töm en sådan i huset och du är av med insekterna. Visst, det kanske faller några flygplan och satelliter från himlen också, men den tar i alla fall krypen.
Bästa jäkla bekämpningsmedlet som säljs över disk.
Jaså, det var en gross-out-tävling!
I sådana fall har jag en bajsrelaterad sådan. Kräsmagade varnas å det bestämdaste. Läsning beyond this point på egen risk.
Det här skedde för ganska många år sedan, någon gång under det tidiga 90-talet. Det var sen eftermiddag och Jag var på väg hem från jobbet i min bil. Redan innan jag åkte kände jag att jag behövde gå på muggen. Av någon anledning tänkte jag dock "äh, jag tar det när jag kommer hem". Halvvägs hemma märkte jag dock att det nog hade varit en bra ide om jag gått på muggen innan jag åkte. Kort därefter blev det akut. När det endast var ett par minuters färd kvar hade jag blivit tvungen att aktivt sitta och koncentrera mig på att hålla tätt. När jag äntligen parkerade framför mitt hus hade jag svettpärlor i pannan av ansträngningen och det kändes som om jag hade bajs upp till halsmandlarna och att jag inom kort skulle börja känna smaken av det. Jag klev försiktigt ur bilen och gick med lika försiktiga men väldigt bestämda steg in porten. Nu hade det även börjat svartna för för ögonen. Den halvtrappa som ledde upp till min dörr, den som jag i vanliga fall tog i två steg verkade nu som Mount everest. Jag blev tvungen att ta ett trappsteg i taget, och det med helt stela höfter då jag fruktade att en bajsexplosion skulle ske i mina byxor om jag vinklade det minsta på mitt bäckenparti.Trots att det måste sett otroligt roligt ut, där jag likt en sammanbitet metodisk pingvin stolpade uppför trappan med nästan raka ben, skrattade jag inte det minsta. Lika bra var det förresten då minsta dragning av ett smilband i detta läget hade orsakat en katastrof. Med bultande hjärta fick jag upp dörren och klev in i hallen. Seger! Toalettdörren var bara två meter bort och jag visste att jag skulle kunna hålla mig i de tjugo sekunderna som låg mellan mig och muggens ljuva vita porslin. Jag till och med unnade mig lyxen att ta av mig jackan. Skorna vågade jag dock inte ge mig på. På darrande ben stegade jag in på toaletten. Jag vände mig med ryggen mot toalettstolen och började knäppa upp byxorna med fumliga händer. Jag släpper ner brallorna samtidigt som jag böjer mig lätt framåt för att kunna öppna locket. Det är då det händer. Den knappt märkbara böjningen framåt är tillräcklig för att alla fördämningar skall brista. Vad som känns som tio kilo bajs sprutar ur min kropp och landar med en rent skrämmande precision mitt på det oöppnade toalettlocket! Den ligger i en perfekt kringla och är ENORM! Hur allt detta fått plats i min kropp är en gåta. Den ser ut som om den är tecknad av Joakim Lindengren och det enda som saknas är en hoper flugor som cirklar runt den.
Mina problem (och historien) är dock inte slut med detta. Grejen är att jag bara var "halvbajsad", det fanns liksom mer som behövde komma ut. Detta innebar ett visst dilemma. Ett alternativ vore att öppna locket och avsluta det hela på vanligt vis. Det skulle dock inneburit att jag smetat ut hela kringlan mot vattentanken och detta ansåg jag inte vara ett alternativ. En annan väg ur det hela vore att fortsätta på samma sätt som jag börjat, nämligen genom att klämma ut resten på locket, att "bygga på" den befintliga kringlan liksom. Då jag vi denna tidpunkt fortfarande trodde jag ägde åtminstone en rest av mänsklig värdighet beslöt jag mig för att inte göra det. Ett tredje alternativ hade varit att bajsa i duschkabinen. Även denna idé förkastades innan den ens tänkts klart. Det enda som då återstod var att, med byxorna kring anklarna, så hjälpligt det bara gick, sanera toalettlocket tills det utan risk för men gick att öppna tillräckligt för att jag skulle kunna sätta mig. När detta var gjort duschade jag. Jag tror även att jag grät.
/Anders
I sådana fall har jag en bajsrelaterad sådan. Kräsmagade varnas å det bestämdaste. Läsning beyond this point på egen risk.
Det här skedde för ganska många år sedan, någon gång under det tidiga 90-talet. Det var sen eftermiddag och Jag var på väg hem från jobbet i min bil. Redan innan jag åkte kände jag att jag behövde gå på muggen. Av någon anledning tänkte jag dock "äh, jag tar det när jag kommer hem". Halvvägs hemma märkte jag dock att det nog hade varit en bra ide om jag gått på muggen innan jag åkte. Kort därefter blev det akut. När det endast var ett par minuters färd kvar hade jag blivit tvungen att aktivt sitta och koncentrera mig på att hålla tätt. När jag äntligen parkerade framför mitt hus hade jag svettpärlor i pannan av ansträngningen och det kändes som om jag hade bajs upp till halsmandlarna och att jag inom kort skulle börja känna smaken av det. Jag klev försiktigt ur bilen och gick med lika försiktiga men väldigt bestämda steg in porten. Nu hade det även börjat svartna för för ögonen. Den halvtrappa som ledde upp till min dörr, den som jag i vanliga fall tog i två steg verkade nu som Mount everest. Jag blev tvungen att ta ett trappsteg i taget, och det med helt stela höfter då jag fruktade att en bajsexplosion skulle ske i mina byxor om jag vinklade det minsta på mitt bäckenparti.Trots att det måste sett otroligt roligt ut, där jag likt en sammanbitet metodisk pingvin stolpade uppför trappan med nästan raka ben, skrattade jag inte det minsta. Lika bra var det förresten då minsta dragning av ett smilband i detta läget hade orsakat en katastrof. Med bultande hjärta fick jag upp dörren och klev in i hallen. Seger! Toalettdörren var bara två meter bort och jag visste att jag skulle kunna hålla mig i de tjugo sekunderna som låg mellan mig och muggens ljuva vita porslin. Jag till och med unnade mig lyxen att ta av mig jackan. Skorna vågade jag dock inte ge mig på. På darrande ben stegade jag in på toaletten. Jag vände mig med ryggen mot toalettstolen och började knäppa upp byxorna med fumliga händer. Jag släpper ner brallorna samtidigt som jag böjer mig lätt framåt för att kunna öppna locket. Det är då det händer. Den knappt märkbara böjningen framåt är tillräcklig för att alla fördämningar skall brista. Vad som känns som tio kilo bajs sprutar ur min kropp och landar med en rent skrämmande precision mitt på det oöppnade toalettlocket! Den ligger i en perfekt kringla och är ENORM! Hur allt detta fått plats i min kropp är en gåta. Den ser ut som om den är tecknad av Joakim Lindengren och det enda som saknas är en hoper flugor som cirklar runt den.
Mina problem (och historien) är dock inte slut med detta. Grejen är att jag bara var "halvbajsad", det fanns liksom mer som behövde komma ut. Detta innebar ett visst dilemma. Ett alternativ vore att öppna locket och avsluta det hela på vanligt vis. Det skulle dock inneburit att jag smetat ut hela kringlan mot vattentanken och detta ansåg jag inte vara ett alternativ. En annan väg ur det hela vore att fortsätta på samma sätt som jag börjat, nämligen genom att klämma ut resten på locket, att "bygga på" den befintliga kringlan liksom. Då jag vi denna tidpunkt fortfarande trodde jag ägde åtminstone en rest av mänsklig värdighet beslöt jag mig för att inte göra det. Ett tredje alternativ hade varit att bajsa i duschkabinen. Även denna idé förkastades innan den ens tänkts klart. Det enda som då återstod var att, med byxorna kring anklarna, så hjälpligt det bara gick, sanera toalettlocket tills det utan risk för men gick att öppna tillräckligt för att jag skulle kunna sätta mig. När detta var gjort duschade jag. Jag tror även att jag grät.
/Anders
w176
Förlorad dotter
Villahusområdesskabb
Nja kanske inte lägst i mitt liv men något som i alla fall var riktigt skabbigt intrffade för tre veckor sedan.
Släkten och jag sitter i köksbordett köksbordet. Släkten syftar just nu på den del av min släkt som bor i samma kvarter som oss (moster+moror+kusin). En av våra grannar har bytt fru nyligen. Det var efter middag. Vi fikade. De drack kaffe.
... Och vi satt och spekulerade i varför de gjort slut mellan grannarna, hur de löst de ekonomiska och hur nya förhållandet skulle fungera. Illa.
Och vi gjorde det intresserat och engagerat!
Gah...
Nja kanske inte lägst i mitt liv men något som i alla fall var riktigt skabbigt intrffade för tre veckor sedan.
Släkten och jag sitter i köksbordett köksbordet. Släkten syftar just nu på den del av min släkt som bor i samma kvarter som oss (moster+moror+kusin). En av våra grannar har bytt fru nyligen. Det var efter middag. Vi fikade. De drack kaffe.
... Och vi satt och spekulerade i varför de gjort slut mellan grannarna, hur de löst de ekonomiska och hur nya förhållandet skulle fungera. Illa.
Och vi gjorde det intresserat och engagerat!
Gah...
Mitt livs bottenplupps
Mitt första minne av en bottenpunkt var när jag var fem år och fortfarade inte lärt mig att torka mig efter att jag hade bajsat. Jag var hos en kompis och jag kommer ihåg hur paniken sköljde över mig då första korven pluppsade ner och jag insåg att jag var tvungen att ropa på han föräldrar. Hans pappa kom sedan och "redde ut saken".
Detta var oerhört skämmig och jag såg genast till att lära mig torka mig själv efter det.
//erik. måste varit ungefär samtidigt som bilden till min avatar togs
Mitt första minne av en bottenpunkt var när jag var fem år och fortfarade inte lärt mig att torka mig efter att jag hade bajsat. Jag var hos en kompis och jag kommer ihåg hur paniken sköljde över mig då första korven pluppsade ner och jag insåg att jag var tvungen att ropa på han föräldrar. Hans pappa kom sedan och "redde ut saken".
Detta var oerhört skämmig och jag såg genast till att lära mig torka mig själv efter det.
//erik. måste varit ungefär samtidigt som bilden till min avatar togs
Rising
Vila i frid
Re: Mitt livs bottenplupps
Ha ha ha!
Det var ju en jättesöt historia.
Om du hade varit på Neverland Ranch när det hände hade du nog också kunnat vara miljonär idag.
Ha ha ha!
Det var ju en jättesöt historia.
Om du hade varit på Neverland Ranch när det hände hade du nog också kunnat vara miljonär idag.
Krille
Super Moderator
Hela hösten 1996 hade varit en långsam nedförsbacke. I september fick jag reda på att jag hade testikelcancer, och fick ena kulan bortopererad akut på KSS. Sen gick jag och oroade mig för det hela hösten och fick stifta bekantskap med datortomografen på KSS för första gången - ni vet, den som har gjort att jag hatar landstingsbyråkrati av hela mitt hjärta och bytte åsikt från "Sverige har bäst sjukvård i världen" till "Sveriges sjukvård suger och hade varit konkursmässig om den hade drivits privat". Det finns ingenting som får en att omvärdera sina åsikter bättre än en touch med verkligheten.
I november fick jag åka till Sahlgrenska för en uppföljningskur med kemterapi. Jag fick en central venkateter instucken, och i en vecka fick jag ungefär fyra och en halv liter kemgiftskur genom dropp per dag samtidigt som jag inte fick äta något mer svårsmält än ärtpuré. Se, kemgifterna dräper precis allt som växer fort i kroppen. Det omfattar dessvärre inte bara cancerceller, utan även benmärg och tarmflora.
Så när kuren väl var över så hade jag blodbrist, inget immunförsvar att tala om och ingen som helst förmåga att äta och behålla näring. Marco och CJS kom på besök då och kan intyga hur kasst jag mådde.
Efter genomförd kur så var det bara att bli sjukskriven en månad, över jul och nyår. Det kom dessutom en avslutande kemgiftskur på KSS fast polikliniskt och bara en dag, strax före jul. Det i sin tur fick en intressant reaktion: en morgon rasade håret av. Även hårsäckar växer fort, och således gav sig cellgifterna på även dem.
Hade inte nedförsbacken varit så långsam så hade jag nog tagit livet av mig. Ändå hade jag tur: det var en hel räcka rollspelande kompisar som fick cancer i den vevan, och jag kom nog garanterat lindrigast undan. En av dem trillade av pinn, och en annan var nära.
Dessutom kunde jag gå på premiären på Goldeneye i elrullstol, flintskallig och iförd vit kostym och monokel som Ernst Stavro Blofeld (det fanns halvdussinet andra utklädda som Bond på samma premiär), och jag kunde göra en gipsavgjutning av mitt huvud - en klart bisarr upplevelse som ledde till det här:
Som nummer två på listan med bottenpunkter så kommer den dag då mamma dog, och som nummer tre kommer en släng magsår.
I november fick jag åka till Sahlgrenska för en uppföljningskur med kemterapi. Jag fick en central venkateter instucken, och i en vecka fick jag ungefär fyra och en halv liter kemgiftskur genom dropp per dag samtidigt som jag inte fick äta något mer svårsmält än ärtpuré. Se, kemgifterna dräper precis allt som växer fort i kroppen. Det omfattar dessvärre inte bara cancerceller, utan även benmärg och tarmflora.
Så när kuren väl var över så hade jag blodbrist, inget immunförsvar att tala om och ingen som helst förmåga att äta och behålla näring. Marco och CJS kom på besök då och kan intyga hur kasst jag mådde.
Efter genomförd kur så var det bara att bli sjukskriven en månad, över jul och nyår. Det kom dessutom en avslutande kemgiftskur på KSS fast polikliniskt och bara en dag, strax före jul. Det i sin tur fick en intressant reaktion: en morgon rasade håret av. Även hårsäckar växer fort, och således gav sig cellgifterna på även dem.
Hade inte nedförsbacken varit så långsam så hade jag nog tagit livet av mig. Ändå hade jag tur: det var en hel räcka rollspelande kompisar som fick cancer i den vevan, och jag kom nog garanterat lindrigast undan. En av dem trillade av pinn, och en annan var nära.
Dessutom kunde jag gå på premiären på Goldeneye i elrullstol, flintskallig och iförd vit kostym och monokel som Ernst Stavro Blofeld (det fanns halvdussinet andra utklädda som Bond på samma premiär), och jag kunde göra en gipsavgjutning av mitt huvud - en klart bisarr upplevelse som ledde till det här:
Som nummer två på listan med bottenpunkter så kommer den dag då mamma dog, och som nummer tre kommer en släng magsår.
Mekanurg
I'd rather be different than indifferent.
Min vän och biktfader Bruce McSpadden dog av plötslig oväntad sjukdom vid 64 års ålder i december 2000. Det känns fortfarande, sju år senare, som en mental amputation.
