Jag vet inte om det nämnts i den här långa tråden, men när jag tänkte på det nu märkte jag följande:
Jag kan acceptera midichlorians om det är så att någon som är stark i kraften har många midichlorians, men inte om någon som har många midichlorians är stark i kraften.
I det första fallet skulle det alltså vara så att kraften är något inneboende hos personen. Midichlorians i blodet är bara ett bevis på detta, som en aura eller liknande. Om det istället är midichlorians som gör att någon kan använda kraften, då blir det plötsligt för mycket vetenskap av det. Folk bör kunna göra stämningsdödande saker, som att genomföra blodtransfusioner för att göra någon mäktigare, eller extrahera midichloriner ur blod och "bloddopa" sig med dem. Det skulle vara trist.
Jag kan acceptera midichlorians om det är så att någon som är stark i kraften har många midichlorians, men inte om någon som har många midichlorians är stark i kraften.
I det första fallet skulle det alltså vara så att kraften är något inneboende hos personen. Midichlorians i blodet är bara ett bevis på detta, som en aura eller liknande. Om det istället är midichlorians som gör att någon kan använda kraften, då blir det plötsligt för mycket vetenskap av det. Folk bör kunna göra stämningsdödande saker, som att genomföra blodtransfusioner för att göra någon mäktigare, eller extrahera midichloriner ur blod och "bloddopa" sig med dem. Det skulle vara trist.