Nekromanti Mer skolgympa?

[Saxifrage]

Ett antal idrottsprofiler har krävt att man inför mer idrott i skolan, typ minst en timme om dagen. Eftersom idrottstjärnor i Sverige räknas till någon slags Nietzschiansk överklass kan man vänta sig att uppropet får viss uppmärksamhet. När det gäller sånt här brukar folk alltid vara PK-överens.

Jag har lite svårt att stämma in i PK-kören, dock. Det är förvisso lovvärt att agera mot ungdomsfetman (om någon sådan nu existerar), men är skolidrott verkligen lösningen? Mina minnen av gympan är lite dimmiga, men som jag minns det handlade verksamheten mest om att en liten klick i klassen skulle få visa hur bra de var på fotboll, under överinseende av sura medelålders män eller underliga butchtanter i pumaställ. Vill vi verkligen ha mer av den varan? Dessutom är jag en sådan där konservativ typ som anser att skolan i första hand ska lära ut matematik och språk, och jag är inte särskilt lockad av att offra mer mattetimmar på handboll (som lärare på högskolenivå kan jag intyga att eleverna påfallande ofta har skrämmande usla grundkunskaper).

Jag såg idag att ett antal forskare redan sågat förslaget, men det är ändå värt att diskutera. Är lösningen på fetman mer fotbollsuppvisning och mindre matematik? Eller finns det vettigare vägar att gå?

/Sax, som sprungit ett antal maratonlopp men aldrig fick mer än trea i idrott

 

[Dewil]

Nej!

Mina minnen av gympan är lite dimmiga, men som jag minns det handlade verksamheten mest om att en liten klick i klassen skulle få visa hur bra de var på fotboll, under överinseende av sura medelålders män eller underliga butchtanter i pumaställ. Vill vi verkligen ha mer av den varan?

Svaret på den frågan är enkel: nej.

Många av undertecknarna av DN:s debattartikel är elitidrottare och jag antar att det är med dem som med yrkesofficerare: de kan inte föreställa sig att det finns någon som inte håller med om att deras yrkesval är det roligaste och bästa i världen.

Skolidrotten under min grundskoletid (1980- och början av 1990-talet) gick, i huvudsak, ut på ett prestationsinriktat utövande av bollsporter i lag (fotboll, innebandy, basket, handboll och ishockey), när det i stället borde varit inriktat på att få skoleleverna att finna det lustfyllda i att röra på sig. En skolidrott som inte går ut på lustfyllt motionsutövande kommer inte att häva någon fetmaepidemi, bara skapa fler generationer ungdomar som förknippar idrott med en klump i magen.

Dewil

 

[krank]

Hörde något om det här på TV. Det var en forskare som sade att det här definitivt var fel sätt att bekämpa ungdomsfetman. Det handlar egentligen inte primärt om att ungdomar idrottar för lite - det handlar om att de äter helt fel, och att de är lata.

Själv stämmer jag in i kören av människor som menar att idrott som ämne alltid varit gräsligt. Som någon skrev i en tidning, i matte är det lätt att vara sämst i klassen. Man behöver inte visa det om man inte vill. I idrott vet alla vem som springer långsammast och inte kommer över plinten.

Idrottsämnet, eller kanske snarare lärarna, tycks uppmuntra ett kroppsideal och en syn på människan jag inte kan ställa mig bakom. När en lärare gör sig sarkastisk över killen som inte kommer över plinten eller tjejen som är lite större, så skapas ett klimat där det är helt OK att hacka på de som är sämre. Och tycker man att tävlingsinstinkt är något att hurra för är väl det helt OK, men jag är av en annan åsikt...

Nä, som någon också skrev - Idrott är problemet, inte lösningen. Det är hemskt många ungdomar som pga sina erfarenheter just på idrotten som slutat att ens försöka röra på sig, för att man känner sig värdelös, ful, fet och äcklig. Så jag säger - avskaffa idrotten. Byt gärna ut mot något vi kan kalla "rörelse", där alla elever tvingas t.ex gå en timme eller göra något annat som innefattar rörelse men är icke-tävlingsinriktat.

Jag är inte särdeles konservativ av mig, och menar att ett av skolans mål är att forma eleverna till de individer de kommer att bli. Vill vi då forma vissa till elitistiska skithögar och andra till mjäkiga vrak, så är mer idrott på schemat en skitbra idé.

 

[Marcus J]

Mer skolgympa? Nej, Bättre skolgympa!

Nedan kommer ett svar på alla tidigare skribenter i tråden:

Kritiken som framförts handlar egentligen inte om att mer skolidrott skulle vara dåligt, utan att skolidrotten som existerar idag håller dålig standard. Jag ska säga att mina erfarenheter av skolidrotten är helt annorlunda från tidigare skribenters, detta trots att jag själv knappast var en stjärna. Problemet man ska komma till rätta med då är den dåliga standarden, och det tycker jag är bättre än att införa fler lektioner.

Krank var inne på att man istället för idrott skulle schemalägga rörelse, så att man kommer bot ifrån det tävlingsinriktade. Detta tycker jag är ett bra förslag, det skulle nog få fler att röra mer på sig.

Slutligen så vill jag klia mig i huvudet och fråga mig om det verkligen stämmer att en idrottslektion i snitt innehåller 8 min aktivitet, som det stod i DNs svarsartikel. De jag har varit på så har det nog varit som allra minst 30min, ofta upp mot 50.

/Marcus

 

[Foggmock]

Vill vi då forma vissa till elitistiska skithögar och andra till mjäkiga vrak, så är mer idrott på schemat en skitbra idé.

För det första så är forumet sååå jävla efter. Vi hade en lång utläggning om det här på IRC redan igår och är klara.

Ett av argumenten jag använde (jag är delvis på elitidrottarnas sida) är att skolidrotten inte är en inherent dålig sak.

Eftersom föräldrar inte kan ta ansvar för att skola sina elever lika bra som skolan gör så gör skolan det. Det handlar inte bara om matte och samhällskunskap - om ungarna blir feta så är det till stor del föräldrarnas fel. Frågan är varför det anses vara okej att några får bli feta på grund av okunskap, men inte att någon blir dum på grund av okunskap. Båda sakerna är dåliga för samhället, och om föräldrarna inte fixar det får skolan steppa in. Jag har inget emot det överhuvudtaget.

Att skolan är en av de mest mobbingbetyngda institutionerna som finns är inte en bra anledning i att skippa gympan. Nuförtiden har man "värdegrund" på schemat i skolan. Det hade vi inte på min tid. Det är självklart subjektivt - men sex- till åttaåringarna där jag praktiserade var snälla mot varandra och ångerfulla när de hade varit dumma i låååångt högre utsträckning än det var när jag var mindre. Jag kan ha hamnat i en klass med änglar, men jag betvivlar att det var någon egentlig skillnad. Sådant arbete hindrar dåliga upplevelser på gymnastiken. Näringslära kan få barnen att äta bättre. Det läste jag i gympan på gymnasiet, men inte tidigare. Man borde börja redan på högstadiet, när ungarna kastas in i puberteten och ämnesomsättningen börjar bli något som de har kontroll över själva.

Om folk är 1. Snälla 2. Utbildade så uppstår inte de problemen som många tagit upp. Jag hade också ett par dryga gympalektioner i mina dagar, men jag inser värdet av att vi inte får en fetmaepedemi och att säga "det är inte för lite rörelse, det är fel mat" är förvisso delvis rätt, men så länge energiuttaget är större än energiintaget så kommer man att bränna fett, det är enkelt. Antingen rör man sig mer eller så äter man bättre, eller både och, det ger samma effekt.

Sen måste jag bara påpeka att en timme om dagen är i överkant, men någon form av fysisk aktivitet 30-45 minuter om dagen utöver barns bus och lek på rasterna vore en bra sak. Sen kan man inte hindra ungarna från att vräka i sig junk på fritiden och ändå fortsätta vara feta, men man har gjort vad man kan.

 

[Rickard]

Jag såg idag att ett antal forskare redan sågat förslaget, men det är ändå värt att diskutera. Är lösningen på fetman mer fotbollsuppvisning och mindre matematik? Eller finns det vettigare vägar att gå?

Det är inte rätt väg att gå, utan en väg att gå. Nog för att jag har idrottat sedan jag varit fem år gammal, men det är bra om barn och ungdomar rör på sig. En timmes idrott (eller "rörelse" som krank föreslog) alla dagar kanske är lite häftigt men att ha det 3-4 dagar vore vettigt. Nu vet jag inte hur hårt man måste träna för att uppvisa resultat, men det finns ju forskning som tyder på att en pigg kropp ger en pigg hjärna.

Jag tror dock inte att idrotten i skolan är det enda man kan göra. Skolmaten borde ses över också. Min personliga preferens är att den är ruskigt dålig och min erfarenhet är att många väljer att köpa godis och skräpmat istället. Som exempel så byggdes McDonalds nära mitt gamla gymnasium och matkedjan byggde till och med en bro så att eleverna slapp hoppa över en bäck. De hade också en skolans matsedel så att de visste vilka dagar som det skulle bli rusning. Bättre mat i skolan och bättre utbildning i Hemkunskapen; det är ocså min devis.

/Han som tycker att skolan inte bör ha allt ansvar, utan på något sätt borde föräldrarna utbildas också

 

[Gordeg]

Instämmer

Kritiken som framförts handlar egentligen inte om att mer skolidrott skulle vara dåligt, utan att skolidrotten som existerar idag håller dålig standard.

Jag vill inte avskaffa B- och C-språk (eller vad det nu heter nuförtiden) i skolan bara för att jag hade en dålig tyskalärare i gymnasiet.

Om det nu är folkhälsoskäl som åberopas som argument för utökad skolgympa ska också läroplanen vara utformad med det i åtanke. Mindre prestation, mer rörelseglädje för att fånga upp de inaktiva istället för att mata de redan idrottandes ego, som redan påpekats i tråden.
Nu har jag inte sett en gympalektion sen jag gick ut gymnasiet -92 så det är möjligt att skolidrotten redan utvecklats åt det hållet men att förändringarna går trögt pga att de där butchtanterna som höll i lektionerna på 80- och 90-talet inte dött av än. Eller så är det redan bättre, men vi sitter här gamla och bittra och tror att det fortfarande går till som på vår tid.

Gordeg

 

[walium]

Medhåll

Att skolgymnastiken så ofta är tråkig och oengagerande beror till stor del på att den har fastnat i något slags gråtrist 50-tal då redskapsgymnastik var the shit och pedagogik något som riktiga karlakarlar inte ville veta av i sin undervisning. Både förr och nu har det säkert funnits en stor andel outbildade gymnastiklärare som tillåtits bedriva sin undervisning och planering utan att utomstående lagt sig i eller brytt sig. Den tiden är förhoppningsvis förbi. Skolgymnastiken kan knappast ensam fixa det begynnande problemet med ungdomsfetma som vi idag står inför, men den kan och bör vara en del av lösningen. Det handlar om en omfattande modernisering av ämnet och att samverka mer med olika idrottsrörelser. Även en liten byhåla har ju nuförtiden ofta simhall, gym, fotbollsplan, vandringsleder, kampsportsklubbar etc. Det handlar om att göra motionerande naturligt och lustfyllt och att arbeta förebyggande snarare än att tvinga ungdomarna att bli östtyska toppgymnaster.

 

[Rising]

Jag tycker att man ska spela Dance Dance Revolution på gympatimmarna.

 

[Thermight]

Uhh! Jag får ångest!!!

Den här händelsen bara fyller på min känsla av att leva i en surrealistisk värld. Jag vet inte vad jag ska skriva, allt känns bara som meningslöst babbel.

Jag får se det från ett speldesignperspektiv: Skolidrotten har aldrig så länge jag minns varit bra. Att det ändå fått pågå utan att någon lyckats göra någonting åt det gör mig förvirrad.

För att jämföra med videospel:
Jag att kampsport är det roligaste spelet: Bäst grafik, bäst spelkontroll, bästa taktikspelet, roligaste multiplayer läget. Det innehåller även rollgestaltning och psykologi när det gäller att manipulera, utmanövrera och läsa den man sparras mot.

I Japan är det kendo och judo i skolorna.
Jag själv hade nog tyckt att det varit superkul med idrott i skolan om jag hade fått träna brottning och fäktning istället att tvingas till bollsport vilket jag avskydde. Tror brottning är vanlig på skolor i USA oxo.

Under högstadiet brukade jag och några kompisar hyra idrottshallens brottningslokal på fredagar efter skolan, och gå dit och ha karatematcher. Superkul.

Jag blev en person som tycker att sport är bland det roligaste, (kanske bland det enda roliga ) som finns i livet.

Skolidrotten hjälpte verkligen inte till i det avseendet.

 

[krank]

Jag tycker att man ska spela Dance Dance Revolution på gympatimmarna.

Absolut. Har för mig att det t.om var nån amerikansk skola som testat det, med gott resultat... problemet skulle väl vara kostnaden i inköp...

 

[krank]

Re: Medhåll

Att skolgymnastiken så ofta är tråkig och oengagerande beror till stor del på att den har fastnat i något slags gråtrist 50-tal då redskapsgymnastik var the shit och pedagogik något som riktiga karlakarlar inte ville veta av i sin undervisning.

Redskapsgymnastik? Vad är det för lyx? jag hade hooppat högt av glädje om det faktiskt rörde sig om redskapsgymnastik...


För mig, från första början tills dess att jag gick ut gymnasiet 2000, så har indrott oftast bestått dels av ett fåtal förbestämda aktiviteter, som oftast är roliga (som "ultimate" eller kampsport), men till större delen av lektioner där läraren frågat oss i klassen vad vi ville göra... Vilket ledde till omröstningar, där klassens idrottfånar alltid röstade igenom något som var prestationsinriktat tävlande, oftast i lag och med boll. Då jag avskyr tävlingsinriktning, prestationer, lag och bollar var det inte så konstigt att jag, och flera med mig, inte tyckte att det var särdeles roligt.

Det spelar ingen roll vad folk säger - "sport", eller "idrott" om man så vill, handlar i grund och botten om prestationer, om tävling. Så länge vi har ett ämne med den inriktningen kommer vi också ha en miljö där prestationstänkande och tävlingsinstinkter premieras.

 

[Gurgeh]

Om att undervisa

Jag är ju av den (idag något ålderdomliga) uppfattningen att man ska lära sig saker i skolan. Den skolgymnastik jag genomlevt har sällan eller aldrig haft det som ambition. Visst fick man spela innebandy, volleyboll eller någon annan bollsport, men det gjordes aldrig något försök att få oss att bli bättre på att spela innebandy annat än genom att öva det. Med den ambitionsnivån som uppvisades av mina gymnastiklärare hade man kunnat lägga ner hela skiten utan att någon blivit lidande.

(Ett fåtal undantag fanns naturligtvis, men de kändes just som undantag. Om det finns någon form av pedagogisk ambition med skolgymnastiken lyckades mina lärare dölja det helt.)

/tobias

 

[Arfert]

Så vitt jag förstått forskar-kritikerna gör inte fler gympa-timmar varken till eller från, problemet handlar om kost. Kan ju bara jämföra den enorma mängd läsk, snacks och godis dagens kids och ungdomar smäller i sig jämför med när jag var barn (60- och 70-talet). Och inte fanns det micro-pizza heller.

 

[Arfert]

Det är det ju till och med så illa att i plugget kan det vara meriterande bland polarna att vara kass i matte.

 

[Saxifrage]

Re: Medhåll

Först: Fogge och Walium, mycket bra inlägg (hur säger man "mycket bra" i pluralis?)! Jag tar till mig era åsikter och välkomnar uppdaterade synpunkter på skolan (mina minnen från förortsplugget på 80-talet är förhoppningsvis en smula dammiga).

Ok, idrotten då:

Det spelar ingen roll vad folk säger - "sport", eller "idrott" om man så vill, handlar i grund och botten om prestationer, om tävling.

Mja. Man kan faktiskt tävla mot sig själv också (min ambition med maratonlopp har aldrig varit att vinna, tro det eller ej). Jag tror alltså att det går att bedriva även skolidrott utan att tävlingen står i centrum.

Det som däremot slagit mig på senare tid är att idrott skilde sig från andra ämnen eftersom det där handlade om att demonstrera kunskap snarare än att förvärva kunskap. I alla andra ämnen - matte, svenska, franska - fanns det ett upplägg där man började på en låg nivå, lärde grunden, övade sig på olika sätt och sedan demonstrerade sin högre kunskapsnivå (tex genom skriftliga prov). Motsvarande upplägg saknades helt i gympan - här gällde det bara att demonstrera sina kunskaper som man förvärvat på annat håll.

Om jag var idrottslärare skulle jag lägga fokus på övningar och [/i]individuell förbättring[/i], snarare än att som idag fokusera på prestationer. Sätter man vettiga mål är det inte särskilt svårt: utgå tex från att alla elever ska klara att jogga 3 km, och lägg till att samtliga ska förbättra sin tid med X min över terminens gång. Sen är det bara att köra. Där har vi ett upplägg som verkar betydligt vettigare än att spela innebandy en timme om dagen, utan närmare mål och mening. Föredrar man bollsporter går det förmodligen att åstadkomma något liknande: börja med att dribbla, leka och bygga upp kontrollen. Sen kan man börja spela matcher när förutsättningarna finns. Att köra match direkt med helt ojämna spelare och vänta sig att det ska bli bra är ju genomkorkat.

Kanske har idrotten ändrats sedan min tid? Om även idrottslärare har fattat grejen med kunskapsmål är ju saker och ting på rätt väg.

/Sax

 

[krank]

Det är det ju till och med så illa att i plugget kan det vara meriterande bland polarna att vara kass i matte.

Japp.
Det är meriterande att vara dålig på matte.
Det är meriterande att vara bra på sport.

Det finns ett stort misslyckande i båda fallen, men det är olika former av misslyckanden.

Det är när jag tänker på såna grejer som jag börjar ifrågasätta huruvida vi verkligen värderar intellektualism såpass mycket som dess belackare vill mena. I de flesta sociala sammanhang jag varit i närheten av, ses det som en definitiv nackdel att vara påläst eller intellektuell eller ifrågasättande, medan praktiska yrkeskunskaper (traditionella arbetarklassgrejer - snickare, murare, mekaniker) ses som direkt meriterande. Det är lite därför jag blir skeptisk varje gång nån snackar om uppvärderande av praktiska kunskaper...

 

[Organ]

Re: Om att undervisa

Jag är ju av den (idag något ålderdomliga) uppfattningen att man ska lära sig saker i skolan. Den skolgymnastik jag genomlevt har sällan eller aldrig haft det som ambition.

Stämmer det? (Det om att man ska lära sig nått på gympan alltså.) Jag trodde det handlade om att bättra på elevernas kondition. Det var i alla fall det intryck jag fick när jag gick i skolan. Fast det var visserligen så ohemult länge sedan att Major Uggla då ansågs som en gymnastisk förebild.

/Anders

 

[Saxifrage]

Det är när jag tänker på såna grejer som jag börjar ifrågasätta huruvida vi verkligen värderar intellektualism såpass mycket som dess belackare vill mena.

Efter att ha tillbringat helgen i övre Norrland, vågar jag påstå att det varierar vilt mellan olika sällskap...

Filmen "grabben i graven bredvid" är f.ö en bra stilstudie i ämnet.

/Sax, fjollträsk

 

[krank]

Re: Medhåll

Mja. Man kan faktiskt tävla mot sig själv också (min ambition med maratonlopp har aldrig varit att vinna, tro det eller ej). Jag tror alltså att det går att bedriva även skolidrott utan att tävlingen står i centrum.

Du säger mycket klokt i ditt inlägg, och jag håller nog i viss mån med. Problemet är att jag inte tror att man kommer att uppnå känslan av "tävlan mot sig själv" i t.ex lagsporter.

Det finns däremot massor av saker man kan använda sig av som har betydligt mindre av uppenbar tävlan, där den hierarkiska strukturen motarbetas. Exempelvis saker i mindre grupper, kanske t.om två och två - Kampsportsövningar, till exempel. Jag höll på med Ju-Jutsu förut, just för att jag fick mersmak efter att en riktigt bra gympalärarvikarie introducerade ämnet. Där har vi uppvärmningen (som är jobbig men utan tävlan - gudars vad svettats jag gjort), och sedan övningar två och två. Då blir det svårt att se vem som är "sämst". man kan om man vill, såklart, men det blir inte lika uppenbart.

Jag är säker på att det finns fler exempel på övningar och grejer man kan göra i par eller ensam, där tävlingsinstinkten (här menad som "viljan att klara sig bättre än andra") motarbetas.

Själv skulle jag också vilja se en större uppdelning efter elevernas egna önskemål. Alla ska röra på sig, och i slutänden ska helst alla kunna demonstrera åtminstone teoretisk kunskap om hur boll ska fotas etc. Men helklassgrupperingar skulle jag menar är ganska inneffektivt. Idag har vi såpass stora klasser att de som är intresserade av t.ex fotboll mycket väl kan spela fotboll, medan de som inte gillar fotboll kan testa på annat. Samtidigt skulle man kunna lägga nåtslags krav på att alla ska testa allting åtminstone någon gång under skolgången, och som sagt uppvisa de teoretiska kunskaperna.

Nu kanske det är så att jag håller teoretiska kunskaper för högt, det är mycket möjligt. Det är väl bara det att jag av tanken på fysisk kunskapsprestation får vibbar av att få betyg i idrott beroende på hur snabbt man sprungit en slinga...