Kutulu vs. Call/Trail of Cthulhu

[Nemo2]

Jag är en stor tillskyndare av Kutulu. Om man gillar ToC tror jag man känner sig hemma - Kutulu går liksom hela linan ut och tar bort metapoäng och andra mer mekaniska element.

Framförallt så tycker jag om att Kutulu, i mina ögon, främst är en samling principer, snarare än regelmekanik. Regler finns absolut, men det är inte genom dem jag lärde mig uppskatta spelet.

Finns också gratis, vilket ju gör att man kan se om det passar (och där kan man även ladda hem mina Kutulu-böcker Kaskelot och Teufelsamlingen).

Kutulu

Produkter {loadposition kutulu_produkter} {loadposition kutulu_pdf}

www.kutulu.se

Men för att sammanfatta: jag började min rollspelsbana med Call of Cthulhu, men Kutulu har i princip ersatt det för mig. Mot slutet husreglade vi CoC så pass mycket att vi ändå låg närmre Kutulu.

Tack för länk och tankar! Måste provas snarast.

 

[krank]

En längre som tex Tatters.
I Kutulu börjar du som kompetent "utredare" och då det inte finns så många steg på färdigheter så blir det inte mycket att höja. För mig spelar det ingen större roll men många spelare vill kunna förbättra sin rollperson.

I Kutulu finns dessutom inte ens några regler för att förbättra rollpersonen – den kan bli sämre (om den t.ex. blir skadad eller beter sig märkligt offentligt) men den kan aldrig bli bättre. Det är ju dels tematiskt, dels en fråga om att även en kampanj som Tatters ju utspelar sig över ganska kort tidsrymd. Del 1 är ju över på en månad. Hur mycket bättre hinner man egentligen bli på en månad? Även om det kan bli upp till 5–10 spelmöten…

Men ja, det handlar såklart också om mitt eget ointresse för rollpersonsförbättring. Man kan såklart "hacka in" ett förbättringssystem – t.ex. ge 1-2 poäng per spelmöte och säga att det krävs 10 poäng för att höja något ett steg, eller så.

Jag har inte läst något äventyr av dig till Kutulu så vet inte hur du tänkt men är det mening att äventyret ska vara att det tex krävs medicin 4 för att mycket se ledtråden (för visst är det så att tex medicin inte rullas)? Det fanns inget sådant i äventyret vi körde vilket gjorde det hela friformigt så jag lät rollpersonerna hitta alla ledtrådar så länge någon har hyfsat kompetent inom området vilket också bidrar till att det inte är något behov av några färdighetshöjningar

Jag fokuserade mer på äventyret och mindre på reglerna så jag kanske kan ha missat något vikigt som förändrar allt.

Det låter som att du spelat Kutulu precis så som det är tänkt =) I de äventyr jag skriver anger jag ofta expertiser och nivåer, men egentligen behövs det inte. Tanken är ju att man ska kunna kräva nivåer precis som du säger – inte för att hitta ledtråden, utan för att tolka den. Du hittar fotspåret oavsett, men du kan inte dra slutsatser om personens längd och höjd, steglängd osv utan rätt expertis.

Och saknar man rätt expertis eller rätt nivå i gruppen, så får man ju en ursäkt att söka upp en läkare/advokat/bibliotekarie/annat.

Hur som helst är tanken att utmaningen ska ligga dels i att genomsöka och komma på hur man ska komma åt ledtrådarna (både "vem ska vi fråga" och "i vilken del av det här rummet borde ett brev kunna gömma sig"), och dels i att räkna ut hur ledtrådarna hänger ihop.

Jag hoppas kunna skriva ett rejält Kutuluäventyr vid tillfälle, men kanske får det dröja tills jag är klar med mitt nuvarande storprojekt Mutant Chronicles: Luna City Blues. Men tills vidare finns i varje fall en handbok i scenariokonstruktion om man är nyfiken på hur jag tänker.

 

[Nemo2]

Haha, ja, men jag är såklart lite partisk…


Överlag skulle jag säga att det är otroligt olika från person till person. Jag skapade ju Kutulu utifrån mina preferenser – och jag tycker ju egentligen inte att det kan vara "för lite regelsystem". Så jag tror absolut att om man föredrar spel med lite mer system, om man är van vid att ha regelsystem som något man kan luta sig tillbaka på och som driver spelet eller agerar, som någon sade, spelvärldens naturlagar – då skulle jag istället rekommendera:

• Call of Ctulhu om man vill ha ganska mycket crunch och ett system som åtminstone i grunden är väldigt fokuserat på spelvärldssimulering.
• Trail of Cthulhu om man vill ha lite mindre crunch, och ett system som mer fokuserar på genresimulering och som har en hel del metaekonomi och poäng som hanterar spotlight för rollpersoner osv.

Jag önskar att jag hade något bra tips på spel som komplexitetmässigt låg nära Trails men som filosofiskt låg närmare CoC. Alltså ett mellan-lätt simulationistiskt men inte pulpigt regelsystem. Det finns dock massor av Lovecraftska spel därute så jag är säker på att det finns. Annars får väl nån skapa det =)


Sedan kan man ju blanda lite som man vill. Jag ser t.ex. egentligen inga hinder för att man spelar CoC men transplanterar Kutulus sätt att hantera lovecraftskt vansinne.

Men ja, nä, Kutulu är ju väldigt regellätt – vapen har inte olika skadevärden eller stats jämfört med varandra, det finns inga sätt att egentligen bli bättre på något, osv…

Roligt detta blev! Skrev en fråga och skaparen själv svarar, tack! Köper boken och provar systemet. Spelade ca halva (...och lite till) av Masks of Nyarlathotep i/med CoC - kanske hade kunnat bli än mer fokus på "känslan"/upplevelsen med Kutulu-regler.

 

[verlandes.]

Så som jag använt expertiser är typ:

Ledtråden: hittas alldeles oavsett, såtillvida rollpersonen letar på rätt ställe.
Expertisnivå 1 (Bibliotek & Arkiv): Rollpersonen är bekant med denna diktsamling.
Expertis 2: Rollpersonen vet om att denna utgåva är enormt ovanlig, de flesta exemplar brändes.
Expertis 3: Rollpersonen minns att Baron de Verde påstås ha ägt ett exemplar.