Gerkub
Gelékub
- Joined
- 8 Mar 2021
- Messages
- 1,317
Då var det lite som jag misstänkte att ni körde, minns nu att du pratar om detta i podden har jag för mig.
Jag blir nyfiken på tabellerna, de kanske kommer publiceras i framtiden någon gång?
[Kuf] Rechnoygorods alla universitet
- Thread starter wilper
- Start date
Jag blir nyfiken på tabellerna, de kanske kommer publiceras i framtiden någon gång?
wilper
Gubevars en rätt produktiv människa.
Jo, när kampanjen är klar så kommer det en "Rechnoygorod kampanjmodul" med bakom-kulisserna med allt mitt spelledarmaterial med kommentarer om hur det använts.
Jag tror den stora grejen är att de som vill köra en egen kampanj kan se hur jag förberett enligt "så lite som möjligt och så sent som möjligt"-principen. Men visst, för de som verkligen vill spela studenter vid Rechnoygorods alla universitet så går det med.
Gerkub
Gelékub
- Joined
- 8 Mar 2021
- Messages
- 1,317
terje
xenomorf mystiker
Kommer krönikan med i kampanjmodulen?
wilper
Gubevars en rätt produktiv människa.
Det blir nog enklast. För att kunna ge sammanhang till spelledarnötterna.
Och prismässigt påverkar det knappt. Det är inte sidantalet som gör kostnaden på en bok, och jag redigerar raskt som katten när det bara är att dumpa text på sidor, så det är nästan inget jobb heller.
Last edited:
wilper
Gubevars en rätt produktiv människa.
Scen 76 - Omslag
Tillsammans med Olga ställer de i ordning efter tebjudningen med Sonya. Anastasia är på väg. De tänker att det är bäst att ta mötet utom hörhåll från vanligt folk, de vill diskutera möjligheterna för att röja Demyan ur vägen.
Det ringer på dörren, Zhenya öppnar, det är Anastasia. Rosenkindad, lång, blond och stark. Hon hälsar på dem alla med hårda kramar när hon fått av sig kappan. Under bär hon svart kjol och en vit blus med lantligt blomstermönster. Zhenya tar henne på rundtur i lägenheten, Anastasia imponeras stort, läget måste vara lugnt och bra? Jo, det är utanför studentstråken, inget oväsen på nätterna. Anastasia nickar.
När de når köket är bordet dukat med te, smörgåsar och lite överblivna bakverk. Mer matigt än de tidigare bjudningarna, kvällen närmar sig middagsdags och de har inte hunnit äta riktig mat. Anastasia tar en kopp te och en smörgås. Det är roligt att se dem alla igen, hon ler mot Zhenya.
Zhenya känner att Anastasia har förändrats, eller något sådant, hon beundrade och älskade Anastasia så starkt tidigare, men nu är det annorlunda. Det är skönt att vara med familj, men familjen domineras av Olga och Dimi. Anastasia strålar inte längre lika självklart som dess mittpunkt.
Dimi går direkt på sak. De har tänkt på sina tidigare äventyr, och alla är Demyans fel. Han har skickat iväg folk till andra världar förr, och de tvivlar inte en sekund på att han kommer att göra det igen, och de vill sätta stopp för honom innan han kan skada fler. De har diskuterat saken och har nu tre frågor till Anastasia. Dimi räknar med fingrarna 1. Låter det rimligt? 2. Har hon några råd kring hur de kan oskadliggöra Demyan? 3. Kommer hon och den övriga bibelstudiegruppen att bistå i kampen mot Demyan?
Anastasia skruvar på sig, lägger ner den halvätna smörgåsen på ett fat och ser på dem. Nej, de borde inte ge sig på Demyan. Han står i förbund med mäktiga krafter, de vill inte starta ett krig.
Zhenya blir upprörd, starta ett krig? Han har redan kastat första stenen, flera gånger om. Han skickade iväg dem till främmande världar, han kommer att göra det igen, och Zhenya tänker katten inte stå som handfallen åskådare.
Dimi håller med, hon ställer sig bakom allt som Zhenya sa. De har träffat varelsen som Demyan står i förbund med, Den Behornade Guden, den är fånge i sin egen värld och kan inte skada dem. Känner sig inte Den Vita Damen hotad av att Demyan har angripit hennes följeslagare? Skulle inte ...
... Anastasia avbryter Dimi, Demyan står med den svarta varelsen, den ensamma guden som följde dem hit.
Dimi rynkar på ögonbrynen, det var nytt för dem.
Zhenya ger inte upp, de behöver inte konfrontera gudar, de kan gå direkt på Demyan med list.
Anastasia menar att varje konfrontation skulle vara mycket farlig. Det är bättre att hålla sig borta.
Både Zhenya och Dimi är upprörda, det måste finnas en väg. Dimi föreslår att de skall forma en allians med någon, om än tillfällig. Zhenya undrar vem då? Den svarta varelsen, låt den döda Demyan. Zhenya exploderar, ingen allians, inget samarbete med den svarta varelsen är acceptabelt.
Varför inte det, undrar Dimi?
Zhenya förklarar sig, varelsen är som Djävulen, skulle Dimi ge den något som den bad om? Ens en del av vad den ville ha?
Dimi konstaterar att det finns pris hon hade kunnat betala, och andra som hon inte hade kunnat.
Inget pris är godtagbart för Zhenya, den skall inte få något alls som den vill ha. Zhenya skulle möjligen kunna tänka sig att lura den, om det går.
Dimi inser att hon närmar sig någon sorts gräns, så hon ber om ursäkt i förväg. Är Zhenya säker på att det inte bara är hennes moral som spökar? Att ge upp möjligheten att göra något genuint bra, är det inte värt ett pris? Att stoppa Demyan? Om Demyans och den svarta varelsens förbund växer sig starkare för att de själva inte gör något, är det inte deras fel?
Nej, menar Zhenya, minsta eftergift mot den svarta varelsen är att stötta den i dess onda planer.
Har varelsen ens planer, undrar Dimi? Är det en tänkade varelse, eller drivs den bara av sina drifter? Är den en hund som de kan locka i en fälla? Har den långsiktiga planer? Angriper den sina problem intelligent?
Anastasia har svar, den svarta varelsen, den ensamma guden, är en gud. Dess kapacitet är bortom deras förståelse, dess tankar okända, även för Den Blinda Damen.
Zhenya konstaterar att då måste de ha en ännu listigare fälla. Dimi konstaterar att de måste ge upp den planen. Men Zhenya är inte redo att ge upp än, de gör ritualer, de binder sig samman med Den Vita Damen. Gör Demyan ritualer med den svarta varelsen? Binder de sina band starkare i detta nu? Kan de hindra dessa ritualer på något vis?
Dimi nickar, hon gillar den idén. Men något stör henne, Demyan är i förbund med sin gud, och den skyddar honom. Men själva kan de inte vända sig till sin gud för skydd. Är hon oresonlig nu? Dimi tittar på Anastasia.
Anastasia ser obekväm ut, hennes hand söker sig till korset hon bär om sin hals. Om inte Herren bevarar dem, varför tro alls?
Är Den Vita Damen någon som skyddar på samma sätt som den svarta varelsen, undrar Zhenya?
Anastasia utropar att de inte är samma sak.
Givetvis inte, Zhenya håller med, men Demyan vänder sig till den svarta varelsen för stöd och hjälp, kan de själva vända sig till Den Vita Damen på samma sätt?
Anastasia menar att hon inte är en gud. Kanske en ängel, eller profet, men inte en gud. Även Den Vita Damen tjänar Herren.
Dimi fnyser, man måste inte vara gud för att hjälpa den som ber, Zhenya hjälper den som ber och hon är ingen gud. Om Den Blinda Damen inte är lika mäktig som den svarta varelsen, är hon bara en mellanhand, till vem i så fall?
Anastasia har aldrig sett Herren, bara hans verk. Och hon har pratat med Den Blinda Damen.
Zhenya är avundssjuk, har Demyan en direktlänk till sin gud? Oavsett vad de gör, står han ändå under dess beskydd? Vad kan de be om? Vad kan de be Den Vita Damen om? Hennes högre kraft? Kan de be om något alls?
Anastasia har aldrig bett Den Blinda Damen om något. Hon har bara följt hennes instruktioner.
Men de helande krafterna?
Anastasia gör bara Herrens verk, precis som de själva och Den Vita Damen.
Så de har något annat än Demyan?
Ja.
Zhenya ger inte upp, då får de göra vad de kan. De måste kapa bandet mellan Demyan och den svarta varelsen. Han var redan innan mäktig nog att göra onda saker, och nu har han mer hjälp i sin ringhörna.
Dimi fyller i att det inte är den första kraften han ger sig i slag med, som delar hans agenda Han står i kontakt med skogsguden, han håller på att samla ett helt destruktivt pantheon omkring sig. Hon börjar bli nästan lika arg som Zhenya nu, de skulle kunna sluta pakter med Djävulen för att få vad de vill ha. Men de kan bara hoppas på hjälp från det goda alternativet. Praktiskt sett verkar Djävulen det bättre alternativet. Om de inte kan räkna med hjälp från Herren, eller att de som står med honom söker rättvisa för deras skull, men de som vänder sig mot Herren kan räkna med stöd från sina allierade, var står de då?
Anastasia har funnit sig, är inte det Tro? Att göra det som är rätt? Hon ber dem att inte försätta sig i fara. Och hon köpslår inte med Herren, hon tjänar.
Zhenya frågar, om de ställde sig mot Demyan, skulle hon stå dem bi?
Nej, men hon skulle be för dem.
Om de återvände, skulle hon stå med dem?
Anastasia tystnar, hon kan inte svara på den frågan.
Dimi tycker att de är obehagligt, hon känner sig fångad. Att ombes att inte göra något, när de redan blivit angripna upprepade gånger. Det har bara varit ren tur att de överlevt.
Zhenya skulle inte göra inget. Hon, Dimi och Olga har bestämt sig, de skall göra något åt det här för att skydda de som de älskar.
Dimi inser plötsligt att om hon blev angripen av Demyan igen skulle inte Anastasia och bibelstudiegruppen komma till hennes hjälp. Det är en skrämmande tanke (Dimi slår VIS, misslyckas och tar 1 Kritiskt Trauma).
Zhenya gör samma insikt, men det tar inte henne lika hårt, kanske hade hon redan förstått att så var fallet.
Dimi höjer rösten, hon är arg, bedragen och vilseledd. Det var de som kastade sig in i faran för att rädda Sonya. Då trodde de att det var en slump, men det var ingen slump, det var mot familjens policy.
Här finns ingen försoning, Anastasia reser sig med sorg i blicken. Hon kysser ömt Olgas panna. Hon lämnar dem nu, men de vet var de kan finna henne när de funnit sig själva. Sedan går Anastasia, ytterdörren slår igen efter henne.
Lägenheten blir tyst.
Dimi undrar, det här bandet, var det alltid en lögn?
Zhenya tror att det var äkta, men inte vad de trodde att det var.
Dimi vet inte vart hon skall ta vägen. Olga, när de sökte efter henne var det för att det var det rätta att göra, samma sak när det var Sonya. Trots farorna så var det så de förstod bandet, men så är det inte. Bandet är ett beroende, något som får dem att må bra, något de längtar efter, men inget som är bra för dem. Dimi understryker att hon inte ångrar att de räddade Olga, och att de inte gjorde det för att sätta henne i tacksamhetsskuld. I början trodde hon att Anastasias familj var bättre än hennes egen, men den var lika dålig hela tiden.
Olgas kinder är täckta av tårar. Hennes blick flackar, den söker en fast punkt, och Zhenya tar hennes hand.
-- Slut på fjärde kapitlet. --
Tillsammans med Olga ställer de i ordning efter tebjudningen med Sonya. Anastasia är på väg. De tänker att det är bäst att ta mötet utom hörhåll från vanligt folk, de vill diskutera möjligheterna för att röja Demyan ur vägen.
Det ringer på dörren, Zhenya öppnar, det är Anastasia. Rosenkindad, lång, blond och stark. Hon hälsar på dem alla med hårda kramar när hon fått av sig kappan. Under bär hon svart kjol och en vit blus med lantligt blomstermönster. Zhenya tar henne på rundtur i lägenheten, Anastasia imponeras stort, läget måste vara lugnt och bra? Jo, det är utanför studentstråken, inget oväsen på nätterna. Anastasia nickar.
När de når köket är bordet dukat med te, smörgåsar och lite överblivna bakverk. Mer matigt än de tidigare bjudningarna, kvällen närmar sig middagsdags och de har inte hunnit äta riktig mat. Anastasia tar en kopp te och en smörgås. Det är roligt att se dem alla igen, hon ler mot Zhenya.
Zhenya känner att Anastasia har förändrats, eller något sådant, hon beundrade och älskade Anastasia så starkt tidigare, men nu är det annorlunda. Det är skönt att vara med familj, men familjen domineras av Olga och Dimi. Anastasia strålar inte längre lika självklart som dess mittpunkt.
Dimi går direkt på sak. De har tänkt på sina tidigare äventyr, och alla är Demyans fel. Han har skickat iväg folk till andra världar förr, och de tvivlar inte en sekund på att han kommer att göra det igen, och de vill sätta stopp för honom innan han kan skada fler. De har diskuterat saken och har nu tre frågor till Anastasia. Dimi räknar med fingrarna 1. Låter det rimligt? 2. Har hon några råd kring hur de kan oskadliggöra Demyan? 3. Kommer hon och den övriga bibelstudiegruppen att bistå i kampen mot Demyan?
Anastasia skruvar på sig, lägger ner den halvätna smörgåsen på ett fat och ser på dem. Nej, de borde inte ge sig på Demyan. Han står i förbund med mäktiga krafter, de vill inte starta ett krig.
Zhenya blir upprörd, starta ett krig? Han har redan kastat första stenen, flera gånger om. Han skickade iväg dem till främmande världar, han kommer att göra det igen, och Zhenya tänker katten inte stå som handfallen åskådare.
Dimi håller med, hon ställer sig bakom allt som Zhenya sa. De har träffat varelsen som Demyan står i förbund med, Den Behornade Guden, den är fånge i sin egen värld och kan inte skada dem. Känner sig inte Den Vita Damen hotad av att Demyan har angripit hennes följeslagare? Skulle inte ...
... Anastasia avbryter Dimi, Demyan står med den svarta varelsen, den ensamma guden som följde dem hit.
Dimi rynkar på ögonbrynen, det var nytt för dem.
Zhenya ger inte upp, de behöver inte konfrontera gudar, de kan gå direkt på Demyan med list.
Anastasia menar att varje konfrontation skulle vara mycket farlig. Det är bättre att hålla sig borta.
Både Zhenya och Dimi är upprörda, det måste finnas en väg. Dimi föreslår att de skall forma en allians med någon, om än tillfällig. Zhenya undrar vem då? Den svarta varelsen, låt den döda Demyan. Zhenya exploderar, ingen allians, inget samarbete med den svarta varelsen är acceptabelt.
Varför inte det, undrar Dimi?
Zhenya förklarar sig, varelsen är som Djävulen, skulle Dimi ge den något som den bad om? Ens en del av vad den ville ha?
Dimi konstaterar att det finns pris hon hade kunnat betala, och andra som hon inte hade kunnat.
Inget pris är godtagbart för Zhenya, den skall inte få något alls som den vill ha. Zhenya skulle möjligen kunna tänka sig att lura den, om det går.
Dimi inser att hon närmar sig någon sorts gräns, så hon ber om ursäkt i förväg. Är Zhenya säker på att det inte bara är hennes moral som spökar? Att ge upp möjligheten att göra något genuint bra, är det inte värt ett pris? Att stoppa Demyan? Om Demyans och den svarta varelsens förbund växer sig starkare för att de själva inte gör något, är det inte deras fel?
Nej, menar Zhenya, minsta eftergift mot den svarta varelsen är att stötta den i dess onda planer.
Har varelsen ens planer, undrar Dimi? Är det en tänkade varelse, eller drivs den bara av sina drifter? Är den en hund som de kan locka i en fälla? Har den långsiktiga planer? Angriper den sina problem intelligent?
Anastasia har svar, den svarta varelsen, den ensamma guden, är en gud. Dess kapacitet är bortom deras förståelse, dess tankar okända, även för Den Blinda Damen.
Zhenya konstaterar att då måste de ha en ännu listigare fälla. Dimi konstaterar att de måste ge upp den planen. Men Zhenya är inte redo att ge upp än, de gör ritualer, de binder sig samman med Den Vita Damen. Gör Demyan ritualer med den svarta varelsen? Binder de sina band starkare i detta nu? Kan de hindra dessa ritualer på något vis?
Dimi nickar, hon gillar den idén. Men något stör henne, Demyan är i förbund med sin gud, och den skyddar honom. Men själva kan de inte vända sig till sin gud för skydd. Är hon oresonlig nu? Dimi tittar på Anastasia.
Anastasia ser obekväm ut, hennes hand söker sig till korset hon bär om sin hals. Om inte Herren bevarar dem, varför tro alls?
Är Den Vita Damen någon som skyddar på samma sätt som den svarta varelsen, undrar Zhenya?
Anastasia utropar att de inte är samma sak.
Givetvis inte, Zhenya håller med, men Demyan vänder sig till den svarta varelsen för stöd och hjälp, kan de själva vända sig till Den Vita Damen på samma sätt?
Anastasia menar att hon inte är en gud. Kanske en ängel, eller profet, men inte en gud. Även Den Vita Damen tjänar Herren.
Dimi fnyser, man måste inte vara gud för att hjälpa den som ber, Zhenya hjälper den som ber och hon är ingen gud. Om Den Blinda Damen inte är lika mäktig som den svarta varelsen, är hon bara en mellanhand, till vem i så fall?
Anastasia har aldrig sett Herren, bara hans verk. Och hon har pratat med Den Blinda Damen.
Zhenya är avundssjuk, har Demyan en direktlänk till sin gud? Oavsett vad de gör, står han ändå under dess beskydd? Vad kan de be om? Vad kan de be Den Vita Damen om? Hennes högre kraft? Kan de be om något alls?
Anastasia har aldrig bett Den Blinda Damen om något. Hon har bara följt hennes instruktioner.
Men de helande krafterna?
Anastasia gör bara Herrens verk, precis som de själva och Den Vita Damen.
Så de har något annat än Demyan?
Ja.
Zhenya ger inte upp, då får de göra vad de kan. De måste kapa bandet mellan Demyan och den svarta varelsen. Han var redan innan mäktig nog att göra onda saker, och nu har han mer hjälp i sin ringhörna.
Dimi fyller i att det inte är den första kraften han ger sig i slag med, som delar hans agenda Han står i kontakt med skogsguden, han håller på att samla ett helt destruktivt pantheon omkring sig. Hon börjar bli nästan lika arg som Zhenya nu, de skulle kunna sluta pakter med Djävulen för att få vad de vill ha. Men de kan bara hoppas på hjälp från det goda alternativet. Praktiskt sett verkar Djävulen det bättre alternativet. Om de inte kan räkna med hjälp från Herren, eller att de som står med honom söker rättvisa för deras skull, men de som vänder sig mot Herren kan räkna med stöd från sina allierade, var står de då?
Anastasia har funnit sig, är inte det Tro? Att göra det som är rätt? Hon ber dem att inte försätta sig i fara. Och hon köpslår inte med Herren, hon tjänar.
Zhenya frågar, om de ställde sig mot Demyan, skulle hon stå dem bi?
Nej, men hon skulle be för dem.
Om de återvände, skulle hon stå med dem?
Anastasia tystnar, hon kan inte svara på den frågan.
Dimi tycker att de är obehagligt, hon känner sig fångad. Att ombes att inte göra något, när de redan blivit angripna upprepade gånger. Det har bara varit ren tur att de överlevt.
Zhenya skulle inte göra inget. Hon, Dimi och Olga har bestämt sig, de skall göra något åt det här för att skydda de som de älskar.
Dimi inser plötsligt att om hon blev angripen av Demyan igen skulle inte Anastasia och bibelstudiegruppen komma till hennes hjälp. Det är en skrämmande tanke (Dimi slår VIS, misslyckas och tar 1 Kritiskt Trauma).
Zhenya gör samma insikt, men det tar inte henne lika hårt, kanske hade hon redan förstått att så var fallet.
Dimi höjer rösten, hon är arg, bedragen och vilseledd. Det var de som kastade sig in i faran för att rädda Sonya. Då trodde de att det var en slump, men det var ingen slump, det var mot familjens policy.
Här finns ingen försoning, Anastasia reser sig med sorg i blicken. Hon kysser ömt Olgas panna. Hon lämnar dem nu, men de vet var de kan finna henne när de funnit sig själva. Sedan går Anastasia, ytterdörren slår igen efter henne.
Lägenheten blir tyst.
Dimi undrar, det här bandet, var det alltid en lögn?
Zhenya tror att det var äkta, men inte vad de trodde att det var.
Dimi vet inte vart hon skall ta vägen. Olga, när de sökte efter henne var det för att det var det rätta att göra, samma sak när det var Sonya. Trots farorna så var det så de förstod bandet, men så är det inte. Bandet är ett beroende, något som får dem att må bra, något de längtar efter, men inget som är bra för dem. Dimi understryker att hon inte ångrar att de räddade Olga, och att de inte gjorde det för att sätta henne i tacksamhetsskuld. I början trodde hon att Anastasias familj var bättre än hennes egen, men den var lika dålig hela tiden.
Olgas kinder är täckta av tårar. Hennes blick flackar, den söker en fast punkt, och Zhenya tar hennes hand.
-- Slut på fjärde kapitlet. --
Last edited:
wilper
Gubevars en rätt produktiv människa.
Kärt barn har många namn, och spelarna använder flera olika namn på figurerna.
Den Blinda Damen = Den Vita Damen = Damen
Den Behornade Konungen = Skogsguden = Skogsmonstret = Hornmonstret
Den Ensamma Guden = den svarta varelsen = monstret med röda ögon
Den Blinda Damen = Den Vita Damen = Damen
Den Behornade Konungen = Skogsguden = Skogsmonstret = Hornmonstret
Den Ensamma Guden = den svarta varelsen = monstret med röda ögon
wilper
Gubevars en rätt produktiv människa.
Återhämtningsfas efter kapitel 4. De får återhämta tre veckor.
Zhenya
1. Få mer information av Sonya om den andra kvinnan som hölls fången av Den Behornade Konungen - Misslyckat.
2. Träna kampsport - Lyckat, nu har hon två av tre kryss på sin resa mot att kunna börja hävda fördel i en del stridssituationer.
3. Få tag på en magisk skyddsritual för att kunna befästa kollektivets lägenhet. - Misslyckat.
4. Få ledtråd om var den gyllene törnekronan är.
Zhenya börjar hämta sig från äventyret i den monokroma världen och har bara två svåra trauman kvar.
Dimi
1. Få ledtråd om var Demyan håller hus. - Lyckat, industrilokalen dör de hade sin studiecirkel har blivit befäst och barrikaderad när hon går förbi den en kväll.
2. Få ledtråd om var den gyllene törnekronan är. - Lyckat, besked kommer i första scenen i kapitel fem.
3. Träna onda mordknep. - Misslyckat
4. Finns det några fler kulter i trakten?
Dimi har återhämtat sig helt från alla äventyr de varit med om. Hon är i fysisk och psykisk topptrim för första gången på väldigt länge.
Zhenya
1. Få mer information av Sonya om den andra kvinnan som hölls fången av Den Behornade Konungen - Misslyckat.
2. Träna kampsport - Lyckat, nu har hon två av tre kryss på sin resa mot att kunna börja hävda fördel i en del stridssituationer.
3. Få tag på en magisk skyddsritual för att kunna befästa kollektivets lägenhet. - Misslyckat.
Zhenya börjar hämta sig från äventyret i den monokroma världen och har bara två svåra trauman kvar.
Dimi
1. Få ledtråd om var Demyan håller hus. - Lyckat, industrilokalen dör de hade sin studiecirkel har blivit befäst och barrikaderad när hon går förbi den en kväll.
2. Få ledtråd om var den gyllene törnekronan är. - Lyckat, besked kommer i första scenen i kapitel fem.
3. Träna onda mordknep. - Misslyckat
Dimi har återhämtat sig helt från alla äventyr de varit med om. Hon är i fysisk och psykisk topptrim för första gången på väldigt länge.
wilper
Gubevars en rätt produktiv människa.
Kapitel 5
Scen 77 - Yelena
Det är en vanlig lördag i början på februari när Dimi någon gång mellan frukost och lunch lämnar sitt studentrum. Det första hon lägger märke till är att dörren mittemot står lite på glänt, och ut strömmar det rockmusik. Rummet har stått tomt en tid, så vitt hon vetat, att det bor någon där är en nyhet. Sedan incidenten med Demyan vill hon ha koll på vilka som rör sig på våningsplanet så hon knackar på och musiken dämpas strax och en röst välkomnar henne in.
Till mötes kommer en ung kvinna vars fyrkantiga ansikte ramas in av brunt hår, hon har kanske lite mongolskt påbrå. Yelena, Dimi. Var musiken för hög? Nejdå ingen fara, Dimi vill bara säga hej till nykomlingen, vad läser hon förresten? Yelena läser filosofi, andra året. Dimi vet en del om filosofi, det är ju besläktat med juridik på lite krokiga vägar. Spännande med juridik tycker Yelena. Hur kom Yelena in på filosofispåret undrar Dimi? Via matematiken till logik och sedan var det plötsligt filosofi. Spännande med filosofi tycker Dimi.
Yelena flyttade in före nyår. Dimi berättar att hon och några vänner var på en resa med några missöden så hon har varit lite distraherad, annars hade hon hälsat välkommen tidigare.
Rockmusiken har spelat på lite tyst i bakgrunden, men nu ser Dimi att sångerskan har en gyllene törnekrona på sig och hjärtat slår dubbelslag. En gyllene törnekrona, äntligen en ledtråd! Dimi kommenterar att det är spännande musik. Yelena meddelar att det är Soul Escape, tycker Dimi om dem? Nja, Dimi är rätt okunnig om musik, är det möjligen ett lokalt band? Det är de! utbrister Yelena, som verkar ha hittat någon som har samma entusiasm för Soul Escape som hon själv. De går till och med till samma kyrka som hon själv! Fantastiskt spännande tycker Dimi, vem är det som sjunger? Det är bandets gamla sångerska, Lana Petrova, hon lämnade bandet för ett år sedan, men på nyårskonserten så kom hon upp på scen och gjorde ett extranummer. Vilken grej! Dimi granskar kvinnan på skärmen som nu avslutat sin sång och bugar för att ta emot publikens jubel, det är filmat med någons mobil i publiken så det är inte så bra kvalitet, men Lana verkar vara en kvinna i 30 eller 40-årsåldern med långt grått och lockigt hår under den gnistrande kronan.
Vilken kyrka går Yelena i? Guds Ord heter den, ligger österut nära centrum. Dimi har inte hört talas om den tidigare, men hon och hennes vänner funderar på att prova en ny kyrka efter lite förvecklingar i deras nuvarande. Yelena tycker att de borde prova Guds Ord, det är en fantastiskt trevlig kyrka, kanske komma på gudstjänst i morgon? Det låter jättekul tycker Dimi. Yelena drar ett reklamblad för kyrkan från en hög på skrivbordet och skriver dit sitt telefonnummer om de behöver hjälp att hitta.
De tar avsked.
Dimi går via bageriet på vägen till Zhenya och Olga, här har de äntligen en riktigt spännande ledtråd.
Scen 77 - Yelena
Det är en vanlig lördag i början på februari när Dimi någon gång mellan frukost och lunch lämnar sitt studentrum. Det första hon lägger märke till är att dörren mittemot står lite på glänt, och ut strömmar det rockmusik. Rummet har stått tomt en tid, så vitt hon vetat, att det bor någon där är en nyhet. Sedan incidenten med Demyan vill hon ha koll på vilka som rör sig på våningsplanet så hon knackar på och musiken dämpas strax och en röst välkomnar henne in.
Till mötes kommer en ung kvinna vars fyrkantiga ansikte ramas in av brunt hår, hon har kanske lite mongolskt påbrå. Yelena, Dimi. Var musiken för hög? Nejdå ingen fara, Dimi vill bara säga hej till nykomlingen, vad läser hon förresten? Yelena läser filosofi, andra året. Dimi vet en del om filosofi, det är ju besläktat med juridik på lite krokiga vägar. Spännande med juridik tycker Yelena. Hur kom Yelena in på filosofispåret undrar Dimi? Via matematiken till logik och sedan var det plötsligt filosofi. Spännande med filosofi tycker Dimi.
Yelena flyttade in före nyår. Dimi berättar att hon och några vänner var på en resa med några missöden så hon har varit lite distraherad, annars hade hon hälsat välkommen tidigare.
Rockmusiken har spelat på lite tyst i bakgrunden, men nu ser Dimi att sångerskan har en gyllene törnekrona på sig och hjärtat slår dubbelslag. En gyllene törnekrona, äntligen en ledtråd! Dimi kommenterar att det är spännande musik. Yelena meddelar att det är Soul Escape, tycker Dimi om dem? Nja, Dimi är rätt okunnig om musik, är det möjligen ett lokalt band? Det är de! utbrister Yelena, som verkar ha hittat någon som har samma entusiasm för Soul Escape som hon själv. De går till och med till samma kyrka som hon själv! Fantastiskt spännande tycker Dimi, vem är det som sjunger? Det är bandets gamla sångerska, Lana Petrova, hon lämnade bandet för ett år sedan, men på nyårskonserten så kom hon upp på scen och gjorde ett extranummer. Vilken grej! Dimi granskar kvinnan på skärmen som nu avslutat sin sång och bugar för att ta emot publikens jubel, det är filmat med någons mobil i publiken så det är inte så bra kvalitet, men Lana verkar vara en kvinna i 30 eller 40-årsåldern med långt grått och lockigt hår under den gnistrande kronan.
Vilken kyrka går Yelena i? Guds Ord heter den, ligger österut nära centrum. Dimi har inte hört talas om den tidigare, men hon och hennes vänner funderar på att prova en ny kyrka efter lite förvecklingar i deras nuvarande. Yelena tycker att de borde prova Guds Ord, det är en fantastiskt trevlig kyrka, kanske komma på gudstjänst i morgon? Det låter jättekul tycker Dimi. Yelena drar ett reklamblad för kyrkan från en hög på skrivbordet och skriver dit sitt telefonnummer om de behöver hjälp att hitta.
De tar avsked.
Dimi går via bageriet på vägen till Zhenya och Olga, här har de äntligen en riktigt spännande ledtråd.
wilper
Gubevars en rätt produktiv människa.
Scen 78 - Kronjägare
Dimi kliver på hos det lilla kollektivet. Hon har varit här några gånger för att göra ritualen med Olga, men då brukar Zhenya gå på något ärende på stan tills de är klara. Men det är kul att ses igen allihop, de kramas till hälsning, Olga är verkligen en fantastisk människa.
Dimi är dock ivrig att komma till sak, hon har fått en ny granne i korridoren. De småpratade lite, och grannen tittade på en musikvideo så de pratade om den, bandmedlemmarna går i hennes kyrka tydligen. Men extra spännande är att sångerskan bär en gyllene törnekrona.
De drar efter andan. Zhenya undrar om hon har filmen? Nej, hon har letat på nätet men inte hittat den, men hon har lyckats hitta en del filmklipp med bandet i alla fall. De bänkar sig i den gamla soffan, Dimi i mitten med sin mobil och de andra på ömse sidor.
Det är bara en handfull filmklipp, alla verkar filmade i publiken på skräniga klubbspelningar, ljud och bild-kvalitet är tveksamma. Men de får se gruppen framträda, både med sin gamla sångerska Lana Petrova, med det grålockiga håret, och den nya, Zhanna, som är yngre och har närmast neonlysande rött hår. Det är en del entusiastiska kommentarer på klippen, bland avatarer och användarnamn syns kristna tecken.
Zhenya frågar om inte rock är djävulens musik. Kanske, medger Dimi, men det finns en hel del kristen rock också, och i alla fall de som spelar den menar att den är rätt. I alla fall, Yelenas kyrka har gudstjänst i morgon, gruppen var välkommen, och Dimi tänker gå. Inte alls för att hon tror att den här kyrkan kan ersätta vad hon förlorat i brottet med bibelstudiegruppen, men inombords hoppas hon att den ändå skall fylla tomrummet hon känner.
Zhenya undrar om bandet kanske är som de själva, som bibelstudiegruppen, en liten grupp med sann tro. Men det är något på gång, något som har med den där kronan att göra. Hon hoppas att det inte sätter dem på kollisionskurs med Den Blinda Damen. Dimi vet inte, men hon hoppas att det i alla fall irriterar Den Blinda Damen, även om hon inte vill henne direkt illa. Nej, medger Dimi, hon vill nog inte ha öppen konfrontation med endera sidan heller. Men hon är lite orolig för att de som har kronan nu inte vet hur farlig den här. Zhenya observerar att det vet inte de själva heller, egentligen.
Dimi konstaterar att mäktiga krafter verkar vara ute efter kronan. Men det vore synd om någon kom till skada om Anastasia och Ioann själva försökte ta den. Och på tal om bibelstudiegruppen, de var verkligen snälla och hjälpsamma mot dem, men de vet faktiskt inte vad de hade för motiv med det, de kan ha haft mörkare avsikter under den vänliga ytan. I alla fall, hon skulle vilja kunna betrakta Familjen med en utomståendes ögon, kanske skall de gå till den andra kyrkan i morgon? Vill de andra följa med?
Zhenya har inga planer än.
Dimi hoppas att det skall bli mer kraftfulla ritualer i samband med besöket, mer än man brukar få vara med om under kyrkobesök. De har öppnat en dörr till en ny värld, de har bara besökt en handfull rum som inte varit speciellt trevliga. Men ändå, det skulle förvåna henne om den nya kyrkan liknade deras gamla. Vill Olga följa med? Jodå, om hon får så.
Dimi ringer Yelena och säger att hon och hennes vänner kommer, hur skall de vara klädda? Som de vill, det är en glädjens högtid. De ses i morgon då.
Dimi hoppas nog att den nya kyrkan skall ersätta familjen, Zhenya är mer försiktigt inställd.
Dimi kliver på hos det lilla kollektivet. Hon har varit här några gånger för att göra ritualen med Olga, men då brukar Zhenya gå på något ärende på stan tills de är klara. Men det är kul att ses igen allihop, de kramas till hälsning, Olga är verkligen en fantastisk människa.
Dimi är dock ivrig att komma till sak, hon har fått en ny granne i korridoren. De småpratade lite, och grannen tittade på en musikvideo så de pratade om den, bandmedlemmarna går i hennes kyrka tydligen. Men extra spännande är att sångerskan bär en gyllene törnekrona.
De drar efter andan. Zhenya undrar om hon har filmen? Nej, hon har letat på nätet men inte hittat den, men hon har lyckats hitta en del filmklipp med bandet i alla fall. De bänkar sig i den gamla soffan, Dimi i mitten med sin mobil och de andra på ömse sidor.
Det är bara en handfull filmklipp, alla verkar filmade i publiken på skräniga klubbspelningar, ljud och bild-kvalitet är tveksamma. Men de får se gruppen framträda, både med sin gamla sångerska Lana Petrova, med det grålockiga håret, och den nya, Zhanna, som är yngre och har närmast neonlysande rött hår. Det är en del entusiastiska kommentarer på klippen, bland avatarer och användarnamn syns kristna tecken.
Zhenya frågar om inte rock är djävulens musik. Kanske, medger Dimi, men det finns en hel del kristen rock också, och i alla fall de som spelar den menar att den är rätt. I alla fall, Yelenas kyrka har gudstjänst i morgon, gruppen var välkommen, och Dimi tänker gå. Inte alls för att hon tror att den här kyrkan kan ersätta vad hon förlorat i brottet med bibelstudiegruppen, men inombords hoppas hon att den ändå skall fylla tomrummet hon känner.
Zhenya undrar om bandet kanske är som de själva, som bibelstudiegruppen, en liten grupp med sann tro. Men det är något på gång, något som har med den där kronan att göra. Hon hoppas att det inte sätter dem på kollisionskurs med Den Blinda Damen. Dimi vet inte, men hon hoppas att det i alla fall irriterar Den Blinda Damen, även om hon inte vill henne direkt illa. Nej, medger Dimi, hon vill nog inte ha öppen konfrontation med endera sidan heller. Men hon är lite orolig för att de som har kronan nu inte vet hur farlig den här. Zhenya observerar att det vet inte de själva heller, egentligen.
Dimi konstaterar att mäktiga krafter verkar vara ute efter kronan. Men det vore synd om någon kom till skada om Anastasia och Ioann själva försökte ta den. Och på tal om bibelstudiegruppen, de var verkligen snälla och hjälpsamma mot dem, men de vet faktiskt inte vad de hade för motiv med det, de kan ha haft mörkare avsikter under den vänliga ytan. I alla fall, hon skulle vilja kunna betrakta Familjen med en utomståendes ögon, kanske skall de gå till den andra kyrkan i morgon? Vill de andra följa med?
Zhenya har inga planer än.
Dimi hoppas att det skall bli mer kraftfulla ritualer i samband med besöket, mer än man brukar få vara med om under kyrkobesök. De har öppnat en dörr till en ny värld, de har bara besökt en handfull rum som inte varit speciellt trevliga. Men ändå, det skulle förvåna henne om den nya kyrkan liknade deras gamla. Vill Olga följa med? Jodå, om hon får så.
Dimi ringer Yelena och säger att hon och hennes vänner kommer, hur skall de vara klädda? Som de vill, det är en glädjens högtid. De ses i morgon då.
Dimi hoppas nog att den nya kyrkan skall ersätta familjen, Zhenya är mer försiktigt inställd.
wilper
Gubevars en rätt produktiv människa.
Scen 79 - Demyans hem är hans borg(?)
Jo förresten, kommer Dimi på, hon var förbi industriområdet för nån vecka sedan, det verkar som Demyan håller på att förvandla sin fabrik till en fästning. Det hade ju varit smickrande om han var så rädd för dem, men Dimi tror inte det är det, något annat måste ha skrämt honom. Även om om han visste att de var tillbaka skulle han säkert vilja veta hur, hans idiotsäkra rätt att röja människor ur vägen är tydligen inte så idiotsäkert ändå. Zhenya kollar med de andra, någon som varit i kontakt med Demyan? Ingen har det. Hon kollar extra noga på Olga, men Olga är mest fokuserad på sitt äpple som hon skär i tunna skivor med en liten fruktkniv. Vill Zhenya också ha äpple undrar Olga? Zhenya tar en skiva.
I alla fall, om Demyan är upptagen med att akta sig för ett annat hot så ger det ju dem tid att samla styrka innan de slår tillbaka. Zhenya lyser upp, hämnd på Demyan är ett av hennes favoritämnen, har Dimi någon tanke på hur det skulle gå till? Kanske kan de skjuta honom, men det är är inte Amerika, en skjutning skulle dra till sig uppmärksamhet, men en konstnär som bara försvinner skulle ingen sakna. Helst hade hon manipulerat situationen så att någon annan tar hand om Demyan åt dem, men de måste förstå läget bättre för att kunna göra det.
Men givet valet att hamna i fängelse eller bli förvisad till ännu en annan värld så vinner fängelse säger Dimi. Zhenya håller med. Dessutom kan de ju ritualer nu, de borde kunna göra sig fria om det värsta händer.
Dimi tar några screenshots på bandmedlemmarna i Soul Escape från videoklippen och skickar till de andra, så de skall känna igen dem i kyrkan i morgon.
Jo förresten, kommer Dimi på, hon var förbi industriområdet för nån vecka sedan, det verkar som Demyan håller på att förvandla sin fabrik till en fästning. Det hade ju varit smickrande om han var så rädd för dem, men Dimi tror inte det är det, något annat måste ha skrämt honom. Även om om han visste att de var tillbaka skulle han säkert vilja veta hur, hans idiotsäkra rätt att röja människor ur vägen är tydligen inte så idiotsäkert ändå. Zhenya kollar med de andra, någon som varit i kontakt med Demyan? Ingen har det. Hon kollar extra noga på Olga, men Olga är mest fokuserad på sitt äpple som hon skär i tunna skivor med en liten fruktkniv. Vill Zhenya också ha äpple undrar Olga? Zhenya tar en skiva.
I alla fall, om Demyan är upptagen med att akta sig för ett annat hot så ger det ju dem tid att samla styrka innan de slår tillbaka. Zhenya lyser upp, hämnd på Demyan är ett av hennes favoritämnen, har Dimi någon tanke på hur det skulle gå till? Kanske kan de skjuta honom, men det är är inte Amerika, en skjutning skulle dra till sig uppmärksamhet, men en konstnär som bara försvinner skulle ingen sakna. Helst hade hon manipulerat situationen så att någon annan tar hand om Demyan åt dem, men de måste förstå läget bättre för att kunna göra det.
Men givet valet att hamna i fängelse eller bli förvisad till ännu en annan värld så vinner fängelse säger Dimi. Zhenya håller med. Dessutom kan de ju ritualer nu, de borde kunna göra sig fria om det värsta händer.
Dimi tar några screenshots på bandmedlemmarna i Soul Escape från videoklippen och skickar till de andra, så de skall känna igen dem i kyrkan i morgon.
wilper
Gubevars en rätt produktiv människa.
Scen 80 - Kaffe och kaka?
Det är söndag, en stund före klockan tre. Dimi, Olga och Zhenya har trotsat den väl friska kylan och gått från lägenheten till adressen Dimi fick av Yelena. Zhenya har klätt upp sig, och har rena kläder utan hål. Dimi bär som vanligt avslappnad dräkt, skulle smälta in på vilken advokatbyrå som helst.
De ser direkt att de kommit rätt. Exakt vad byggnaden hyst för byråkratisk instans tidigare går inte längre att se, men dess syfte är tydligt, brutalism, trappa och en ytterdörr som är närmast två våningar hög. Den utstrålar "Du är obetydlig jämfört med Partiet, kamrat.". En modern modifikation är dock fothöga bokstäver av stål på fasaden som stavar "Guds Ords Kyrka". En ström av välklädda stadsbor går upp för trappan och in genom den stora dörren. Då Yelena inte är i synhåll så följer de efter.
Innanför porten står en trind man med kostym och blå slips, han verkar känna alla och hälsar dem välkomna, men då han inte känner igen de tre vännerna så tar han sig tid tid att hälsa dem välkomna till Guds Ords Kyrka. Till höger finns ett kapprum där de kan hänga av sig sina ytterkläder och längre bort i korridoren finns kyrkorummet, det är bara att följa strömmen. Han har knappt avslutat hälsningen innan Olga energiskt jäktar bort. Dimi och Zhenya tar det lite lugnare, de håller utkik efter Soul Escape och Yelena, dock utan framgång. När de hängt av sig så står de och väntar i kapprummet medan klockan tickar upp mot tre, och när bandade kyrkklockor börjar ringa så kommer Yelena skyndande med kinder som är rosiga av både kylan och språngmarschen. De hälsar hastigt, Yelena kastar av sig kappan på en krok och de är de sista att gå in i själva kyrkan.
Det är en gammal mötessal med fasta bänkar i det sluttande golvet ner mot en liten scen och ett podium. De sätter sig långt bak där det finns plats, det är ganska nära fullt. Här inne är spåren av kommunisteran bortrenoverade, det är förhållandevis ljust och luftigt.
Till ljudliga applåder stiger pastor Yaropolk Makarov upp på scenen och under en timme varvas hans predikan och budskap som han fått direkt av Gud med kitchig popmusik framförd på 90talssynthar och sånger anförda av en välklädd kör. Dimi väntar sig tungotal, men det uteblir. Olga som gick in före dem sitter några rader längre fram och verkar ha väldigt roligt. Dimi viskar till Zhenya att hon tror att Olga kommer att bli besviken när den här gudstjänsten inte slutar som hon är van.
Efteråt står pastor Yaropolk i dörren och skakar hand med sina församlingsmedlemmar, medan de väntar på att kunna komma ut så tränger sig den trinda mannen fram och presenterar sig som Prokhor Bogdanov, vad tyckte de? Visst är pastor Yaropolk fantastisk? Gud talar till honom. Jodå, Dimi är mycket imponerad, hon lär sig gärna mer. Vad trevligt tycker Prokhor och från en låda under en av de bakre stolarna drar han fram tre glassiga broschyrer fulla med bilder på leende människor som hittat Gud och hör Guds Röst, var så goda, här kan de läsa mer. Dimi bläddrar genom, och längst bak finns det en inbjudan till en kurs för de intresserade, en liten administrativ avgift tas ut av deltagarna. Dimi nickar, det var väntat. Är det bara pastorn själv som kan höra Guds röst? Nej inte då, när man lyckats öppna sitt hjärta så talar Gud direkt till en. Prokhor leder ut dem i korridoren, och på väggarna hänger stora inramade fotografier, Zhenya trodde de var politiska kandidater när de kom, men nej, det är bilder på medlemmar i församlingen som hör Guds röst. De ler och är välklädda på bilderna, deras ögon tindrar av miraklet. Zhenya kollar på dem, några skådespelare, en gammal borgmästare och viktiga företagare, hon lägger namnen på minnet. Vad säger Gud frågar Dimi, och får till svar att det är tips och råd om hur man skall leva och bli framgångsrik.
De ser sig om efter Olga, och finner att hon står och pratar med Yelena, så de går dit. Olga meddelar att det tydligen serveras kaffe och kakor nu och att hon och Yelena tänkte fika. Zhenya och Dimi som inte sett till Soul Escape, eller deras gamla sångerska Lana Petrova, sätter sitt hopp till fikat och följer med.
Det är fina kakor, bättre än vad studenterna brukar äta, både Zhenya och Olga förser sig ordentligt från faten i den gamla matsalen. Här har kommunistdekoren fått vara kvar, och i en väldig väggmålning står bestämda bönder och skådar ut över sina dignande åkrar med rykande produktiva fabriker i bakgunden. Dimi håller koll på Olga, Olga tar fyra sockerbitar till sitt kaffe. De hittar ett bord och sätter sig.
Dimi berömmer lokalerna, Yelena säger bara att församlingen växt till över tusen personer och de behövde något större, och det här dök upp. Vad gör församlingen mer? Tja, förutom gudstjänsterna så finns det naturligtvis kurserna, och församlingsaktiviteter som filmvisning i stora salen. Själv brukar Yelena sitta i församlingens bibliotek och plugga. Zhenya spetsar öronen, bibliotek? Jodå, jordbruksverket lämnade kvar sinaböcker, men det är trevligt och dessutom lugnt och skönt, bra ställe att sitta ifred och studera. Dimi säger att de verkar vara aktiva, hör alla Gud? Javisst, antingen själva, eller genom andra som gör det. Hör Yelena Gud? Inte själv, hon har bara precis börjat första kursen, och folk pratar inte om vad som händer på högre grader i kursen, så förutom de som hänger i korridoren har hon inte koll på hur det går eller känns.
Zhenya säger att hon är förvånad att inte Soul Escape spelade, de som är så kända. Yelena svarar att det händer att de spelar med, men deras musik är inte så kyrklig, de brukar spela kyrkomusik när de kommer. Talar Gud med Lana? Yelena vet inte. Dimi bestämmer sig för att lägga korten på bordet, deras gamla kyrkogrupp var på jakt efter just en törnekrona av guld. Yelena blir förvånad, det var väl bara scenkostym? Naturligtvis. Zhenya frågar om den där fantastiska filmen där man ser Lana, när var den gjord? Yelena har spelat in den själv, på nyårsfesten, Lana kom bara ut och sjöng en sång som extranummer. De nickar.
Det är två timmar sen de kom hit, och nu börjar folk troppa av. Dimi bestämmer sig för att ta spårvagnen hem med Yelena.
Zhenya och Olga promenerar.
Det är söndag, en stund före klockan tre. Dimi, Olga och Zhenya har trotsat den väl friska kylan och gått från lägenheten till adressen Dimi fick av Yelena. Zhenya har klätt upp sig, och har rena kläder utan hål. Dimi bär som vanligt avslappnad dräkt, skulle smälta in på vilken advokatbyrå som helst.
De ser direkt att de kommit rätt. Exakt vad byggnaden hyst för byråkratisk instans tidigare går inte längre att se, men dess syfte är tydligt, brutalism, trappa och en ytterdörr som är närmast två våningar hög. Den utstrålar "Du är obetydlig jämfört med Partiet, kamrat.". En modern modifikation är dock fothöga bokstäver av stål på fasaden som stavar "Guds Ords Kyrka". En ström av välklädda stadsbor går upp för trappan och in genom den stora dörren. Då Yelena inte är i synhåll så följer de efter.
Innanför porten står en trind man med kostym och blå slips, han verkar känna alla och hälsar dem välkomna, men då han inte känner igen de tre vännerna så tar han sig tid tid att hälsa dem välkomna till Guds Ords Kyrka. Till höger finns ett kapprum där de kan hänga av sig sina ytterkläder och längre bort i korridoren finns kyrkorummet, det är bara att följa strömmen. Han har knappt avslutat hälsningen innan Olga energiskt jäktar bort. Dimi och Zhenya tar det lite lugnare, de håller utkik efter Soul Escape och Yelena, dock utan framgång. När de hängt av sig så står de och väntar i kapprummet medan klockan tickar upp mot tre, och när bandade kyrkklockor börjar ringa så kommer Yelena skyndande med kinder som är rosiga av både kylan och språngmarschen. De hälsar hastigt, Yelena kastar av sig kappan på en krok och de är de sista att gå in i själva kyrkan.
Det är en gammal mötessal med fasta bänkar i det sluttande golvet ner mot en liten scen och ett podium. De sätter sig långt bak där det finns plats, det är ganska nära fullt. Här inne är spåren av kommunisteran bortrenoverade, det är förhållandevis ljust och luftigt.
Till ljudliga applåder stiger pastor Yaropolk Makarov upp på scenen och under en timme varvas hans predikan och budskap som han fått direkt av Gud med kitchig popmusik framförd på 90talssynthar och sånger anförda av en välklädd kör. Dimi väntar sig tungotal, men det uteblir. Olga som gick in före dem sitter några rader längre fram och verkar ha väldigt roligt. Dimi viskar till Zhenya att hon tror att Olga kommer att bli besviken när den här gudstjänsten inte slutar som hon är van.
Efteråt står pastor Yaropolk i dörren och skakar hand med sina församlingsmedlemmar, medan de väntar på att kunna komma ut så tränger sig den trinda mannen fram och presenterar sig som Prokhor Bogdanov, vad tyckte de? Visst är pastor Yaropolk fantastisk? Gud talar till honom. Jodå, Dimi är mycket imponerad, hon lär sig gärna mer. Vad trevligt tycker Prokhor och från en låda under en av de bakre stolarna drar han fram tre glassiga broschyrer fulla med bilder på leende människor som hittat Gud och hör Guds Röst, var så goda, här kan de läsa mer. Dimi bläddrar genom, och längst bak finns det en inbjudan till en kurs för de intresserade, en liten administrativ avgift tas ut av deltagarna. Dimi nickar, det var väntat. Är det bara pastorn själv som kan höra Guds röst? Nej inte då, när man lyckats öppna sitt hjärta så talar Gud direkt till en. Prokhor leder ut dem i korridoren, och på väggarna hänger stora inramade fotografier, Zhenya trodde de var politiska kandidater när de kom, men nej, det är bilder på medlemmar i församlingen som hör Guds röst. De ler och är välklädda på bilderna, deras ögon tindrar av miraklet. Zhenya kollar på dem, några skådespelare, en gammal borgmästare och viktiga företagare, hon lägger namnen på minnet. Vad säger Gud frågar Dimi, och får till svar att det är tips och råd om hur man skall leva och bli framgångsrik.
De ser sig om efter Olga, och finner att hon står och pratar med Yelena, så de går dit. Olga meddelar att det tydligen serveras kaffe och kakor nu och att hon och Yelena tänkte fika. Zhenya och Dimi som inte sett till Soul Escape, eller deras gamla sångerska Lana Petrova, sätter sitt hopp till fikat och följer med.
Det är fina kakor, bättre än vad studenterna brukar äta, både Zhenya och Olga förser sig ordentligt från faten i den gamla matsalen. Här har kommunistdekoren fått vara kvar, och i en väldig väggmålning står bestämda bönder och skådar ut över sina dignande åkrar med rykande produktiva fabriker i bakgunden. Dimi håller koll på Olga, Olga tar fyra sockerbitar till sitt kaffe. De hittar ett bord och sätter sig.
Dimi berömmer lokalerna, Yelena säger bara att församlingen växt till över tusen personer och de behövde något större, och det här dök upp. Vad gör församlingen mer? Tja, förutom gudstjänsterna så finns det naturligtvis kurserna, och församlingsaktiviteter som filmvisning i stora salen. Själv brukar Yelena sitta i församlingens bibliotek och plugga. Zhenya spetsar öronen, bibliotek? Jodå, jordbruksverket lämnade kvar sinaböcker, men det är trevligt och dessutom lugnt och skönt, bra ställe att sitta ifred och studera. Dimi säger att de verkar vara aktiva, hör alla Gud? Javisst, antingen själva, eller genom andra som gör det. Hör Yelena Gud? Inte själv, hon har bara precis börjat första kursen, och folk pratar inte om vad som händer på högre grader i kursen, så förutom de som hänger i korridoren har hon inte koll på hur det går eller känns.
Zhenya säger att hon är förvånad att inte Soul Escape spelade, de som är så kända. Yelena svarar att det händer att de spelar med, men deras musik är inte så kyrklig, de brukar spela kyrkomusik när de kommer. Talar Gud med Lana? Yelena vet inte. Dimi bestämmer sig för att lägga korten på bordet, deras gamla kyrkogrupp var på jakt efter just en törnekrona av guld. Yelena blir förvånad, det var väl bara scenkostym? Naturligtvis. Zhenya frågar om den där fantastiska filmen där man ser Lana, när var den gjord? Yelena har spelat in den själv, på nyårsfesten, Lana kom bara ut och sjöng en sång som extranummer. De nickar.
Det är två timmar sen de kom hit, och nu börjar folk troppa av. Dimi bestämmer sig för att ta spårvagnen hem med Yelena.
Zhenya och Olga promenerar.
Last edited:
wilper
Gubevars en rätt produktiv människa.
Scen 81 - Bekväma kläder
Det är måndagskväll, Dimi och Zhenya är i Dimis lägenhet. Dörren står lite på glänt så att de kan hugga Yelena så snart hon kommer hem från skolan, de har frågor de behöver få besvarade.
Först efter fem hör de Yelenas dörr öppnas och stängas och de skrider till verket, korsar korridoren och knackar på. Yelena öppnar och lyser genast upp. Hej Zhenya, hej Dimi! De kramhälsar. Zhenya berättar att de skulle vilja veta mer om Soul Escape, och Yelena bjuder dem att stiga på. Zhenya låtsas att inte se att Yelena snabbstädar sådär diskret på vägen till sitt skrivbord med rummet enda stol. Men ett kviltat överkast är draget över sängen och Yelena bjuder dem att sitta där. Zhenya frågar om de skall göra lite te eller så kanske? Jättegärna, Yelena har precis kommit tillbaka från universitetet och är faktiskt lite hungrig.
De går ut i det gemensamma köket, där många av korridorens studenter har samma ide. Men de kokar te och brer lite smörgåsar innan de drar sig tillbaka till Yelenas rum igen. Hon drar fram en resväska lägger en ren handduk över den och vips är det mysigt och studentikost dukat för eftermiddagste i studentrummet.
Jo, Dimi går rakt på sak, de hade lite frågor om kyrkan och om videon som hon visade Dimi, den där Lana har en krona på sig. Ja, visst är hon häftig, Yelena diggar Soul Escape. Dimi håller med, skulle hon kunna få filmen? Jodå, Yelena har spelat in den själv på nyårskalaset, och kopierar över den till Dimis USB-minne så hon kan se den när hon vill. Dimi tackar så mycket.
Zhenya uttrycker besvikelsen över att inte ha fått träffa Soul Escape i kyrkan, de som är så bra. Yelena nickar, det är de verkligen, de kommer och går lite. Hur skall man göra för att få se dem? Tja, de när de framträder så är det på Delerium, Yelena har inte hört om att de skulle ha spelat på någon annan klubb. Delerium, namnet låter vagt bekant. Det är en nattklubb som ligger i samma kvarter som Guds Ords Kyrka förklarar Yelena. Zhenya och Dimi har aldrig varit där, men nu när de tänker på det så har det suttit ett anslag om en spelning med just Soul Escape på Delerium på anslagstavlan i korridoren sedan i höstas någon gång.
Vad tyckte de om gudstjänsten då? Yelena tycker att pastor Yaropolk Makarov bara är så cool, och så hör han Guds röst. Jodå, både Dimi och Zhenya tycker att han verkar fantastisk. Dimi frågar lite försiktigt om studiegrupp eller så? Jodå, de fick inbjudan till en sådan av Prokhor, längst bak i broschyren. Yelena går redan på träffarna, det är Prokhor som leder dem, det är mest meditationsövningar för att öppna sinnet så att de skall kunna höra Guds röst. Dimi nickar. Zhenya undrar hur man skall vara klädd? Bekväma kläder, det är ganska mycket att sitta på kuddar på golvet och så. Zhenya minns att hon tyckte att hon var underklädd när de var i kyrkan. Inte då, utbrister Yelena, Zhenya var jättesöt. Själv brukar hon ha den där klänningen, Yelena pekar på en klänning som hänger slarvigt vikt över sänggaveln.
Studiegruppen möts onsdagskvällar och söndagskvällar. De kan följa med Yelena nästa gång, men de kanske vill meddela Prokhor att de kommer i förväg.
Teet är uppdrucket. Av smörgåsarna återstår bara smulor på ett fat. Dimi känner hur hon vill skynda iväg att studera filmen på Lana, så vännerna säger god kväll till Yelena och drar sig tillbaka.
Det är måndagskväll, Dimi och Zhenya är i Dimis lägenhet. Dörren står lite på glänt så att de kan hugga Yelena så snart hon kommer hem från skolan, de har frågor de behöver få besvarade.
Först efter fem hör de Yelenas dörr öppnas och stängas och de skrider till verket, korsar korridoren och knackar på. Yelena öppnar och lyser genast upp. Hej Zhenya, hej Dimi! De kramhälsar. Zhenya berättar att de skulle vilja veta mer om Soul Escape, och Yelena bjuder dem att stiga på. Zhenya låtsas att inte se att Yelena snabbstädar sådär diskret på vägen till sitt skrivbord med rummet enda stol. Men ett kviltat överkast är draget över sängen och Yelena bjuder dem att sitta där. Zhenya frågar om de skall göra lite te eller så kanske? Jättegärna, Yelena har precis kommit tillbaka från universitetet och är faktiskt lite hungrig.
De går ut i det gemensamma köket, där många av korridorens studenter har samma ide. Men de kokar te och brer lite smörgåsar innan de drar sig tillbaka till Yelenas rum igen. Hon drar fram en resväska lägger en ren handduk över den och vips är det mysigt och studentikost dukat för eftermiddagste i studentrummet.
Jo, Dimi går rakt på sak, de hade lite frågor om kyrkan och om videon som hon visade Dimi, den där Lana har en krona på sig. Ja, visst är hon häftig, Yelena diggar Soul Escape. Dimi håller med, skulle hon kunna få filmen? Jodå, Yelena har spelat in den själv på nyårskalaset, och kopierar över den till Dimis USB-minne så hon kan se den när hon vill. Dimi tackar så mycket.
Zhenya uttrycker besvikelsen över att inte ha fått träffa Soul Escape i kyrkan, de som är så bra. Yelena nickar, det är de verkligen, de kommer och går lite. Hur skall man göra för att få se dem? Tja, de när de framträder så är det på Delerium, Yelena har inte hört om att de skulle ha spelat på någon annan klubb. Delerium, namnet låter vagt bekant. Det är en nattklubb som ligger i samma kvarter som Guds Ords Kyrka förklarar Yelena. Zhenya och Dimi har aldrig varit där, men nu när de tänker på det så har det suttit ett anslag om en spelning med just Soul Escape på Delerium på anslagstavlan i korridoren sedan i höstas någon gång.
Vad tyckte de om gudstjänsten då? Yelena tycker att pastor Yaropolk Makarov bara är så cool, och så hör han Guds röst. Jodå, både Dimi och Zhenya tycker att han verkar fantastisk. Dimi frågar lite försiktigt om studiegrupp eller så? Jodå, de fick inbjudan till en sådan av Prokhor, längst bak i broschyren. Yelena går redan på träffarna, det är Prokhor som leder dem, det är mest meditationsövningar för att öppna sinnet så att de skall kunna höra Guds röst. Dimi nickar. Zhenya undrar hur man skall vara klädd? Bekväma kläder, det är ganska mycket att sitta på kuddar på golvet och så. Zhenya minns att hon tyckte att hon var underklädd när de var i kyrkan. Inte då, utbrister Yelena, Zhenya var jättesöt. Själv brukar hon ha den där klänningen, Yelena pekar på en klänning som hänger slarvigt vikt över sänggaveln.
Studiegruppen möts onsdagskvällar och söndagskvällar. De kan följa med Yelena nästa gång, men de kanske vill meddela Prokhor att de kommer i förväg.
Teet är uppdrucket. Av smörgåsarna återstår bara smulor på ett fat. Dimi känner hur hon vill skynda iväg att studera filmen på Lana, så vännerna säger god kväll till Yelena och drar sig tillbaka.
wilper
Gubevars en rätt produktiv människa.
Session 0, igen.
Zhenyas spelare begärde session 0 inför spelmöte 30/Scen 81. Det kändes trevande och okul att spela, de hade inget spår att följa, så fort de kommer någonstans så tar det stopp. Vi pratade om saken ett tag, och kom fram till att jag skulle peka på några öppna trådar som de kan dra i, utan att ge dem mer info än de redan fått (men möjligen glömt bort, eller missat). En icke uttömmande lista av trådar som spelarna kan dra i är:
1. Semyon skulle forska i de där pillren som Demyan gav dem, de har inte hört sig för hur det har gått. Han kanske inte är så pigg på att samarbeta nu när de brutit med Anastasia, men Olga är ju hos honom nästan varje natt, så det kanske går att få fram något ...
2. De har faktiskt inte frågat Sonya om vad hon såg när hon var hos Den Behornade Konungen. Tidigare hade de som mål att befria den andra människokvinnan som han höll fånge.
3. De har upptäckt en ny kyrka, en som hävdar att de faktiskt kan höra Guds röst, bokstavligt, och att de som sluter sig till kyrkan kan lära sig hur man gör.
4. En sångerska i ett kristet rockband framträdde på nyårsafton iförd en gyllene törnekrona. Den Vita Damen har satt Anastasia på att hitta en stulen gyllene törnekrona.
5. Demyans fabrik har blivit befäst sedan de kom tillbaka från den svartvita världen.
Rollpersonerna lyfter en halvsuddig bild på kronan som Lana bär i videon, och postar en annons på Rechnoygorodblocket att de har en mäktig magisk artefakt till salu, med just den bilden som produktfoto. Zhenya stoppar med en trackingpixel i annonsen så att de skall få se var folk som tittar på den håller hus, och kanske kan de locka fram någon konkurrent som också är ute efter kronan.
Spelarna flaggar för att de tänker ta en närmare titt på Demyans fabrik i dagsljus nästa spelmöte. Kanske kan de provocera fram en återhämtningsfas så att de kan slå lite utredningsslag för att lära sig mer om vad som är på gång?
Zhenyas spelare begärde session 0 inför spelmöte 30/Scen 81. Det kändes trevande och okul att spela, de hade inget spår att följa, så fort de kommer någonstans så tar det stopp. Vi pratade om saken ett tag, och kom fram till att jag skulle peka på några öppna trådar som de kan dra i, utan att ge dem mer info än de redan fått (men möjligen glömt bort, eller missat). En icke uttömmande lista av trådar som spelarna kan dra i är:
1. Semyon skulle forska i de där pillren som Demyan gav dem, de har inte hört sig för hur det har gått. Han kanske inte är så pigg på att samarbeta nu när de brutit med Anastasia, men Olga är ju hos honom nästan varje natt, så det kanske går att få fram något ...
2. De har faktiskt inte frågat Sonya om vad hon såg när hon var hos Den Behornade Konungen. Tidigare hade de som mål att befria den andra människokvinnan som han höll fånge.
3. De har upptäckt en ny kyrka, en som hävdar att de faktiskt kan höra Guds röst, bokstavligt, och att de som sluter sig till kyrkan kan lära sig hur man gör.
4. En sångerska i ett kristet rockband framträdde på nyårsafton iförd en gyllene törnekrona. Den Vita Damen har satt Anastasia på att hitta en stulen gyllene törnekrona.
5. Demyans fabrik har blivit befäst sedan de kom tillbaka från den svartvita världen.
Rollpersonerna lyfter en halvsuddig bild på kronan som Lana bär i videon, och postar en annons på Rechnoygorodblocket att de har en mäktig magisk artefakt till salu, med just den bilden som produktfoto. Zhenya stoppar med en trackingpixel i annonsen så att de skall få se var folk som tittar på den håller hus, och kanske kan de locka fram någon konkurrent som också är ute efter kronan.
Spelarna flaggar för att de tänker ta en närmare titt på Demyans fabrik i dagsljus nästa spelmöte. Kanske kan de provocera fram en återhämtningsfas så att de kan slå lite utredningsslag för att lära sig mer om vad som är på gång?
wilper
Gubevars en rätt produktiv människa.
Scen 82 - Utflykt
Det är tisdagsmorgon i början på mars, och det är vår i luften. Var och en för sig förbereder de ett besök i industriområdet för att titta närmare på Demyans fabrik. Dimi stoppar pistolen i fickan på vårkappan, och kollar att hon har med både fällkniv och ficklampa. Samtidigt i kollektivet knackar Zhenya på hos Olga, de skall åka och undersöka Demyans näste, vill hon följa med? Olga är inte henchad utan får välja själv, men med ett lyckat moralslag så samlar hon mod, bättre att vara tillsammans än att hennes vän möter Demyan ensam. För säkerhets skull skickar Zhenya ett SMS till deras kompis Sonya också och berättar vart de skall. Hon stoppar en kniv och en ficklampa i jackan även hon, och sedan beger de sig till spårvagnen.
Vid niosnåret stiger trion av ute i industriområdet och följer den gamla vanliga vägen mot fabriken. Det är töväder, och det som gömts i snö kommer i dagen. Överallt ligger skräp och illaluktande lämningar. Det är inte helt folktomt, någon enstaka flanör passerar, och i korsningar längre bort skymtar ibland någon bil.
Precis som Dimi såg när hon var här och kikade tidigare så är fönstren i markplan övertäckta med plywood, som redan har dragit till sig både uppklistrade annonser och en del klotter. Zhenya tar det säkra för det osäkra och fotograferar klottret, ifall det skulle vara magiska symboler eller så. De stora fönstren på andra våningen, där konstnärerna har sin atelje, är övertäckta på insidan med plastduk. Dimi provar dörrhandtaget, det är olåst. Skall de gå in? Nej, inte än, först måste de reka runt huset. Ett antal byggnader utgör kvarteret. De går går lugnt, försöker se ut som de hör hemma i kvarteren medan de känner på alla dörrar och kikar genom alla fönster. Ingen tur där, inte ens någon vettig branddörr på huset, och de andra dörrarna som finns är alla låsta.
När de är på väg längs andra långsidan för att komma tillbaka till ingången, den dörren var ju öppen i alla fall. Men plötsligt drar Olga in dem bakom en sopcontainer, hon väser att hon såg Koloda, den smale konstnären i Demyans lilla grupp. Såg han dem? De vet inte så Dimi kikar försiktigt fram.
Koloda verkar vara helt i sina egna tankar. Han har en kasse från ett närbeläget lågprissnabbköp, och försvinner snart in genom dörren till fabriken.
De tar en kort paus, skall de följa efter Koloda? Gå in trots att de vet att det finns någon där? Nej, kommer de fram till.
Så de tar nästa spårvagn hem igen till kollektivet, alla tre.
Det är tisdagsmorgon i början på mars, och det är vår i luften. Var och en för sig förbereder de ett besök i industriområdet för att titta närmare på Demyans fabrik. Dimi stoppar pistolen i fickan på vårkappan, och kollar att hon har med både fällkniv och ficklampa. Samtidigt i kollektivet knackar Zhenya på hos Olga, de skall åka och undersöka Demyans näste, vill hon följa med? Olga är inte henchad utan får välja själv, men med ett lyckat moralslag så samlar hon mod, bättre att vara tillsammans än att hennes vän möter Demyan ensam. För säkerhets skull skickar Zhenya ett SMS till deras kompis Sonya också och berättar vart de skall. Hon stoppar en kniv och en ficklampa i jackan även hon, och sedan beger de sig till spårvagnen.
Vid niosnåret stiger trion av ute i industriområdet och följer den gamla vanliga vägen mot fabriken. Det är töväder, och det som gömts i snö kommer i dagen. Överallt ligger skräp och illaluktande lämningar. Det är inte helt folktomt, någon enstaka flanör passerar, och i korsningar längre bort skymtar ibland någon bil.
Precis som Dimi såg när hon var här och kikade tidigare så är fönstren i markplan övertäckta med plywood, som redan har dragit till sig både uppklistrade annonser och en del klotter. Zhenya tar det säkra för det osäkra och fotograferar klottret, ifall det skulle vara magiska symboler eller så. De stora fönstren på andra våningen, där konstnärerna har sin atelje, är övertäckta på insidan med plastduk. Dimi provar dörrhandtaget, det är olåst. Skall de gå in? Nej, inte än, först måste de reka runt huset. Ett antal byggnader utgör kvarteret. De går går lugnt, försöker se ut som de hör hemma i kvarteren medan de känner på alla dörrar och kikar genom alla fönster. Ingen tur där, inte ens någon vettig branddörr på huset, och de andra dörrarna som finns är alla låsta.
När de är på väg längs andra långsidan för att komma tillbaka till ingången, den dörren var ju öppen i alla fall. Men plötsligt drar Olga in dem bakom en sopcontainer, hon väser att hon såg Koloda, den smale konstnären i Demyans lilla grupp. Såg han dem? De vet inte så Dimi kikar försiktigt fram.
Koloda verkar vara helt i sina egna tankar. Han har en kasse från ett närbeläget lågprissnabbköp, och försvinner snart in genom dörren till fabriken.
De tar en kort paus, skall de följa efter Koloda? Gå in trots att de vet att det finns någon där? Nej, kommer de fram till.
Så de tar nästa spårvagn hem igen till kollektivet, alla tre.
Last edited:
wilper
Gubevars en rätt produktiv människa.
Scen 83 - Semyons upptäckt
De sitter runt köksbordet med en ångande kanna te; Dimi, Olga och Zhenya. Det var helt enkelt för riskabelt att undersöka fabriken just nu, de får vänta in ett bättre tillfälle. Men något måste de ju göra. Dimi kommer ihåg att de gav Semyon den tomma Nalpamil-burken innan de blev bortförda till den svartvita världen. Även om deras relation med Anastasia är lite frostig så dejtar ju Olga Semyon, han kanske har kommit fram till något? De tittar på Olga, vill hon ringa och fråga? Jodå. Hon sätter telefonen på högtalare och ringer sitt snuttegull. Semyon blir naturligtvis glad att Olga ringer, och jodå, han har goda och dåliga nyheter om Nalpamilet. Dåliga först! Utropar Dimi och Zhenya i kör, och får till svar att han inte lyckats analysera innehållet. Det fanns för lite stoff kvar för att det skulle gå. Men han har goda nyheter också, IPF är Institutet för Psykologisk Forskning, han missade kopplingen först, men stilen på etiketten motsvarar deras gamla grafiska profil och logga, den som de hade fram till 1998 då de blev priviatiserade efter Sovjetunionens fall. Institutet finns dock kvar och han ger dem adressen till websidan. Semyon och Olga bestämmer att de skall träffas senare, Olga avslutar samtalet.
Äntligen en vettig ledtråd! Entusiasmen sprider sig och Zhenya springer och hämtar sin laptop.
Hemsidan ser ut som om den är kvar sedan 90-talet, det är bara dansande skelett och en arbete pågår-skylt som saknas. Men det framgår i alla fall att institutet står under ledning av Dr Maksimilian Vlasov, och har så varit i decennier. De försöker förstå vad institutet forskar på, men det finns inte så mycket info att tillgå om det, några gamla whitepapers och en uppmaning att kontakta institutet för att kontraktera dem att bedriva forskning i det psykologiska området. De lyckas dock lista ut att Dr Vlasovs assistent är Dr Kirill Morozov, och överväger att försöka boka ett möte med honom, men skjuter upp det för de vet inte riktigt vad de skulle säga. Dimi kikar genom listan med whitepapers, och lyckas märka något intressant (VIS-slag på 20) men SL har förberett för en räd i fabriken, och inte websurfning, med ett löfte om att få veta vad det var som var intressant till nästa spelmöte så lägger spelarna och rollpersonerna IPF-webplatsen åt sidan för stunden och börjar fundera på vad de skall göra på kvällen.
De sitter runt köksbordet med en ångande kanna te; Dimi, Olga och Zhenya. Det var helt enkelt för riskabelt att undersöka fabriken just nu, de får vänta in ett bättre tillfälle. Men något måste de ju göra. Dimi kommer ihåg att de gav Semyon den tomma Nalpamil-burken innan de blev bortförda till den svartvita världen. Även om deras relation med Anastasia är lite frostig så dejtar ju Olga Semyon, han kanske har kommit fram till något? De tittar på Olga, vill hon ringa och fråga? Jodå. Hon sätter telefonen på högtalare och ringer sitt snuttegull. Semyon blir naturligtvis glad att Olga ringer, och jodå, han har goda och dåliga nyheter om Nalpamilet. Dåliga först! Utropar Dimi och Zhenya i kör, och får till svar att han inte lyckats analysera innehållet. Det fanns för lite stoff kvar för att det skulle gå. Men han har goda nyheter också, IPF är Institutet för Psykologisk Forskning, han missade kopplingen först, men stilen på etiketten motsvarar deras gamla grafiska profil och logga, den som de hade fram till 1998 då de blev priviatiserade efter Sovjetunionens fall. Institutet finns dock kvar och han ger dem adressen till websidan. Semyon och Olga bestämmer att de skall träffas senare, Olga avslutar samtalet.
Äntligen en vettig ledtråd! Entusiasmen sprider sig och Zhenya springer och hämtar sin laptop.
Hemsidan ser ut som om den är kvar sedan 90-talet, det är bara dansande skelett och en arbete pågår-skylt som saknas. Men det framgår i alla fall att institutet står under ledning av Dr Maksimilian Vlasov, och har så varit i decennier. De försöker förstå vad institutet forskar på, men det finns inte så mycket info att tillgå om det, några gamla whitepapers och en uppmaning att kontakta institutet för att kontraktera dem att bedriva forskning i det psykologiska området. De lyckas dock lista ut att Dr Vlasovs assistent är Dr Kirill Morozov, och överväger att försöka boka ett möte med honom, men skjuter upp det för de vet inte riktigt vad de skulle säga. Dimi kikar genom listan med whitepapers, och lyckas märka något intressant (VIS-slag på 20) men SL har förberett för en räd i fabriken, och inte websurfning, med ett löfte om att få veta vad det var som var intressant till nästa spelmöte så lägger spelarna och rollpersonerna IPF-webplatsen åt sidan för stunden och börjar fundera på vad de skall göra på kvällen.
wilper
Gubevars en rätt produktiv människa.
Scen 84 - Pusselbitar
Zhenya tycker att det var länge sedan de såg sin vän Sonya, och dessutom har hon saker som hon skulle vilja fråga henne om rörande Den Behornade Konungen. De ringer henne och frågar om hon skulle vilja berätta mer om händelserna i den andra världen, kanske över en bit mat? Det blir tyst en stund i luren, men jo, Sonya träffas gärna igen. Kanske mötas på Bistro Bazaar senare i kväll? Absolut.
Bistro Bazaar har varit ett betydligt mer exklusivt ställe än det är numera när det har blivit något av ett studenthak även det. Högt i tak, men där uppe lyser inte alla lamporna i ljuskronorna. Lite halvskum belysning gör att det känns mysigt i båset de tagit för att få prata ostört. Det är Dimi, Sonya, Olga och Zhenya vid bordet, fyra kvinnor med starka band av delade trauman och upplevelser.
De beställer in drinkar medan de väntar på maten, alkohol att lösa tungors band. Men ändå ber Dimi om ursäkt, hon vill prata om svåra saker, Sonyas tid i den andra världen. Sonya dricker lite från det höga glaset men nickar sedan att det är OK att fortsätta. Den andra kvinnan som var där, vet Sonya något mer om henne? Hon hette Lidiya, och hon hade varit där länge redan när Sonya kom, hon hade nästan blivit en av Den Behornade Konungens fruar. Fruar? Hade han fler människor hos sig? Nej, men de såg hindarna, de var hans fruar, och Lidiya hade nästan blivit en av dem. Blivit, eller blivit tvingad? Blivit, tror Sonya, Lidiya verkade nästan föredra livet på stäppen framför sitt gamla.
De skulle vilja identifiera Lidiya, vet Sonya kanske vad hon hade för efternamn? Nej, hon vet inte så mycket mer än att hon var modell innan hon kom dit. Allas blickar söker sig till Olga, modell även hon. Lidiya måste vara ännu ett av Demyans offer.
Hade Sonya pratat med fruarna? Nej, aldrig, de pratade inte med henne, och de verkade bara viska och skratta åt henne sinsemellan. Men Lidiya talade deras språk, och hon låg med dem.
Dimi undrar om hon träffade fler där borta, andra varelser, andra grupper, några spår av civilisation? Inte egentligen, Lidiya hade nämnt att det funnits en annan människokvinna vid hovet tidigare, en som varit en riktig fru, han hade blivit väldigt upprörd när hon försvann. Vet Sonya vad hon hette? De träffades aldrig, hon vet bara vad Lidiya sa till henne, men den försvunna hette Lana, om Sonya minns rätt. Upplevelserna i den andra världen är halvt i skugga, som minnet av en dröm.
Lana, precis som sångerskan i Soul Escape, kvinnan som stal den gyllene törnekronan från Den Vita Damen. Pusselbitarna börjar falla på plats.
Fast vänta, Sonya minns något om civilisation, hovet var ständigt på vandring, från tempel till tempel. Dimi spetsar öronen, vad då för tempel? Tja, de såg mest bara ut som träd egentligen, trädet de möttes vid betraktades som ett tempel av hovet. Men tidigare var de vid ett annat tempel, och det var väldigt besynnerligt, för det var en gammal stridsvagn. Rostig och täckt av klängväxter, men det gick fortfarande att se resterna av den stora röda stjärnan som målats på den. Mycket intressant tycker både Dimi och Zhenya. Uppmuntrad gräver Sonya mer i minnet, just det, Lana hade flytt för egen maskin, hon åt bären som gör en galen och öppnar porten till andra världar. Galenskap och resor mellan världarna - Nalpamil-pillren!
Den Behornade Konungen visade han någonsin tecken på att vara något speciellt? Hade han några magiska krafter eller så? Tja, han liksom svävade över gräset och kunde förvandla sig mellan att gå på bakbenen och att gå på alla fyra. Men bortsett från det har hon nog ingen aning. Ibland har har han kallats för en gud, borde han inte ha mer krafter och underverk och så? Sonya tittar syrligt på Zhenya, hon kan ju prova att inte behandla honom som en gud nästa gång de ses. Zhenya rodnar av tillrättavisningen.
Dimi räddar situationen genom att gå vidare direkt, hur går det för Sonya nu då? Jodå, hon håller sig sysselsatt, hon viftar lite med armstumpen medan hon pratar, det är skolarbetet, bibelskolan och så. De nickar. Det är bara att ringa om hon behöver något. Sonya nickar. Maten kommer, och de äter en rustik köttgryta med flera glas öl och vodka. De äter med systrar.
Zhenya tycker att det var länge sedan de såg sin vän Sonya, och dessutom har hon saker som hon skulle vilja fråga henne om rörande Den Behornade Konungen. De ringer henne och frågar om hon skulle vilja berätta mer om händelserna i den andra världen, kanske över en bit mat? Det blir tyst en stund i luren, men jo, Sonya träffas gärna igen. Kanske mötas på Bistro Bazaar senare i kväll? Absolut.
Bistro Bazaar har varit ett betydligt mer exklusivt ställe än det är numera när det har blivit något av ett studenthak även det. Högt i tak, men där uppe lyser inte alla lamporna i ljuskronorna. Lite halvskum belysning gör att det känns mysigt i båset de tagit för att få prata ostört. Det är Dimi, Sonya, Olga och Zhenya vid bordet, fyra kvinnor med starka band av delade trauman och upplevelser.
De beställer in drinkar medan de väntar på maten, alkohol att lösa tungors band. Men ändå ber Dimi om ursäkt, hon vill prata om svåra saker, Sonyas tid i den andra världen. Sonya dricker lite från det höga glaset men nickar sedan att det är OK att fortsätta. Den andra kvinnan som var där, vet Sonya något mer om henne? Hon hette Lidiya, och hon hade varit där länge redan när Sonya kom, hon hade nästan blivit en av Den Behornade Konungens fruar. Fruar? Hade han fler människor hos sig? Nej, men de såg hindarna, de var hans fruar, och Lidiya hade nästan blivit en av dem. Blivit, eller blivit tvingad? Blivit, tror Sonya, Lidiya verkade nästan föredra livet på stäppen framför sitt gamla.
De skulle vilja identifiera Lidiya, vet Sonya kanske vad hon hade för efternamn? Nej, hon vet inte så mycket mer än att hon var modell innan hon kom dit. Allas blickar söker sig till Olga, modell även hon. Lidiya måste vara ännu ett av Demyans offer.
Hade Sonya pratat med fruarna? Nej, aldrig, de pratade inte med henne, och de verkade bara viska och skratta åt henne sinsemellan. Men Lidiya talade deras språk, och hon låg med dem.
Dimi undrar om hon träffade fler där borta, andra varelser, andra grupper, några spår av civilisation? Inte egentligen, Lidiya hade nämnt att det funnits en annan människokvinna vid hovet tidigare, en som varit en riktig fru, han hade blivit väldigt upprörd när hon försvann. Vet Sonya vad hon hette? De träffades aldrig, hon vet bara vad Lidiya sa till henne, men den försvunna hette Lana, om Sonya minns rätt. Upplevelserna i den andra världen är halvt i skugga, som minnet av en dröm.
Lana, precis som sångerskan i Soul Escape, kvinnan som stal den gyllene törnekronan från Den Vita Damen. Pusselbitarna börjar falla på plats.
Fast vänta, Sonya minns något om civilisation, hovet var ständigt på vandring, från tempel till tempel. Dimi spetsar öronen, vad då för tempel? Tja, de såg mest bara ut som träd egentligen, trädet de möttes vid betraktades som ett tempel av hovet. Men tidigare var de vid ett annat tempel, och det var väldigt besynnerligt, för det var en gammal stridsvagn. Rostig och täckt av klängväxter, men det gick fortfarande att se resterna av den stora röda stjärnan som målats på den. Mycket intressant tycker både Dimi och Zhenya. Uppmuntrad gräver Sonya mer i minnet, just det, Lana hade flytt för egen maskin, hon åt bären som gör en galen och öppnar porten till andra världar. Galenskap och resor mellan världarna - Nalpamil-pillren!
Den Behornade Konungen visade han någonsin tecken på att vara något speciellt? Hade han några magiska krafter eller så? Tja, han liksom svävade över gräset och kunde förvandla sig mellan att gå på bakbenen och att gå på alla fyra. Men bortsett från det har hon nog ingen aning. Ibland har har han kallats för en gud, borde han inte ha mer krafter och underverk och så? Sonya tittar syrligt på Zhenya, hon kan ju prova att inte behandla honom som en gud nästa gång de ses. Zhenya rodnar av tillrättavisningen.
Dimi räddar situationen genom att gå vidare direkt, hur går det för Sonya nu då? Jodå, hon håller sig sysselsatt, hon viftar lite med armstumpen medan hon pratar, det är skolarbetet, bibelskolan och så. De nickar. Det är bara att ringa om hon behöver något. Sonya nickar. Maten kommer, och de äter en rustik köttgryta med flera glas öl och vodka. De äter med systrar.
wilper
Gubevars en rätt produktiv människa.
Karta över Rechnoygorod
Kvalitetsarbete gjort i en google-slide som spelarna använder för att hålla koll på platsers inbördes position. Datschan ligger lite längre bort än vad kartan kanske antyder, så ta avstånden med en nypa salt.
Kvalitetsarbete gjort i en google-slide som spelarna använder för att hålla koll på platsers inbördes position. Datschan ligger lite längre bort än vad kartan kanske antyder, så ta avstånden med en nypa salt.
wilper
Gubevars en rätt produktiv människa.
Scen 85 - Folkrock och drinkar
Zhenya kollar efter svar på annonsen de lade ut, inget, suck. Hon kollar sin spårningspixel och det verkar mest vara lokala besökare på annonsen dock, fast man vet ju inte, folk utifrån kan ju komma via VPN.
Skall de göra ett nytt försök med Demyans fabrik? Dimi menar att de nog inte är redo för det än. Zhenya håller med, men hon är rastlös och vill göra något. Kanske kan de åka ut till den där klubben där Soul Escape brukar framträda och höra om de är bokade? Dimi kollar websidan, inget om Soul Escape i evenemangskalendern. Men tydligen spelar några som kallar sig Lonely Winter i kväll. Zhenya lyser upp, bandkväll? Då kan de förena nytta med nöje. Dimi är inte riktigt lika förtjust i tanken, men OK. Zhenya kollar med vännerna om någon vill följa med. Varken Sonya eller Yelena kan, men Olga är med på noterna. Och så är det bestämt, vännerna skall till Delerium denna onsdagskväll för att göra efterforskningar, och möjligen ta någon drink och dansa lite.
Delirium ligger på promenadavstånd från lägenheten, och strax efter åtta löser de inträde. Det var ingen kö utanför, och nere i källaren som hyser klubben är det rätt lugnt. Vid några av borden sitter det folk och käkar hamburgare. Folk står och småpratar i grupper. Generisk rockmusik spelas på låg nivå i högtalarna och uppe på scenen så spankulerar en tekniker runt och petar på sladdar och mikrofoner.
Det är ingen kö i baren, Dimi beställer en importerad öl, Zhenya tar en Queen Mary och Olga Irish Coffee. De dricker och ser sig om efter Soul Escape medan de försöker att se ut som de inte gör det. Bartendern gör sådant som bartendrar gör när det inte är så mycket folk, och när de beställer andra omgången så bestämmer sig Dimi för att småprata lite med honom om hur det funkar med bandbokningar. Lokala band brukar bokas några veckor i förväg, långväga gäster flera månader. Soul Escape är lokala och är inte bokade, men de har spelat här förr. Dimi undrar om Lana och den nya sångerskan, Zhanna, tror han att Lana tar över igen nu när hon är tillbaka? Bartendern rycker på axlarna, han känner dem inte, men Zhanna verkade vara väl integrerad i bandet när han såg dem på nyår, då Lana sjöng några sånger på slutet. Dimi nickar, och uttrycker sorg över att ha missat den spelningen. Någon beställer en öl och Dimi återvänder till Zhenya och Olga för att avlägga rapport.
Dimi menar att de har fått svaren de behövde, kanske dags att gå hem igen. Olga och Zhenya röstar ner henne, de har inte sett bandet än, lika bra att stanna tills de gjort det, och kanske tagit några drinkar till, och dansat lite.
Mer gäster kommer in under den följande halvtimmen. Det är ingalunda trångt, men absolut inte lika ödsligt som när de kom hit när Lonely Winter äntrar scenen. De spelar någon sorts folkrock på elgitarr och dragspel, och de har traditionella kläder, vita blusar och skjortor med broderier. Alla påminns om Anastasia som alltid har en klänning i samma stil när hon leder ritualerna på församlingshemmets vind.
Zhenya och Olga gör folkmusiktomtarna på dansgolvet sällskap och roar sig.
Dimi hänger i skuggorna och har tråkigt. Men efter en och en halv timme har Lonely Winter äntligen spelat klart och de kan gå hem. Dimi lägger till Delirium på Vkontakte så hon skall få varning om Soul Escape bokas. Medan de promenerar tillbaka mot lägenheten diskuterar de om de borde köpa en sådan där folkdräktsblus i present till Anastasia, som en liten försoningspresent. De kollar runt på nätet och det går att köpa sådana lite varstans, men de beslutar sig för att tänka vidare på saken.
När de når porten till lägenheten undrar Olga om de skall gå upp alla tre och stärka banden. Dimi undrar först vad hon menar, men när hon ser glöden i Olgas blick fattar hon och ser på Zhenya som fattade direkt vad Olga föreslog. Zhenya är dock inte bekväm med sådant där, det har hänt så mycket dåligheter på grund av deras experimenterande, så hon tackar nej till Olgas förslag.
Olga rycker på axlarna, chattar några rader med någon på nätet och önskar sedan sina vänner god natt, hon skall till Semyon. Dimi vinkar av henne, och innan hon försvinner ur synhåll ropar även Zhenya ett god natt efter henne. Olga vinkar över axeln och är sedan borta.
Dimi konstaterar att de kanske skall vara smickrade över att de var Olgas förstahandsval i alla fall.
Zhenya nickar.
Zhenya kollar efter svar på annonsen de lade ut, inget, suck. Hon kollar sin spårningspixel och det verkar mest vara lokala besökare på annonsen dock, fast man vet ju inte, folk utifrån kan ju komma via VPN.
Skall de göra ett nytt försök med Demyans fabrik? Dimi menar att de nog inte är redo för det än. Zhenya håller med, men hon är rastlös och vill göra något. Kanske kan de åka ut till den där klubben där Soul Escape brukar framträda och höra om de är bokade? Dimi kollar websidan, inget om Soul Escape i evenemangskalendern. Men tydligen spelar några som kallar sig Lonely Winter i kväll. Zhenya lyser upp, bandkväll? Då kan de förena nytta med nöje. Dimi är inte riktigt lika förtjust i tanken, men OK. Zhenya kollar med vännerna om någon vill följa med. Varken Sonya eller Yelena kan, men Olga är med på noterna. Och så är det bestämt, vännerna skall till Delerium denna onsdagskväll för att göra efterforskningar, och möjligen ta någon drink och dansa lite.
Delirium ligger på promenadavstånd från lägenheten, och strax efter åtta löser de inträde. Det var ingen kö utanför, och nere i källaren som hyser klubben är det rätt lugnt. Vid några av borden sitter det folk och käkar hamburgare. Folk står och småpratar i grupper. Generisk rockmusik spelas på låg nivå i högtalarna och uppe på scenen så spankulerar en tekniker runt och petar på sladdar och mikrofoner.
Det är ingen kö i baren, Dimi beställer en importerad öl, Zhenya tar en Queen Mary och Olga Irish Coffee. De dricker och ser sig om efter Soul Escape medan de försöker att se ut som de inte gör det. Bartendern gör sådant som bartendrar gör när det inte är så mycket folk, och när de beställer andra omgången så bestämmer sig Dimi för att småprata lite med honom om hur det funkar med bandbokningar. Lokala band brukar bokas några veckor i förväg, långväga gäster flera månader. Soul Escape är lokala och är inte bokade, men de har spelat här förr. Dimi undrar om Lana och den nya sångerskan, Zhanna, tror han att Lana tar över igen nu när hon är tillbaka? Bartendern rycker på axlarna, han känner dem inte, men Zhanna verkade vara väl integrerad i bandet när han såg dem på nyår, då Lana sjöng några sånger på slutet. Dimi nickar, och uttrycker sorg över att ha missat den spelningen. Någon beställer en öl och Dimi återvänder till Zhenya och Olga för att avlägga rapport.
Dimi menar att de har fått svaren de behövde, kanske dags att gå hem igen. Olga och Zhenya röstar ner henne, de har inte sett bandet än, lika bra att stanna tills de gjort det, och kanske tagit några drinkar till, och dansat lite.
Mer gäster kommer in under den följande halvtimmen. Det är ingalunda trångt, men absolut inte lika ödsligt som när de kom hit när Lonely Winter äntrar scenen. De spelar någon sorts folkrock på elgitarr och dragspel, och de har traditionella kläder, vita blusar och skjortor med broderier. Alla påminns om Anastasia som alltid har en klänning i samma stil när hon leder ritualerna på församlingshemmets vind.
Zhenya och Olga gör folkmusiktomtarna på dansgolvet sällskap och roar sig.
Dimi hänger i skuggorna och har tråkigt. Men efter en och en halv timme har Lonely Winter äntligen spelat klart och de kan gå hem. Dimi lägger till Delirium på Vkontakte så hon skall få varning om Soul Escape bokas. Medan de promenerar tillbaka mot lägenheten diskuterar de om de borde köpa en sådan där folkdräktsblus i present till Anastasia, som en liten försoningspresent. De kollar runt på nätet och det går att köpa sådana lite varstans, men de beslutar sig för att tänka vidare på saken.
När de når porten till lägenheten undrar Olga om de skall gå upp alla tre och stärka banden. Dimi undrar först vad hon menar, men när hon ser glöden i Olgas blick fattar hon och ser på Zhenya som fattade direkt vad Olga föreslog. Zhenya är dock inte bekväm med sådant där, det har hänt så mycket dåligheter på grund av deras experimenterande, så hon tackar nej till Olgas förslag.
Olga rycker på axlarna, chattar några rader med någon på nätet och önskar sedan sina vänner god natt, hon skall till Semyon. Dimi vinkar av henne, och innan hon försvinner ur synhåll ropar även Zhenya ett god natt efter henne. Olga vinkar över axeln och är sedan borta.
Dimi konstaterar att de kanske skall vara smickrade över att de var Olgas förstahandsval i alla fall.
Zhenya nickar.
wilper
Gubevars en rätt produktiv människa.
32 spelmöten in har vi hållit på i över ett år. Vi skojar om att vi inte kan bryta streaken för min längsta kampanj någonsin som spelledare. Men är också eniga om att gruppen som sådan har längre livslängd än kampanjen. Den dag vi börjar ledsna så byter vi spel, dock inget sagt om till vad.
Zhenya skickar en vänförfrågan till Rurik på Vkontakte, Soul Escapes nästan onaturligt långe gitarrist. Kanske kan de träffa honom nästa gång vi spelar?
Zhenya skickar en vänförfrågan till Rurik på Vkontakte, Soul Escapes nästan onaturligt långe gitarrist. Kanske kan de träffa honom nästa gång vi spelar?