[Kuf] Rechnoygorods alla universitet

wilper

Gubevars en rätt produktiv människa.
Joined
19 May 2000
Messages
7,067
Location
Nordnordost
I en icke namngiven före detta Sovjetrepublik ligger staden Rechnoygorod vid en förorenad flod. Staden är främst känd för sina många lärosäten och studenter från hela republiken söker sig dit för att få sin högre utbildning. På Kosmonautens väg 43 står ett miljonprogramsstudentboende, sex våningar vittrande betong och hem till ca 150 studenter. På fjärde våningen finner vi:

Rum 412 - Yuri Naufakov. Första året kemiteknik. Precis gjort sin värnplikt och försöker anpassa sig till studentlivet. I övrigt mest intresserad av att jaga flickor. Har en svartvit målning av en dyster katedral på väggen, en släktklenod som han precis fått efter en morbror han inte har något minne av att ha träffat.
Rum 421 - Dimi Orlova. Andra året juridik. Speciellt intresserad av internationell rätt och Palestina-frågan. Inte så intresserad av studentlivet. Har dragit sin butch-stil så långt att folk blir ofta förvånade att hon är kvinna.
Rum 427 - Zhenya Gerasimova. Fjärde året mjukvaruteknik. Ivrig att bli klar, men också något av en sökare som förra terminen började gå till en bibelstudiegrupp knuten till Sankt Nicholas Kyrka som ligger ett stenkast från studentghettot.

---------------------

Slutligen skall jag spelleda mitt eget spel Kuf för första gången, oräknat två paint-by-the-numbers omgångar av @Sysp s Origenes på GothCon för några år sedan. Jag fumlar runt lite med förberedelserna men det finns i alla fall några onda tabeller i boken att luta sig mot. Spelarna har ingen relation till OSR alls, de spelar bara PbtA i vanliga fall. Vi spelar online över Google Hangout två timmar varje torsdag då våra liv så tillåter. Det här blir nog en skakig resa.
 

wilper

Gubevars en rätt produktiv människa.
Joined
19 May 2000
Messages
7,067
Location
Nordnordost
Scen 1 till 3 - Församlingshemmet

Det är två veckor in på terminen, en onsdag i mitten på september.

Yuri är kär, eller något sådant i alla fall, och föremålet för hans känslor heter Gala Romanova. Blond, söt, långa kjolar och duktig, hon bockar verkligen i alla punkterna på Yuris lista. Han vågar inte närma sig, men han hörde henne tacka nej till en fest för att hon skulle till bibelskolan på kvällen. Så när han hör att två av de äldre flickorna i studentkorridoren Dimi och Zhanya diskuterar att besöka bibelskolan så förhör han sig noga om var det är och sätter av som en skållad iller.

Zhenya var på några av träffarna förra terminen, men lyckades inte riktigt komma in i den inre sfären. De har tydligen riktigt bra fester, och hon har till och med hört viskningar om orgier, och vem skulle inte vilja kröna sin studietid med sånt? Dimi är intresserad av religionshistoria och de är ju kompisar så de beger sig iväg.

Zhenya och Dimi är först på plats, hela tio minuter tidiga. Församlingshemmet ligger på andra sidan gatan från den imponerande Sankt Nicholas Kyrka, genom ett fönster ser de att ett klassrum är upplyst, och en ung kvinna med långt blont hår hänger mot en kateder och läser i en anteckningsbok. Zhenya känner igen henne, det är Anastasia Sergeeva bibelstudiegruppens ledare.

När de kommer in blir Zhenya igenkänd, hon är varmt välkommen tillbaka, de hälsar med lätta kramar och kindpussar. Anastasia är en aning mer närgången än folk i allmänhet är i trakten, vilket även Dimi får erfara. De bjuds att ta te och välja stolar var de vill i cirkeln som har formats mitt i klassrummet där bänkarna lyfts bort.

Fler intresserade anländer. Anastasia hälsar alla, och verkar känna de flesta.

Yuri har äntligen hittat fram efter att ha blivit lurad av sin kartapp i mobilen. Han kikar in och blir hälsad även han, och han finner sig snart en plats.

I knappt två timmar diskuterar de trosfrågor.
Dimi förfasas över att de har en så smal syn på vad som pågick runtomkring i samhället vid händelserna i nya testamentet och försöker fylla i relevanta observationer där det går.
Yuri håller tyst och sitter och kollar på flickorna, Gala har fått sällskap av fler söta flickor, så här får han jobba ordentligt.
Zhenya ställer en del relevanta frågor, som dock avslöjar hur dåligt insatt hon är.

Klockan är tio i åtta på kvällen när de rundar av. Anastasia delar ut lappar med sitt telefonnummer och sånt till de som vill ha, med en inbjudan att höra av sig om det är något annars är de varmt välkomna tillbaka nästa onsdag. De som vill kan följa med och delta i mässan som börjar om några minuter.

Gruppen hakar på och deltar i mässan.

Efteråt på kyrktrappen fortsätter Dimi och Zhenya diskussionen av de historiska vinklarna på det hela och Dimi samlar mod och säger hejdå till några av de från studiegruppen, men vågar inte riktigt prata med Gala, ack den ungdomen.

De drar sig tillbaka.

Dimi går till biblioteket, hon vill skriva en liten sammanfattning om mysteriekulter att ge till Anastasia.
Zhenya går tillbaka till sitt rum. Drar igång techno på stereon och bootar datorn för att programmera några timmar.
Yuri går till sitt rum och försöker komma ikapp med sina studier, med technomusiken som ekar från andra korridoren invävd i bakgrundsljudet.

---

Jäääävlarrr vad trögt det gick. Sist jag ledde trad var nog Dödsmatch 2000 på GothCon, och det är väl vad Utforskandefasen mest liknar. Men spelarna hade roligt. Ds spelare har ett förflutet i faktiska bibelstudiegrupper och sprang cirklar runt mig när det gällde detaljer i ryskortodox tro, men tog mitt famlande med ro. Rollpersonerna är över lag tunnare än klippdockor, men spelarna har inte så mycket att gå på, det brukar falla på plats efter några spelmöten. De flaggade för några saker de vill göra nästa gång så jag har lite att basera mina förberedelser på. Pepp!
 
Last edited:

wilper

Gubevars en rätt produktiv människa.
Joined
19 May 2000
Messages
7,067
Location
Nordnordost
(Jag inser att tråden ger en "unik" chans att se vad i hela friden jag tänkte mig att spelet skulle användas till när jag skrev det. Det är OK att ställa frågor och kommentera direkt i tråden om någon har funderingar, annars är det bara att skapa en tråd annorstädes så dyker jag in där och svarar.)
 

wilper

Gubevars en rätt produktiv människa.
Joined
19 May 2000
Messages
7,067
Location
Nordnordost
Scen 4 - Morgonrutiner

Yuri kan inte somna, någon spelar musik på hög volym och det dundrar i korridoren. Tuff som han är går han ut i korridoren och hittar källan till oljudet, Zhenya. Han knackar på, och en kort konversation följer, Zhenya gillar sin musik och struntar blankt i att andra vill sova, hennes hörlurar är inge bra. Yuri backar, han är inte nöjd men han är inte villig att gå till handgripligheter. Efter att det bultat i väggar, golv och tak i två timmar från andra som vill sova har Zhenya programmerat klart för kvällen, slår av stereon och går och lägger sig. Ljuvlig tystnad lägger sig över studentboendet.

Nästa morgon söker Yuri på nätet efter mer information om tavlan, den är inte signerad, och det visar sig att måla i svart och vitt är något som flera konstnärer gjort. Han har inte blicken att kunna avgöra om två tavlor är gjorda av samma konstnär. Nedslagen går han till universitetet för dagens föreläsningar.

Dimi ägnar morgonen åt att i punktform beskriva forskningen kring mysteriekulter och deras koppling till tidigkristna föreställningar. Hon skickar mailet till Anastasia, och blir inte nedslagen av att inte få ett svar direkt. Hon går till universitetet för dagens föreläsningar viss om att hon hjälpt en medmänniska.

Scen 5 - Boris
Zhenya kan inte släppa tanken på att det finns en inre krets i bibelstudiegruppen som hon inte blivit inbjuden till. Hon vill veta mer och minns att det förra terminen var en kille vid namn Boris Maksimovich som var med jämt och verkade vara tight med Anastasia, men han slutade komma helt plötsligt. Kanske vill han prata mer om den inre kretsen? Han var en riktig plugghäst så hon drar till biblioteket på vinst och förlust, kanske är han där?

Jodå, klädd i kostym sitter han vid ett bord med ett berg av ekonomiböcker och håller på att rita någon sorts diagram för hand på rutat papper, hon ställer sig nära bakom och väntar på att bli upptäckt, när hon gör det och han känner igen henne skyndar hon sig att presentera sig så att han inte skall behöva skämmas för att ha glömt hennes namn. Han verkar glad att se henne men drar direkt öronen åt sig när hon börjar ställa frågor om Anastasia och den inre kretsen. Han fattar att hon vill komma in i den men varnar henne för att det kommer att gå henne illa där, och sedan rafsar han ihop sina papper och böcker och skyndar iväg.

Scen 6 - Konspiratörer
Några dagar senare springer Dimi, Zhenya och Yuri på varandra i korridorens gemensamma kök. Zhenya undrar om Yuri tänker gå till bibelstudiegruppen fler gånger? Absolut, han har inte täffat Gala på ett tag, förresten, hon vet inget om tavlor? Det gör hon inte, men på anslagstavlan har hon sett en annons om någon som söker kroki-modeller, de kanske vet något om tavlor? Yuri lägger tipset på minnet medan Zhenya berättar om mötet med Boris för Dimi. Det spekuleras vilt i relationen mellan Anastasia och Boris, och Zhenya vill komma åt Anastasias alla hemligheter, kan de kanske tränga in henne i ett hörn någonstans och ställa lite frågor? Yuri föreslår att de helt enkelt skall gå på några fler sammankomster med gruppen, men iden avfärdas av Zhenya, hon har gått flera gånger men inte fått någon inbjudan till någon orgie. De diskuterar vidare och landar i att det enda rimliga är att installera spionmjukvara i Anastasias mobiltelefon så de kan följa hennes rörelser i staden. Exakt hur det skall gå till, eller ens hur man installerar sådan spionmjukvara är det ingen som vet, men det löser sig. Yuri har i alla fall en plan om att han kan prata med Anastasia för att distrahera henne.

Senare på dagen får Dimi ett svar på mailet hon skickade till Anastasia, som tackar för den intressanta sammanställningen, kommer hon och hennes vänner kanske till studiegruppen på onsdag? Det tror Dimi att de gör.

Scen 7 - Demyan
Det är fredag kväll och Yuri har hittat annonsen som Zhenya pratade om, den om krokimodeller. Han ringer numret och en man som helt uppenbart är på diskotek svarar. Det är lite högljutt där, men han lovar att återkomma.

Det gör han inte, men Yuri gör ett nytt försök på söndagskvällen och jodå, Demyan kan tänka sig att kolla på tavlan, och tycker han skall komma över direkt. Yuri får en adress som han inte känner igen, så han frågar Zhenya och Dimi som står och småpratar i köket. Det visar sig att Demyan vill träffa Yuri ute i ett övergivet industriområde på andra sidan stan. Zhenya och Dimi varnar för att han kommer att bli rånmördad, eller värre, där ute.

När han inte backar från sin plan så bestämmer de sig för att följa med, och de förbereder en expedition ut i industriområdet.
Yuri stoppar ner tavlan i en svart sopsäck, så den inte skall bli blöt i regnet. Dimi stoppar ner sin ficklampa i jackfickan och Zhenya lämnar en lapp på sitt skrivbord om vart de gått. Så rustade tar de spårvagn tvärs över stan.

Vagnarna skakar betänkligt och bänkarna är av trä och saknar stoppning. Såhär är det inte så mycket folk i rörelse och de är de enda att kliva av mitt ute i industriområdet. Med hjälp av GLONASS-navigatorn i Yuris telefon hittar de adressen. Det är en av få upplysta byggnader i området, som i övrigt är kraftigt förfallet, fyllt av klotter och skräp. Zhenya och Dimi spekulerar om det kanske är organtjuvar som väntar, men tillsammans går de fram till entren och ringer på klockan. Det tar ett tag men till slut öppnas dörren av en skäggstubbig man i deras ålder, han har blodsprängda ögon och svartfläckiga händer. De hälsar och Demyan bjuder dem att komma in, "de andra är en trappa upp", meddelar han medan han åter reglar dörren från insidan. Dimi och Zhenya byter menande blickar.

En trappa upp är det en studiecirkel som samlats. Tiotalet personer med varsitt stafli omger en kvinna i morgonrock som sitter och dricker te på en stol. De har paus just nu. Demyan drar fram ett stafli till och Yuri ställer upp sin ärvda tavla på det. Demyan lägger pannan i djupa veck, men känner inte igen tavlan, han har i alla fall inte målat den, ingen av de andra känner heller igen den eller stilen. Kanske kan de höra med professor Lebedev? Han undervisar i konsthistoria och vet kanske något. De lägger namnet på minnet. Demyan undrar om de vill stanna och måla en stund?

Varför inte? Han drar fram tre staflier till, ger var och en ett kartongark att måla på, en palett med tre färger och en pensel. Bara att köra igång.

Modellen tar av sig morgonrocken och återtar samma pose som hon har haft tidigare, och alla börjar måla under tystnad.

Dimi fokuserar på att försöka blanda till en perfekt hudton av de tre färgerna som hon fick. Zhenya går in med liv och lust och målar stort och djärvt, men inte speciellt skickligt. Yuri märkte att modellen tog av sig morgonrocken och nu är helt naken, det blir inte mycket målat.

Efter en timme är studiecirkeln klar för kvällen, Demyan betalar modellen Olga med några solkiga sedlar ur sin ficka, hon flyr fältet. Sedan betraktar han deras tavlor och nickar lite försiktigt när han ser Zhenyas. Vill de komma tillbaka igen? De är välkomna, det är bara att höra av sig om de har några frågor.

Yuri sveper på nytt in sin tavla i sopsäcken, och de tar spårvagnen tillbaka till studentkorridoren.

-------
Andra passet avklarat. Det rullar på bättre, spelarna börjar hitta sina rollpersoner. Jag fattar inte riktigt hur de resonerar med hela Anastasias mobil-planen, men det visar sig. Z har knutit kontakt med Boris, Y med Gala, båda ser fram emot möjligheten att kunna knyta dem till sig i återhämtningsfasen senare. Nästa spelpass inplanerat till första april.
 
Last edited:

wilper

Gubevars en rätt produktiv människa.
Joined
19 May 2000
Messages
7,067
Location
Nordnordost
Scen 8 - Frukost
Det är måndag, ingen har föreläsningar idag så de möts i det gemensamma köket, alla inställda på te. Dimi berättar att Anastasia undrar om de kommer på onsdag. Zhenya är inte säker på att det är en bra ide, Boris verkade rätt rädd. Dimi konstaterar att det först var efter flera träffar som han blev rädd, alltså borde det vara säkert att gå några gånger. Yuri vill träffa Gala igen och är på att gå på bibelstudier igen, så Dimi svarar Anastasia att de blir två eller tre personer.

Yuri passar på att ringa professor Lebedev om tavlan. Det är en sprakig lijne, professorn är ute och reser, men Yuri är välkommen förbi hans kontor någon eftermiddag nästa vecka när det är elevtider. Yuri tackar och skriver upp i sin kalender.

Scen 9 - Fader Mikhailovich
Zhenya känner att det är något skumt med Anastasia och tänker gå till botten med det. Bibelstudiegruppen håller till i församlingshemmet, prästen har säkert mycket att säga om dem så hon tänker gå till kyrkan och fråga ut honom, Dimi och Yuri hakar på, det duggregnar när de kommer ut.

När de kommer fram täcker Dimi och Zhenya sina huvuden med schalar, som goda kvinnor gör och de går in alla tre. Det är mitt i en gudstjänst så de hänger längst bak och väntar in att det skall ta slut. Det är mest pensionärer i församlingen, arbetsdag som det är. Efteråt när folk går, så närmar sig gruppen prästen som sett dem och hälsar dem välkomna, kan han kanske hjälpa till med något?

Jodå, Zhenya undrar om de kan få hyra in sig i församlingshemmet för att ha en bibelstudiegrupp. Jättegärna, men de behöver inte betala för att ha en studiegrupp där, det är bara att kolla med församlingsassistenten så att de inte dubbelbokar eftersom det är en grupp där på onsdagar och torsdagar redan. Vill de kanske ha den gruppens kontaktuppgifter? Den leds av fröken Sergeeva, och de har varit igång i hela tre år, trots att det är en universitetsstad där många flyttar in och ut varje år. Dimi frågar helt teoretiskt om någon skulle stämma bibelstudiegruppen, om han som präst skulle vara ansvarig då? Fader Mikhailovich blir ställd av frågan och har ingen aning. Dimi avslöjar att hon är juridikstudent och intresserad av sådant, prästen lovar att kolla upp saken, får han hennes namn och nummer så kan han ringa upp när han tagit reda på fakta. Det får han. Zhenya undrar hur mycket prästen själv involverar sig i bibelstudiegrupperna och får till svar att han gärna hjälper till, i Sergeevas grupp har han dock inte varit aktiv, hon är mycket kunnig och har löst allt själv.

När de kommer ut igen så har regnet tilltagit, Dimi är förberedd så hon och Zhenya delar paraplyet medan Yuri får gå i regnet. Dimi har dragit slutsatsen att om inte prästen vet hur det funkar med stämningar så har ingen stämt Anastasias bibelstudiegrupp, bra att veta. Zhenya tror att Boris var för rädd för att våga göra något sådant, och att de nog borde vara lite försiktiga med hur mycket vågor de rör upp, folk kan ta anstöt av deras efterforskningar. Dimi hade inte tänkt så och ångrar att hon gav bort sitt riktiga namn och nummer.

Dimi, som är van vid att folk blir stötta av hennes rättframhet, är lite förvånad över att Anastasia inte blivit det, utan tvärt om välkomnat det. Troende brukar inte vara öppna för sådana diskussioner, så bibelstudiegruppens fara verkar inte vara att de är intoleranta.

Scen 10 - Mellanspel

Tillbaka i studentkorridoren ägnar de sig åt lite kvalificerad cyber-stalking av bibelstudiegruppens medlemmar. Boris har en profil på VKontakte, den är fem år gammal och han har postat en bild på en hund, i övrigt är den tom. Anastasia verkar inte finnas på något nätverk alls, i alla fall inte under sitt ritktiga namn. Galas profil är som andra flickors, full med hjärtan och stöttande meddelanden till och från väninnor. Hon har en somrig bild där hon har ett linne på sig och blommor i håret, långt från den ganska konservativa stilen hon har i på universitetet och i bibelstudiegruppen. Yuri låter sig inte nedslås utan skickar en vän-förfrågan.

Dimi tänker att hon skulle kunna läsa gamla tidningar och sånt och se om hon kan hitta något intressant som hände förra terminen, kanske något som avslöjar varför Boris är rädd? Bra plan, men hon inser att hon inte hinner göra ett bra jobb med den saken på bara två dagar.

På tisdagen får Dimi svar från Anastasia, jätteskoj att de kommer. Yuri får ett meddeande på VKontakte, det är från Gala - kommer han till bibelstudiegruppen i morgon? Han svara ja, lite coolt sådär, spelar svårfångad.

Scen 11 - Bibelstudiegruppen
På onsdagskvällen är vädret fruktansvärt, det ösregnar och blåser. De har förberett sig med inspelningsappar i sina telefoner, och Zhenya har bra skor, ifall hon måste fly ifrån något. Yuri har klätt sig i finkläder, som för en date.

Efter en kort promenad kommer de fram till församlingshemmet, de är småfuktiga av vätan, men får värmande kramar av Anastasia som är jätteglad att de kommit tillbaka. Det finns te och småkakor. De förser sig och deltar i cirkeldiskussionerna. Yuri sitter mest och tittar på Gala, hon verkar rastlös på något vis och skruvar på sig i stolen.

Efteråt tar Gala och en av hennes väninnor och beger sig direkt mot kyrkan, Yuri vill ha en chans att prata med Gala så han följer efter. Zhenya och Dimi blir ensamma med Anastasia, som grovstädar och ställer i ordning stolarna igen. Zhenya hjälper till och de småpratar under tiden.

Zhenya undrar om det finns fler bibelstudiegrupper? Anastasia menar att gruppen blir som en familj för de som låter den, skulle hon vara intresserad av att mötas oftare? Jodå, Zhenya är intresserad. Fint, klockan 10 på torsdagskvällar träffas de för närmare studier. Hur då närmare, undrar Zhenya. Anastasia ler hemlighetsfullt, men klockan är nästan åtta, och hon måste gå till sena gudstjänsten. Dimi och Zhenya föredrar att inte gå alls framför att vara sena, så de återvänder till studentkorridoren.

Yuri härdar ut ännu en gudstjänst, rastlöst väntande på att få prata med Gala. Efteråt så fortsätter hon att prata med sin väninna, men han bjuder in sig i deras gemenskap genom att erbjuda sig att eskortera dem under sitt paraply. De tackar ja.

Gala verkar lite intresserad av Yuri ändå, hennes väninna tittar mest misstänksamt på honom. Gala berättar att bibelstudiegruppen blir som en familj och biter sig lite i underläppen med något glimmande i blicken. Yuri frågar om Boris var med i familjen? De säger att de inte vet vem det var, Yuri visar Boris profilbild på sin telefon. De känner inte igen honom, kanske var han med innan de började eller riktigt kom in i gemenskapen? Kanske, men det här är deras uppgång. De tar farväl för kvällen och Yuri går hem till studentkorridoren igen.

--------
Gruppen var trött. Yuris spelare damp in 45 minuter efter starttid. Vi slöspelade en dryg timme och lät det sedan vara nog, vi fortsätter om en vecka. Vi får väl se om de vågar sig tillbaka för att ta reda på vad Anastasia och Gala menar med att vara "som familj".

Jag pratar lite mer om vad som händer bakom spelledarskärmen i avsnitt 83 av Nordnordost-podcasten.
 
Last edited:

wilper

Gubevars en rätt produktiv människa.
Joined
19 May 2000
Messages
7,067
Location
Nordnordost
Scen 12 - Torsdagsgruppen
Dagen därpå står inte Yuri att finna (för spelaren kan inte vara med den här gången), inga problem för Dimi och Zhenya, de blev inbjudna till den spännande torsdagsgruppen och tänker suga musten ur det erbjudandet. Vid femsnåret på kvällen får de SMS från Anastasia att de inte skall äta något innan de kommer. Sagt och gjort, de tackar för upplysningen och gör sig sedan redo för kvällen. Dimi kollar att ficklampan funkar, och Zhenya skriver i kalendern hon har på skrivbordet att hon skall till bibelstudiegruppen, för säkerhets skull. Strax före tio på kvällen beger de sig mot församlingshemmet.

De kommer fram samtidigt som Maksim, Kazimir och Varinka, även de nykomlingar i gruppen. Och tillsammans går de in i församlingshemmet, de möts i dörren av Anastasia som är översvallande glad att se dem. Hon kramar var och en hårt, kindpussar ordentligt och tar sig tid att byta några ord med var och en innan hon skickar upp dem på andra våningen.

På andra våningen finns det en festlokal och ett bord är dukat. De hälsas på nytt, den här gången av Nina (Galas kompis från gårdagen) även hon kramar hårt och önskar dem genint välkomna. En riktigt kort kille presenterar sig som Ioann, Galas storebror, han kramar alla och kindpussar dem när de böjer sig ner. Ytterligare några ur torsdagsgruppen kommer ut ur köket med ångande grytor och immig vodka, Sonya, Faina, Gala och Semyon.

De gamla radar upp sig vid bordets ena långsida, Anastasia ställer sig vid dess huvudände och bjuder dem att ta plats. Zhenya går ner till foten av bordet, så hon kan sitta mitt emot Anastasia. Dimi sätter sig bredvid Zhenya, och hamnar mitt emot Sonya, ett lyckodrag! Sonya är historiestudent och hon och Dimi finner ett trevligt samtal. Det passar Dimi utmärkt, hon gillar inte ostrukturerat umgänge och Sonya ger henne sin fulla uppmärksamhet.

Anastasia visar Zhenya samma grad av uppmärksamhet, det är svårt över det långa bordet, men hon möter ständigt Zhenyas blick, och ser till påminna Sonya att fylla på Zhenyas glas när vodkan börjar sina.

De noterar att sällskapet inte bad någon bordsbön, eller över lag visade några religösa tendenser alls. När blott en ensam korv ligger i stekflottet och flaskorna är tomma tar Anastasia till orda. På nytt hälsar hon dem välkomna, det är så roligt att de är intresserade av att bli en del av familjen. De är varmt välkomna, men det finns inga tvång här, om de vill kan de gå hem, de är fortfarande välkomna tillbaka på onsdagar om de vill. Sedan ursäktar hon sig och lämnar över ordet till Nina och drar sig sedan tillbaka. Nina berättar att gruppen är välsignad och att de gärna vill dela det gudomliga miraklet med de andra om de vill bli med i familjen. Alla ler uppmuntrande. Jättemysiga människor, verkligen.

Dimi är inte övertygad, men hon är nyfiken så hon nickar instämmande. Zhenya minns hur rädd Boris blev när hon frågade om bibelstudiegruppen, är de kanske kannibaler? Vad var det i de där korvarna egentligen undrar hon i sitt stilla sinne. Men nickar.

Nina och Ioann dukar snabbt av bordet till en serveringsvagn, och bara någon minut senare så bubblar en diskmaskin muntert ur köket och Nina bjuder dem att lämna bordet. Sonya sluter sig direkt till Dimis sida, och Ioann närmar sig Zhenya, nästan lite ursäktande.

Scen 13 - Mirakel?
Församlingshemmets vind lyses upp av levande ljus, och Anastasia har bytt om till en gammalmodig vit klänning med röda och gröna broderier. På golvet ligger det kuddar, och de bjuds att sätta sig ner. Alla utom Nina och Anastasia sätter sig ner. Anastasia ger Nina en liten kniv, och Dimi och Zhenya ryggar till, insatsen höjdes plötsligt.

Nina står och skruvar på sig, tittar på kniven.

Anastasia tar till orda. De är en familj, och familjen hålls samman av ett mirakel. De är inbjudna att bli en del av det. De skall nu visa det underbara, och alla står inför att val. Att tro det de ser och sluta sig till familjen, eller att inte tro och förklara att det var ett simpelt trolleritrick, i vilket fall de får gå, de är ändå välkomna till onsdagsgruppen.

Ingen rör sig, alla stirrar på kniven.

Nina blundar, spänner sig, och med en snabb rörelse drar hon eggen över sin handflata. Först händer inget, men så tränger några röda pärlor fram i ett band över handen, och snart rinner blodet rött. Det fångas upp på en vit handduk vid Ninas fötter. Hon grimascherar lite, det gör tydligen ont.

Anastasia lägger sin hand över såret för ett ögonblick, Ninas ansikte slappnar av. När Anastasia tar bort sin hand har blodflödet stannat, de torkar sina händer på handduken och miraklet är synligt, såret har läkt utan ett spår. Maksim svär något om simpla trick och att han såg hur de gjorde. Störtlöjligt! Han går sin väg, stampandes. Ioann följer efter honom, efter en stund hör de ytterdörren genom det tysta huset, och snart därefter är Ioann tillbaka. Nina har städat bort den blodiga handduken och den lilla kniven och lagt dem i en plastpåse under snedtaket.

Anastasia möter deras blick, en och en, de har valt att tro på miraklet, de bjuds att bli med i familjen och bli en del av det, de nickar. Dimi är verkligen inte övertygad, men hon är för nyfiken för att säga något, så hon nickar lite. Sonya ler stort.

Anastasisa tar fram en kvast och sopar golvet i rummets mitt, sedan drar de sina kuddar närmare och formar en sittande cirkel runt henne, nykomlingarna sitter bredvid den som de konverserade med under måltiden. Anastasia står i cirkelns mitt så hon är vänd mot Zhenia.

Ur en korg tar Anastasia en stor bägare och en flaska vin. Hon häller av vinet i bägaren och går sedan runt bland de knäsittande och bjuder dem att dricka. Demi känner igen ritualen som en nattvard, och tar en munfull. Starkt rött vin. Zhenya känner igen smaken som nattvardsvinet från kyrkan.

När alla druckit tar Anastasia näsdukar ur korgen och ger alla en. Ioann visar hur han binder för sina ögon, och en efter en gör de andra det samma. Men Zhenya är skeptisk hon frågar varför, och får till svar att det är för hennes skydd och fokus. De diskuterar saken kort, men till slut binder Zhenya för sina ögon också. Både hon och Dimi märker att det är rätt skruttiga ögonbindlar och de kan se sina egna knän om de sneglar nedåt.

Anastasia ber dem tömma sina sinnen på allt utom kärlek, att meditera med dem. De gör halvhjärtade försök. De tappar känslan av tid och rum och finner att de i det tysta rummet kan höra sin egen puls och de andras andetag, de dras in i rytmen av långsam andning.

En gäll bjällra bryter tystnaden.

Både Zhenya och Dimi känner att luften plötsligt är kallare, den doftar fuktigt och av förmultelse och liv. Zhenya ser i glipan att hon är omgiven av gräs, jord och mossa. Plötsligt flämtar Anastasia till. Dimi öppnar sina ögon och sneglar under masken, de är i vad som verkar vara en skog. Plötsligt ropar Sonya till och Anastasia skriker i skräck. Dimi och Zhenya sliter av sina bindlar och ser sig om medan Zhenya tar en näve av mossan på marken och stoppar i sin ficka. De är mitt i en stor mörk skog, och bakom Sonya står ett väldigt hornförsett odjur. Mer än tre meter högt, med en mångtaggad hjortkrona och ett gap fullt av vassa tänder. Det är uråldrigt, pälsklätt och i pälsen växer alger. Det har tagit tag i Sonyas nacke och börjat dra henne bakåt, ut ur cirklen. Båda vill gå till angrepp för att rädda Sonya, men de är för långsamma, och hennes panikfyllda skrik dör ut samtidigt som skogen försvinner och de åter är på församlingshemmets vind. Sonyas kudde ligger tom bredvid Dimi.

Scen 14

Panik sprider sig i flocken, även de andra sliter av sig sina bindlar och finner att Sonya är borta. Anastasia skriker åt dem att hon skall ringa dem sen, men hon måste prata med någon. Och skyndar iväg. Zhenya skyndar efter och ger sig inte innan hon får följa Anastasia till hennes destination, en annan kåk i studentghettot. Innan de skiljs så lovar Anastasia att ringa henne, men hon kan inte prata nu.

Dimi är kvar i kaoset på vinden. Ioann verkar ganska samlad så hon pratar med honom medan de andra försöker förstå att Sonya är försvunnen.

Ioann har aldrig varit med om något liknande. Ritualen skulle inte gått till så här, de skulle känna en stor samhörighet, alla nykomlingarna skulle ha känt stor samhörighet med de gamla, men han känner inte den känslan för dem. Dimi nickar.

--

Jävlarrr där tände det till. Anastasia skulle göra sin vänskapsritual för att få in de nya i sin sekt, men hon slog en etta och fumlade sin ritual. På mina nya fina fummeltabeller för ritualer så slog jag fram en kort övergång till mögelvärlden, där de fick möta den behornade konungen. Han såg chansen att få lite mumsigt kött, eller kanske en fru och drog till sig en av de förvirrade kultisterna, det blev Sonya. Stackars Dimi.

De fick återhämta en vända. Dimi misslyckas med att göra en välliknande tavla av varelsen hon såg bakom Sonya. Zhenya lyckas dock på sitt slag att få veta vad det var för varelse, och spelaren skall få den infon före nästa spelmöte.

Rollpersonerna ligger på ca 300XP, ett bra tag kvar till första nivån.
 

wilper

Gubevars en rätt produktiv människa.
Joined
19 May 2000
Messages
7,067
Location
Nordnordost
Scen 15 - "Kaffebönan"
Det är onsdag och en vecka har gått sedan den fruktansvärda händelsen på församlingshemmets vind. Dimi har fyllt sitt studentrum med konstnärsprylar, och hon har försökt rita monstret som tog Sonya, men ingen av bilderna blir tillräckligt sann. Zhenya har hängt på bibliotek och Google och studerat behornade mytologiska väsen för att placera monstret, men inget hon hittar passar riktigt vad hon såg. Hon letar efter sin tändare och blir påmind om att hon tog mossa och jord under ritualen, det har torkat i hennes ficka. Frustrerad tömmer hon fickans innehåll på ett tefat. Bland torkad mossa och dammig jord ligger en liten skalbagge, stor som en kaffeböna. Hon petar lite på den,uttorkad och död men ... den har fyra ben. Det är en allmänt känd sanning att alla skalbaggar i hela världen har sex ben, men den här har fyra. Ergo färdades de på något vis till en värld som inte är vår, och hon inser att hon inte kommer att hitta något om monstret i böcker från jorden.

Hon går ut i köket för att få en kopp te där träffar hon Dimi, som är frustrerad över sin oförmåga att rita, och visar skalbaggen för henne. Båda är överrens om att det är en annan värld i görningen, på något vis. Nu då? De borde prata med Anastasia, och kanske med Boris.

Det är för sent för att gå till bibelstudiegruppen, de började för en halvtimme sen, men om de går nu kanske de kan fånga Anastasia innan hon går till gudstjänsten. Sagt och gjort.

Scen 16 - Anastasia
De träffar Anastasia på trappan utanför församlingshemmet, bibelstudiegruppen har packat ihop för dagen, det är dags för gudstjänst.
Men Anastasia stannar upp, hon hälsar på de båda vännerna, de utbyter onaturligt hårda kramar. Anastasia har saker hon vill prata om, men hon är lite upptagen just nu, är de fortfarande intresserade av familjen? Jodå, och de vill hjälpa Sonya. Fint, de stämmer möte på torsdag kväll i församlingshemmet, torsdagsgruppen skall mötas. Anastasia rusar över vägen till gudstjänsten, en bil tvingas tvärbromsa för att det inte köra på henne. Hon bryr sig inte.

Scen 17 - Boris
Torsdag morgon, Dimi och Zhenya drar till biblioteket för att leta efter Boris. Han är inte där, men kanske har Zhenya hans telefonnummer? Tja, kanske det? Ett lyckat motståndsslag för karisma senare, klart hon har det. Så hon ringer Boris och stämmer möte på biblioteket. Han anar vad det handlar om och är inte så munter, men visst om en timme. De tar en andra frukost medan de väntar.

Boris dyker upp klädd i kostym och slips, som alla andra som studerar företagsekonomi. Han hälsar på Dimi, men verkar rätt sur. De går in i ett grupprum och när dörren är stängd så skäller han ut Zhenya för att hon inte lyssnade på honom utan gick tillbaka till bibelstudiegruppen, fattar hon inte att den är farlig?
Ahh, jo de gick tillbaka och något gick fel, det kom ett monster och förde bort Sonya.
Det får honom att höja på ögonbrynen i förvåning, men sedan förklarar han att Anastasia är en häxa och de måste akta sig. Att hon frammanade jävulen i församlingshemmet måste väl vara bevis nog även för Zhenya? Nja, det var ju inte en rödskinnad farbror med de andra jävulsattributen. Boris meddelar att jävulen kan ta många former. Dimi fyller i att vi nog inte riktigt kan förstå de historiska källorna till det här.
Zhenya pressar Boris om att Anastasia skulle vara en häxa, är det verkligen så, har han några bevis (oräknat jävulen på församlingshemmets vind då, som möjligen inte är en jävul alls). Boris har besked, hon är en fresterska och förförerska som vrider folks sinnen och de blir hennes slavar, han hade tur som lyckades slå sig fri. Att de ens är här och pratar med honom säger honom att de har haft en väldig tur.
Allt Dimi och Zhenya hör är att han är en otrevlig snubbe som blev ratad av Anastasia och nu kallar henne häxa.

Boris rasar därifrån. Det var det det.

De beslutar sig för att fråga Anastasia om hennes syn på Boris, på ett väldigt stödjande sätt, naturligtvis. Och de diskuterar möjligheten att hon faktiskt kontrollerade hans tankar och hjärntvättade honom. Zhenya har aldrig blivit hjärntvättad, så hon vet inte. Dimi gör en plan att skriva en varningslapp till sig själv för att påminna sig själv i framtiden om att hon inte skall vara hjärntvättad, tillsammans med några bra saker som hon tycker nu, så att framtida Dimi skall kunna inse att hon är järntvättad.

Från bibliotekets dator googlar de fyrbenta skalbaggar. Det finns inga sådana alls i hela världen. (SL har rätt suddig koll på biologi, men det fastställs att Rechnoygorod ligger i en värld där det inte finns några skalbaggar som inte har sex ben.) Teorin om att de färdades till en främmande värld och där mötte en helt främmande varelse håller fortfarande.

De går hem och förbereder sig för ännu ett möte med torsdagsgruppen. Dimi laddar sin mobil och ser till att inspelningsappen funkar, och skriver det där brevet till sig själv och lägger på skrivbordet ifall hon blir hjärntvättad. Zhenya tar några av Dimis bilder och försöker rita en egen som sammanfogar det bästa ur varje, det går inge vidare.

När klockar närmar sig 22 ger de sig ut i natten. Det är kallt, de träd de ser håller på att fälla sina löv. I fjärran ljuder en polissiren och från en lägenhet hör de bråk. Porten till församlingshemmet lyser inbjudande, och där väntar Anastasia på dem.

-- Sovdax för krönikören, återkommer med resten av spelmöte fem. --
 

wilper

Gubevars en rätt produktiv människa.
Joined
19 May 2000
Messages
7,067
Location
Nordnordost
Scen 18 - Tyst måltid
Anastasia är glad att se dem. Kramkalas och sedan följer hon dem upp till festvåningen.

Lukten av matlagning hänger tung i luften och Ioann hälsar dem med kramar. De ser att bara Varinka (näsring och studerar vid konservatoriet) är där av nykomlingarna förutom de själva. Maksim och Kazimir saknas. Liksom förra gången kommer de mer seniora medlemmarna av studiegruppen ut ur köket och hälsar på de nya innan de ställer en väldig gryta och immig vodka på bordet.

Anastasia bjuder dem att sitta och som förra gången samlas de erfarna medlemmarna längs ena långsidan och Anastasia tar plats vid bordet huvudände. Zhenya återtar "sin" plats vid bordets fot, som förra gången. Dimi gillar ordning och reda, så hon sätter sig bredvid Zhenya, precis som förra gången, men eftersom Sonya som satt mitt emot förra gången inte är med längre hamnar hon mitt emot Nina (fjärde året biologi, tjocka glasögon). Varinka sätter sig bredvid Anastasia och hamnar därför mitt emot Ioann.

"För familjen." säger Anastasia, och de skålar i vodka. Faina lyfter locket av grytan och slevar upp spagetti med köttfärssås i generösa portioner till samtliga. De äter. Stämningen är lite tryckt, Sonya är inte med dem. Zhenya dricker av vodkan, men Dimi avstår, vilket Nina märker. Vill Dimi ha läsk i stället? Nej tack, kanske vatten? Absolut, Nina skyndar och hämtar en flaska vatten ur kylen och vrider korken av den innan hon häller upp åt Dimi.

När grytan nästan är tom, och bara en halv flaska vodka är kvar tar Anastasia till orda. Hon är jätteglad att de kommit tillbaka, hon skulle vilja göra ett nytt försök att inviga dem i miraklet, men det är inget tvång, de är fria att gå. Dimi säger att hon gärna vill hjälpa till att hitta Sonya, men hon behöver mer information. Anastasia nickar, ja absolut, hon har inte alla svar, men hon delar gärna vad hon vet om saken med de i familjen. Dimi fattar, det blir ritual den här gången med, men det verkar lite riskabelt. Anastasia säger att det aldrig gått som det gjorde sist före det, det är frivilligt att delta. Men bara de som har blivit en del av miraklet och är en del av familjen kan hjälpa familjen att hitta Sonya.

Anastasia ursäktar sig, som förra gången. Faina undrar om någon vill förbarma sig över den sista vodkan, Zhenya och Varinka tar en för laget och tömmer sina glas en gång till. Som förra gången leder Ioann avdukningen och så snart diskmaskinen gurglar förnöjt i köket parar de ihop sig två och två och går upp på vinden. Nina tar Dimi, och Semyon (fjärde året kemiteknik, tjock guldkedja runt halsen) följer Zhenya som sista par upp på vinden.

Som förra gången har Anastasia bytt om till en vit folklig klänning med gröna och röda broderier. Det finns kuddar på golvet, och medan hon sopar rent rummets mitt drar de övriga fram kuddar och sätter sig på knä i en cirkel, Dimi bredvid Zhenya, de flankeras av Nina respektive Semyon. Anastasia ställer bort kvasten och i cirkelns mitt öppnar hon korgen och tar fram en flaska vin och en stor bägare. Djuprött porlar vinet ner i bägaren, varefter hon med början på Ioann går runt och bjuder var och en att dricka. Zhenya smakar vinet, samma som förra gången. Även Dimi tar några droppar varefter hon i smyg slår på inspelningen på sin mobil i fickan.

När alla fått vin tar Anastasia fram vita näsdukar och med början på Ioann delar hon ut en till de var, och de binder för sina ögon. Zhenya tänker inte bli överraskad utan ändrar sin sittställning så att ena handen vilar på golvet. En tyst förväntan lägger sig över dem, med mer än en gnutta oro, framför allt för Zhenya och Dimi som fortfarande minns det hjortliknande monstret. Anastasia ber dem slappna av, och stöta bort alla andra tankar än kärlek. Både Zhenya och Dimi gör ganska halvhjärtade försök, de vill vara redo att agera vid första tecken på fara. Men snart finner de att de bara hör sina egna hjärtslag och att de andas i takt med de andra. Tid och rum förlorar betydelse.

En bjällra ljuder. Med ens blir både Zhenya och Dimi klarvakna, de spänner sina sinnen och försöker fånga upp varje tecken på fara. Golvet knarrar en bit bort, ljudet av tyg i rörelse. Dimi känner en hand på sin, mjuk och lätt är Ninas smekning, som snart söker sig längs hennes arm mot hennes kind.

Genom glipan mellan bindeln och kinden ser hon Anastasias knän mitt emot sina och Anastasia tar hennes hand.

Händerna greppar tar om deras huvuden, ömt.

En lätt kyss.

Zhenya känner Anastasias händer på sin kropp, och Anastasia tar hennes hand och för den till sin egen. När Anastasia kupar hennes bröst fryser hon till, det här är hon inte redo för. Anastasia märker hennes motstånd och skjuter bort hennes ögonbindel med sina fingrar så att de kan se varandra i ögonen. Bakom Anastasia ser Zhenya att Gala och Faina skalat av de flesta av sina kläder redan och omfamnar varandra i en djup kyss. "Nej. Jag kan inte." viskar Zhenya. Anastasias ögon är mjuka, hennes ansikte ler vänligt. "Är det jag? Skulle du föredra Semyon?" "Nej, det är inte det ... Jag känner dig knappt. Jag kan inte ..." Anastasia nickar, "Jag tvingar ingen." Hon hasar upp och sätter sig bredvid Zhenya, håller hennes hand i sin.

Dimi tar emot kyssen, det var oväntat. Hon är bekant med sex som koncept, och motsätter sig inte utan blir en villig motpart till Nina.

Zhenya ser de älskande i en naken massa i en cirkel framför sig, hon önskar att hon inte hade förlorat sin ögonbindel utan stirrar stint in i väggen bortom dem.

När bibelstudiegruppen slutligen, utmattade och med förlorade masker, sjunker ner bland kuddarna, ser både Zhenya och Dimi hur Ioann och Anastasia utbyter blickar och Anastasia skakar på huvudet.

"Vad?" Dimi vänder sig mot Ioann. Anastasia svarar i hans ställe, "Det hände inte den här gången." "Är det något jag gjorde fel? Jag vill verkligen hjälpa till att få tillbaka Sonya. Jag ..." Anastasia ler, mjukt men kanske lite trött, "Ibland går det inte. Det är inte du." "Vad är det som bestämmer det?" Anastasia rycker en aning på axlarna, "Vi vet inte, ibland måste vi göra ritualen flera gånger för att det skall fungera." Gala och Faina fnittrar till vid orden om att behöva göra ritualen flera gånger, de sitter oblygt kvar i sin nakenhet även när en del andra börjat dra på sig kläder igen.

Dimi är lättad, en kult hade förklarat bort alla misstag och misslyckanden men Anastasia erkänner att hon inte vet, alltså är inte bibelstudiegruppen en kult.

Återhämtning
De gav sig in i faran, även om det inte blev så farligt så de får en återhämtningsfas. Spelarna radar upp massor med frågor de vill ha svar på, och de lyckas slå att de får återhämta fyra veckor, jackpot! Jag skall ta reda på hur det går och meddela dem i god tid inför nästa spelmöte så de kan signalera sina nästa drag inför nästa spelmöte.
 
Last edited:

wilper

Gubevars en rätt produktiv människa.
Joined
19 May 2000
Messages
7,067
Location
Nordnordost
Vad som hände i återhämtningsfasen:

Yuri
  • Försökte forska på sin tavla, utan resultat.

Dimi
  • Undersöker Ioann och finner: Han är Galas äldre bror, har inte gjort militärtjänst, är på fjärde året till Elektronik-ingenjör. Gick med i bibelstudiegruppen direkt när Anastasia startade den för tre år sedan.
  • Forskar i Sonya och finner: Hon läser (läste?) andra året historia. Bra skolresultat. Blev indragen i bibelstudiegruppen förra julen.
  • Hänga med Nina och finner: Gick med i bibelstudiegruppen redan under dess första år. God vän med Gala, men absolut avgudar Anastasia. Hon tror djupt på Miraklet och Familjen, men vill inte parta med om dem eftersom det är saker som Anastasia ger de som är med i Familjen, och Nina vill inte kringgå det. Hon uppmuntrar Dimi att fortsätta komma på torsdagsträffarna.
Zhenya
  • Hänga med Anastasia och finner: Hon läser fjärde året på Ekonomisk utbildning. Startade bibelstudiegruppen för tre år sdan, och har varit dess ledare hela tiden. Hade någon sorts uppenbarelse före förra sommaren och startade torsdagsgruppen då, och den har växt långsamt sedan dess. Berättar mer till de som blir Familj.
  • Måla monstret. Det är tydligen precis lika svårt för Zhenya som för Dimi. Hon gillar inte någon av sina bilder.
  • Få svar på vart de hamnade under ritualen. I skyltfönstret på ett galleri ser hon en surrealistisk tavla med en rätt vanlig hjort i en skog. Något över hur skogen är målad påminner henne om skogen de hamnade i när Sonya blev bortförd. Tavlan är signerad "Demyan Vasilev".
  • Få svar på varför monstret tog Sonya. Anastasia tror att det var rena slumpen att det var Sonya. Skapelsen är mångfacetterad och hon förstår inte riktigt hur det fungerar, men vad de ser varje dag är bara en av många fascetter. Av någon anledning skiftade ritualen dem till en annan fascett en stund. Hon vill inte berätta mer för de som inte är Familj.
 
Last edited:

wilper

Gubevars en rätt produktiv människa.
Joined
19 May 2000
Messages
7,067
Location
Nordnordost
Scen 19 - Vännerna dricker te
Det är måndag i slutet på oktober. Vintern har kommit till Rechnoygorod och med ett tunt lager snö ser staden nästan ren ut.
Ingen har sett Yuri på månader.

Zhenya hasar ut ur studentrummet. Hon är sliten och kläderna är i oordning, hennes händer är fläckade av färgstänk. I köket träffar hon Dimi som håller på att göra te. Det var länge sedan de sågs, en månad sedan hos Anastasias torsdagsgrupp, där det hände saker som man inte pratar om. Tacksamt tar Zhenya en kopp och sjunker ner vid det vingliga köksbordet.

Dimi lyfter frågan om Anastasias "familj", Zhenya erkänner att hon träffat Anastasia mycket sedan de sågs sist. Hon tycker om Anastasia, mycket, och hon känner att Anastasia tycker om henne, men också att Anastasia tycker om hela sin familj även om hon inte sagt något om Sonya. Dimi har forskat lite om Sonya, men inte hittat något användbart. De enas om att Anastasia inte verkar illasinnad. Och att om de vill gå till botten med vad som hände med Sonya måste de återvända till bibelstudiegruppen. Har de några alternativ?

Zhenya visar ett foto av en tavla hon tog på en konstutställning, det är en hjort som står i en skog. Skogen får håren att resa sig i nacken på Dimi, det är precis som skogen de hamnade i när Sonya försvann. Tavlan är målad av Demyan, killen som hade studiecirkeln i måleri som Yuri tog med dem till för att få ett utlåtande om Yuris tavla. Han sa ju att de var välkomna tillbaka, de kanske skall gå dit? De bestämmer sig för att göra det.

Scen 20 - Demyan och Olga
Tisdag. Dimi förbereder sig genom att handla skissmaterial, Zhenya packar lite akrylfärger och papper i en plastkasse. På kvällen tar de spårvagnen ut i industriområdet. De känner vagt igen några av passagerarna, andra som var där när de följde med Yuri. Alla kliver av på ändhållplatsen, det utbyts igenkännande nickar och tillsammans går de till den övergivna fabriken. De flesta av gatljusen är trasiga, vandaliserade byggnader kantar den breda gatan, gravstenar av en industriell epok styrd av femårsplaner.

Demyan står på trappen, han hälsar på alla, är glad att se Dimi och Zhenya igen, kul att de kunde komma. Han ser sliten ut, hans stickade tröja är fläckad av färg, hans hår står på ända, svarta cirklar under ögonen. När alla kommit in reglar han dörren från insidan och de går upp till ateljen på andra våningen.

En keps skickas runt och alla lägger några rubel i den, ersättning till Olga som skall stå modell. De drar fram stolar i en vid cirkel och när de kommit till rätta och samtalen tystnat kommer Olga in. Hon har en liten röd boll med sig, och när hon tagit av sig morgonrocken får bollen vara allt från ett äpple till en dödskalle, var annan minut byter hon ställning. Koncentrationen lägger sig tung över de församlade. Alla ritar. Demyan går runt och tittar över deras axlar men säger inte mycket, utom möjligen ett nöjt grymtande någon gång då och då.

Efter en timme tar de en paus. Olga klär på sig igen. Det är rätt kallt i ateljen. Zhenya och Dimi vakar som hökar, kan de få lite tid med Demyan? Inte egentligen, han har dragits in i samtal om konst och teckning. De församlade visar sina verk och diskuterar. De dricker te.

Efter tjugo minuter sätter de sig igen, Olga har bytt bollen mot ett paraply och igen byter hon pose var annan minut, skenbart efter eget tycke. Demyan går runt bland de som ritar.

När ännu en timme gått är de klara för kvällen. Olga tar på sig morgonrocken och flyr fältet. Pratandes samlar deltagarna ihop sina saker och en efter en går de ner för trappan och mot stationen. Dimi och Zhenya dröjer sig kvar. Demyan märker dem, kan han göra något? Vill de kanske ha mer te? Han ropar åt Olga att göra te åt gästerna. Han får inget svar men det slamrar och porlar från vad som verkar vara ett kök längre bort i byggnaden. Zhenya visar fotot av hans tavla. Jodå, det är hans. Hon känner igen skogen. Han höjer på ögonbrynen. Hon har sett den och vill se den igen, komma dit. Han tvekar. Både Zhenya och Dimi är väldigt intresserade av att få veta mer om den där skogen. Han tvekar lite, ursäktar sig med att han var rätt hög och bara målade vad han kom ihåg. Dimi blir intresserad, vilket preparat? En dörr öppnas och Olga kommer med en tekanna, hon har hunnit klä sig. Demyan ber om deras nummer, låt honom återkomma om det. Sedan byter han samtalsämne och ur en låda tar han fram ett paket billiga småkakor. Zhenya och Dimi stannar så länge som etiketten kräver, dricker te och äter kakor, småpratar om konst i allmänhet, säkra ämnen.

Demyan lovar att återkomma, och klappar fickan som han stoppade lappen med deras telefonnummer på. Vännerna tar farväl och går till spårvagnshållplatsen.

Medan de väntar spekulerar de i vilken drog som kan göra att man ser den främmande skogen. Kanske svampar? Varken Dimi eller Zhenya är några större kännare av droger.
Torsdagen närmar sig, Dimi undrar om de skall göra ett tredje försök med Anastasia. Zhenya är tveksam, hon är inte funtad så, hon kan inte bara slå på en knapp och ha sex på golvet med en massa folk. Dimi tror att endorfinrushen efter sex är en del av Anastasias rekryteringsmetoder, kanske det finns andra vägar, kanske en drog nu när de ändå var inne på ämnet. Zhenya tror mer på droger än oanständigheter, kanske skall hon stärka sig lite inför nästa försök på ritualen? Dimi tror att det är en bra ide, Anastasias familj vill förmodligen ha medlemmar, inte åskådare.

Spårvagnen kommer, Zhenya bestämmer sig för att ägna onsdagen åt att få tag på droger, så hon kan vara beredd på torsdag.

Scen 21 - Tredje gången
Det är torsdag kväll. Folk börjar varva ner i studentkorridoren när vännerna beger sig av. Zhenya röker en spliff och peppar sig själv. De pratar medan de går, men Zhenya har svårt att hålla tråden, hon är glad och pigg i alla fall. De diskuterar ritualen, Dimi har gett Nina lite tips som hon tror skall hjälpa. Vad då för tips? Tekniker. Vad då för tekniker? Dimi himlar med ögonen, och förklarar de ingående anatomiska detaljerna för sin vän, som rodnar djupt. Zhenya har ingen erfarenhet av sådant där alls. Dimi inser att det kanske är Zhenyas problem.

Anastasia möter dem på trappen, hon är som vanligt överväldigande glad att se dem. För att inte avslöja att hon har knarkat har Zhenya en listig plan och kramar Anastasia hårt innan hon skyndar upp på andra våningen, Anastasia luktar tryggt, hon är både hård och stark och mjuk. Dimi kramar Anastasia, de stänger och låser dörren innan de följer efter Zhenya upp till festvåningen.

Ioann hälsar dem välkomna, måltiden är som de övriga. De som redan är med i Familjen tar platser på ena långsidan, Zhenya kastar sig över sin vanliga plats på kortsidan, Dimi sätter sig bredvid, mitt emot Nina. De äter kyckling och ris, och dricker vodka till. Zhenya är avslappnad och har ganska trevligt. Dimi och Nina småpratar om allt möjligt. Anastasia ursäktar sig. Faiyna ser att det finns lite mat kvar i botten på grytan som Gala förbarmar sig över. Medan Gala äter så skickar de den sista flaskan vodka runt bordet, alla får en skvätt. De skålar. Ioann och Seymon rensar bordet och när diskmaskinen bubblar förnöjt går de upp på vinden, två och två. Nina tar Dimis hand, Ioann tar Zhenyas.

Anastasia har en folklig vit klänning med broderier i rött och grönt. Hon sopar golvet medan de tar fram kuddar och sätter sig i en cirkel. Ur en korg tar hon fram en stor bägare och fyller den med vin. Hon bjuder Ioann först, han dricker, och hon fortsätter varvet runt, alla dricker, Dimi inte lika försiktigt som förr. Sedan tar hon fram näsdukar ur sin korg och ger en till Ioann som binder för sina ögon, en efter en får de sina bindlar och alla binder de för sina ögon, Zhenya dröjer, men när även Faiyna som sitter bredvid Ioann knutit sin bindel gör även Zhenya det. Anastasia ber dem att slappna av, vända sig inåt, och stöta bort allt utom kärlek. De sitter i tystnad. Tid och rum suddas ut, de hör sina egna hjärtslag och finner att de andas i takt med de andra. En bjällra ljuder.

Nina tar Dimis hand. De drar varandra in i en omfamning och kyss.

I glipan mellan kind och bindel ser Zhenya hur Anastasias bara fötter kommer fram, och hur hon går ner på knä framför henne. De tar varandras händer, Zhenya darrar men låter sig kyssas. Anastasia går längre och drar ner Zhenya på golvet medan hennes händer söker sig innanför Zhenyas kläder. I glipan ser Zhenya att Anastasia strålar, ett varmt sken kommer ur hennes kropp, och sprider sig till de alla.

De känner stor samhörighet, de är Familj och ett. Anastasia älskar dem alla, så som de älskar Anastasia och varandra.

Efteråt ligger de och bara andas och känner tystnaden tillsammans i en hög av kuddar och avdragna persedlar.

Anastasia ler åt dem alla, men nickar åt Zhenya, nu är de Familj. De gamla medlemmarna i gruppen kommer fram till dem och omfamnar dem en och en. Zhenya finner att den varma känslan i kroppen från spliffen är borta, och även om hon älskar Anastasia och de andra är hon fortfarande obekväm med sin nakenhet och börjar skyndsamt klä sig. Även de andra klär sig. Och medan de övriga återställer vindsrummet kommer Anastasia till Zhenya, Dimi och Varinka. De är Familj och Anastasia är så glad att de är det, och det finns så mycket hon måste berätta för dem, men inte i kväll. Kanske på söndag, efter gudstjänsten?

De bestämmer möte, och sedan lämnar medlemmarna i Familjen församlingshemmet, en och en, eller två och två. Zhenya och Dimi tar samma väg som Zhenya gjorde natten då Sonya försvann, då hon följde Anastasia. När de kommer till Anastasias studenthus tar Zhenya ett kort av listan med vilka som bor där, hon vill veta vem Anastasia var så ivrig att besöka. Oklart, kanske ville hon bara hem? Anastasias namn finns på listan.

De återvänder till sin egen korridor, på vägen delar de Zhenyas andra spliff.
 
Last edited:

wilper

Gubevars en rätt produktiv människa.
Joined
19 May 2000
Messages
7,067
Location
Nordnordost
Scen 22 - Längtan
Det är fredagsmorgon i slutet på oktober. Under natten har det varit kommit en köldknäpp och iskristaller har format mönster över fönstret till Zhenyas dragiga studentrum. Kylan väcker henne ur en dröm där hon var med Anastasia. Det är kallt under täcket, Saknaden efter Anastasia och de andra i familjen är stor. Hon försöker härda ut mot kylan men det går inte, hon måste upp och få något varmt i sig. Hon klär sig och i sina tofflor hasar hon ut i det gemensamma köket för att få te.

Kön i det gemensamma köket är lång. De två vattenkokarna har aldrigt varit så långsamma. När Dimi ser Zhenya så ger hon upp sin plats i kön av frusna studenter och ställer sig sist. Båda känner viss lindring i saknaden där de står bredvid varandra, de är ju familj. Dimi berättar att hon vaknade och kände sig konstig, som att hon glömt att göra något viktigt, men inte kan komma på vad det är, men också en känsla av att om hon bara fick träffa de andra i familjen skulle det bli bra. Det är obehagligt, även om hon kände att det blev lite bättre när Zhenya kom. De hasar ihop lite närmare varandra i kön.

Kanske ringa Anastasia och be om ett möte? Zhenya provar, inget svar. Så hon skickar ett SMS och ber Anastasia att ringa henne. Och någon minut senare ännu ett med en söt smiley, hon inser att hon måste verka desperat. Sa inte Anastasia något om att de skulle mötas efter mässan på söndag?

Dimi testar samma med Nina, som svarar och visst, de kan mötas, kanske på något av stundentfiken på lunchen? Ja.

Zhenya går på en föreläsning. Dimi går till biblioteket och försöker hitta något bra om vilka hallucinogena droger som gör att folk tror att de färdas till andra världar, det går inge vidare.

Scen 23 - Soppa
Studentfiket i källaren har billig mat och i den här kylan utövar dagens soppa en stark dragkraft. De träffar Nina utanför och kramas till hälsning. Zhenya kommer på sig själv med att krama Nina hårt och länge, det känns bra. Nina är familj.

Fiket är stimmigt och nästan fullt med studenter som sitter på rangliga stolar och äter soppa och svart bröd.

Dimi frågar om sin konstiga känsla, om längtan, är det en sidoeffekt av ritualen? Nina ler, sidoeffekt? Nej, det är ju ritualen, de är familj nu, det är klart att de saknar de andra. Dimi har sett filmer och läst böcker om folk som saknar sin familj, hon fattar inte grejen, det här är ju rent utav obehagligt. Hennes familj är mycket bättre, de saknar man inte. Dimi är lite orolig över Sonya, bryr sig familjen verkligen om henne? Visst gör de det, Anastasia håller på att forska i något sätt att hitta henne. Vet familjen om hon lever ens? Nej, men de hoppas, och om det går att få tillbaka henne så kommer Anastasia att hitta en väg.

Dimi berättar att de dragit slutsatsen att de färdades till en annan plats, visste Nina om det? Jo, men hon svävar lite på svaret. Dimi pressar henne om saken. Nina medger att det finns fler platser, men det är Anastasias sak att förklara, hon kan inte riktigt göra det på rätt sätt. Dimi ger sig inte, har Nina sett fler platser. Jo, några, men det är verkligen inte hennes sak att berätta om. Kan de inte vänta tills de träffar Anastasia? Dimi ger sig inte, så Nina flyr fältet med en hastig ursäkt om att hon måste till en föreläsning. Dimi tackar för sällskapet. Nina går, och de känner hur hon tar med sig en liten bit av deras hjärtan, det kändes bättre när Nina vad med dem.

De två vännerna sitter kvar, äter soppa och äter bröd. Zhenya menar att det är konstigt, hon har erfarenhet av sin familj, och hon saknar dem, men det här är inte alls samma sak, att nästan vilja gråta av lättnad när man möts igen efter några timmar. Jättekonstigt.

Dimi menar att det kanske var det som hände med Boris, att han inte kunde vänja sig, eller var det bara att han tänkt sig att få ha Anastasia för sig själv? De enas om att Boris är ett själviskt svin, det är förklaringen av hans agerande.

Men de vill ändå hitta Sonya, Dimi känner sig lite skyldig till att hon försvann. Boris kommer nog inte att ge dem något, men Demyan från konstklubben? Han hade ju sett skogen när han var hög, och han hade lovat att ringa dem.

Zhenya ringer Demyan, han svarar direkt, kul att hon ringer men han och några vänner är på väg ut till datschan några dagar. Vill hon haka på? Zhenya och Dimi byter blickar, och Dimi nickar. Jodå, de hakar på. Fint! Han kan komma och hämta dem på en timme, de kan packa så de har lite kläder, och om de vill äta något annat än korv så får de packa det med.

Tjejerna packar lite konstnärsmaterial, hygiensaker och ombyten, och drar fram sina varmaste vinterkläder, och sedan går de till mötesplatsen.
 
Last edited:

wilper

Gubevars en rätt produktiv människa.
Joined
19 May 2000
Messages
7,067
Location
Nordnordost
Scen 24 - En hund som heter Fimpen
Tjugo minuter efter utsatt tid rullar en gammal rostig minibus fram och tutar lätt två gånger. Demyan öppnar dörren från förarplatsen. Han ler med en cigarett i mungipan och bjuder dem att kliva ombord.

I samma ögonblick som Dimi kliver in i bussen börjar en liten hund skälla från bussens bakre del och hon ögnar sina reskamrater. Längst fram sitter Olga, modellen från konstklasserna. Hon har hörlurar på sig och läser i en pocket vars omslag lovar både romantik och heta partier, men hon nickar till hälsning till Dimi och Zhenya.

Utspritt i bussens bakre del sitter fem män. De skakar hand och presenterar sig. Fédor med mustaschen, Koloda som är smal och den rundhuvade Evgeniy. Pyotr hälsar och presenterar hunden Fimpen, som fortfarande skäller. Sist hälsar Gogol, som har fiskat fram två små koppar till och bjuder på lite vodka för resan. Det langas fram en kopp till Demyan också, och så rullar bussen iväg.

Zhenya gör ett allvarligt försök att skjuta in sig själv i männens samtal, men det är ett rätt frustrerande samtal fullt med internskämt och ämnet tycks mest vara att sabla andra konstnärer. Men det finns vodka att fördriva tiden så hon hakar på där i stället. Dimi sitter bredvid Olga, hon uppskattar själv att bli lämnad i fred när hon läser så hon låter Olga läsa i lugn och ro och njuter i stället av utsikten. Demyan styr bussen ut ur staden och ut på den omgivande slätten. I fjärran ser hon bondgårdar och enstaka mindre skogspartier, allt under ett tunt snötäcke.

Vägen blir allt sämre för varje avtagsväg de tar. Det blir färre och färre pinnar på mobilen och solen skyndar ner mot horisonten, medan stämningen stiger allt högre bak i bussen. En tom vodkaflaska rullar fram och tillbaka med bussens krängningar.

Scen 25 - Datschan
Till sist svänger Demyan in på en smal väg där det inte finns några hjulspår i snön, och efter ytterligare fem eller tio minuter rullar de in bland husen vid en gammal bondgård. Det är inte stort, och alla byggnaderna verkar vara i stort behov av underhåll. Taket på ladan bågnar betydligt, det finns några mindre uthus, ett tvåvånings boningshus med flagnande färg och ett gammalt växthus med enstaka trasiga fönster.

Demyan ropar att de är framme och möts av ett jubel från gänget i bak. Först av bussen är Fimpen som springer runt på gården och nosar i snön. Med ett språk som skulle få blommor att vissna delar Demyan ut order till de övriga, bär in sakerna i köket, starta en eld i spisen, elda bastun och städa undan, för de har fina gäster. Medan männen på vingliga ben börjar utföra sina order hälsar han Dimi och Zhenya välkomna till datschan. Zhenya tycker att den är fin, är den hans? Jodå. Dimi undrar om de kan hjälpa till med något? Inte skall de arbeta, de är ju gäster, men om de insisterar så kan de gå och se om Olga vill ha hjälp med något i köket.

Huset är gammalt, nedervåningen har ett större rum och några mindre, allt byggt kring en teglad spis som är stor som en bil. Elda en dag och var varm i flera. Det är stökigt, inte riktigt knarkarkvartnivå, men tomma flaskor överallt och det har nog inte blivit sopat eller dammat på flera år. De finner mycket riktigt Olga i köket, hon packar upp kassar till ett skafferi, och ställer en frigolitväska mot ytterväggen så den skall hålla svalkan längre. Hon vill inte ha hjälp med något, det är nästan klart redan. Ur en stor plastdunk fyller hon en kittel så hon kan koka vatten till te. De tar med sig vatten hit. Det finns en brunn men det vattnet duger bara till att tvätta sig i. De nickar.

Det finns ingen el heller och det stora rummet lyses upp av en liten batteridriven lykta. Konstnärerna har sjunkit ner i soffor och stolar, de diskuterar andra konstnärers brister och skrattar åt varandras skämt. Ölburkar och vodka står på bordet och när Olga dyker upp med ett fat med svart bröd, smör och korvbitar jublar de. Zhenya och Dimi hänger inte riktigt med, uttråkade ser de sig om, och finner att det står taveldukar mot väggarna, med Dimis ficklampa studerar de tavlorna för att se om det finns fler ledtrådar om vart Sonya fördes. Demyan ropar att det bara är skräp men de går ändå genom tavlorna.

Mycket är abstrakt konst, färg och form i vilda mönster, ofta är stora delar av tavlorna fortfarande vita. Det finns ett halvfärdigt porträtt av Fédor, igenkänningsbar på mustaschen, ett antal landskap, men det är helt vanliga slätter som de såg när de kom med bussen. Det finns också åtskilliga nakenstudier av en blek kvinna med kort, svart hår. Även de är oavslutade.

Konstnärerna skålar.

Olga kommer in från köket, hon tänker basta innan männen, vill Dimi och Zhenya följa med? Absolut! Zhenya knycker en flaska vodka och några smörgåsar från bordet och följer efter ut i natten.

Scen 26 - Bastun
Utomhus biter kölden och Olga skyndar snabbt över gården och försvinner in i ett av uthusen. Så här långt från staden är himlen klar, djupsvart och stjärnglimmande. Zhenya stannar upp och beundrar stjärnorna, hon har nog aldrig sett så många förr. Även Dimi dröjer sig kvar. De står i natten och betraktar stjärnorna. Konstnärernas skrävlande dämpas av avståndet.

När kölden trängt genom deras kläder följer de efter Olga in i bastun. Ur en plastkasse får de förse sig med de handdukar de behöver. Ett ensamt stearinljus i en glaslykta lyser upp omklädningsrummet. I halvmörkret klär de av sig och hänger sina kläder på krokarna. Golvet är ännu kallt, och kall luft slinker in genom väggarna. I nästa rum har någon ställt flera hinkar och baljor med vatten, de tvättar sig i det iskalla vattnet. Olga fäster upp sina långa flätor under en fuktig handduk för att skydda håret innan hon visar dem in i själva bastun. Ett ensamt värmeljus i en glasburk ger tillsammans med de glödande kolen nog med ledljus för att de skall hitta bänkarna. De tre kvinnorna sitter först i tystnad. Det knäpper om eldstaden. Svetten tränger fram och bildar små rännilar längs deras kroppar.

Zhenya undrar om Olga brukar följa med konstnärerna ut hit? Jo, men hon har bara varit här några gånger förr. Hon är med Demyan, men de träffades först när han började leja henne för sina kurser när terminen började. Dimi undrar om hon är här som ett uppdrag. Olga säger att han fortfarande betalar henne och rycker på axlarna.

De kastar en skopa vatten, ångan stiger och sticker i huden och det bränner när de andas. Så de sitter tysta en stund innan Zhenya observerar att Demyan har ett speciellt sätt med sina vänner. De är verkligen riktiga karlar. Olga håller med, han är alltid en gentleman med henne, men det kan gå ganska vilt till mellan konstnärerna. Hur då? De slåss med varandra, Olga brukar hålla sig undan när de är på det humöret.

Ljudet av männen blir starkare när de kommer över från boningshuset. Det hörs dunsar, svordomar och skratt när de klär av sig i omklädningsrummet. Frustningar och mer svordomar över det kalla vattnet när de tvättar sig. Och strax därefter strömmar konstnärerna in i den lilla bastun. Det blir trångt, de sitter tätt sammantryckta på bänkarna under tystnad. Demyan skvätter mer vatten och ångan stiger. Någon av männen hostar lite. Eldstaden knäpper. Det är mörkt och närheten till de nakna kropparna börjar kännas obehaglig för Zhenya. Så när Olga reser sig och går ut följer Zhenya och Dimi efter.

Olga visar var det finns tvål och annat. Sedan tvättar hon sitt långa hår i en av hinkarna med kallt vatten. Dimi och Zhenya tvättar sig. I omklädningsrummet observerar Zhenya att konstnärerna nästan är som en familj för varandra.
 
Last edited:

wilper

Gubevars en rätt produktiv människa.
Joined
19 May 2000
Messages
7,067
Location
Nordnordost
Scen 27 - Manlig vänskap
När de klätt sig skyndar kvinnorna över gårdsplanen och in i det mörka huset. Kylan är bitande, men med kropparna värmda från bastun är det närmast uppfriskande. Olga tänder några stearinljus i glasburkar, vill de ha något? Te? Inte skall hon behöva passa upp på dem, de kan väl göra te tillsammans? Olga protesterar inte och tillsammans går de till köket och petar in några vedträn till i den väldiga tegelspisen, en koloss som äntligen blivit så varm att det börjar bli drägligt i huset. De sitter med emaljmuggar med ångande te. Olga tar fram ett prassligt paket med köpeskakor. Det finns inget att prata om egentligen, så de sitter i tystnad, alla i sina egna tankar. Elden knäpper i spisen, huset skiftar lätt i fogarna när det blir varmare.

Så hörs ett vrål från gården. I stjärnljuset skymtar de männen där ute. De nakna männen skriker, skrattar, slåss och svär medan de halkandes springer varv runt bastun. Rodnande står Zhenya i fönstret, mörkret är inte tillräckligt mörkt för att hon inte skall se dem i sin helhet. Som på en given signal försvinner männen in i bastun igen, och åter lägger sig tystnaden över datschan.

Dimi och Zhenya tar fram sina block och båda sätter sig för att rita monstret som tog Sonya. Olga tänder ett ljus till och tar fram sin kärleksroman. De fokuserar var och en på sitt. Pennor raspar mot grovt papper. Sidor vänds. Elden knäpper.

Ännu en gång kommer männen vrålande ut och härjar på gården, lika nakna som sist. Zhenya fokuserar på sin teckning.

Tystnaden lägger sig en stund till, men så hör de hur ytterdörren öppnas, och ljudet av bara fötter mot trägolvet. Köksdörren öppnas.

Båda rycker till när de först tror att monstret återvänt, men sansar sig snabbt, det är inte monstret, bara Demyan. Han är naken. Påtagligt så, och obrydd. Hans ansikte döljs av en mask gjord av kraniet från något hjortdjur. Hans ögon glimmar i stearinljusens sken. Han bjuder dem att följa med och få äkta inspiration, att få fröet till äkta skapande.

Tvekande följer de honom ut i natten.

Scen 28 - Växthuset
De följer honom runt knuten till det gamla växthuset. Där inne står de nakna konstnärerna på en utrullad matta. De har inga masker, och i stearinljusens sken kan kan de känna igen dem alla. Zhenya tar av sig sina skor innan hon kliver upp på mattan, Dimi gillar inte riktigt att göra sig så sårbar, det är svårt att springa utan skor, men hon gör som sin vän ändå. I strumplästen står de bland de nakna männen, som dock inte visar dem något större intresse. Fédor med mustaschen tar fram en mörk gammal glasburk, sådan som man hade medicin i förr i världen, och häller några små vita piller åt var och en i deras utsträckta händer. Dimi försöker se vad det är för piller, men hon kan inte läsa etiketten i mörkret, och försöker lägga dess form på minnet ifall hon skulle se den senare.

Vad är det för piller? Demyan meddelar att det är äkta inspiration. De ville veta, nu får de veta. Han ser större ut med sin hjortmask. Männen äter piller. Dimi och Zhenya äter var sitt strävt litet runt piller. Zhenya känner inget alls, Dimi ser att hennes fingrar är onaturligt långa och rör dem försiktigt. Zhenya tar ett piller till, och utanför växthusets vägg slår ett buskage ut i blom, hon betraktar det nyfiket, närmar sig försiktigt, men det är utanför växthuset. Medan hon överväger om hon skall gå ut tonar det bort. Fédor skrattar förnöjt åt det han ser, men han tittar inte på henne, utan något långt bort.

Borde man märka något speciellt frågar Dimi Demyan? Har hon inte inte fått inspiration så är det bara att äta fler. Han tar ett piller och håller det mot hennes mun. Hans hand luktar salt, rök och man. Det är för intimt, så hon tar det ur hans hand med sin innan hon sväljer det. Växthusets tak visar sin sanna natur och sträcker sig mot himlen. Växthuset vill vara ett träd. Det är rimligt. Dimi känner sin egen kropp, den är som vanligt, hennes sinne känns trött, som om hon fokuserat länge och skrivit en tentamen, men men hon mår inte direkt dåligt på något vis.

Fédor lämnar växthuset och beger sig mot bastun. Zhenya följer efter. Tillbaka där klär hon av sig till underkläderna, och följer honom in i det varma och fuktiga innersta rummet. Han sitter på en bänk och skvätter eftertänksamt vatten med fingrarna mot stenarna. Den röda glöden glimmar och lyser upp hans nakna kropp. Han kommenterar inte att hon är klädd, och tycks inte bry sig om att hon är där alls. Hon ledsnar på honom och går ut för att göra ett försök till med pillren. Hon lämnar sina kläder i omklädningsrummet och sväljer ett piller till.

Dimi tittar på männen, de ser sig om, var och en upptagen med sina syner. Växthuset är bara ett växthus igen, det har glömt sin vilja att bli ett träd och taket är åter inom räckhåll. Frustrerad sväljer hon två piller på samma gång, en våg av yrsel sveper över henne och så slits själva väggen längst in i växthuset bort och hon skådar ut över en väldig myr. Det är en sommardag. Vita fåglar kliver runt i blötan och letar mumsbitar på marken. Det luktar tungt av nedbrytning och fukt i värmen. Dimi ser sig om, männen tycks se samma sak. De skådar alla på platsen som tidigare var växthusets norra vägg.

Zhenya ser solljus stråla ut från växthuset och ut på gårdsplanen, och hon skyndar dit.

Dimi tar några steg mot ljuset, mot våtmarken. Demyan lägger sin hand på hennes axel, inte hårt, men för att uppmana henne att stanna. Hon bryr sig inte utan kliver ut i blötan. Hon går ner på knä och hittar snart två fyrbenta skalbaggar, den ena bestiger den andra. Så det här är den andra världen. Zhenya kommer upp bakom henne. De ropar efter Sonya och skrämmer upp fåglar som med vingspetsarna piskande i blötan kastar sig upp i luften. De nakna männen tittar på dem. Demyans hjortmask lyser vit i solljuset mot den mörka bakggrunden med datschans gårdsplan.

Scen 29 - Våtmarken
Tillsammans tar Zhenya och Dimi och går ut en bit på myren. Zhenya ser sig om. Jodå den mörka revan är där, ett ojämnt fönster mot den snöklädda datschan. De är 20 meter ut. Deras fötter sjunker ner i sval svart lera, inte längre än till fotknölarna. Lera sipprar mellan Zhenyas bara tår. De fortsätter ännu ett stycke, när de kommit femtio meter vänder de sig om och den mörka revan är borta.

Dimi blir kall. Det här är hennes fel. Hon ger genast Zhenya tillstånd att bli arg på henne. Zhenya vill inte vara arg, men hon är lite orolig. Hon står i sina underkläder, blek hud mot svart lera. I handen har hon fem små sträva vita piller.

De spårar sig tillbaka till platsen där växthuset tidigare var. Djupa fotspår i leran visar var Dimi först stod, men av växthuset finns inga spår. Dimi samlar lite kvistar från några låga buskar och markerar tydligt platsen där revan var. De ser sig om. Det finns inga riktigt bra landmärken att orientera sig efter. Men fjärran tycks våtmarken övergå i savann. Och åt ett annat håll tycks en skog vänta i fjärran.

Det är behaglig temperatur. Men insekterna visar Zhenyas bara hud allt större intresse. Det surrar i luften och luktar av förmultnelse.

De bestämmer sig för att bege sig mot skogen för Sonya försvann i en skog. Zhenya observerar att monstret som tog henne nog är i samma skog. Dimi tror att de kan konstruera några enklare vapen bara de tar sig till skogen.

När de gått i en halvtimme rullar tjock vit dimma in över sankmarken.
 

wilper

Gubevars en rätt produktiv människa.
Joined
19 May 2000
Messages
7,067
Location
Nordnordost
Scen 30 - Gräshavet
Dimman är tjock, de ser kanske 10 meter innan konturerna helt försvinner. Skall de stanna? Nej, de borde fortsätta. Dimi lämnar över sin jacka till den halvnakna Zhenya. Här kanske det inte finns någon som kan se henne, men insekterna är påfrestande. Sedan sätter de av, de försöker hålla kursen mot skogen de såg tidigare, även om det är svårt. Dimi lämnar ett spår av brutna grenar på de små buskar de passerar. Efter någon timme i den svarta leran blir marken torrare, och snart går de i knädjupt strävt och uttorkat gräs. De har gått länge och är trötta, de bestämmer sig för en kort vila och lägger sig på rygg direkt på marken. Det är behagligt varmt, men dimman gör att de inte ser riktigt vart de går. Borde de inte vara framme vid skogen nu? Kanske, kanske har de orienterat fel. Stanna? Nej, gå vidare, bara vila en liten stund.

Skrapande ljud hörs i gräset en bit bort, de sätter sig upp och ser sig om, men inget syns över gräset. Efter en stund tonar ljudet bort, vad det än var är det inte kvar längre. De bestämmer sig för att fortsätta.

Efter ytterligare någon timme når de ett område där gräset är nedtrampat, kanske 10 meter i radie. Vid randen står det några smala träd, halvt uttorkade även de, men från grenarna hänger det dekorativa band av flätat gräs. De undersöker de konstfärdigt vävda banden, men lyckas inte lista ut något om vilket syfte de tjänar eller vem som skulle kunna ha gjort dem. Kanske någon lång person för flera av banden är fästa högt upp i träden, men stammarna ser inte ut att vara starka nog att bära någon klättrande människa i alla fall.

De skrapande ljuden hörs på nytt, de ställer sig rygg mot rygg och spejar. Dimi ser dem först, i randen av det nedtrampade området passerar två skalbaggar med vackert grönskimrande skal. De är fyrbenta och är stora som mindre hundar. Dimi och Zhenya betraktar dem, de rör sig som skalbaggar brukar, och verkar inte bry sig om de tvåbenta besökarna utan försvinner ut i gräset på andra sidan. Någon meter går det att följa deras rörelser på gungningar i gräsvipporna.

Törst och hunger gör sig påminda, det är varmt och de har inte fått i sig vätska sedan de drack te med Olga. De bestämmer sig för att fortsätta framåt, i hopp om att hitta skogen de såg innan. Dimi kollar sin handväska, hon har en tändare om de behöver göra upp eld.

Det börjar skymma, de har gått i timmar genom gräset, Zhenyas fötter och ben är täckta av skrapmärken och början till sår från det sträva gräset. De är törstiga och utmattade.

Framför dem lösgör sig ett väldigt träd ur dimman. Det har en första stor Y-klyka knappt tre meter upp i luften, och sedan fortsätter det att grena sig rikligt. På marken runt trädet ligger det mängder med vad som verkar vara oätlig fallfrukt. Zhenya vill vila. De bestämmer sig för att slå läger vid trädets fot och Dimi rensar bort grästäcket över en bit mark, lägger fallna grenar och hopvridna grässtrån i gropen. Snart brinner det en liten eld. De sitter och tittar på lågorna som skänker dem någon sorts trygghet, men de är törstiga.

När elden börjar falna bestämmer de sig för att klättra upp i trädet för att sova, det var mycket grenar och det borde gå att hitta sätt att sova där, så minskar de risken att bli överraskade under natten. Dimi ger Zhenya en knuff upp, och får sedan hjälp uppåt när Zhenya hittat en bra gren att sitta på. De klättrar långsamt en bit uppåt och hittar var sin stadig klyka att sova i. Glöden slocknar helt efter ett tag, och de lyckas somna trots de obekväma bäddarna.

Scen 31 - Morgonen
De vaknar till efter en tid. Natten är inte längre lika svart, en ny dag gryr. I morgonens grådask ser de att dimman ligger kvar.

Längre bort i dimman, där världen bara är suddiga konturer, ser de något hjortlikt skymta. Stilla, vädrar i luften och fortsätter sedan. Dimi och Zhenya ser på varandra, var det monstret de såg med familjen? Nej, för litet. Efter en stund kommer ännu en hjort gående, lite närmare den här gången. Dimi lägger lite av sin dyrbara batteriladdning på att filma lite med mobilen. Den går som ovanpå gräset, utan att stråna böjs, stannar en stund, slickar i sig lite dagg och försvinner åt samma håll som den första. Gåendes i det höga gräset kommer en kvinna med mörkt spretande hår. Resterna av en klänning hänger över henne i trasor. Är det Sonya? Nej. De bestämmer sig för att chansa och ropar mot henne lite lågt. Hon stannar upp och ser åt deras håll, men det är först när de ropar en andra gång som hon ser dem uppe i trädets grenar. Hon tittar på dem, men svarar inte. Ännu en hjort kommer, även den ovanpå själva gräset. Den stannar och följer den mörkhåriga kvinnans blick, och tittar intresserat på Dimi och Zhenya, och ger ifrån sig ett kort lågrumlande hjortljud. Dimi och Zhenya hasar ner ur trädet. Då lösgör sig Sonya ur dimman. Klädd i samma kläder som när hon försvann. Hon är smutsig och ser sjuk ut, Dimi skriker till när hon ser att Sonya's vänstra hand och underarm saknas. Klänningsärmen har ännu mörka fläckar av torkat blod. Sonya skriker till, hon ser rädd ut.

Dimi berättar för Sonya att de är här för att rädda henne. Sonya verkar inte tro henne och står som fastfrusen. In i deras krets stiger det väldiga hjortmonstret som rövade bort Sonya. Med rödglödande ögon betraktar det Dimi och Zhenya. Sonya står bara och skakar i skräck. Den svarthåriga kvinnan tar till orda, hon talar ryska. Vilka är de och vad gör de här? De är här för att rädda Sonya. Det går inte för sig, hon tillhör härskaren över den här platsen. Zhenya känner ett stort obehag vid återseendet av det tvåbenta hjortmonstret, men hon protesterar mot att han skulle äga Sonya. Den svarthåriga kvinnan menar att Zhenyas perspektiv är orimligt, Den Behornade Konungen är herre över allt i sin domän, både hon själv och Sonya är hans fruar, likt hans andra. Hjortmonstret kliver fram, snarare ovanför marken än på den, den andas djupt, drar in deras doft och andas ut en murken stank. Dimi drar till sig Sonya och ställer sig mellan henne och hjortmonstret. Den svarthåriga kvinnan upprepar att allt i denna domän tillhör den behornade, hon antyder att även Dimi och Zhenya nu tillhör honom.

En av de mindre hjortarna närmar sig. Mitt i steget reser den sig på bakbenen och förvandlas till något mitt mellan kvinna och hjort. Intresserat går hon fram till nykomlingarna, med en klövhand rör hon försiktigt Zhenya, och betraktar henne djupt med bruna ögon.

Dimi och Zhenya drar med sig Sonya något steg bort. Snabbt fördelar de Zhenyas fem kvarvarande tabletter mellan sig. En till Sonya och två till dem var. Sonya ser förvirrad ut. Dimi ropar till den svarthåriga att de nu tänker återvända till sin värld, hon får bara ett stirrande till svar. Hjortmonstret och hans tvåbenta fru betraktar dem intresserat, fler hjortar lösgör sig ur dimman.

Hastigt sväljer de sina piller. De sträva vita pillrena river deras torra strupar på vägen ner. Hjortarna börjar närma sig. Dimi ser något som liknar en beställningsdisk på McDonalds tona fram som en hägring. Den svajar av och an, färgglada ljus. Zhenya ser ur själva trädet rivs bort och i luften hänger ett gapande hål. Morgonljuset lyser in i ett annars mörkt träklätt utrymme. På sidorna skymtar färgglada kuddar, det är församlingshemmets vind. De drar in den av fasa frusna Sonya in i mörkret, och Zhenya ropar åt den svarthåriga kvinnan att följa dem. Hjortmonstret kliver in efter dem, dess klövar når ner till trägolvet. Med klövhanden greppar den om Sonyas armstump och lyfter med lätthet upp den skrikande kvinnan. Zhenya hänger kvar i sitt grepp, men med ett slag från hjortmonstret kastas hon in i snedtaket och ner på kuddarna. Dimi rundar revan och tar sig in bakom den, mot dörren ner till andra våningen.

Dovmullrande hjortljud kommer från den behornade som börjar backa mot revan med Sonya i sitt grepp. Zhenya ser Anastasias korg bland kuddarna, halvt i panik sliter hon bägaren ur den och kastar mot hjortmonstret och skriker, bägaren missar och skramlar mot golvet. Dimi har nått dörren och märker att den är låst, samtidigt sluter revan sig. Det enda ljuset på den mörka vinden är de rödlysande ögonen. Zhenya får tag på Anastasias dolk, drar den ur sin skida och skyndar mot hjortmonstret som kastar ifrån sig Sonya, med ett sjukt krasande slås hennes huvud mot taket. Rök börjar stiga kring hjortmonstret, den skriker. Zhenya kommer av sig i sitt angrepp. Monstret faller ihop i ett fräsande rökmoln och snart försvinner ljuset från dess ögon och de står i ett kompakt svart mörker. Det är knäpptyst. Dimi får fram sin telefon, batteriet är så gott som slut men i skenet från displayen lokaliserar de den livlösa Sonya som andas oregelbundet. Hon ringer efter en ambulans och så snart hon hör att den är på väg lägger hon på och ringer direkt till Anastasia och meddelar att de räddat Sonya och är på församlingshemmets vind, men de måste ha hjälp Sonya är skadad. Anastasia meddelar att hon är på väg.

Zhenya sätter sig med Sonya för att övervaka så att hon fortsätter att andas. Dimi skyndar till dörren och med sin fickkniv gör hon åverkan på låset tills hon får upp dörren. Samtidigt hör hon slamret från ytterdörren, springande steg och snart kommer den blonda Anastasia upprusande för trappan. Hon sjunker genast ner på knä hos Sonya, lägger sina händer mot hennes panna och ett varmt ljus sprider sig. Sonyas ögon öppnas samtidigt som de hör ambulansen stanna utanför församlingshemmet.
 
Last edited:

wilper

Gubevars en rätt produktiv människa.
Joined
19 May 2000
Messages
7,067
Location
Nordnordost
Återhämtning
Den tredje cykeln har nått sitt slut.

De överlevde både färden till en annan värld och mötet med Den Behornade Konungen och hans fruar, fysiskt mår de bra, men de är själsligt utmattade. Dimi kan inte riktigt släppa tanken på Demyans svettiga händer mot sina läppar. Zhenya vaknar med ångest varje natt, om och om igen upplever hon fasan att vara naken och ensam på sankmarken när vägen hem bara försvinner.

Demyan kommer förbi och lämnar deras bagage, han är intresserad av att prata mer med dem, men de är inte redo.

Vad viktigare är att de är återförenade med sin familj igen, saknaden efter Anastasia och de andra har varit som gnagande kvarnar i deras inre.

De återhämtar i fyra veckor. Åter blir de studenter och varje torsdag besöker de bibelstudiegruppen på församlingshemmets vind, och de förnyar banden med de övriga. Anastasias kärlek läker dem, fyller dem med hopp och samhörighet. Efter två veckor är Zhenyas mardrömmar borta.

Det är slutet på november, och den fjärde cykeln skall ta sin början.
 
Last edited:

wilper

Gubevars en rätt produktiv människa.
Joined
19 May 2000
Messages
7,067
Location
Nordnordost
Scen 32 - Det rationella alternativet
När Zhenya vaknar på söndagmorgonen är rummet som vanligt iskallt, och under täcket är det varmt. Frostkristaller täcker fönstret och utanför väntar en stad som under den nyfallna snön nästan ser ren ut.

Hon ligger och tänker på allt som hänt under terminen tills hon tvingas upp för att lösa morgonens nödvändigheter och få en kopp te. När hon klarat av det första möts hon i korridoren av Dimi, som har förberett två ångande koppar te. Dimi har väntat på att Zhenya skall visa sig, hon vill prata med sin vän. De går och sätter sig bredvid varandra på Zhenyas ännu varma säng för att prata och dricka te.

Zhenya förundras över att Dimi alltid är uppe så tidigt, men Dimi har mycket att tänka på och kan inte bara med att ligga och dra sig. Tänka på vadå? Förpliktelserna mot Familjen, främst. Zhenya håller med om att Familjen verkligen är något alldeles extra. Men Dimi var inte klar, hon berättar att hon var redo att offra sig själv för att Sonya skulle kunna fly med Zhenya när de mötte Varelsen vid det kluvna trädet, det är inte likt henne. Sonya var skadad och traumatiserad, hon var den som hade minst chans att överleva en flykt. Zhenya menar att människor inte är rationella, Dimi kontrar med att hon alltid är det, eller i alla fall var förr. Vilket är orsaken till hennes grubblerier.

De är som bröder och systrar menar Zhenya, men tillägger att de också gör saker tillsammans som syskon inte brukar. Dimi håller med, Familjen gör saker som inte har någon parallel i kulturen i övrigt. Zhenya håller med, hon är lite förvirrad faktiskt, är de i ett förhållande med alla de andra? Är de en del i Anastasias harem? Dimi ser vissa likheter med de pan- och poly-sexuella grupperingarna i vissa tidigkristna grupper. Zhenya häpnar, var det verkligen så? Förmodligen var det bara förtal från kritiker, konstaterar Dimi, men kanske är det något att studera närmare för att förstå deras nuvarande situation.

Zhenya gillar inte sin tidigare liknelse att de är som bröder och systrar, mer som makar och hustrur. Dimi nickar, men de traditionella giftermålen är för att skydda arv, inte sexuella uttryck. De har bara det sexuella uttrycket i Familjen, Zhenya håller med. Men giftermål handlar inte om sex, utan reproduktion. Men familjen handlar inte alls om reproduktion, eller? De jämför erfarenheter från torsdagskvällarna. Nej, inte reproduktion, konstaterar de med ömsesidig lättnad, inte än i alla fall.

Kanske är det mer som någon sorts grupp-äktenskap, Zhenya undrar om de borde utväxla någon sorts löften. Dimi har tänkt på saken, men löften är för att upprätthålla beteenden som man inte spontant skulle göra, ytterligare ett lager av social kontroll. Men de kan inte känna att de skulle ha det behovet, det hade varit överflödigt med Familjen. De delar ett ovanligt starkt band, men ändå har de ingått någon sorts avtal med Familjen, men de vet inte riktigt vad det innebär. Zhenya tycker att de är fast i ett cirkelresonemang och suckar uppgivet.

Dimi återvänder till frågan om de faktiskt färdades någonstans, att det inte bara var en hallucination. Det har Zhenya redan konstaterat som faktum. Men i så fall så öppnade de en dörr, en väldigt farlig situation, de måste undersöka dessa dörrar och se till att de inte står på glänt, Dimi känner sig lite ansvarig i sammanhanget. Zhenya å sin sida tycker att de borde utforska dessa dörrar, platsen de nådde var varken dålig eller bra, den bara var. Men det kanske finns fantastiska platser att besöka. Och hon har grubblat över varför varelsen gick upp i rök när porten till dess värld stängdes, men de båda kunde utforska hans värld utan problem, Sonya hade ju till och med levt där i flera veckor. Dimi filosoferar en stund om möjligheterna att lista ut vad som gick fel den där gången då Sonya blev bortrövad, och om de kan finna ett sätt att återskapa precis den biten. Färden till andra platsen påverkade dem helt klart.

Zhenya fortsätter på ämnet med varelsen, dog den, blev det ett maktvakuum där nu? Dimi menar att de är hjortar, det har kanske bara dykt upp en annan hane som tagit över. Eller hona, understryker Zhenya. Dimi menar att om de honorna har varit del av ett harem kanske de inte är lagda åt att fortsätta den ordningen. Deras blickar möts när de båda minns att de funderade på om Familjen var Anastasias harem bara några minuter tidigare.

Dimi menar att Ioann och Anastasia vet mer än de berättar, kanske välmenande att de skyddar Familjen från sådant som de inte skulle må bra av att veta. Men det är farligt för dem alla om de inte vet vad som är farligt. De beslutar sig för att försöka få prata med dem i lugn och ro, när det inte är torsdag. Kanske bara med en av dem, typ Anastasia, som ändå verkar vara den som bestämmer. Zhenya ringer Anastasia som svarar och är glad att höra från henne. Vill Anastasia komma över på lunch? Jättegärna! De meddelar henne var de bor, och lagom till att de lagt på inser de att de inte har någon mat hemma och strax skyndar de ut för att handla pasta och korv.
 
Last edited:

wilper

Gubevars en rätt produktiv människa.
Joined
19 May 2000
Messages
7,067
Location
Nordnordost
Scen 33 - Det lagade bandet
De äter i Dimis rum. Med två lånade stolar sitter de utan bord, med var sin djuptallrik med pasta och korv. Anastasia hade med sig en flaska vin, de dricker den ur temuggar. Rummet är spartanskt och helt utan dekorationer. Långa rader med böcker om historia och juridik. Allt ger intryck av att ha väldigt specifika och fasta platser. Zhenya testar saken genom att maka lite på en mugg som är full av pennor, inom fem minuter har Dimi funnit en orsak att vara där så hon kan återställa ordningen. Zhenya ler, och stoppar tidtagningen på sin mobil. Anastasia skrattar åt hennes upptåg. Hon kramas fortfarande för hårt, ser frisk och stark ut. Ljusa flätor hänger tungt ner på ömse sidor av hennes ansikte.

Dimi tar till orda, hon och Zhenya är oroade över att de var i en väldigt farlig situation, men de är också okunniga om sakers ordning. Och ... hon inser nu att det var en annan kvinna hos Varelsen, hon med det vilda håret. Har Familjen tappat fler medlemmar? Anastasia lyssnar intresserat, men nej, det kan inte vara någon från Familjen, Sonya är den enda kvinnan de förlorat. I alla fall bland de som genomgått riten på församlingshemmets vind, de som inte är intresserade brukar försvinna redan vid trolleriet. Zhenya noterade det specifika uttrycket att Familjen bara tappat en kvinna, Sonya, har de tappat en man? Anastasia nickar med sorg i blicken. jo, de hade en man som deltog, men han lämnade dem frivilligt. Boris? Ja, precis så hette han. De berättar att de pratat med honom, Anastasia nickar. De undrar om hon vet varför? Anastasia vet inte riktigt säkert, hon tror att han hade andra förväntningar på Familjen, att han inte kunde dela henne med de övriga. Dimi håller med, det motsvarar hennes tolkning.

Dimi minns tillbaka till mötet med Sonya vid trädet, då kände hon inte samma samhörighet med Sonya som hon gör nu. Anastasia nickar. Var hon inte Familj? Jo, självklart, men ovanpå en vanlig familjs kärleksband har de något starkare. De är en välsignad familj, de möts regelbundet för att upprätthålla det starkare bandet. Sonya var borta så länge att det högre bandet bröts. Men nu är hon ju tillbaka i deras Familj igen, och verkar bli starkare för varje vecka som går. De är alla glada för det.

Zhenya undrar om krafterna de har, Anastasia läkte Sonyas krossade skalle med en beröring. Och visst var Ninas skada i handen på riktigt den första kvällen, den bara läkte? Anastasia medger att miraklet påverkar dem, det ger dem med tiden förmågor som vanliga människor saknar. Zhenya vill veta mer. Anastasia hade faktiskt gått runt och funderat på att bjuda in dem i kväll, kanske var det därför de bjöd hit henne idag? Det starka bandet dem emellan är verkligen starkt. Vad ville Anastasia göra? Anastasia vill dela ett mirakel med dem, ett äkta mirakel. Kan de komma till sena mässan i kyrkan i kväll? Absolut.

Dimi undrar om de andra världarna. Jo, Anastasia vet att de är fler men hon är inte allvetande, i det större perspektivet är hon bara en student som de själva. Zhenya undrar varför hon inte besöker de andra platserna hela tiden? Möjligheten att se andra världar är en välsignelse, hon skulle aldrig missbruka den för sitt eget nöje sådär. Det är allvarliga saker. De nickar instämmande.

De har ätit klart. Anastasia dubbelkollar att de fattade att de skulle mötas på mässan sent i kväll. Absolut, de är ivriga. De blir tipsade om att klä sig fint. Varför? För annars skulle de kanske ångra hur de klätt sig när de kommer dit. De förstår inte riktigt, men skall tänka på klädseln.

De kramas farväl. Zhenya säger att Anastasia en dag kommer att krossa henne med sina hårda kramar. Anastasia skrattar hjältligt och hennes ögon glimmar okynnigt när hon möter Zhenyas blick. Zhenya njuter av uppmärksamheten, att dela något med bara Anastasia, om än bara en blick. Hon blir varm inombords.

När Anastasia gått går de genom Dimis garderob för att hitta finkläder. Dimi har flera propra dräkter, hon ser ut som hon skall på anställningsintervju på en advokatbyrå. Zhenya provar lite, men Dimi är större än hon och kläderna sitter dåligt, så Zhenya letar fram sina helaste jeans och en fin blus. Dimi packar sin ficklampa och fällkniv i handväskan.
 

wilper

Gubevars en rätt produktiv människa.
Joined
19 May 2000
Messages
7,067
Location
Nordnordost
Scen 34 - Audiensen
Det är sent på kvällen när de välklädda halvspringer genom de kalla gatorna för att så snabbt som möjligt komma till kyrkan. Anastasia möter dem precis innanför ytterdörrarna, med sig har hon Nina och Sonya. De kramas hastigt till hälsning innan de kontrollerar att schalarna sitter bra och går in i själva kyrkorummet. Det är lagom fullt. Inte så att det är trångt, inte så att det är ödsligt, lagom. Golvkandelabrar med tjocka stearinljus sprider en trevlig stämning. Anastasia leder dem till en plats nära ena väggen, en bit bak i församlingen där de kan stå samlade tillsammans alla fem. Mässan är som vanligt, de har varit med förr och kan momenten, det bekanta lugnar ner eventuell oro de haft inför vad det nu är som väntar.

Under en bön söker Anastasia deras händer. De står hand i hand, med böjda huvuden, men de ser att Anastasias läppar rör sig. En vind sveper genom den lilla gruppen. Zhenya tittar upp, de många stearinljusen tycks orörda, men de känner vinden mot sina ansikten och den rycker lite i deras kläder.

Till vänster, där det tidigare bara var en vägg har en öppning blivit synlig som leder in i ett angränsande kyrkorum. Anastasia leder dem. De känner att Sonya och Nina följer dem tätt i hälarna.

Det andra kyrkorummet är stort, flera gånger större än det de kom från. Högt upp under taket är väggarna prydda med blyinfattade fönster i färgat glas som strålar. Det är morgon eller kväll, de är inte helt säkra på den saken. Dimi ser sig om, kyrkan de kom från är borta, dessutom står de en ganska bra bit från väggen i den tomma kyrkan.

Zhenya undrar var de är och får till svar att de är den gudomliga kyrkan. Temperaturen är behaglig. De enda ljuden här är de som de själva skapar. Dimi försöker formulera en fråga om hur de kom hit, men lyckas inte forma orden så att Anastasia kan förstå. De får instruktioner att be i enskildhet. Anastasia sätter sig på knä på golvet och klappar inbjudande bredvid sig, de sätter sig alla på rad. Anastasia sänker huvudet och sjunker ner i bön eller meditation. Både golvet och luften är behagligt tempererade. När de alla kommit på plats sänker sig en rogivande tystnad över dem. De ber, och tid förflyter.

I fjärran hörs skrapet av tyg mot sten och de ser någon komma närmare. Det är en kvinna, hennes fötter rör sig långsammare än hennes framfart över stengolvet. Zhenya kontrollerar noga, jodå hon tycks gå på marken, men ändå inte. Hon bär ålderdomliga kläder i flera lager av stela tyger, och har ögonen förbundna med en bindel.

Utan att vända sig direkt till dem tilltalar hon Anastasia, har Anastasia återfunnit den som var saknad? Ja, och hon har med sig två till som slutit sig till flocken. Den blinda kvinnan går förbi framför raden av knäböjande studenter, hennes enda hand stryker lätt över deras hjässor när hon passerar. Både Zhenya och Dimi noterar att hennes bara hand är helt täckt av någon sorts tatueringar i geometriska former. De hälsas välkomna till den gudomliga kyrkan. Men sedan står den blinda damen bara där, passivt och väntande. Både Dimi och Zhenya känner att de får ställa frågor, men de kan inte komma på något att fråga, i alla fall inget som skulle passa sig. Så de sitter kvar i tystnad tills Zhenya tröttar och ställer sig upp för att kunna utforska. Anastasia varnar henne från att röra sig bort från de övriga.

Långt bort längs den andra väggen ser de en skepnad i grå kåpa gå baklänges och byta stearinljus mot stumpar i kandelabrarna. Mysko.

Den blinda damen frågar om Anastasia har funnit den gyllene kronan än? Nej, hon har försökt hitta den som var förlorad. Men den förlorade är återfunnen? Ja. Bra, då kan hon återuppta sökandet, för den gyllene kronan måste återbördas till henne. Anastasia håller med, det är tid för dem att återvända. Den blinda damen håller med.

De ställer sig upp, och formerar sig som de stod tidigare. Anastasia tar Dimi och Zhenya i hand, böjer nacken och hennes läppar rör sig. De ser sig om ett sista varv i den gudomliga kyrkan, den blinda damen står obrydd med ansiktet rakt fram, händerna halvt dolda av dräktens långa ärmar. Så känner de vinden dra i deras kläder, och de går med Anastasia tillbaka till kyrkan. Ingen har märkt att de var borta. Det är nästan så att de tvivlar på det själva, minnet är oklart och drömlikt. De mötte någon där men ...

Efter mässan bestämmer de möte nästa dag. Anastasia har mycket att säga dem. Och Dimi och Zhenya har många frågor.

De går hem i den kalla natten. Från den mörka himlen faller enstaka små snöflingor.
 

wilper

Gubevars en rätt produktiv människa.
Joined
19 May 2000
Messages
7,067
Location
Nordnordost
De fick ingen återhämtning. Men både Zhenya och Dimi har nått första nivån. Och de har en hel del att nysta i. Vi får se vad de tar sig för.
 
Top