Ex Oblivione
Översikt
Rollpersonerna får i uppdrag att utreda ett mord på en familj, där namnet Dagon målats på en vägg. Genom att kolla på kropparna kan de se att ritualistiska fjäll och gälar karvats in samt att den som gjort mordet är ovan vid att använda mordvapnet. Inuti huset kan de på olika sätt utröna att mördarna är ett gäng barn, och eventuellt hitta siffran 197.
Pratar de med grannar får de höra att ett gäng barn synts till, på cyklar. Det finns också cykelspår i öknen. Följer de cykelspåren tills de tar slut och sedan fortsätter i samma riktning når de ett gammalt övergivet militär-annex dit de fiskmänniskor som arresterades i Innsmouth-räden fördes. Det finns rester av att barnen utfört ritualer här, och att det är något konstigt med deras kroppar (producerar för mycket kreatinin). I källaren finns en massa stora tankar, där en är extra utsmyckad och har numret 197.
Efterforskar rollpersonerna annexet så kan de få namnet på Albert Marsh (patient nummer 197), och att ingen visste vad som pågick i källaren. Och givetvis en massa ledtrådar om att "patienterna" var deep ones.
Sedan… ser spöket efter Marsch till att lura (eller hota) in rollpersonerna till staden Mustang, där han får alla sina meat puppets att genomföra mass-offer och sedan döda sig själva. Om rollpersonerna överlever har de klarat äventyret.
(That escalated quickly)
Struktur
Ett förhållandevis linjärt äventyr, även om det finns ett par sidospår att utforska.
Om jag skulle spelleda
Så skulle jag nog framför allt vilja göra något åt den sista akten. Jag skulle vilja låta rollpersonerna undersöka barnen, kanske börja undersöka Mustang, kanske hitta fler spår efter Marsch. Upptäcka, genom detektivarbete, det här med hur många han egentligen zombiefierat. Och att det liksom sitter i skelettet på dem, framför allt barnen. Massa lost causes.
Sedan är "vad gör vi egentligen med de här människorna som tagits över av den onda närvaron och inte kan befrias" ett rätt intressant och delikat problem, med goda möjligheter till svåra beslut och så vidare. De besluten skulle jag vilja ha som klimax och avslut. Det ordinarie slutet, där det blir gigantiskt upplopp och massoffer, skulle jag ha kvar som ett fail state – om rollpersonerna inte är tillräckligt diskreta, eller om de retar upp Marsch, etc.
Omdöme
Första delarna av det här äventyret är fullt dugliga, men sista akten är verkligen kass. Rollpersonerna utreder och sedan… ringer skurken och säger var han är och sen blir det slagsmål. Det känns bara så otroligt slappt. Jag tillhör i och för sig de som inte tycker att den sortens kaotiska situationer är roliga varken som SL eller spelare, men jag antar att äventyrsförfattaren verkligen gillade tanken på "the battle of Mustang" och såg till att banka in det. Och… orkade inte? …skriva en ordentlig övergång från utredningen in till Mustang.
Översikt
Rollpersonerna får i uppdrag att utreda ett mord på en familj, där namnet Dagon målats på en vägg. Genom att kolla på kropparna kan de se att ritualistiska fjäll och gälar karvats in samt att den som gjort mordet är ovan vid att använda mordvapnet. Inuti huset kan de på olika sätt utröna att mördarna är ett gäng barn, och eventuellt hitta siffran 197.
Pratar de med grannar får de höra att ett gäng barn synts till, på cyklar. Det finns också cykelspår i öknen. Följer de cykelspåren tills de tar slut och sedan fortsätter i samma riktning når de ett gammalt övergivet militär-annex dit de fiskmänniskor som arresterades i Innsmouth-räden fördes. Det finns rester av att barnen utfört ritualer här, och att det är något konstigt med deras kroppar (producerar för mycket kreatinin). I källaren finns en massa stora tankar, där en är extra utsmyckad och har numret 197.
Efterforskar rollpersonerna annexet så kan de få namnet på Albert Marsh (patient nummer 197), och att ingen visste vad som pågick i källaren. Och givetvis en massa ledtrådar om att "patienterna" var deep ones.
Sedan… ser spöket efter Marsch till att lura (eller hota) in rollpersonerna till staden Mustang, där han får alla sina meat puppets att genomföra mass-offer och sedan döda sig själva. Om rollpersonerna överlever har de klarat äventyret.
(That escalated quickly)
Struktur
Ett förhållandevis linjärt äventyr, även om det finns ett par sidospår att utforska.
Om jag skulle spelleda
Så skulle jag nog framför allt vilja göra något åt den sista akten. Jag skulle vilja låta rollpersonerna undersöka barnen, kanske börja undersöka Mustang, kanske hitta fler spår efter Marsch. Upptäcka, genom detektivarbete, det här med hur många han egentligen zombiefierat. Och att det liksom sitter i skelettet på dem, framför allt barnen. Massa lost causes.
Sedan är "vad gör vi egentligen med de här människorna som tagits över av den onda närvaron och inte kan befrias" ett rätt intressant och delikat problem, med goda möjligheter till svåra beslut och så vidare. De besluten skulle jag vilja ha som klimax och avslut. Det ordinarie slutet, där det blir gigantiskt upplopp och massoffer, skulle jag ha kvar som ett fail state – om rollpersonerna inte är tillräckligt diskreta, eller om de retar upp Marsch, etc.
Omdöme
Första delarna av det här äventyret är fullt dugliga, men sista akten är verkligen kass. Rollpersonerna utreder och sedan… ringer skurken och säger var han är och sen blir det slagsmål. Det känns bara så otroligt slappt. Jag tillhör i och för sig de som inte tycker att den sortens kaotiska situationer är roliga varken som SL eller spelare, men jag antar att äventyrsförfattaren verkligen gillade tanken på "the battle of Mustang" och såg till att banka in det. Och… orkade inte? …skriva en ordentlig övergång från utredningen in till Mustang.
