RECENSION Krank läser Neotech Edge

krank

Går ondskans ärenden
Joined
28 Dec 2002
Messages
35,479
Location
Rissne
Neotech Edge: System
OK, så jag var med och kickstartade Neotech Edge, så jag har böcker i hyllan och PDF:er på min hårddisk. Den som känner mig det allra minsta kliar sig lite i huvudet: Jag, som hatar krångliga regelsystem? Varför har jag varit med och crowdfundat Neotech? Och varför har jag dessutom börjat läsa spelet?

På första frågan säger jag "jag vet inte", på andra frågan "för att jag ville ha en utmaning och/eller vill gärna läsa grejer jag köpt". En fördel med att ha läst grejer är dessutom att man köper sig rätten att uttala sig om dem, och jag har flera kamrater som velat diskutera spelet med mig.

Så… Jag kommer att göra det här stötvis, för spelet består av en helt sinnessjuk massa sidor och de flesta av dem är såvitt jag kan se regler. "System"-boken är 300 sidor lång! Med typ bara regler!

Jag har nu läst det första kapitlet, det om att skapa rollperson. Så jag tänker skriva mina upplevelser av det – och jag ska försöka vara så positiv jag kan. Det är en del av utmaningen.

Nimrod Headhunter
Systemet som sådant tycker jag är helt okej. Det är ett väldigt traditionellt system i grunden, med grundegenskaper och färdigheter och specialiseringar, specialförmågor och så vidare. Det påminner såklart om andra system där man genererar sin bakgrund – Traveller, Mutant Chronicles och såklart tidigare Neogames-produkter.

Jag tycker om bakgrundstabellerna, det finns väldigt många intressanta händelser och sådär.

Till större delen är också det rent mekaniska ganska lätt att förstå, åtminstone de delar som handlar om själva rollpersonsskapandet. Det finns nån enstaka oklarhet, t.ex. missade jag nog huruvida man kan välja samma karriär flera gånger.

Illustrationerna är hantverksmässigt snygga men ganska anonyma. Jag blir inte speciellt inspirerad, men de skapar onekligen en ganska tydlig bild av spelvärlden.

Det hade nog behövts fler illustrationer av ifyllda rollformulär, tror jag. Nu är det definitivt svårt att hänga med i texten om man inte har ett formulär bredvid sig.

Layouten är väldigt traditionell. Sidorna är fyrkantiga vilket gör dem lite drygare att läsa på platta, men det funkar. Två raka spalter text, och så en marginalspalt som ibland innehåller användbar information. Lättlästa tabeller. Inga konstighter.

Jag gillar att PDF:en har bokmärken, men jag hade nog gärna också sett lager och lite mer interaktiva länkar och sådant. Min surfplatta är ganska kraftfull men den här PDF:en är rätt tung – med en stor bakgrundsbild på varje sida, som nästan alltid helt täcks av sidans innehåll och bara syns som en liten ram.

Språket är en av de saker jag har mest blandade åsikter om. Jag gillar ansatsen till spelvärldsspråk och det är utmärkt att låna in ord från andra språk än engelskan. Just att man blandar ganska "korrekt" språk med ord med många stavelser med enstaka slangord skapar dock stundtals en "how do you do, fellow kids"-känsla och jag tycker att det är ett misstag att inte förklara ord och ge korrekt uttal när de först används. Det är bara första uppslaget det finns ordentliga förklaringar av "nya ord", sedan dyker det greppet inte upp förrän i nästa avsnitt. Synd.

Slangorden i sig funkar… oftast. Men ibland får jag en känsla av att den som hittat på dem inte… riktigt delar min uppfattning om hur slang funkar. Till exempel är en grundgrej för mig att slangord tenderar att vara kortare och enklare än orden de ersätter. Slangord förkortas snabbt, blir gärna enstaviga när det går. Här finns åtminstone en del som, förutom att de inte direkt ligger lätt i munnen, också känns rätt långa – det enda exempel jag kommer på just nu är "peepmin". Jag fattar det roliga, det är mini-peeps, där peeps är folk. Okej, liksom. Men "p-m" är en lite klurig övergång, och "unge" / "barn" är enstaviga.

Om jag förstått snacket kring spelet så är det här en del av tanken att spelet ska ställa krav på sin läsare. Man måste vara skärpt om man ska få läsa det här spelet, man måste kunna snappa upp ord och förstå dem utifrån sammanhanget även när det duggar ganska tätt med just nya ord. Folk som har svårt göre sig icke besvär; det här är ett spel man behöver plugga till. Precis i början finns en QR-kod (varför är den inte en klickbar länk i PDF:en?) som jag först utifrån beskrivningen trodde skulle gå till en gloslista, men den visade sig bara gå till rollformuläret…

Det som absolut inte funkar ens det minsta lilla är när spelet använder nyord till regeltermer. Jag är ledsen, men när det gäller sådant är jag fundamentalist: Speltermer ska vara så tydliga och lätthittade som möjligt. Man ska inte behöva plugga in vad de olika grundegenskaperna betyder. Här framstår spelet inte bara som en smula elitistiskt utan som att det aktivt ogillar sin läsare och sina spelare. Mina kamrater pratade om hur drygt det var att "köra bil" hette "#blocker" – just för att det gjorde det rätt svårt att hitta när man väl behövde det, i spel, kring spelbordet.

Informationsstrukturen, appropå saker som inte funkar, är nog det näst efter ovan nämnda speltermer som jag tycker minst om. Saker förklaras i väldigt märklig ordning – helt plötsligt pratas det om att "alla slag exploderar, utom de här" utan att spelet ännu berättat att man slår slag eller vad exploderande slag är. Det finns heller ingen sidhänvisning till var man läser om exploderande slag. För sidhänvisningar finns knappt – och de få gånger texten hänvisar till en annan del av boken finns varken sidhänvisning eller hyperlänk.

Överhuvudtaget görs väldigt få försök att arbeta enligt något slags vettig order of operations. Intrycket jag får är att man förväntas läsa hela boken i ett svep, och sedan börja om och läsa den igen – nu beväpnad med kunskap från senare kapitel.

Jag vet fortfarande inte vad rollpersonerna egentligen är för ena. Hur de hänger ihop, vad de företar sig, vad spelets "vad gör man?" är för något. Det jag har efter det här kapitlet är bara en person, varken mer eller mindre. Och väldigt många frågor – där en hel del kunnat undvikas bara spelet förklarat grunderna i sitt regelsystem innan det här kapitlet istället för efter.


Jag har börjat läsa The Requiem Guide to Life on the Edge, alltså nästa kapitel. Vi får se om jag tar mig igenom hela…

Hittills är i varje fall det här ett väldigt traditionellt rollspel med väldigt traditionellt upplägg och grafisk stil. Väldigt lite som sticker ut, utom det där med språket som ju är lite av en mixed bag.
 
Last edited:

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
16,931
Location
Ereb Altor
Oj, så olika man kan tycka!

 

krank

Går ondskans ärenden
Joined
28 Dec 2002
Messages
35,479
Location
Rissne
Oj, så olika man kan tycka!
Ja, jag har såklart förstått att många tyckt som du – att det här är genomarbetat, imponerande, nyskapande och så vidare. Jag försökte se det ni ser när jag läste, men… jag misslyckades helt enkelt. Som sagt, ovanstående är alltså så positiv jag lyckades vara.
 

krank

Går ondskans ärenden
Joined
28 Dec 2002
Messages
35,479
Location
Rissne
Helt otroligt! Måste vara jobbigt... :cool:
Fyrkantiga böcker tycker jag är jobbiga att läsa fysiskt också, ska sägas. Formatet passar (i mina ögon) bäst för coffetable-böcker och sånt, dvs där det mer ska bläddras i och tittas på de fina bilderna än läsas under längre perioder.

Sedan läser ju jag såklart på platta, och jag tänkte att det väl kunde vara lite intressant att undersöka hur anpassat för elektronisk läsning det här otroligt nyskapande och genomarbetade och högkvalitativa scifi-cyberpunk-rollspelet är… =)
 

Franz

Things aren't different. Things are things.
Joined
4 Dec 2010
Messages
5,815
Sedan läser ju jag såklart på platta, och jag tänkte att det väl kunde vara lite intressant att undersöka hur anpassat för elektronisk läsning det här otroligt nyskapande och genomarbetade och högkvalitativa scifi-cyberpunk-rollspelet är… =)
Det är helt klart så att boken är skriven ur perspektivet av en person tillhörande sfären nomad och då är det ju helt i sin ordning att boken inte är elektroniskt anpassad 😜

För övrigt håller jag med om en del du skriver med skillnaden att dessa saker för mig inte är ett problem 🙂
 

Sinisa_

Aeronautisk bokbindare
Joined
2 Jul 2022
Messages
740
Jag klickar lite like:s här och där, inte för att jag nödvändigtvis gillar att du inte direkt verkar älska Neotech, utan för att det alltid är ett sånt nöje att läsa "Krank läser" olika saker.

Själv har jag bara bläddrat i Neotech nån gång, och framförallt följde jag det och var förjust i det när det var nån sorts moodboard på typ pinterest, som kanske hette RipperDoc's något, och kanske en blogg (har det väl inte hetat på femton år).

Min känsla -- utifrån -- är att det är ett helt otroligt intressant och detaljerat och väl genomfört post-cyberpunkrollspel, men att just grejen med slang och taggar och ett eget språk ger det en enormt hög tröskel.
 
Last edited:

Minimoni

Homelander
Joined
6 Mar 2003
Messages
3,300
Location
Karlstad Sverige/Hiroshima Japan
Jag gillar verkligen vad Neotech Edge försöker att göra men jag tycker inte att det lyckas. Alla nya ord gjorde hela min spelgrupp rätt ointresserad av spelet. Detta då de liksom jag inte gillar när färdigheter inte kan kännas igen då deras namn är för annorlunda. Så där håller jag verkligen med dig Krank, att sedan spelvärlden kan beskrivas med ord hämtade ur just den världen är ok om det är enkelt att se vad orden egentligen betyder.

Det enda ordet jag kommer ihåg nu är "Chinga" och det säger förmodligen mer om mig än om spelet. Men jag gillade spelvärlden, förstod inte riktigt vad för sorts äventyr man var avsedd att spela eller spelleda men gillade trots allt stämningen. Men läsbarheten är helt väck, se hur de olika AI beskrivs och hur text överlappar annan text... Jag gillade inte alls hur texten såg ut då läsbarheten dödades och gjorde något jag normalt älskar(att läsa) till någon form av arbete.
 

Franz

Things aren't different. Things are things.
Joined
4 Dec 2010
Messages
5,815
Jag tycker att de bästa formerna av äventyr i Neotech är när rollpersonerna är influensers. Jag håller ju på med en modul till Neotech och den är ju långt ifrån klar så jag kan inte lova nåt, men som det ser ut nu så kommer där komma en hel del hjälpmedel kring hur man som rollspelgrupp spelar just influensers.

Jag har skrivit två korta äventyr som blir som bäst om rollpersonerna är just influensers:


 

Rickard

Superhero
Joined
15 Oct 2000
Messages
17,378
Location
Helsingborg
...förstod inte riktigt vad för sorts äventyr man var avsedd att spela eller spelleda...
Ja, precis detta. Efter att ha läst 100 sidor i boken visste jag inte vad eller hur man skulle spela. Det var bara en massa olika arketyper.

Jag läste inte vidare efter det.

Tyvärr. Det finns något bra där, men strukturen i boken är ogenomtänkt.
 
Last edited:

Gamiel

Swashbuckler
Joined
22 Dec 2013
Messages
3,058
Location
Stockholm
men jag hade nog gärna också sett lager och lite mer interaktiva länkar och sådant.
Håller med.

Slangorden i sig funkar… oftast. Men ibland får jag en känsla av att den som hittat på dem inte… riktigt delar min uppfattning om hur slang funkar. Till exempel är en grundgrej för mig att slangord tenderar att vara kortare och enklare än orden de ersätter. Slangord förkortas snabbt, blir gärna enstaviga när det går. Här finns åtminstone en del som, förutom att de inte direkt ligger lätt i munnen, också känns rätt långa – det enda exempel jag kommer på just nu är "peepmin". Jag fattar det roliga, det är mini-peeps, där peeps är folk. Okej, liksom. Men "p-m" är en lite klurig övergång, och "unge" / "barn" är enstaviga.
Håller inte med, även om en hel del slang förkortar så är ändå mycket slang en fråga om att låta kool o/e inne, pop-kulturella referenser, ordlekar, inte låta som päronna/normsen, vissa grupptillhörighet, med mera. T.ex. hör jag en massa folk som använder engelska eller akademiska ord/uttryck i sitt vardagsspråk när det finns normal svenska ord/uttryck som är kortare, anime/manga fans gillar att slänga sig med japanska ord, och en massa exempel av cockney slang så är slangordet längre än det ursprungliga ordet.

Man ska inte behöva plugga in vad de olika grundegenskaperna betyder. Här framstår spelet inte bara som en smula elitistiskt utan som att det aktivt ogillar sin läsare och sina spelare. Mina kamrater pratade om hur drygt det var att "köra bil" hette "#blocker" – just för att det gjorde det rätt svårt att hitta när man väl behövde det, i spel, kring spelbordet.
Personligen gillar jag det, gör att man får en del av världen i skälva karaktärsskapandet o färdighetsslagen. O att behöva hitta färdigheter på karaktärsbladen o kolla upp vad de använts till, eller vilken man ska använda för vissa saker är något som i alla fall min spelgrupp sysslar med hela tiden även när det är inte är interntermer som används, så jag ser inte problemet.

För sidhänvisningar finns knappt – och de få gånger texten hänvisar till en annan del av boken finns varken sidhänvisning eller hyperlänk.
Det är något jag också saknar.

Hur de hänger ihop,
Det finns en tabell för det :D


förstod inte riktigt vad för sorts äventyr man var avsedd att spela eller spelleda
Cyberpunkiga :p

Men jag håller med, just genom att världen är så öppen så blir det lätt svårt att komma på vad man ska köra. Det borde finnas några fler äventyrsförslag och korta färdiga äventyr som man kan använda sig av som inspiration/introduktion.
 

krank

Går ondskans ärenden
Joined
28 Dec 2002
Messages
35,479
Location
Rissne
Personligen gillar jag det, gör att man får en del av världen i skälva karaktärsskapandet o färdighetsslagen. O att behöva hitta färdigheter på karaktärsbladen o kolla upp vad de använts till, eller vilken man ska använda för vissa saker är något som i alla fall min spelgrupp sysslar med hela tiden även när det är inte är interntermer som används, så jag ser inte problemet.
För mig är det ju något som stör spelet, stör läsningen, upptar tid vi kunnat använda till något annat. Det vill säga, jag har upplevt det som störande även i andra spel, och när jag själv konstruerat system har jag strävat efter att minska behovet av att hålla på och slå upp saker hela tiden. Där Neotech snarare verkar satsa på att maximera mängden tid man spenderar med att lita, fundera och svära över otydigheter.


Cyberpunkiga :p

Men jag håller med, just genom att världen är så öppen så blir det lätt svårt att komma på vad man ska köra. Det borde finnas några fler äventyrsförslag och korta färdiga äventyr som man kan använda sig av som inspiration/introduktion.
Jag har som sagt bara läst rollpersonsskapandet ännu, så jag vet inte hur mycket sådant som kommer. Men för mig är nog den här sortens öppna "man kan spela vad man vill"-tänk i rollspel ganska precis motsatsen till vad jag associerar med ordet nytänkande. Tvärtom påminner den sortens ostrukturerade rollspel mig mest om 90-talet, där jag upplevde att det var idealet. Modern speldesign brukar, i mina ögon, snarare vara noga med att berätta "vad man gör" – man har en spelstil i åtanke, en typ av rollpersonsgrupp och en typ av äventyr.

Min åsikt är att systemet ofrånkomligen säger något om vilken sorts äventyr man förväntas hålla på med, och att man därmed lika gärna kan vara öppen med vad den sorten är – istället för att låtsas som att man kan "spela vadsomheeeeelst".

(Ja, det här är absolut en av de punkter där jag har supersvårt att se vad som är nyskapande eller spännande i spelet. Det är ju absolut ett välkonstruerat spel och hantverksmässigt välgenomfört, men i grunden är det ju mest ett helt vanligt 90-talsspel)
 
Last edited:

krank

Går ondskans ärenden
Joined
28 Dec 2002
Messages
35,479
Location
Rissne
Appropå cockneyslang så tycker jag att det är fascinerande att även den ofta förkortas…


Så "to leave" blir "adam and eve" och en blir det bara "adam" eftersom ingen orkar gå runt och säga "adam and eve" hela tiden. Även om man landar i något som är en stavelse längre än original-originalet så landar man ändå sällan längre än två stavelser. För folk är lata.
 

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
16,931
Location
Ereb Altor
Ja, precis detta. Efter att ha läst 100 sidor i boken visste jag inte vad eller hur man skulle spela. Det var bara en massa olika arketyper.

Jag läste inte vidare efter det.

Tyvärr. Det finns något bra där, men strukturen i boken är ogenomtänkt.
Vi som läser vidare i boken hittar mängder av uppslag, tabeller och hjälpmedel för att börja spela. Men visst, läser man bara en bit av en bok så kan man ju för all del missa innehållet på de sidor man hoppar över

Vet dock inte om uteslutande kan lasta boken för det :)
 

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
16,931
Location
Ereb Altor
Nä, jag vill att spel ska vara pedagogiska, vilket min poäng handlar om.
Ok, här är ett tips. Om man har 3 böcker framför sig, som ju spelet i sitt grundutförande är, på totalt (kanske) 500 sidor så bör man ju inte bli förvånad över att man inte hittar all info på de första 100 sidorna i en av böckerna.

Neotech är inte enkelt spel att sätta sig in i, men det är avsiktligt. Att det inte passar alla är givet, men preferenser är smak. Lakrits är inte äckligt och fel bara för att inte jag gillar det eller för att det inte smakar choklad.

Jag hade ex. inte några problem med att förstå vad spelet handlade om eftersom det finns utmärkta kapitel som förklarar det.
 

krank

Går ondskans ärenden
Joined
28 Dec 2002
Messages
35,479
Location
Rissne
Ok, här är ett tips. Om man har 3 böcker framför sig, som ju spelet i sitt grundutförande är, på totalt (kanske) 500 sidor så bör man ju inte bli förvånad över att man inte hittar all info på de första 100 sidorna i en av böckerna.
Är det någon som velat ha all info på de första 100 sidorna?

I den här tråden?

Jag ser inte det.

Däremot tycker nog jag att "vad gör man?", som ju nånstans är spelets centrala premiss och den viktigaste biten information i spelet, är en sån sak jag tycker bör ligga tidigt.


Neotech är inte enkelt spel att sätta sig in i, men det är avsiktligt. Att det inte passar alla är givet, men preferenser är smak. Lakrits är inte äckligt och fel bara för att inte jag gillar det eller för att det inte smakar choklad.
Jag ser heller ingen i tråden som säger att ingen får gilla Neotech. Go ahead! Det enda jag och Richard gett uttryck för här är ju vår smak och våra åsikter.

Men om man skriver ett rollspel medvetet för att det ska vara svårt och krångligt och ställa krav på läsaren kanske man heller inte ska bli superförvånad över att några av oss här inte gillar just den aspekten. Exkluderar man, så blir en del exkluderade. Quelle surprise.

Jag hade ex. inte några problem med att förstå vad spelet handlade om eftersom det finns utmärkta kapitel som förklarar det.
Om man skriver ett spel där man måste läsa 500 sidor för att förstå vad spelet handlar om så ska man nog inte bli superchockad när alla inte orkar läsa så långt.
 
Top