RECENSION Krank läser Mutant Chronicles

krank

Går ondskans ärenden
Joined
28 Dec 2002
Messages
35,624
Location
Rissne
Nu är jag inte lika inläst på källmaterialet som du är @krank , men jag har nog alltid upplevt MC:s tydliga cyperpunkrötter i mångt och mycket hindrar alla de här sakerna du tar upp från att slå igenom.
Jag vet inte om jag tror det. Om inte annat finns det ju en del cyberpunk som inte riktigt greppar punkrötterna så att säga, utan utmålar den cyberpunkiga framtiden som huvudsakligen frän och cool och som något närmast eftersträvansvärt. Så jag tycker att det blir lite vanskligt att se cyberpunkrötterna som något slags vaccin mot fascistiska idéer.

Jag menar, 40k har rötter i både cyberpunk och brittiska undergroundserier som ofta var väldigt explicit antifascistiska, men ändå sitter vi här med folk som tycker att space marines är oironiska hjältar, och 40k-fandomen har en hel del problem med nazister…
 

krank

Går ondskans ärenden
Joined
28 Dec 2002
Messages
35,624
Location
Rissne
1713304467288.png

Jag har nu läst Mutant Chronicles: The Apostle of Insanity 1: In Lunacy, av William F. Wu. Jag var lite osäker på om jag borde posta det här här eller i bokklubben. Det fick bli här, så jag vet att jag hittar det sen om jag letar.

Det här är alltså en bok… en "roman" känns lite för pretentiöst. En kioskpulpbok av mycket tveksam kvalitet, vilket ändå på något sätt känns som att det passar ganska bra med 90-talschronicles. Åtminstone en aspekt av spelet, så att säga.

Världsbyggemässigt får jag känslan av att Wu fått en ganska schematisk beskrivning av spelvärlden, då en hel del helt enkelt inte stämmer med vad vi kan kalla "etablerad kanon". Det finns ett internet allmänt tillgängligt; en av bokens karaktärer är en l33t h4xx0r som använder nätet för att hitta information, till exempel. Överlag ganska avancerad tech. Det finns en lite starkare skepsis mot Brödraskapet än jag tycker mig läst i 1e-böckerna. Det är intressant att Mörka Legionen knappt är känd för folk på Luna överlag – det är lite konspirationsteori över det, de enda som vet något är gamla soldater och ex-doomtroopers och även de har en väldigt begränsad kunskap. Den ende apostel som alls nämns här är Algeroth. Nekromutanter är rejält svårdödade motståndare som är skitfarliga. Det här är inte hur jag minns 1e, men det är absolut inte ovälkommet. Tvärtom passar det ju på många sätt ihop med det jag vill göra med Luna City Blues…

Plotmässigt är det uselt. Jag menar, riktigt riktigt dåligt. Det bästa sättet jag kan beskriva det som är nog att det är ett ganska dåligt äventyr av den typen jag och mina vänner satte ihop där kring slutet av högstadiet, med nefariter och andra som agerar helt orimligt. Och sedan en ganska kass SL som hanterar SLP:erna, och så ganska omogna och lagom töntiga högstadieelever som spelar rollpersonerna. Och så har nån helt enkelt skrivit ner sin kampanjkrönika.

Samtalen är famlande och krystade, folk kräks ur sig sina backstories vid minsta provokation, vad som nog är tänkt att vara coola och hårda vuxna yrkesmänniskor beter sig som tuppiga högstadiemobbare. Och det hade väl kanske funkat om inte det senare beskrev en inkvisitor och en mortifikator…

Så… Är det här bra? Nej, absolut inte.
Är det passande? Ja. Verkligen. Det här är på något sätt kvintessensen i de mindre bra delarna av 90-tals-chronicles. Med de rosa nostalgiglasögonen avtagna. För det här är Mutant Chronicles. Det går inte att komma ifrån det. Det var typ såhär det var att spela, många gånger. Det här är extremt on brand. Och det tror jag man gör bäst i att inte försöka förneka. Don't kill the part of you that is cringe.

Kill the part that cringes.

Jag ska försöka läsa de andra två delarna också, men tar nog något annat mellan.
 

JohanL

Myrmidon
Joined
23 Jan 2021
Messages
6,210
Jag har nu läst Mutant Chronicles: The Apostle of Insanity 1: In Lunacy, av William F. Wu.
Jag var tvungen att wikipedia författaren, och han har två Hugo-nominingar, två för Nebula, och en för WFA! Gissar att det här var för brödfödan?
 

Tarsus

Warrior
Joined
24 Jan 2022
Messages
263
Låter lite som när Games Workshop försökte hitta folk som kunde skriva romaner och noveller till deras Warhammer-spel och började med att fiska bland etablerade brittiska sci-fi-författare. Det gick sisådär eftersom författarna inte var så pigga på att "sälja ut sin konst" (mer eller mindre exakt vad de sa) även om det till skillnad från små magasin skulle ge betalt. Flera av dem verkade också ha svårt att sätta sig in i hur världarna gestaltades. Frågan är varför Target(?) bad någon random snubbe att skriva en bok när de redan hade Bill King och Matt Forbeck som skrev åt Mutant Chronicles.
 
Joined
20 Oct 2023
Messages
193
Låter lite som när Games Workshop försökte hitta folk som kunde skriva romaner och noveller till deras Warhammer-spel och började med att fiska bland etablerade brittiska sci-fi-författare. Det gick sisådär eftersom författarna inte var så pigga på att "sälja ut sin konst" (mer eller mindre exakt vad de sa) även om det till skillnad från små magasin skulle ge betalt
Sedan gick det några år och "Black Library"-divisionen av Games Workshop har byggt upp en helt egen fanbase som i princip bara interagerar med världen genom böckerna, som nått ut till en publik långt utanför spelvärlden och säljer otroligt bra. Mycket tack vare Dan Abnett, vars böcker i GWs spelvärldar sålt i över 2 miljoner ex.
 

Tarsus

Warrior
Joined
24 Jan 2022
Messages
263
Det här börjar slira bort från ämnet, men Black Librarys stora åstadkommande var hur de byggde upp en skara författare som skriver entusiastiskt och hängivet åt dem. Det är en stor kontrast mellan hur det gick för Warhammer-böcker kontra Dungeons & Dragons-böcker. Även om D&D nådde in i mainstreamen (eller fantasy-mainstreamen i alla fall) med böcker som Drizzt och Dragonlance så skötte TSR under Lorraine Williams förhållandet till författarna så dåligt att de stora succéerna snabbt gick över till att ge ut sina egna verk genom vanliga förlag, och idag ligger utgivningen så gott som på is.


Här är finns en intressant artikel arkiverad om Games Workshops första försök att ge ut romaner och novellsamlingar baserade på sina figurspel, och Slaying the Dragon av Ben Riggs kastar ljus på vad som försigick bakom ridåerna på TSR:s bokavdelning när det begav sig.
 
Top