RECENSION Krank läser Mutant Chronicles

krank

Går ondskans ärenden
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,037
Location
Rissne
De senaste månaderna har jag lite pö om pö läst om Mutant Chroniclesböcker. Jag har inte hunnit så många, och jag har varit mycket dålig på att ta anteckningar.

Så nu är det ändring på det! I den här tråden tänker jag ta en bok i taget och skriva 1) vad den innehåller och 2) vad jag tycker.

Jag kommer inte att ge några betyg, men jag tänker att det ändå kan räknas som "recensioner" eftersom jag tycker saker.

Fokus i min läsning handlar såklart mest om vad jag gillar med böckerna, vad jag tycker funkar och vill ta med mig som inspiration eller bara sno rakt av till Luna City Blues.

Jag börjar med Imperial. Det var den boken jag läste mest nyligen. Sedan är planen att gå igenom de jag läst tidigare och göra anteckningar, så att vi får en "komplett" tråd.

Läst hittills:
  • Mishima (1st ed & Modiphius)
  • Capitol (1st ed)
  • Bauhaus (1st ed & Modiphius)
  • Imperial (1st ed, håller på med Modiphius)
Just nu är planen att läsa klart Modiphius' Imperialbok och sedan ta itu med "Mutants & Heretics" och sedan eventuellt Mutant RYMD.
 

krank

Går ondskans ärenden
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,037
Location
Rissne
Imperial – De fördömda klanerna

Boken inleds med ett "utdrag ur den åttonde krönikan, rustad på Fukido-katedralens väggar". Ganska typiskt Brödraskapsk prosa som sammanfattar Imperials historia. Ganska mycket korporationens och brödraskapets egna historiskrivning. Imperial grundades senare än de andra, och insåg tidigt att evig expansion och aggressiv militär sådan typ var det som kunde ge dem en plats i solsystemet när Mars och Venus redan inmutats. Sedan skickade man conquistadorer till Nero och bröt sigillet. Imperial blev av med kolonier i de yttre planeterna när Mörket vaknade och tog över därute.

Sen gjorde klanen Kingsfield ett försök att få makten över korporationen, det gick i slutänden väldigt dåligt och nu finns den klanen inte mer. Numera är det fortfarande spänt läge mellan klanerna, men inte fullt krig.

"Urgamla Imperial-legender hävdar att en ledare från äldre tider ska återfödas och stiga upp ur folkhavet för att en gång för alla ställa allt till rätta, ena klanerna och återge Imperial dess forna glans och ära". Jag… antar att detta helt enkelt är Kung Arthur-myten?

Imperials Historia

Sedan följer typ samma grej igen, men inte formulerat riktigt lika blommigt. Och med mer detaljer. Att det var klan Murdoch som tog de första initiativen till korporationen t.ex. Och att megakorpen började som ett konglomerat av familjeägda företag som samlades för att kunna utmana jättarna. "Klan"-delen av det hela kom senare.

Vi får också veta att varje klan har en egen specialitet, vilket gör att korporationen blir lite känslig – om en klan utplånas är det ganska mycket expertis som försvinner.

Man har ett parlament med två kamrar. Båda har en representant per klan, men i överkammaren är man utsedd av klanens ledarskap, i underhuset är man utsedd av de anställda (en röst per anställd oavsett antal aktier, till skillnad från Capitol då.) I praktiken har de tre mäktigaste klanerna (Murdoch, Bartholomew, MacGuire) ändå rätt mycket makt över andra klaner och kan bestämma ganska fritt.

Mer detaljer om "den bittra fejden" när Kingsfield med allierade ville ta över.

Och "den stora förbittringen", som är den nuvarande mer lågintensiva konflikten.

Korporationen Imperial

Mer om imperials erövringspolicy; det är alltså den enda megakorpen som öppet anser att militär erövring är ett legitimt sätt att utöka sina resurser och öppna nya marknader.

Man har därför en stor krigsindustri.

Folket är mer stolta över sin klan än sin korporation.

Hur du skapar en Imperial person

Den här biten skummade jag mest eftersom regler inte intresserar mig, men givetvis tillhör man en klan och då antingen familjen som bär klanens namn eller nån av dess hangarounds.

Jag tror också att det är här vi läser först om att man kan bli med i en klan på två sätt: Födas in eller anställas. Jag antar att man också kan giftas in, men det står inte.

Kapitlet beskriver också fyra grundskolor och tolv (!) olika högskolor, där alla förväntas läsa vid någon. De har olika prestige och inriktning. Grundskola är 8-14 års ålder, högskola är 14-16 (!).

Klanerna

På sidorna 20-38 beskrivs totalt 19 av Imperials 62 klaner. För varje klan finns en kort beskrivning/historik, en lista med möjliga skolor och yrken etc, samt en unik lista med uppväxthändelser och särskilda händelser. De är båda ganska korta, så variationen blir nog inte så stor, men ändå.

Det är överlag ganska bra klanbeskrivningar, med lagom små konflikter mellan och inom sig, och med en hel del schyssta plotkrokar både för SL och spelare.

Imperials skolor

Ännu ett kapitel jag mest skummade. Massa olika typer av skolor som ger olika fördelar och grejer. Tråkig läsning, men jag gillar tanken på att typ kunna snacka om att "minsann ha gått på Wexford, inte slummiga Langfrey som tar emot vad patrask som helst" t.ex.

Imperials yrken

Mestadels helt vanliga yrken. Lite gäsp.

Imperial färdigheter

Precis vad det låter som

Rymden

Jymden!

En snygg-som-fan solsystemskarta och regler för rymdfart. Inte dogfight-strider; rymdfärder hanteras 100% som "restid". Man åker, man kommer fram. Klipp.

Imperial har mycket byråkrati och precis som alla andra kommunicerar man mest via TV och radio.

Bosättningarna

Imperial har slagit sig in där man kunnat. På Venus har man helt enkelt militärövertagit Bauhausutposter och gjort till sina, och i vissa fall sålt tillbaka dem senare. På markurius har man varit smart och när Mishima öppnade upp för icke-mishimaner att leasa mark i Fukido så köpte man alla leases där och nu har Imperial skapat ett kapitalistiskt paradis (alltså inte alls ett paradis) helt utan alla former av regleringar där. Snart går deras lease ut…

Varenda klan har också något litet krypin i asteridbältet. Där finns också klanens "huvudstad" Victoria och deras spel-och-dobbel-asteroid Diemansland.

Krigsministeriet

Ett par sidor om olika specialstyrkor.

Imperials utrustning

Precis vad det låter som. Rustningar, fordon, vapen.

Frihetens förkämpar

Ett kort, hyperlinjärt och ganska trist äventyr.

Konvertera din rollperson

Om du vill ta din rollperson till brädspelet Domedagens Hjältar…

Mitt sammanfattade intryck

För spelledaren är det här en ganska bra bok. Framför allt gillar jag klanernas bredd och hur jäkla många de är, och de korta beskrivningarna är verkligen användbara. Det finns som sagt en hel del plotkrokar här – givetvis har klanen Kingsfield en ensam överlevande arvinge som åker runt och är soldat någonstans därute. Givetvis kallade Kingsfieldklanen sitt högsäte Camelot, och givetvis spökar det där. Som exempel. Spelledaren kan ganska lätt bygga plots, och spelarna kan knyta an sina rollpersoner. Otroligt matnyttigt.

Jag tycker också att jag får ett bra grepp om en megakorp som inte bara är "britterna fast i rymden". Det är en våldsamt expansionistisk och militär korporation, och rejält spretig och decentraliserad. Jag gillar det här med "klan över korporation".

De har inget riktigt hemland utan slår sig in där de kan. Samtidigt är de också antagligen den megakorp som kommer närmast ett demokratiskt system, genom att en person = en röst faktiskt gäller för underhuset. I Capitol är det ju – vilket är perfekt för just den megakorpen – en röst per aktie.

Plus att de är rymd-britter =) Framför allt estetiskt.

Jag hittar det inte nu, men jag är också ganska säker på att jag i den här boken faktiskt läste vad jag tror är den första direkta referensen jag sett i MC till en existerande symbol i nutid – någonstans nämns Imperial-logotypens "Union Jack-sida".
 

Dilandau

Myrmidon
Joined
27 Sep 2000
Messages
4,781
Location
Stockholm
Är det här bara mitt minne som spökar, men var inte Imperial skottar-i-rymden snarare än britter i stort? Eller finns det liksom en Australien-klan, en whales-doftande klan, några space-indier?
 

krank

Går ondskans ärenden
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,037
Location
Rissne
Är det här bara mitt minne som spökar, men var inte Imperial skottar-i-rymden snarare än britter i stort? Eller finns det liksom en Australien-klan, en whales-doftande klan, några space-indier?
Alltså, jag upplever tanken som "brittiska imperiet plus skotska klaner" ungefär. Men det är ju rätt mycket estetik snarare än något slags historisk korrekthet eller 1:1-jämförelse either way. Estetiken pendlar från engelska affärsmän till vilda Wallaceskottar typ, upplever jag det som.
 

Mundo

Myrmidon
Joined
7 Jan 2010
Messages
3,774
Location
Eslöv
Är det här bara mitt minne som spökar, men var inte Imperial skottar-i-rymden snarare än britter i stort? Eller finns det liksom en Australien-klan, en whales-doftande klan, några space-indier?
Imperial framställs exklusivt (?) som vita, det finns inga indier. Däremot finns det en några tydliga skottska, irländska och australienska klaner. Det är lite skumt, för det som definierar det brittiska imperiet är att det är just ett imperie, med afrikaner, indier, nordamerikanska urinvånare, hong-kong-kineser, etc. Aja, estetiken de letade efter var tolvhundratalets vita brittiska öarna.

På sida 16 klargörs tre metoder för att byta klan, Födas in, svära trohet eller om du är en kvinna, gifta dig in i en annan klan.

Du borde ta en ironisk titt till på reglerna förresten @krank , för Imperial är de som är by far, BY FAR, mest broken i sin karaktärsgenerering. Du hamnar ganska lätt på helt vansinniga grundstats jämfört med alla andra korporationer. Boken är medveten om detta och säger åt spelare att om dina stats blir för tokhöga måste du sänka dem grundegenskapsvärden enligt modellen

- Om något är över 23 sänks det till 20
- Om något är mellan 21-22 sänks det till 19
- Om något är mellan 19-20 sänks det till 18

Poängen du får överskott på kan flyttas till andra grundegenskaper enligt 2-mot-1 principen, men säger ändå att du kan få poäng över och då går dessa förlorade. Boken varnar alltså att risken finns att du går ur karaktärsskapandet med ALLA grundegenskapsvärden på 18 eller högre.

En annan lustig notis är att det är OP att vara född på gatan jämfört med att vara född i den rika eliten. Gatubarn är starkare, friskare, smidigare och mer karismatiska än de som är rikast. De har exakt samma psyke och eliten får högre Intelligens.

Ett gatubarn som går en militärskola och sedan kommer in på Paxton (elitmilitärhögskolan) sitter på följande tärningtabellkod för sina attribut

Sty: 3T4 + 1T6 + 9
Fys: 3T4 + 1T6 + 9
Smi: 3T4 + 1T6 + 9
Int: 5T2 + 2
Psy: 2T3 + 2T4 + 4
Per: 4T4 + 5

Det är lite bättre än att slå fram grundbokens 3T6 för varje grundegenskap.

Samtidigt minns jag att jag själv alltid gillade Imperials karaktärsskapande mest. De andra böckerna går genom din bakgrund och uppväxt ganska så hastigt (undantaget Bauhaus, som också har mycket med familjer att göra). Men i Imperial fick man följa genom flera stadier i livet och det var väldigt kul.

Sen fattar jag att det är en smakfråga, att somliga gillar snabbare och "lätta" processer, men Mutant Chronicles har en redan rätt så utdragen process där man ska gå flera rundor i olika yrken för att skapa din karaktär.
 

krank

Går ondskans ärenden
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,037
Location
Rissne
Du borde ta en ironisk titt till på reglerna förresten @krank , för Imperial är de som är by far, BY FAR, mest broken i sin karaktärsgenerering.
Grejen är väl mest att jag har så svårt att hålla ögonen öppna och behålla fokus när jag läser regler, framför allt de där delarna som har med siffror att göra.

Jag gillar Chronicles' karaktärsgenerering, men då framför allt tabellerna med roliga resultat och systemet med olika yrkesbanor etc. Det är en rätt bra blandning av slump och val.

Sedan läser jag ju också mycket för att få inspiration till Luna City Blues, och där kommer jag ju definitivt inte att använda samma grundregelsystem =) Däremot blir det absolut ett lifepath-system med bakgrundsgenerering. Även om jag planerar att göra det mer balanserat.
 

Mundo

Myrmidon
Joined
7 Jan 2010
Messages
3,774
Location
Eslöv
Däremot blir det absolut ett lifepath-system med bakgrundsgenerering. Även om jag planerar att göra det mer balanserat.
Det låter jättehäftigt, det är ju en cool grej med karaktärsgenerering i Mutant, just att man kan vandra runt från student till arbetslös till soldat till frilansare liksom och fick reda på lite mer om din karaktär via spelmekaniska val. Jag tycker det är skitsnyggt. Ser fram emot vad du kokar ihop.
 

Rickard

Urverk speldesign
Joined
15 Oct 2000
Messages
18,142
Location
Helsingborg
Jag tycker Imperial är på tok för stereotypiska med sina klaner för att det ens ska vara kul att använda dem.

Cybertronics har jag ingen aning om hur jag ska använda, men Imperial är de enda jag inte vill använda.

Mishima behöver uppdatera sig från 1980-talets Japans fördomar. Jag hade ärligt talat tagit saker från Kina med "let it rot"-mentaliteten (ungdomar som insett att det inte finns någon framtid), att vara helt jobbsliten men ändå inte ha några pengar, men ändå ha någon sorts "Men de tar vår frihet"-Trump-mentalitet i det hela. Kombinera detta med den minimalistiska designen med jord- och träfärger som förekommer i Korea och Japan (uppmuntrat, för att folk ändå inte har pengar) som kontrasterar mot sprakande färger och snirkliga former för den kommersiella eller lyxiga biten i Mishima. För att återkomma till Kina så hade jag tänkt "världens största maffia" kring Mishima. Utåt sett gör de affärer och investeringar och övertagning med hänvisning till "historien", men egentligen är det spioneri via investeringarna, påtryckningar av politiker via företagsexpansion, investeringsmöjligheter för de egna invånarna i "säkra" Mishima-uppdrag som sedan (medvetet) går i konkurs och lämnar investerarna med noll pengar, förföljelse av de egna invånare som gått ifrån Mishimas områden och "väggarna lyssnar"-mentalitet hos de egna invånarna med Mishima som planterar in "oliktyckande" för att skapa grupper och sedan likvidera de som ansluter sig.

Vad man ska göra åt Imperial ... har jag ingen aning om. De är som ett gäng vildhundar som rabiat biter tag i de som utmanar dem.
 
Last edited:

Tarsus

Warrior
Joined
24 Jan 2022
Messages
304
Kallades inte Imperials utpptäcktsresande för conquistadorer eller minns jag fel? Jag antog att man hade andra tidiga upptäcktsresande och koloniala länder i åtanke, som Spanien, Portugal och Nederländerna, men att man fokuserade på högländare när Imperial skulle få sin egen bok eftersom kiltar & claymores var populärare än morioner & mustacher.
 

krank

Går ondskans ärenden
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,037
Location
Rissne
@krank, när du läser böckerna, framstår någon korporation eller annan organisation mer som en ”huvudperson” än andra i spelvärlden?
Hm, svårt att säga. Cybertronic tycker jag precis som Rickard nog är svårast att använda (eftersom de är så mystiska) men jag får se när jag kommer till den boken. Mishima är nog den som är mest förfrämligad; jag upplever den som en mer exotifierad megakorp än övriga; därmed ganska mycket "dom".

Så… Capitol, Imperial, Bauhaus? Kanske? Framför allt Capitol och Imperial skulle jag säga är lite mer sympatiskt skildrade. Till skillnad från Rickard upplever jag inte klanerna som jättestereotypa när jag läser beskrivningarna och så.

Men egentligen vet jag inte. Det känns för mig inte jättetydligt isåfall. Varje bok betraktar ju rätt mycket sin egen organisation som huvudperson, skulle jag säga.

Men jag kan ha fel.
 

krank

Går ondskans ärenden
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,037
Location
Rissne
(Och jag återkommer om Mishima, specifikt. Dels ska jag skriva lite om böckerna i den här tråden, men jag samlar också ork att starta en tråd specifikt om megakorporationen, dess problem och hur jag funderar på att hantera den i LCB. Inte riktigt så som Rickard tänker, kanske delvis för att jag är helt fel person att göra grejer om Kina. Jag tänker snarare moderna Japan, eftersom det är det jag har något slags erfarenhet av, och dessutom lite kontakter i så jag ev. kan försöka bolla lite)
 

Rymdhamster

ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Joined
11 Oct 2009
Messages
12,512
Location
Ludvika
Jag tänker snarare moderna Japan, eftersom det är det jag har något slags erfarenhet av, och dessutom lite kontakter i så jag ev. kan försöka bolla lite)
Det är förvisso en annan typ av stereotypisering, men man skulle kunna kombinera japan-korporationen med cybertronics. Typ.
 

krank

Går ondskans ärenden
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,037
Location
Rissne
Jag hoppas att jag inte missar något viktigt nu; det här var en bok jag läste medan Luna City Blues var en hemlighet. Jag fräschade upp minnet, men… ja. Jag kan ha missat viktiga grejer.

1694899717522.png

Mishima – Död före vanheder
Författare Bill King, översättning Åke Eldberg

Precis som Imperialboken börjar vi med en kortfattad beskrivning som sammanfattar korporationen, fångar den på ett par sidor. Vi läser att Mishima är "den gåtfullaste" megakorporationen, att de har samurajer som ledare och att de ståt emot Brödraskapets influens. Sju mästare, Ärans Väg, uråldrigt kulturarv, märkliga krafter. Rätt mycket utrymme ägnas åt att beskriva de där sju mästarna, där tre var kvinnor och bara två av dem känns iur västerländskt perspektiv "typiskt kvinnliga".

Mishimas struktur

Mishima "är egentligen inte en enda megakorporation" utan består, likt Imperial, av relativt separat och självstyrande enheter. Här kallas de Keiretsu. Som styrs av samurajklaner. Inom varje keiretsu finns mindre företag som konkurrerar med varandra – Imperials klaner upplevde jag som mer liksom enhetliga – även underfamiljerna där verkade ändå vara i linje med klanen de tillhörde så att säga.

Lägre stående klaner är vasaller under de högre stående; lite som familjer är under Imperials klaner. Högst upp sitter Arvsfurstarna och Storfursten själv. Arvsfurstarna är alltså Storfurstens barn.

Det som hänt nyligen är att Storfurstens makt minskat och hans barn ökat, och det pågår ordentlig maktkamp mellan de tre. Precis som de tre största inom Imperial, alltså. Skillnaden här är väl att det inte finns något motsvarande under/överhus, och att de tre arvsfurstarna bokstavligen är barn till den åldrande Storfursten. Möjligen kan man säga att det här är lite mer… medeltida än Imperials struktur; här finns inte minsta tillstymmelse till folkstyre. Det kallas "tekno-feodalism". Det finns samurajer (adeln) och så finns en allmoge. En ur allmogen kan under extrema omständigheter upphöjas till nedersta graden av samuraj, men sen tar det slut.

Mishimas folk beskrivs som extremt kuvat och förtryckt, och det finns därtill väldigt lite uppenbart rebelliskt i samhället. Folk verkar mest acceptera situationen, eller iaf inte kunna göra så mycket motstånd. Bauhaus har åtminstone sina anarkister, men här är det bara… passivt.

Var och en av arvsfurstarna styr över ett territorium – Moya styr Mars, Maru har Mishimas ägor på Venus, och Mariko har Mars.

Det finns också hemliga sällskap, Ronin som varit samurajer men blivit av med sina positioner, demonjägare som jagar Mörka Legionen, Mästare som lär ut Ki-krafter och så vidare. Mishimasamhället är väldigt misstänksamt mot alla utomstående.

Här finns också informationen om relationen till andra megakorpar – Huvuddragen är väl att man är ganska fientliga mot Brödraskapet men mer bundis med Cybertronic än vad flera andra är. Mishima verkar också vara den korporation som är minst intresserade av Kartellen.

Att skapa en rollperson från Mishima

Jaja, lite nya regler såklart. Nya yrken; man kan vara samuraj, ashigaru (krigare ur allmogen), triadmedlem utövare av stridskonster, ronin, demonjägare, shadow walker… Det finns nya uppväxthändelser och särskilda händelser, såklart.

Ki-krafter

Mishima har psykiska krafter. De är ganska precis så som man skulle kunna tänka sig: man lär sig dem av en mästare genom intensiv träning, och de är ofta en förlängning av stridskonster och sådär. De har namn som "Apans fot" och "Flygande huggorm". Det finns ett gäng skolor att välja mellan att gå med i, såsom "Den himmelska vägen" och "Demonjägarna".

Mishima-färdigheter

Nya färdigheter för att slåss med svärd på olika sätt (behövdes det verkligen en separat färdighet för att "dra ett svärd och anfalla med det som samma handling"? Tydligen. Färdigheten för att köra Meka – alltså, ja, jag kanske glömde säga det men det är nog för att de inte beskrivits så mycket en: Mishima har mechas. Inte bara små mechasuits heller utan stora fucking animerobotar. Det finns typ inga stereotypa uppfattningar om japan man kan ha fått av populärkulturen under 70-90-talet som inte återfinns i nån form i den här boken.

Mishimas länder

Här beskrivs Mishimas närvaro i solsystemet. Merkurius är hemplaneten. Det är varmt, knappt terraformat och mest lever man under ytan. Hela planeten är som en fästning, och det har dröjt innan andra megakorpar fått tillträde. Imperial köpte in sig på Fukido på 100 år och det har man inte förlåtit.

Det finns underjordiska hav och kratrar med kraftfält som håller atmosfären inne. Det finns en ö som såklart heter "Den förbjudna ön" och där demonjägarna tränas. Under jord, i "den under staden", bor underklassen i ett gytter av korridorer och tunnlar och bergrum. Det finns provinser som tagits över av Mörka Legionen, såklart.

Olika städer styrs av olika keiretsu, olika samurajer. Några olika beskrivs här, med lite historia, typiska drag och potentiella och rådande konflikter. Det finns en hel del för SL och spelare att greppa tag i. Merkurius härskare Moya är paranoid och den som förtrycker folk mest. Rykten säger att han blivit vansinnig och bara träffar sina mest pålitliga krigare. Och att hans närmaste rådgivare inte är så aktiv som han borde när det gäller att bekämpa Legionens kulter.

Venus är inte lika viktigt som Merkurius, men fortfarande Mishimas näst starkaste fäste i solsystemet. Livet här är friare och lättare, antagligen som effekt av att själva planeten är den rikaste och mest blomstrande. Plus att man faktiskt kan fly till Capitols eller Bauhaus områden. Venus härskare Maru är en militär nytänkare som börjat bryta upp klasskillnaderna genom att t.ex. låta allmogen bli krigare.

Mars är mer glest befolkat och styrs av arvsfurstinnan Mariko, som använder sina kvinnliga lister och mjuka diplomati för att få igenom grejer. Hon har bara fyra keiretsu, men har en omfattande hemlig polis.

På Luna är det mest den maktlöse Storfursten som "bestämmer". Inga av hans order åtlyds, inga avtal han skapar med till exempel Kartellen bryr sig någon om.

Mishimas lag

Det finns ingen nedskriven lag inom Mishima. Traditionerna säger istället att man ska lyda sina överordnade, och gör man inte det så kan man bestraffas. Furstar och samurajer styr via edikt, och allt följer en strikt hierarki. Samurajpatruller går runt på gatorna och "skipar rättvisa" och upprätthåller ordningen. Massa samurajsvärd på gatorna alltså.

Det finns såklart omfattande triader, som framför allt gör kriminella grejer inom andra megakorpars område. Det är mycket typ utpressning, vapenhandel, industrispionage etc. Ganske lite gatu-gängkrig. Triaderna passar in i systemet och ar betar ofta med den "legitima ordningsmakten". Säljer info och sådär.

Givetvis finns det en ond kult, "Shadow walkers", som är Mörka Legionen, onda ninjas.

Mishimas arméer

Nästan ingenting intresserar mig mindre, men okej. Mishima har en flotta på Venus, och begränsat flygvapen. Deras doktrin är att de gillar "enskild strid" men arvsfurste Maru försöker få till mer av en yrkesarmé och inte bara enskilda adels-ungtuoppar som vill slåss med samurajsvärd.

Givetvis dör Mishimas soldater hellre än att ge upp; att dö i strid är ett av de "mest ärofulla sätten" att dö. Okej.

Ny utrustning

Jag kollade knappt på bilderna här, vapen intresserar mig ju inte. Men bilderna är hemskt fina, absolut.

Och… svärd. Suck. Mystiska släktklenoder med krafter. "Andeklinga. Denna klinga innehåller den förre användarens ande." Sånt, ni fattar.

Hårda tider i undre staden

Inte ett jättebra äventyr. En imperial-kättare (Stewart) har haft möte med en ond dimyo (Suritomo Omi) och en kvinna som infiltrerat hans organisation för att söka hä,mnd för att han dödade hennes familj (Katsumi) har fotat mötet. Omi har hjälp av en ALgeroth-nefarit (Ishmayel).

Rollpersonerna hyrs antagligen in av den evige SLPn McBride. De möter honom i ett safe house. De ombeds ta sig till en förfalskare och fixa falska papper åt honom och Katsumi. När de kommer tillbaka har McBride drogats och Katsumi kidnappats. Han har en apparat som visar att kidnapparna är på väg till Akumi-ön där "Demonbergets tempel" finns.

Där kan rollpersonerna utforska lite. Det finns odöda legionärer och en mörk golem. Och en nefarit, då.

När rollpersonerna överlevt templet är äventyret slut.

Mitt sammanfattade intryck

Precis som Imperialboken är det här en väldigt matnyttig bok. Trots dess problem finns ändå ganska många konflikter och intressanta platser att väva in i spelet. Jag har förstått att regelbitarna är helt sjukt brutna, men de bryr jag mig ju inte så mycket om.

Det som inte funkar för mig är ju egentligen inte den här bokens fel, utan att Mishima är som de är. Det är lite för mycket exotifiering, lite för mycket medeltids-japan sett genom västeländsk lins, lite för mycket karikatyr och "mystik". Jag vet inte; jag blir lite obehaglig till mods.

Jag tycker överlag att det här med uttalad medeltids-struktur inte riktigt funkar. Och jag saknar motkrafter, som sagt – det här med att hela folket i princip verkar foga sig i den här strukturen? Det totala förtrycket? Jag vet inte, jag. Kanske kunde det funka i och emd att Merkurius är så totalt siolerat, men… varför? Det är ju författarna som bestämt att det ska vara såhär. varför vill man att "den asiatiska megakorpen" ska vara den där befolkningen känns som en enda stor förtryckt och passiv massa? Jag förstår att de inte gjort det här av något slags medveten rasism eller så, men reproduktionen av de här troperna blir för mig lite… trist.

Mishima är nog den megakorp jag mest känner att jag behöver göra något med. Mer om det framöver.
 
Last edited:

Rickard

Urverk speldesign
Joined
15 Oct 2000
Messages
18,142
Location
Helsingborg
Jag tycker överlag att det här med uttalad medeltids-struktur inte riktigt funkar. Och jag saknar motkrafter, som sagt – det här med att hela folket i princip verkar foga sig i den här strukturen?
För att det inte finns någonting som heter "eget tänkande". Man ska inte lära sig att debattera och tänka kritiskt, utan ställa sig under hierarkin. Man får inte säga emot chefer. Man får inte säga emot äldre. Då faller man igenom och hamnar utanför. Jag kan förstå som västerlänning att sådant kan vara svårt att få in, men det är en naturlig del av hjärntvätten (OK, västerlänningar är också hjärntvättade, men på ett annat sätt). Det är också en ständig kapplöpning där bara vinnaren får priset. Man ska dessutom inte bara vinna, utan de andra ska även förlora med rapportering om vilka som gjort fel. På så sätt visar man sig duktig så att företaget, skolan eller familjen kan skörda framgångarna. För på samma sätt som man ska vara bäst så har man även ingen som helst individualitet, utan allting går i hierarkin. Förlorar man hierarkin (ex. företaget) så har man förlorat sig själv. Det är vad propagandan hela tiden slår i folket. Yttre makter försöker alltid hota hiearkin.
 
Last edited:

Cyberhest

Konträr kverulant
Joined
24 Jan 2006
Messages
477
Location
Stockholm
Superbra läsningar! Inkludera gärna namnen på den/de som skrivit boken du recenserar också.
 

krank

Går ondskans ärenden
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,037
Location
Rissne
Inkludera gärna namnen på den/de som skrivit boken du recenserar också.
Det kan jag absolut göra. Det är för sent att redigera Imperial-inlägget, men lade in för Mishima iaf.

För Imperial anges "Konstruktion: Matt Forbeck, Översättning: Henrik Nilsson" och sedan en hel hoper under "Utveckling": Nils Gulliksson, Henrik Strandberg, Michael Stenmark, @Magnus Seter, Jerker Sojdenius, Stefan Thulin och Fredrik Malmberg". Lite oklart ifall de skrev i just den boken eller om de mer var med och utvecklade själva Mutant Chronicles…?

Kanske kan Seter själv bidra med förtydligande här?
 

Tarsus

Warrior
Joined
24 Jan 2022
Messages
304
Att kalla Mishimas japanska influenser för "medeltida" låter lite underligt när Japan inte har något som motsvarar det vi kallar medeltiden, utan de har följt en kontinuerlig utveckling från den sena järnåldern utan några kulturella eller sociala brytperioder.

Intressanta fakta: Bill King har tittat på anime sedan länge tillbaka, så stora robotar är föga överraskande. Han har också rest mycket i Asien och jag tror en del av det kommer fram i till exempel de små berättelserna om McBride som visar hur livet på Merkurius är något mer komplext än man kan få intryck av, i synnerhet när man rör sig i utkanterna av de traditionella klanstrukturerna.
 

Mundo

Myrmidon
Joined
7 Jan 2010
Messages
3,774
Location
Eslöv
Mishimas struktur
Jag har alltid starkt gillat hur Mishimas struktur på det stora fungerar. Ensamma härskare, syskon, som kör sitt eget race på sina egna planeter. Hela set-upen med en maktlös pappa i storfursten, en son som är galet paranoid och att dottern har "kvinnlig list" känns helt draget ut Ran.

alltså, ja, jag kanske glömde säga det men det är nog för att de inte beskrivits så mycket en: Mishima har mechas. Inte bara små mechasuits heller utan stora fucking animerobotar. Det finns typ inga stereotypa uppfattningar om japan man kan ha fått av populärkulturen under 70-90-talet som inte återfinns i nån form i den här boken.
Försök inte låtsas som att tonårs-krank inte älskade att Mishima använder Mekas av blandad storlek. Sen kör faktiskt fler megacorps mech-suits, så det är inte helt fristående från resten av spelvärlden. Både Imperial och Cybertronic har mechas också.

Mishimas lag
Det där med Mishimas lag tycker jag är knasigt, egentligen, för att ett halvfeodalt samhälle kräver jättemycket lagar och regler, tjocka luntor med papper som förklarar allas privilegier och rättigheter (or lack there off).

Mishimas arméer
En detalj som alltid roat mig något otroligt är att Mishimas flygvapen nästan exklusivt består av jaktpiloter, för samurajerna anser att dogfights är mycket mer ärorikt än att delta i bombningskampanjer.

Ny utrustning


Noterbart är att släktvapen inte alltid är närstridsvapen. Du kan få ett prickskyttegevär som är en släktklenod med egenskapen att det alltid träffar motståndarens huvud. MIshimas släktvapen och tillgång till Ki-krafter gör dem, by far, de mest broken karaktärerna att spela utanför mörkret.

Inte ett jättebra äventyr.
Vilket får mig att ställa frågan, finns det något bra färdigskrivet äventyr i Mutant Chronicles böckerna?

Det som inte funkar för mig är ju egentligen inte den här bokens fel, utan att Mishima är som de är. Det är lite för mycket exotifiering, lite för mycket medeltids-japan sett genom västeländsk lins, lite för mycket karikatyr och "mystik". Jag vet inte; jag blir lite obehaglig till mods.
Alla megakorpar är karikatyrer dock? Klart, det finns olika grader i helvetet osv.

Jag tycker överlag att det här med uttalad medeltids-struktur inte riktigt funkar. Och jag saknar motkrafter, som sagt – det här med att hela folket i princip verkar foga sig i den här strukturen? Det totala förtrycket? Jag vet inte, jag. Kanske kunde det funka i och emd att Merkurius är så totalt siolerat, men… varför?

[...]

Mishima är nog den megakorp jag mest känner att jag behöver göra något med. Mer om det framöver.
Om man får lov att spotta idéer fritt (och det får jag, för tråden är inte låst!) så skulle jag också tänka mig att Mishima skulle må bra av lite finpolering, samtidigt är ju Mutant Chronicles värld ikonisk för många spelare, och det inkluderar samurajer och allmoge även om det inte makes 100% sense. Mitt förslag till dig hade varit att låta Merkurius, med den maktfullkomlige Moya, förbli ett dystopian neofedual hellhole. Samurajer drar runt på gatorna och testar hur skarpa deras klingor är på allmogen mest för det är roligt. Moya premierar lismande psykopater, vilket påverkat hur polisarbete och maktutövande utförs.

Somliga delar av Merkurius är står i lågor eller är i öppet uppror, i somliga fall av genuina skäl, av andra pga influenser legionen som tar tillfället i akt. Brutala samurajer och sadistiska gatugäng. Om man vill inspireras för hur sådana revolter ser ut kan man låta sig inspireras av Taisho eller (ännu bättre i min mening) Jokyo. Konflikterna är inte precis gatutåg med plakat, för maktutövningen är för brutal. All in or nothing lär vara attityden hos upprorsmakare, som slåss för sina liv lika mycket som de slåss för sina rättigheter.

Då kan du göra något som du tycker bättre om med Venus och Mars - och där skulle man också kunna låta strukturen vara mer av ett megaföretag snarare än en feodalstat. Ett exempel skulle tex. vara att samurajtiteln är något man införtjänar när man får viktiga positioner inom företaget och att rollen är mer ceremoniell än den är polisiär eller militär (även om undantag såklart finns).

Jag har alltid gillat Mishima, trots alla deras många uppenbara problem. Ser fram emot din tolkning.
 
Top