RECENSION Krank läser Mutant Chronicles

Svarte Faraonen

Oenofil oikofob
Joined
12 Oct 2000
Messages
10,597
Location
Värnhem, Malmö
Jag tycker överlag att det här med uttalad medeltids-struktur inte riktigt funkar. Och jag saknar motkrafter, som sagt – det här med att hela folket i princip verkar foga sig i den här strukturen? Det totala förtrycket? Jag vet inte, jag. Kanske kunde det funka i och emd att Merkurius är så totalt siolerat, men… varför? Det är ju författarna som bestämt att det ska vara såhär. varför vill man att "den asiatiska megakorpen" ska vara den där befolkningen känns som en enda stor förtryckt och passiv massa? Jag förstår att de inte gjort det här av något slags medveten rasism eller så, men reproduktionen av de här troperna blir för mig lite… trist.
Ska man köra Japan-inspirerat känns ju olika subkulturer med extrem estetik åtminstone som en grej. Sedan, om man går lite djupare, finns det gott om exempel på politisk extremism. Själva megakorporationen delar namn med en högerextrem författare och presumtiv kuppmakare, den japanska röda armén var en aktiv terrororganisation under 70- och 80-talet, och så har vi såklart en massa märkliga religiösa rörelser där Aum Shinrikyo är den mest ökända.
 

krank

Går ondskans ärenden
Joined
28 Dec 2002
Messages
35,295
Location
Rissne
Om man skulle kapitalisera på historien (med nationella troper och stereotyper) så borde ju Imperials företagsledare inte vara en direktör utan använda titeln King / Queen (och vill man dra det ett steg längre så riffar man loss på Idi Amins titel).
I första utgåvan kallar man det "Serenity" i engelska utgåvan och "Hennes Högvördighet" i den svenska. Jag tycker nog om det här med att associera till det kungliga "ers höghet" / "ers majestät", men att samtidigt inte gå hela vägen och uttryckligen säga "kung"…
 

krank

Går ondskans ärenden
Joined
28 Dec 2002
Messages
35,295
Location
Rissne
Ska man köra Japan-inspirerat känns ju olika subkulturer med extrem estetik åtminstone som en grej. Sedan, om man går lite djupare, finns det gott om exempel på politisk extremism. Själva megakorporationen delar namn med en högerextrem författare och presumtiv kuppmakare, den japanska röda armén var en aktiv terrororganisation under 70- och 80-talet, och så har vi såklart en massa märkliga religiösa rörelser där Aum Shinrikyo är den mest ökända.
Absolut!

Mishima i original är ju väldigt grundat i något slags idé om en högreknologisk typ… jag vet inte, feodal period iaf. Jag vet för lite om japansk historia, men ordet "Edo" snurrar runt i huvudet som något slags eko av kunskap jag inte har.

Jag gillar definitivt tanken på subkulturer med extrem estetik, och att man går liksom all in när det gäller många saker. Och att hantverk är liksom något viktigt – jag tänker dels på cosplaykultur men också på att jag t.ex fick en riktigt jättesöt handgjord liten rosa ryggsäck gjord i papp av en av våra besökande japanska elever. Det här med att uppskatta hantverk, och att också uppskatta liksom prålighet utan nödvändigtvis att prålighetens uppgift är att framhävda jaget – utan snarare framhäva rollen/funktionen man fyller? Jag vet inte, jag är fortfarande lite osorterad här. Jag ska skriva en sammanfattning av Modiphius' Mishimabok också, sen lovar jag (typ) att skapa den faktiska Mishimatråden där jag försöker sortera lite mer.
 

Skarpskytten

D&D-smurf
Joined
18 May 2007
Messages
5,914
Location
Ett häxkräl
Jag vet inte, är det underligt att kalla ett feodalt samhälle för "medeltida"? Kanske är det det. Det är ju dock knappast så att jag säger "Mishima är som japan var på medeltiden" utan snarare bara "jag, en svensk, associerar de här strukturerna med medeltiden".

Jag menar, "medeltiden" som begrepp är ju också här hos oss ett felvisande begrepp etc. Jag försökte inte göra en historisk kommentar om japan, bara beskriva min känsla av att Mishimas struktur är anakronistisk på ett sätt som inte funkar för mig.
När jag läser detta kommer jag ofelbart att tänka på Mats Olssons avhandling om de skånska på godsen på 1800-talen. Ett av hans huvudresultat är att agrarkapitalismen inte innebar att den feodala exploateringen av frälsebönder (arrendatorer på gods) minskade, utan ökade. Konkret: när man skulle övergå till avsalu på en marknad i syfte att skapa kapital (till skillnad från att konsumera överskottet), kunde godsägarna skruva upp dagsverkesbördan, eftersom den var oreglerad. Kapitalism och feodalism kunde samexistera.

Nu är den feodalism han talar om inte den som vanligen avses kanske (europeiskt länsväsende), men tänker att det ändå kanske finns något där att bygga på. När ett feodalt samhälle förändras av och går upp i kapitalismen, kan resultatet bli en hybrid.
 

Dilandau

Myrmidon
Joined
27 Sep 2000
Messages
4,382
Location
Stockholm
Jag har läst en del japaners vittnesmål om en liknande process där, att det kan gå väldigt snabbt för nya "traditioner" att bildas och bli en del av "how things are done" och sedan är väldigt svåra att göra något åt.
kom att tänka på det här tweetet som ett exempel på hur snabbt det går tills man gör saker för att man alltid gjort det.
IMG_2384.jpeg
 

Mundo

Myrmidon
Joined
7 Jan 2010
Messages
3,663
Location
Eslöv
Eftersom jag åtminstone just nu är inne på större förändringar så tänker jag att oavsett vad man tycker om min variant av Mishima i slutänden så är det väldigt, väldigt lätt att själv trycka Ctrl+Z i sin egen spelgrupp och bara transplantera önskade delar tillbaka in i LCB.

Överlag tänker jag så med förändringar; det gamla finns ju redan. I två versioner dessutom; Modiphius gjorde ju hela "originalet fast mer"-grejen även med Mishima. Det är därför omöjligt att "förstöra" något, oavsett vilka förändringar som görs. Jag säger inte att jag tänker göra förändringar bara för att göra förändringar, men jag säger att jag inte ser någon anledning att skippa någon förändring jag kommer på.
Jag vet inte om jag gav dig intrycket att jag på något sätt skulle vara emot det, men det är jag alltså inte. Jag är ju intresserad av spelet för att du författar det. Om du inte gjorde din grej av det skulle jag vara mindre intresserad.
 

Mundo

Myrmidon
Joined
7 Jan 2010
Messages
3,663
Location
Eslöv
I första utgåvan kallar man det "Serenity" i engelska utgåvan och "Hennes Högvördighet" i den svenska. Jag tycker nog om det här med att associera till det kungliga "ers höghet" / "ers majestät", men att samtidigt inte gå hela vägen och uttryckligen säga "kung"…
Jag tror också att drottningen skulle ha något emot om alla företagsledare gick runt och kallade sig själv för kung tbh...
 

krank

Går ondskans ärenden
Joined
28 Dec 2002
Messages
35,295
Location
Rissne
Jag vet inte om jag gav dig intrycket att jag på något sätt skulle vara emot det, men det är jag alltså inte. Jag är ju intresserad av spelet för att du författar det. Om du inte gjorde din grej av det skulle jag vara mindre intresserad.
Ja, sorry, jag var otydlig: Det var inte menat som skrivet mot dig, utan mer att spinna vidare. Men jag fattar att det kunde tolkas annorlunda.
 

Tarsus

Warrior
Joined
24 Jan 2022
Messages
242
Jag menar, "medeltiden" som begrepp är ju också här hos oss ett felvisande begrepp etc. Jag försökte inte göra en historisk kommentar om japan, bara beskriva min känsla av att Mishimas struktur är anakronistisk på ett sätt som inte funkar för mig.
Jag tycker att Japans zaibatsu/keiretsu är rätt feodala de med. Allt Mishima gör är att man lägger terminologin från shogunatet som daimyo och samurai på moderna Japans kraftigt centraliserade och toppstyrda företagsstrukturer, plus så klart att man har ninjor och samuraier för det är häftigt på samma sätt som Imperial har skotska klansmän med claymores.
 

Tarsus

Warrior
Joined
24 Jan 2022
Messages
242
...bara beskriva min känsla av att Mishimas struktur är anakronistisk på ett sätt som inte funkar för mig.
Jag kom på att ett PS är på sin plats där jag håller med om att Mishima representerar en nu förgången bild av Japan från innan landets ekonomi stagnerade under nittiotalet och framåt. Fast de kan inte vara den enda megakorporationen i Mutant Chronicles som är kraftigt färgade av sin tids uppfattningar av länderna och kulturerna de är baserade på.
 

krank

Går ondskans ärenden
Joined
28 Dec 2002
Messages
35,295
Location
Rissne
Jag tycker att Japans zaibatsu/keiretsu är rätt feodala de med.
På det sätt att de överhuvudtaget inte har skrivna lagar annat än i form av edikt? För mig är det nog en av de grejer som skaver, tillsammans då med den totalt 100% kuvade befolkningen. Japan har absolut en annan kultur vad gäller heder och arbetsmoral etc än vad vi har, men det är inte så att en märkbar andel av befolkningen bor nere i tunnelfabriker och aldrig ser dagsljus och i praktiken är slavar.

Vad jag vet, åtminstone.

Men ja, strukturen med keiretsu som relativt självstyrande "vasallföretag" under det familjeägda paraplyföretaget Mishima kommer jag ju att ha kvar. Men med lite rule of law, relativ säkerhet rent generellt (låg brottslighet), och en del annat. Samurajerna blir mer fernissa än de är i originalet. Men är kvar.
 

Dilandau

Myrmidon
Joined
27 Sep 2000
Messages
4,382
Location
Stockholm
Det här med tidsperspektiven är intressant. I båda de tidigare versionerna av MC (Target, Modiphius) så pratar man om "århundraden", rentav "årtusenden". Men jag har nog redan från början tänkt mig betydligt kortare tidsperspektiv. Jag kan förlänga dem om jag ser goda skäl till det, men jag gillar precis som du är inne på när det finns i folkminnet
Jag tycker att århundraden och årtusenden av historia kan vara ok om det är för rätt sak. "Sen tog det 500 år innan FTL-drift uppfanns" eller "Sen följde 500 år av kaos och förfall, under vilket teknologin bakom FTL-drift glömdes bort".

Men kulturer, statskick, organisationer och sånt som är oförändrade under 1000 år är inte trovärdigt i något sammanhang.

Sen kan ju olika makthavare och organisationer ändå SÄGA att det är så, likt Frimurarna (som bildades på 1800-talet) påstår att de funnits sedan antikens Egypten.

Gillar tanken på att rollpersoner under spelets gång uppdagar en massa lögner om själva världsbygget.
 

Tarsus

Warrior
Joined
24 Jan 2022
Messages
242
Men med lite rule of law...
Japan har lite sisådär med rättsäkerheten även i modern tid. Polisen kan hålla folk i veckor utan att anklaga dem för ett brott, de kan hålla förhör utan advokater närvarande, polisen ser till att få en skriftlig bekännelse i nio av tio fall, och bara en procent av alla rättegångar ger friande dom. Tydligen blev det också först standard att spela in eller protokollföra alla förhör nu det senaste årtiondet. Så även om man gjort framsteg sedan feodalperioden när samurajer fick hugga ner uppkäftiga bönder ser man inte på det där med individens rättigheter på samma sätt.
 

krank

Går ondskans ärenden
Joined
28 Dec 2002
Messages
35,295
Location
Rissne
Japan har lite sisådär med rättsäkerheten även i modern tid. Polisen kan hålla folk i veckor utan att anklaga dem för ett brott, de kan hålla förhör utan advokater närvarande, polisen ser till att få en skriftlig bekännelse i nio av tio fall, och bara en procent av alla rättegångar ger friande dom. Tydligen blev det också först standard att spela in eller protokollföra alla förhör nu det senaste årtiondet. Så även om man gjort framsteg sedan feodalperioden när samurajer fick hugga ner uppkäftiga bönder ser man inte på det där med individens rättigheter på samma sätt.
Och jag föredrar nog mitt Mishima (och mitt Japan) med de framstegen snarare än utan dem.
 

Tarsus

Warrior
Joined
24 Jan 2022
Messages
242
Och jag föredrar nog mitt Mishima (och mitt Japan) med de framstegen snarare än utan dem.
Om man inte vill ha det feodala Japan men ändå vill ha det sådär förtryckande som Mutant Chronicles är i allmänhet så kan den tidiga Showa-eran då man följde ungefär samma spår som Tyskland och gick mot militant fascism vara intressant. Det var väl också då som zaibatsu var som mest inflytelserika, och man hade mycket politiska konflikter med anarkister, kommunister och fascister (precis om i Europa), säkerhetspoliser, miltära grenar som ligger i intensiv konflikt med varandra och så vidare.

PS: Filmen Jin-Roh: The Wolf Brigade fångar nog känslan av den tiden rätt bra, plus att den har folk med tunga vapen och andra världskrigsrustningar med rejäla axelskydd.
 

stickadtroja

Veteran
Joined
25 Dec 2016
Messages
32
Jag tycker det är smart med din inställning att megakorprationerna lajvar sina kultur och traditioner. Då kan du både ha med allt fett, typ samurajer och imperials i kiltar, men ändå få lite distans från stereotyperna efter som det är fejk även in-universe. Känns också ballt att megakorperationerna är typ lite rädda den förtryckta massan så det är skitnoga att alla företagsledare har på sig sina obekväma, cermoniella rustningar för att hålla uppe fasaden. men de är fega ändå så de tvingar mellanchefen begå harakiri när årsvinsten är mindre än väntat.
 

krank

Går ondskans ärenden
Joined
28 Dec 2002
Messages
35,295
Location
Rissne
1697924095110.png

Imperial

Väldigt mycket i den här boken känns igen från Target Games originalbok. Men de har ingen Brödraskapspropaganda i början.

The Imperial Corporation

Sammanfattar megakorporationen. Jag gillar greppet de har här, att ge megakorpen en handfull centrala begrepp som sedan förklaras hyfsat ingående. I det här fallet är det "the controlled chaos of the clans", "the legitimacy of conquest", "the theatre of conquest and the reality of the blade", "The founding, the Sad Struggle, Great resentment, and the Wounds of Nero" samt "The Pride and Adventure of imperial citizens". Och jag… jag har läst sämre sammanfattningar. Fattar man de där koncepten så har man en ganska tydlig bild av Imperial, åtminstone så som de ser ut i Modiphiustappning. Men det funkar nog rätt bra för Target Games också.

Så… Imperial är väldigt decentraliserat; det är ett konglomerat av separata bolag som lite motvilligt samarbetar för överlevnad. De är väldigt öppet militaristiska och ser noll problem med att sno andras mark med militärmakt. De är samtidigt ganska sneaky och väljer sina mål noga. De har ett gemensamt parlament, med överhus och underhus där överhuset är 62 klanöverhuvuden och underhuset är 620 "most eminent businessmen and women, academics, lawyers and diplomats". Och parlamentet leds av The Serenity.

Korporationen grundades i "the last days of Earth" av klan Murdoch som samarbetade med Bartholomew. Senare kom the sad struggle (som jag tycker är ett ganska fånigt namn), som var en stor intern konflikt där klan Kingsfield försökte ta makten över korporationen.

En tråkig grej här är att alla referenser till gamla brittiska Camelot-myter i princip är borta. I Target Games-boken fanns ju tydliga antydningar om att den siste överlevande av Kingsfieldklanen, han som nu kuskar runt och är Vanlig Soldat nånstans, i själva verket är en pånyttfödd Arthur Pendragon som ska komma och ena korporationen… Det var ju silly nonsense såklart, men jag gillade det ändå.

Men; Imperial tycker att det är jobbigt att det var dess konkvistadorer som bröt sigillet på Nero, och de överkompenserar. Och så är den största liksom äran för en imperial-medborgare att betraktas som kompetent och respektabel. Jag tycker om den grejen, att man tydligt sätter upp "det här är idealen, det som värderas". De ser sig själva som underdogs. Och betraktar nöjdhet som, sagt med förakt, bauhausiskt. Charmigt.

Imperial Characters

Precis som i originalet väljer man klan och har sig. En lite irriterande grej är dock att det inte finns några beskrivningar av klanerna här, utan det kommer i ett eget kapitel. Här finns alla klaner, men bara den renodlade mekaniken – socialnivå från start, skills, unika adolescent event tables och sånt. Det finns inget som hjälper en att välja klan.

Det är också samma 19 klaner som beskrivs i Target Games-boken, vad jag kan se.

Clans

På tal om dem, ja.

Här finns det intressanta – de korta (ibland längre) beskrivningarna. Och det är ganska bra sådana – som vanligt kör de på "originalet+", dvs de tar i princip originalbeskrivningarna och lägger till mer. Jag gillar att de här t.ex. lägger till några exempel på hur rollpersoner från respektive klan skulle kunna vara. Här står det också om konflikter mellan klanerna och historiken – precis som i originalet är det ju egentligen här jag tycker Imperials styrka är som megakorp ur rollspelshänseende. Det här extremt decentraliserade, uppdelade. Att det finns ganska komplexa historiska relationer som ställer till det för de samarbeten de måste ha för att megakorpen ska funka. Mycket göttigt plot-fodder.

Det bästa i det här kapitlet för mig som redan är bekant med de vanliga 19 klanerna är dock den kortare listan med minor clans. Här finns till exempel Amis, med kanadensisk smak, och Empaya – som kan trace:a sin lineage till nepalesiska gurkhas. Det finns också en walesisk klan, en indisk och en… spansk? Det här är jävla bra, precis det jag tycker Imperial behövde. Genom de här blir det tydligt att Imperial faktiskt inte alls bara är britter – de har aldrig varit det. Det kanske var ett brittiskt bankföretag som tog initiativet, men Imperial blir så himla mycket bättre av att verkligen vara en disparat grupp separata företag med helt olika bakgrund från olika delar av världen. Jag hade gärna sett att fler av major clans varit sådana, det tror jag hade gjort Imperial ännu bättre. Det ska ju finnas 62 klaner i Imperial och över 100 "notable families". Det finns gott om utrymme att bygga ut.

Famous citizens

Tack och lov bara en enda sida. Såna här kapitel, med SLP:er, har jag svårt att få grepp om. Hur använder man dem? I dunno, kanske funkar de bättre för folk som kör mer karaktärsdrivet och är mindre rädd att ta sönder något genom att använda och kanske döda "officiella" SLP:er…

Imperial professions

Precis vad det låter som.

Valde man inte yrke i rollpersonsskapar-kapitlet? Jo, men precis som med klanerna valde de att flytta all den intressanta infon till ett separat kapitel så man måste bläddra. Fast… det är inte samma yrken, ens. Vad trött jag blir. Det är fler i det här kapitlet, närmare än så orkar jag faktiskt inte kolla. Yrken intresserar mig inte jättemycket. Det finns lite småintressant info här och var i de här beskrivningarna, men behövde jag verkligen en beskrivning av vad en läkare är?

The void & settlements

Precis som i originalet finns en del text om jymden här – det närmaste Imperial har en hemplanet är ju asteroidbältet, så jag antar att det är rimligt att de också rymdfartar mer. Ministry of space, experimentella hyperrymdmotorer, rymdpirater och så vidare. Överlag gör ju 3e mer med rymden än vad originalet gjorde… Jag är inte helt säker på att jag gillar det, men fair enough.

Bosättningarna verkar vara de vanliga – Fukido, Venus, asteroidbältet

Imperial security corps

Numrerade säkerhetsorganisationer, naturligtvis modellerade på brittiska MI5, MI6 och så vidare. De har olika specialiteter, typ bodyguard-jobb eller spioneri eller "murders and acquisitions" som specialiserar sig på att styra upp Imperials aggressiva expansioner.

Ministry of war

Krigsministeriets olika styrkor. Arméer, specialstyrkor, gradbeteckningar och så vidare.

Imperial armoury

Vapen och utrustning. Stats.

Jag noterar att Iron Mastiffs är kvar – jag tycker allt att det är lite intressant att det trots allt finns ett ganska stort gäng grejer som för mig tyder på att det här med "bara Cybertronic har AI och hightech" inte stämmer. Iron Mastiffs är ju… robothundar. Och, antar jag, styrda av något slags datorsystem. Oh well, det är väl bara inte avancerat nog för att räknas.

Rune magic

Ursäkta, vad för något?

Ja, jo, alltså magiska runor. Klart pseudobritterna har magiska runor. Man karvar dem rituellt i saker för att få plus på det ena eller det andra, eller för att få en specifik effekt.

Gamemastering Imperial

Två sidor är allt vi får här, och nästan allt utrymme går åt till tio adventure seeds, fem i vardera tidsålder.

Mitt sammanfattade intryck

Det här är… well, det är egentligen väldigt lite nytt. Mer av allt, i stort sett, men förutom lite bra "större familjer/lägre klaner" vet jag inte om den här boken gav så mycket bortom första utgåvans Imperialbok. Det behöver inte vara något dåligt, såklart.

---

Nästa jag skriver om blir antingen 1st ed Capitol eller 3rd ed Mutants & Heretics, tror jag. Den senare har jag mer färskt i minnet.
 
Last edited:

krank

Går ondskans ärenden
Joined
28 Dec 2002
Messages
35,295
Location
Rissne
Har du läst de där MC-romanerna som kom … typ sent 90-tal?
Nope. De finns halvbra inlästa på youtube men jag pallar inte lyssna på dem. Jag har försökt hitta dem, men hittills verkar mitt bästa alternativ vara att beställa från typ tre separata bokhandlar i USA, med tillhörande fraktkostnad.

Så… om nån råkar ha dem liggandes och kan tänka sig låna ut dem, eller sälja dem…
 

krank

Går ondskans ärenden
Joined
28 Dec 2002
Messages
35,295
Location
Rissne
1698084976357.png

Mutants & Heretics

Den här boken har ingen motsvarighet, vad jag vet, i första eller andra utgåvan. Och den är… den är a hell of a ride, det är den. Jag vet inte om det här var den metaplot jag ville ha till Mutant Chronicles, men jag kan inte riktigt protestera – om maximalism är mutantkrönikornas varumärke så kan man inte riktigt säga annat än att den här boken levererar.

Precis allting här är feta spoilers, btw.

The True History

OK, så… Ancient Aliens, va. Fyrarmade, stora greys som typ var telepatiska och levde i fred. De utforskade galaxen psioniskt och fysiskt med rymdflotta, och stötte på Nero. Nero åkte då till deras hemsystem, och störde först ut deras empatiska nätverk. Ancients byggde vapen och rustningar, och så blev det krig. Till slut tog sig den Mörka Själen till ancients’ hemvärld och tog över den, men ancients hade utposter och grejer.

Åh, och förresten, deras hemvärld var en stor planet i vårt solsystem som inte finns längre.

The Seeds of Rebirth

OK, så ancients använde genetisk modifiering för att bygga Guardians, en ny version av sig själva. Och så hittade de "a planet in the galaxy, a small blue planet". Vilket är ett märkligt sätt att beskriva en planet som ligger i ens hemvärlds solsystem, men okej.

Av mycket oklara skäl tycker Guardians att den ovanligt aggressiva mänskligheten verkar vara en bra art att genmodda för att, när tiden är rätt, mutera till ancients’ soldater. Så man gömmer bitar av DNA i mänskligheten, som ska triggas av… terraformnings… kemikalier. Det här kallas "the genetic pilgrimage".

Man skapar ett antal sigill runtom i solsystemet, och lyckas låsa in den mörka symmetrin, den mörka själen och den mörka legionen bakom dem. Tavlan på Pluto håller Symmetrin och de fem apostlarnas mönster borta, sigillet på Nero håller Legionen borta och sigillet på jorden håller den Mörka Själen borta.

En handfull guardians stannar på jorden och ger sig själva människolika utseenden.

Genom historien råkar en del människors ancient-dna aktiveras, tydligen. Och de flesta guardians dör av olika orsaker, så ganska lite information om vad alltihop handlar om överlever.

Jag tror ingen är förvånad över att ancient aliens också infiltrerar specifikt den rysk-ortodoxa kyrkan och ser till så att det grävs ryska underjordiska baser för att skydda jord-sigillet. Good Guy Russia™, alltså…

Men ja, exodus kommer tidigare än guardians trodde, folk som är kvar i Dark Eden muteras och grejer.

The Age of Mutation

Så, de tre bröderna som grundade Brödraskapet, va. De är Guardians. Det är Tsarinan också.

Så, mutationer började dyka upop "för tidigt" eftersom mänskligheten började joxa med terraformning.

Här får vi också en "secret history"-tidslinje från 0 YC till 1350 YC. Viktigast är nog att 53 YC genomförs vad som definitivt verkar vara någons episka metaplotdrivna rollspelskampanj i form av venusianska korståget.

Peter och Alexander turas om att vara Kardinal, men det passar ganska dåligt ihop med tronföljden i Brödraskapsboken. Oh well. De blir fiender över hur Legionen ska bekämpas, och Alexander hittar en odödlig cyborg och grundar med dennes hjälp Cybertronic.

Mutationer blir vanligare bland människor. Nathaniel klonas, och han och Peter försöker prata med Brödraskapet om att mutanter nog inte egentligen är så dumma. Brödraskapet tror att de är Legion-kättare, men egentligen är de ju ancients’ bio-vapen.

Mutants Among Us

Det är jobbigt att spela mutant, för både brödraskapet och legionen är emot en. Man får balla krafter men också alltmer omänskligt utseende och grejer. Och när man väl börjat mutera så går det inte att stoppa – man kommer att få mentala och fysiska mutationer/superkrafter tills man metamorfar helt och blir en guardian.

Här finns listor med fysiska mutationer.

The Legacy of the Ancients

Här finns listor med psykiska motationer.

Enhanced Technology

Givetvis en massa tech, med stats.

The Darkness Within

Nu handlar det om kättare, och det här kapitlet har ett gäng kategorier och motivationer för sådana. ingen av dem är, helt ärligt, särskilt intressanta

The Darkness Unchained

Onda, onda ritualer. Antagligen det mest användbara i mina ögon – de här skulle man kunna låta resultera i ledtrådar till exempel.

Seeds of Darkness

Onda, onda reliker. Lite intressanta, men alldeles för få.

The Vault of Infamy

Jag har fortfarande svårt att använda mig av färdiga SLP:er. Här: mestadels onda, onda kättare.

Mitt sammanfattade intryck

Så… Det finns mutanter, och de är i själva verket resultatet av att människors gömda ancient aliens-DNA aktiveras av att ha varit nära terraformnings-kemikalier, och good guy russia-Tsarinan jobbar med ancient aliens-kardinalerna för att försöka få brödraskapet att inse att mutanterna är ett bra vapen mot Mörka Legionen. Ooooooookej.

Det här är inte en dålig bok, och jag tycker verkligen om att de gör någonting med mutanterna i mutantkrönikorna. Jag tycker om idén. Det hedrar också Modiphius att de plockar upp de små smulor av ledtrådar kring ancient aliens som trots allt fanns i 1e, och väver något kring dem. Jag tycker däremot inte att det nödvändigtvis är jättevälskrivet i alla delar, eller att jag valt just den här metaplotten (ffa det här med "terraformningskemikalier" känns minst sagt krystat).

Det sagt är jag inte helt osugen på att vara spelare i en mutant-kampanj i Chronicles. Även om jag ju hellre gjort det utan att ha läst den här boken. Det vore mycket ballare att få upptäcka det här i spel. Men jaja, så går det.

1698085092018.png
 
Top