KRÄL: Salta Annakarins öde

[Jarnhand]

Jag fick feeling när jag skrev om mitt spelledande i tråden om ålars hjärnor, så jag tänkte att jag postar de anteckningar jag tar efter sessionerna som en spelrapport här!

----------------------

Session 1
Åke, Bänkfrid och Haraldus kommer från Kloster Sol och Måne för att hålla i ölprovningar.
Haraldus är en präst och bryggare, Åke en skribent och alltiallo, Bänkfrid är chaufför.

De anlände till hamnstaden Grums för att leverera öl och hålla provning med kocken på skeppet Salta Annakarin.
En tullare hade inte sett någon stiga av båten men noterade att skeppets två master satt lite för nära varann.
Landgången till skeppet öppnades och stängdes till synes självmant.
De välkomnades av en liten man som hette typ Tuborg Persika.
Satte sig i kabyssen med kocken Skulmalin för att prova öl. Hon gillade öl nr 2. Sa att hon skulle gå och hämta kaptenen.
Krälarna upptäckte att dörren till kabyssen gått i lås.
De märkte att båten börjat åka.
Bänkfrid lirkade upp låset med köksredskap och de tog sig ut.
På väg upp för trappan till däck slocknade deras ljus och alla föll ner under däck.
En ilsken husu (grisman) var kedjad vid bortre väggen. En stege leder upp brevid husun.
Haraldus trollade sig mer kallsinnig.
Åke gav den lite mat, och den blev lugnare.
Åke påbörjade en magisk dans och husuns grymtande blev plötsligt förståeligt för honom.
"hnnuyrk *nöff* vafan håller du på med?"

SLUT PÅ SESSION

Åke och Bänkfrid fick 2KP
Haraldus fick 1KP

 

[GreenSpleenSubmarine]

Otroliga namn!

 

[Monokel]

Kul! Kan du säga nåt om krälarnas erfarenheter och hur ni byggde platsen utifrån dem? Tycker att det är väldigt rolig del av Kräl-systemet!

 

[Jarnhand]

Otroliga namn!

All cred till mina medspelare!

Här kommer session 2.
-------
Session 2
Ombord på Salta Annakarin hade de tre ölentusiasterna trillat ner under däck och funnit sig öga mot öga med en ilsken, fastkedjad husu (grisman)

Åkes magiska dansande och pratande med husun fick honom lugn, och han verkade te sig till Åke.
Husun släpptes lös och han följde med dem upp för stegen till en städskrubb.
Utanför städskrubben var de åter i korridoren där de klivit ombord på båten.
Åt ena hållet hängde en massa fiskenät som ett draperi för en öppning in till en sovsal.
I sovsalen, fylld med hängmattor, rep och fiskenät väntade något hemskt och spöklikt.
Men först en tunna sprit. En påse tänder.
Ett par ögon, ett ansikte, en skugga. Kanonkulor fallande från en lucka i taket. En spöklik varelse susade förbi i korridoren och krälarnas kårar nådde frystemperatur
Spöket skrämde upp husun ordentligt och den började röja runt i sovsalen och rev stället.
Samtidigt spanade gänget in skafferiet som verkade tomt förutom på råttrester och mögel.
Husun var för uppskrämd för att resoneras med och den rymde in i städskrubben igen (ner under däck?)
De alla hävde sig upp för luckan i taket där kanonkulorna fallit ner.
Där fanns en kaptenshytt med vackra möbler, en riktig säng, ett fönster och en dörr ut på däck.
En titt i fönstret visade att de lämnat hamnen bakom sig och var väl ute på havet.

När de öppnade dörren fann de att på däck stod Tuborg Persika och ursäktande berättade att han behövde deras hjälp.

Med vad? Det får vi veta i NÄSTA SESSION!

Alla fick 2 KP.

 

[Jarnhand]

Kul! Kan du säga nåt om krälarnas erfarenheter och hur ni byggde platsen utifrån dem? Tycker att det är väldigt rolig del av Kräl-systemet!

Oj, bra fråga! Jag tror två av dem fick "kloster"-erfarenheten och en tredje fick häst och vagn från ett misslyckat företag.
Jag frågade hur de ville känna varandra och klosteröl+chaufför kom ganska snabbt. Det är alltid kul att se vilka av sina erfarenheter/belöningar spelarna graviterar mot!
Sen slängde jag nog bara ur mig att de skulle till ett skepp baserat på någon random slumptabell.
Sen improviserade jag skräckslaget resten off the dome )
Först efter andra sessionen letade jag upp ett "riktigt" äventyr. Sökte "ship" på exlibris mörkborg och hittade ett passande (slukade av ett sjöodjur)
Mer om det i session 3 som jag postar när jag renskrivit!

 

[Jarnhand]

Session 3
Så vad vill Tuborg ha hjälp med ?

Han är sjökapten på Salta Annakarin och berättar att han fick nys om en skatt på en avlägsen ö.
Han gick iland med sin besättning, men pga Häxan som skyddade skatten drabbades han av en rad hemska förbannelser.
Hon gjorde förste styrman Odal till en husu.
Tuborg förbannades att inte längre kunna lämna skeppet.
Och hela besättningen blev ett (1) spöke.
Bara kocken Skulmalin förblev oförbannad.
På grund av krälarnas anknytning till ett kloster tror han att de kan hjälpa honom med förbannelsen.
Han flashar ett guldmynt som han snott med sig från häxans skatt och påstår att de kan få resten av guldet om de hjälper honom.
Efter att krälarna gormat lite på Tuborg går de med på att hjälpa honom (om han ingår ett 20–årigt avtal på ölleveranser från Kloster Sol och Måne)
Allt gott, allt väl. De seglar vidare, och ett dussin dygn senare möter de en ilsken jättehaj som vill ramma båten i hopp om att mat (dvs krälare) ska ramla av.
Krälarna avlossar kanoner med rutten mat från båtens skafferi för att avleda, men så småningom luras inte hajen längre utan rammar båten. Båten kommer i gungning och tack vare Dum Tur slungas hajen iväg efter att ha fastnat mellan de för tätt sittande masterna.
Hipp hurra och haj fajv. Men sen blir det mörkt.
En jättemun täcker solen. Tänderna i överkäken hänger som en uppochnedvänd tallmo och underkäken är någonstans under vattnet. Skeppet slukas av sjöodjuret.
Inne i munnen försöker krälarna desperat ta sig ut medelst brinnande segel, pilbågsskott och kanoner, men förgäves. Mer vatten kommer in i munhålan. Skeppet krossas mot gommen och krälarna sväljs och spolas ner för strupen in i magsäcken.
Från en strandbank under strupen ser de resterna av Salta Annakarin krascha ner och frätas sönder i sjön av magsyra.
Husun Odal faller till sin död.
Skulmalin, Kapten Tuborg och krälarna överlever.
Tuborg är synligt överraskad och överlycklig över sin nyfunna frihet från skeppets däckplankor.
Det diskuteras om ifall de ska ta sig vidare genom matspjälkningssystemet.
"Finns en mun finns ett rövhål." uttrycker någon det.
Men krälarna vill inte bara bajsas ut i havet. De har större planer. De ska till hjärnan för att styra besten.

SLUT PÅ SESSION!

Alla får 4 KP.

 

[Jarnhand]

Session 4
Krälarna befinner sig i magsäcken på en jättefisk efter att ha spolats ner för matstrupen.

Haraldus klättrar upp ovanför magmunnen och öppnar en köttig kanal till ryggraden.
Han fäster ett rep för att de andra ska kunna klättra upp.
Medan de klättrade upp slocknade ljuset och ner för strupen kom ett gäng tandtroll!!!
Bänkfrid, som var på väg upp för repet vid tillfället, satte repet i gungning och tarzansving-sparkade ner ett av tandtrollen i magsyran.
Haraldus orerade kusligt och tandtrollen flydde tillbaka upp till munhålan.

Efter att ha hjälpt varandra upp vadade krälarna genom ryggmärgen och tog sig till slut fram till hjärnan.
De tränger sig in i den grå massan och försöker orientera sig.
Efter en stunds krälande når de en hjärncell där tre fiskmän tuggar på hjärnsubstansen.
En av fiskmännen superladdas av en nervimpuls och blir ruskigt stark. Krälarna försöker ta sig förbi, men fiskmännen vänder sig och angriper.
Efter en kort strid då kapten Tuborg nästan förolyckas besegras fiskmännen.
Medan Bänkfrid lägger förband slocknar ljuset!
I mörkret blixtrar ännu en nervimpuls till - lik den som superladdade fiskmannen. Det är en trollformel!
Haraldus fångar den och lägger till den i sin bok.
Gänget går djupare in i hjärnan och kommer fram till en lång synaps som sträcker sig ut över avgrunden. Vad finns bortom den? Vad finns där nere? Vem vet…

Slut på session!

Jag minns inte hur många KP som delades ut.

 

[Jarnhand]

Session 5

CW: självskada.

Krälarna går ut över det tomma intet på den ensliga synapsbron. Den skadade kapten Tuborg och Skulmalin stannar kvar vid broänden.
Efter en halvtimmes balanserande slocknar krälarnas fackla, i mörkret hör de något som fladdrar förbi hastigt. Sedan en gång till.
När de fått ordning på ljuset kunde de se att det var ett slags jättegäddor. En efter en ugglestora fiskar susade förbi i mörkret. Ett stort stim dundrar över dem och efter dem; en jätehaj!
Gänget börjar springa bäst de kan, men prästen Haraldus (som nu dessutom våndats så pass mycket av stressen att han är nära galenskap) och puckelryggen Åke tappar fotfästet. Deras snabbtänkta chaufför Bänkfrid fångar dem båda så att de nu hänger i varsin av hennes armar på varsin sida av synapsen.
Hajen närmar sig och precis som den stänger sina väldiga käkar om dem går den upp i rök.
Omtumlade tar sig gänget upp på synapsen igen och fortsätter sin vandring. Plötsligt ersätts mörkret runt dem med en ny vy;
Havet väller omkring dem och långt borta vid horisontlinjen stiger solen upp. Strålarna värmer deras isande fjäll (?) och de njuter en stund innan de simmar vidare. De närmar sig en hamnstad, och en roddbåt med två fiskande farbröder guppar på böljan. Krälarna simmar ner under vattnet och närmar sig aktsamt sin frukost. Utan att tveka stiger de upp och slukar båt och fiskare hela. Smaskens!
-Vänta nu här! är vi i jättefiskens medvetande på något vis?
-Kanske kan vi kontrollera den om vi TÄNKER tillräckligt hårt?
-*UPP UPP UPP UPP UPP* försöker Haraldus
De känner det kalla vattnet omkring dem igen i hög fart och de stiger upp till ytan och PLASK!
I huvudhöjd med fåglarna ser de nu hav, hav, hav så långt ögonen når. Men lite land - en ö - är det väl där borta?
På väg ner möter de sin titaniska ålkropp. Lång. Stor. Jättelång.

-*LAND LAND LAND LAND LAND* koncentrerar sig Åke och de sätter fart.
Ön närmar sig i hiskelig hastighet och de alla spänner sig, redo att ta sitt stora fiskliv genom att stranda sig själv.
Skraaaaaaaaap.
Sand mot magen, trädstammar som rivs.
Krälarna håller andan medan jätteålen tar sitt sista andetag. De går tillbaka till Tuborg och Skulmalin.
Nu när hjärnaktiviteten upphört kan de se slutet av synapsen. Ett fönster ut mot världen. Ett öga inifrån! De stöttar varandra ut i den friska luften, till fast mark under fötterna.
Över trädkronorna ser de ett torn. Häxans torn. De är framme!
-Åh nej! Utbrister Tuborg.
-Ville du inte hit då?
-Nej, nu är jag ju fri från mitt skepp. Då behöver jag inte bryta någon förbannelse.
-Fast nu får du skärpa dig och gå och lämna tillbaka det där myntet.
-okej

De knackar på och häxan öppnar.
-Åh hej Tuborg, är du hemma igen? Vilka har vi här då?
Mitt namn är Margarita. Jag är Tuborgs hustru. Men det har han väl inte sagt.
De reder ut vad som hänt.
När de levde ihop brukade Tuborg bjuda över en hela sin besättning till häxans torn för att festa. När de under ett fylleslag fick för sig att stjäla hennes guld och skatter fick hon nog. Margarita förvandlade en av dem till en grisman och resten av besättningen till ett spöke. Tuborg förbannade hon att träda Salta Annakarins däck i en evighet.
-Ursäkta. Förvandlade till ett spöke? Du dödade dem alltså??
-nu ska vi inte märka ord.
Krälarna trycker på att de vill ha sin betalning - fullföljandet av kontraktet om tjugo år av ölleveranser från Klostret Sol och Måne.
-Vi kan väl betala dem? tycker Tuborg.
-Över min döda kropp! tycker Margarita och smäller igen dörren.
Krälarna, Tuborg och Skulmalin går ner till stranden, öppnar varsin kokosnöt och njuter av solnedgången.
Häxans torn? Det får bli nästa äventyr.

SLUT PÅ KRÄL

-----

Tack för att ni läst!

 

[zonk]

Fantastiskt äventyr! Får vibbar av nån slags hastigt tuschad outsider-comic från den svenska obygden!