Konstruktion av värdshus i vildmarken?

lupmet

Hero
Joined
19 Feb 2014
Messages
930
Location
Göborg
Tänk dig det klassisk värdshuset i vildmarken; vilka uthus och andra utrymmen har det om kampanjvärlden skall vara förankrad i någon form av realism?

  1. Skänkrum
  2. Rum för gäster
  3. Kök
  4. Bageri
  5. Grovkök (disk och tvätt)
  6. Smedja
  7. Stall
  8. Matförråd
  9. Förråd övrig utrustning
  10. Försvarsverk (behövs inte detaljeras för den här diskussionen)
Vad mer tycker du behövs?
 
Tänk dig det klassisk värdshuset i vildmarken; vilka uthus och andra utrymmen har det om kampanjvärlden skall vara förankrad i någon form av realism?

  1. Skänkrum
  2. Rum för gäster
  3. Kök
  4. Bageri
  5. Grovkök (disk och tvätt)
  6. Smedja
  7. Stall
  8. Matförråd
  9. Förråd övrig utrustning
  10. Försvarsverk (behövs inte detaljeras för den här diskussionen)
Vad mer tycker du behövs?

Om inrättningen skall ha allt det där behöver det nog både ligga på en vältraffikerad karavanled, och ha betydande jordbruk i närheten.

Det är nog bra att tänka: vem ställer de här resurserna tillhanda och till vilket syfte? Historiskt var gästgiverier (mansior, karavanserajer, coaching inns etc) ofta sponsrade av kungamakten för att underlätta resor längs etablerade leder.
 
Karavanserajen Hundens vila, som vi presenterar i Ereb Altor: Kopparhavskrönikan, har:
- Stall
- Örtagård
- Vinhandlar (separat bod)
- Verkstad
- Logement för garnisonen
- Tullkammare
- Kök
- Skänkrum
- Innergård
- Flera gästrum
 
Alternativt är det som keep on the borderlands. En befäst utpost som är till för att frilansande äventyrare skall kunna ha den som bas.
(Apropå realismen alltså)
 
Historiskt sett låg det inga kommersiella gästgiverier i vildmarken. Det är en usel affärsidé.

Långväga resenärer gästade i stället hemma hos de eventuella skogsbönder och torpare som kunde bo på ett par magra tunnland där ute. Ordet våldgästning används idag skämtsamt, men det hade en konkret och rätt bister innebörd: om man var skogsbonde så dök det ibland upp ett följe med beväpnade män och bosatte sig över natten i ens hus, och åt upp ens mat, utan att betala för sig.
 
Last edited:
Historiskt sett låg det inga kommersiella gästgiverier i vildmarken. Det är en usel affärsidé.

Långväga resenärer gästade i stället hemma hos de eventuella skogsbönder och torpare som kunde bo på ett par magra tunnland där ute. Ordet våldgästning används idag skämtsamt, men det hade en konkret och rätt bister innebörd: om man var skogsbonde så dök det ibland upp ett följe med beväpnade män och bosatte sig över natten i ens hus, och åt upp ens mat, utan att betala för sig.
Det har absolut legat några gästgiverier i vildmarken (även om det var bra mycket vanligare att de låg i närheten av någon sorts bebyggelse). Om det finns vildmark mellan punkt A och punkt B och tillräckligt många personer som färdas på den vägen (speciellt om det är på ett naturligt stopp, t.ex. precis innan ett bergspass eller annan speciellt farlig del) så blir det intressant att bygga en verksamhet som servar dessa personer. Flera städer i USA började som ett gästgiveri på nybyggarleder.
 
Tänk dig det klassisk värdshuset i vildmarken; vilka uthus och andra utrymmen har det om kampanjvärlden skall vara förankrad i någon form av realism?

  1. Skänkrum
  2. Rum för gäster
  3. Kök
  4. Bageri
  5. Grovkök (disk och tvätt)
  6. Smedja
  7. Stall
  8. Matförråd
  9. Förråd övrig utrustning
  10. Försvarsverk (behövs inte detaljeras för den här diskussionen)
Vad mer tycker du behövs?

Många bra förslag i tråden redan.

Ska värdshuset verkligen ligga i ödemarken (typ 2 dagsresor bort från närmsta gård) och man verkligen vara realistisk så är blir det dock problem. Det behöver skapa ett överskott av mat för att föda resenärer, men medeltida bönder skapade ett ytterst litet överskott. En bondgård kan inte skapa tillräckligt mycket överskott för att fungera som värdshus. Och i det här fallet så måste värdshuset inte bara fungera som en stor bondgård och ett värdshus utan de kommer även att behöva:
  • Mala sin egen säd (mjölnare)
  • Reparera alla sina grejer själva (smed+snickare)
  • Brygg öl utöver husbehov (bryggare)
  • Sköta om både människor och hästar som skadar sig
  • Etc.
För att göra allt detta behövs en by.

---

Men, för att inte vara tråkig så kan vi spåna om det är möjligt på något sätt. Jag kan tänka mig ett par sätt:
  • Självhushållning. Värdshuset säljer inte mat utan resenärerna måste ha sin egen.
  • Värdshuset ligger vid en löjligt bra fiskeplats. Det är rökt fisk på menyn varje dag.
  • Gästgiveriet ligger lite närmare (högst en dags resa) någon by och kan få leveranser och tjänster därifrån
  • Värdshuset ligger längs en så passa vältrafikerad handelsled att de kan köpa vad de behöver av de resande
 
Det har absolut legat några gästgiverier i vildmarken (även om det var bra mycket vanligare att de låg i närheten av någon sorts bebyggelse). Om det finns vildmark mellan punkt A och punkt B och tillräckligt många personer som färdas på den vägen (speciellt om det är på ett naturligt stopp, t.ex. precis innan ett bergspass eller annan speciellt farlig del) så blir det intressant att bygga en verksamhet som servar dessa personer. Flera städer i USA började som ett gästgiveri på nybyggarleder.
Ja, i expansiv nybyggarmiljö är det såklart betydligt mer rimligt än i statisk vaniljfantasy. Men i allmänhet räcker det ju med att hitta på varför det finns folk och fä i omlopp och så är det därför värdshuset/gästgiveriet/seraien finns där.

Men enligt samma logik så dog ju många av dessa städer i USA när utvecklingen gick åt annat håll - guldådern sinade, järnvägen kom etc... Så man kan ju tänka sig ett vildmarksvärdshus på dekis om det nu är det temat man vill ha.

Nedan är grundskissen på serai i Ereb Altor (fast från Kopparhavets hjältar, och jag tror att vi ändrade lite). Där här man, enligt klassisk ottomansk (och äldre) serai skänkrum, förråd, stallar m.m. längst ned och rum för personal, kejserliga emissarier och annat lite mer viktigt högre upp.
seraj-karta.png
 
Last edited:
Men, för att inte vara tråkig så kan vi spåna om det är möjligt på något sätt. Jag kan tänka mig ett par sätt:
  • Statssanktionerat. Vi har ofta en rätt sned bild av vår historia där vi tror att det saknades centralmakt med grandiosa (eller högst normala) planer och strukturer. Att ha ett fungerande och säkert vägnät där varor, tankar och folk kan färdas är något som alla hyfsat stabila statsbildningar vill ha. Ett enkelt sätt att göra det på är att smälla upp säkra rastplatser.
  • Vill man att världen inte ska vara en stabil statsbildning så är värdshuset en rest av den stabila statsbildning som såg till att få det byggt, och det står kvar än idag, men saknar det mesta.
 
Vars och ens fantasyvärld kan ha olika historiska förebilder och olika nivåer av realistisk ambition. Men i värdshusbegreppet brukar ingå att man skall kunna köpa mat där, och personalen måste hur som helst äta. Det förutsätter jordbruksprodukter om man inte föreställer sig att värdshuset drivs av ett gäng fiskesamer. Och jordbruk är motsatsen till vildmark. Bygd respektive obygd.

I Svealand och Götaland är vildmarken mest konkret skogsbältet mellan dessa båda jordbruksregioner: Tiveden, Tylöskogen och Kolmården. Dessa är obygd så in i helvete, nästan folktomma före år 1200, endast bebodda av enstaka grupper av svältande fredlösa män innan utmarkskolonisationen kom igång. Faktum är att det här skogsbältet är den viktigaste orsaken till att svear och götar över huvud taget är skilda folk i de äldsta källorna.

Man kan föredra brittiska, franska och tyska förebilder för sin fantasy. Men för den nordiska medeltidens del finns det en stor oumbärlig kunskapssamling i de 22 banden av Kulturhistoriskt Lexikon för Nordisk Medeltid (1956-78). KLNM:s författargrupp bestod mest av arkivforskare och experter på stående byggnader, för på den tiden var den nordiska medeltidsarkeologin ännu rätt outvecklad. Men just vad gäller medeltida gästgiverier i obygd tror jag inte att arkeologin har kunnat bidra med nämnvärda korrigeringar sedan dess.

KLNM har några meningar om värdshus belägna i vildmarken, alla i artikeln ”Gästgiveri” av kulturgeografen Nils Friberg, i band 6.

”[Efter ca 1100] gjorde de snabbt framväxande klostren allmän tjänst som härbärgesinstitutioner, såväl i städerna som på landsbygden. Flera [kloster] förlades just till kritiska ödemarkspassager såsom antoniterklostret vid Ramundeboda på Tiveden och franciskanerklostret vid Krokek på Kolmården. Härbärgen med kapell uppbyggdes bland annat vid Uppgränna på Holaveden liksom på Vätö i Roslagen. I Norrland anlades, ofta på biskopligt initiativ, flera så kallade själastugor till de resandes fromma, till exempel på Ödmården mellan Gästrikland och Hälsingland samt på Ragundaskogen mellan Jämtland och Medelpad. Andra medeltida själastugor funnos längs färdvägarna från Jämtland-Härjedalen till Norge.

… Trots de officiella förordningarna blev det klent beställt med gästgiveriväsendet i Sverige under medeltiden. Våldgästningarna hos allmogen fortsatte. Då regeringsmakten aldrig avstått från rätten till frigästning för egen räkning, sökte nämligen många resande tilltvinga sig fri förplägnad och skjuts under sken av att färdas i kronans ärenden.

… Först under 1600-talet blir förekomsten av gästgiverier i Sverige mera regelbunden och allmän.”

Kort sagt alltså, så bor du hemma hos en bonde när du färdas genom bygderna. När du färdas genom vildmarken finns det oftast ingenstans att bo alls, om inte kyrkan har en själastuga vid vägen. Den påminner nog mer om Svenska Turistföreningens små fjällstugor än om en vägkrog med hotell. Det här visste Tolkien -- efter att sällskapet lämnat bygden kring Bree sover de under bar himmel med undantag för besöket hemma hos Elrond i Rivendell.

Angående Moggers påpekande om vad hyfsat stabila statsbildningar behöver så tror jag inte att de medeltida nordiska kungadömena kvalar in här. De är bara nödtorftigt uppsnyggade stamsamhällen som inte riktigt kommit ur järnåldern ännu. KLNM-artikeln ger intrycket att de som hade både behov av gästgiverier i vildmarken och resurser att driva dem var kyrkan, inte kungamakten.
 
Oavsett vad värdshuset har så är något det INTE har en bardisk. Bardiskar är ett sent 1800-tals påfund.
Men om man gillar bardisk-liknande organisering så kan man alltid titta på romerska tabernae (affär)/popinae (vinbar, ofta rätt så lågstatus)/thermopolium (romerskt snabbmatshak).

Bevarade sådana ifrån Herculianum och Pompeii hade en bar-disk liknande konstruktion med hål för att ställa grytor/varor så att mat kunde serveras snabbt och säkert.
taberna.jpeg
 
Befästa gästgiverier där handelsleder korsar farlig terräng är väl definitivt en grej. Tänker spontant på sidenvägen genom Armenien.

Bara för att understryka det här med centralmakt - romarriket är kända för sitt vägnät, men detta var också ett nätverk av Mansios (gästgiverier) i offentlig regi som gjorde resandet möjligt. Även karavanserajer var en del av ett offentligt vägnätverk.

Man får.tänka det här som distinkt från krogar och tavernor som ofta fanns i större städer, och som ofta bara var hål i väggen - och som nog mer ofta var vinstdrivande.

Men Värdshuset som "hotell och restaurang i privat regied bardisk" känns som en etablerad fantasyanakronism ;)
 
Men om man gillar bardisk-liknande organisering så kan man alltid titta på romerska tabernae (affär)/popinae (vinbar, ofta rätt så lågstatus)/thermopolium (romerskt snabbmatshak).

Bevarade sådana ifrån Herculianum och Pompeii hade en bar-disk liknande konstruktion med hål för att ställa grytor/varor så att mat kunde serveras snabbt och säkert.
Precis - men det här år hål i väggen, inte "värdshus".

Fö modellen runt kopparhavet i Ereb Altor
 
Men om man gillar bardisk-liknande organisering så kan man alltid titta på romerska tabernae (affär)/popinae (vinbar, ofta rätt så lågstatus)/thermopolium (romerskt snabbmatshak).

Bevarade sådana ifrån Herculianum och Pompeii hade en bar-disk liknande konstruktion med hål för att ställa grytor/varor så att mat kunde serveras snabbt och säkert.
Intressant. Hade de även ett uttalat "Gäster framför och personal bakom"-upplägg likt de som moderna bardiskar har?
 
Back
Top