Klassiska monster som var mycket coolare förr i tiden

Svarte Faraonen

Oenofil oikofob
Joined
12 Oct 2000
Messages
10,662
Location
Värnhem, Malmö
Jag är inte någon expert i frågan men vad jag kan om ämnet känns den iden lite väll mycket som häxkult-hypotesen.
Ginzburg själv menar att han inte tror på Murrays häxkultshypotes, men att den innehöll "ett korn av sanning". Jag finner det också lättare att tro att schamanistiska seder levde kvar i regioner som inte kristnades förrän under senmedeltida eller tidigmodern tid, som Litauen och Sápmi.
 

Gamiel

Swashbuckler
Joined
22 Dec 2013
Messages
3,108
Location
Stockholm
Ginzburg själv menar att han inte tror på Murrays häxkultshypotes, men att den innehöll "ett korn av sanning". Jag finner det också lättare att tro att schamanistiska seder levde kvar i regioner som inte kristnades förrän under senmedeltida eller tidigmodern tid, som Litauen och Sápmi.
Problemet här är ju fortfarande att det inte är samer som berättar sånt om sig själva utan icke-samer som gör det om samerna, o att vi har historier från Tyskland (tror jag det var) om män som gör förvandlingen frivilligt.
 

Svarte Faraonen

Oenofil oikofob
Joined
12 Oct 2000
Messages
10,662
Location
Värnhem, Malmö
Problemet här är ju fortfarande att det inte är samer som berättar sånt om sig själva utan icke-samer som gör det om samerna, o att vi har historier från Tyskland (tror jag det var) om män som gör förvandlingen frivilligt.
Jag tänker specifikt på det fenomen som Ginzburg diskuterar, det vill säga välvilliga/beskyddande häxor, varulvar, trollkarlar och liknande som under nätterna säger sig utkämpa strider med hotfulla andar, föreställningar som då skulle förekomma i Italien, Balkan, Ungern och Baltikum. Det rör sig alltså inte om att han likt Murray menar att häxsabbaten, så som den framställs i rättsprotokoll, skulle motsvara någon faktisk religiös sedvänja.
 

Svarte Faraonen

Oenofil oikofob
Joined
12 Oct 2000
Messages
10,662
Location
Värnhem, Malmö
För den hugade tror jag att jag hittat boken jag refererade till: Early modern European Witchcraft: centres and peripheries (red. Bengt Ankarloo och Gustav Henningsen).
 

Theo

Hero
Joined
20 Nov 2017
Messages
959
Vill man läsa om varulven i svensk folktradition kan man med fördel läsa boken från 1943 med den titeln av Ella Odstedt. Den historiska folklorens varulvsvarianter är väldigt annorlunda från den populariserade anglosaxiska filmvarianten som vi tar för given idag. Edit: Boken finns tillgänglig digitaliserad.
Det som fascinerade mig mest när jag läste på lite om svensk varulvstradition var just den här, varierande men envist återkommande, associationen mellan varulvar och barnafödande/graviditet - som nämnts, att de kan uppstå som en sidoeffekt av magiskt underlättad födsel, eller att de måste äta ofödda barn för att bli botade, eller bara föredrar att ge sig på gravida kvinnor och deras foster. Är det här något unikt svenskt eller finns det i andra kulturers varulvstraditioner också?
 

Theo

Hero
Joined
20 Nov 2017
Messages
959
Många monster i grekisk mytologi, som till exempel minotauren, hydran och Medusa, blir mindre coola i rollspel eftersom de förvandlas till en hel art som man kan läsa om i monsterböckerna, istället för att vara något unikt och speciellt som hjälten bara kan besegra genom att använda list och utnyttja monstrets svaghet.
Ett intressant förslag jag har sett i t ex sammanhang där man vill göra mer klassisk/episk fantasy i D&D - som i den tungt Tolkieninspirerade Midnight-settingen till 3E - är just att göra monster unika. Rollpersonerna träffar inte på en hydra eller en umber hulk, de träffar på Hydran eller Umberhulken (kanske med ett annat namn). Det är inte som att man riskerar att få slut på monster.
 

Daniel

Swordsman
Joined
7 Apr 2009
Messages
596
Det som fascinerade mig mest när jag läste på lite om svensk varulvstradition var just den här, varierande men envist återkommande, associationen mellan varulvar och barnafödande/graviditet - som nämnts, att de kan uppstå som en sidoeffekt av magiskt underlättad födsel, eller att de måste äta ofödda barn för att bli botade, eller bara föredrar att ge sig på gravida kvinnor och deras foster. Är det här något unikt svenskt eller finns det i andra kulturers varulvstraditioner också?
Att varulven jagar gravida förekommer i varianter nere i Europa också, vilket kopplas till att även den naturliga vargen ansågs vara särskilt hungrig på ofödda. (Som hårdrockare kommer man att tänka på en textrad från Iron Maiden - to kill the unborn in the womb.) Den specifika varianten med modersförbannelsen, eller fölhamnsförbannelsen som den också kallats, är en sydskandinavisk företeelse från danska och svenska källor. I merparten av Danmark är den helt dominerande.

Vad man måste betänka är att folkloren var patriarkal och sedelärande, i betydelsen kvinnodisciplinerande eller rättare sagt kvinnoförtryckande. Många historiker och antropologer har framhållit att skräcksägnen ofta bör ha varit avsedd att uppfattas som allegori och sensmoral. När det gäller nämnda kvinnofokuserade aspekter av varulvsloren (att varulven jagar gravida kvinnor eller att den som föder i lömskhet riskera att föda en varulv) ville man högst sannolikt kontrollera kvinnors sexualitet samt motverka tendenser till spädbarnsmord. Det senare var ett mycket vanligt förekommande brott, inte minst i Sverige, som en sorts sista-minuten-abort där modern i samband med eller kort efter födseln hade ihjäl spädbarnet. Det var något som oroat samhället sedan åtminstone 1600-talet, och som enligt flera forskare (som Odstedt på 40-talet till nutida namn som Willem de Blécourt, Michele Simonsen, Catharina Raudvere och Lisa Käll) troligen gett upphov till denna genre av varulvsberättelser. Varulvshistoria är således genushistoria.
 

Svarte Faraonen

Oenofil oikofob
Joined
12 Oct 2000
Messages
10,662
Location
Värnhem, Malmö
Att varulven jagar gravida förekommer i varianter nere i Europa också, vilket kopplas till att även den naturliga vargen ansågs vara särskilt hungrig på ofödda. (Som hårdrockare kommer man att tänka på en textrad från Iron Maiden - to kill the unborn in the womb.) Den specifika varianten med modersförbannelsen, eller fölhamnsförbannelsen som den också kallats, är en sydskandinavisk företeelse från danska och svenska källor. I merparten av Danmark är den helt dominerande.

Vad man måste betänka är att folkloren var patriarkal och sedelärande, i betydelsen kvinnodisciplinerande eller rättare sagt kvinnoförtryckande. Många historiker och antropologer har framhållit att skräcksägnen ofta bör ha varit avsedd att uppfattas som allegori och sensmoral. När det gäller nämnda kvinnofokuserade aspekter av varulvsloren (att varulven jagar gravida kvinnor eller att den som föder i lömskhet riskera att föda en varulv) ville man högst sannolikt kontrollera kvinnors sexualitet samt motverka tendenser till spädbarnsmord. Det senare var ett mycket vanligt förekommande brott, inte minst i Sverige, som en sorts sista-minuten-abort där modern i samband med eller kort efter födseln hade ihjäl spädbarnet. Det var något som oroat samhället sedan åtminstone 1600-talet, och som enligt flera forskare (som Odstedt på 40-talet till nutida namn som Willem de Blécourt, Michele Simonsen, Catharina Raudvere och Lisa Käll) troligen gett upphov till denna genre av varulvsberättelser. Varulvshistoria är således genushistoria.
Till detta kommer också att den kvinna som kröp genom en fölhamn i syfte att undvika födslovåndor också satte sig upp mot Gud. "Stor skall jag göra din möda när du är havande, med smärta skall du föda dina barn", heter det ju i 1 Mos 3:16, och att försöka lindra smärtan innebar alltså att man ville undkomma det straff som ålagts i och med arvssynden. Något som jag däremot upplever sällan utforskas i fantasyvärldar är kopplingen mellan varulven och maran, där de mer eller mindre är "syskonvarelser" i denna sägen -- pojkar blir varulvar, flickor blir maror.
 

Daniel

Swordsman
Joined
7 Apr 2009
Messages
596
Till detta kommer också att den kvinna som kröp genom en fölhamn i syfte att undvika födslovåndor också satte sig upp mot Gud. "Stor skall jag göra din möda när du är havande, med smärta skall du föda dina barn", heter det ju i 1 Mos 3:16, och att försöka lindra smärtan innebar alltså att man ville undkomma det straff som ålagts i och med arvssynden.
Det finns ett inslag i sägenmaterialet där några unga kvinnor bli påkomna med denna rit av en präst när han är ute och promenerar på natten, varpå han misshandlar dem med sin käpp så att de får känna på den Gudsbestämda smärtan ändå.

Något som jag däremot upplever sällan utforskas i fantasyvärldar är kopplingen mellan varulven och maran, där de mer eller mindre är "syskonvarelser" i denna sägen -- pojkar blir varulvar, flickor blir maror.
För den som vill fördjupa sig i maran kan jag rekommendera religionshistorikern Catharina Raudveres doktorsavhandling, där detta syskonskap berörs.
 
Top