Känsliga ämnen

[Vitulv]

Det mer som en handbroms när man känner att man tappat kontrollen.

Om alla känner sig säkra och känner att obehaget fortfarande inte förtär det roliga så är det bara att gasa på.
Om man har fungerande bromsar vågar en del köra lite snabbare än de hade gjort utan.

Häri ligger nog grunden till min aversion. Jag begriper inte hur man kan tappa kontrollen över en rollspelssession, eller hur den ska kunna upplevas som något osäkert eller otryggt. Jag kan inte ens föreställa mig vilken typ av rollspel som skulle få folk att fullständigt flippa ur när underliggande trauman aktiveras. Det låter liksom som:

 

[Sömniga Isaac]

Men är till exempel lines and veils rätt verktyg? Eller är de i bästa fall en falsk trygghet och i sämsta fall, att inleda rollspelspasset med att blotta sina trauman?

Rollspel skiljer sig ju egentligen inte från resten av livet. Det är väl ingen som inleder en middag eller en fest med att diskutera linjer och slöjor och vilka ämnen som inte får diskuteras och vad som ska tonas ner? Eller som lägger ut X-kort på middagsbordet? Men om tallrikar och bestick byts ut mot rollformulär och tärningar, då ska man plötsligt ha särskilda verktyg.

Jag tror inte tanken är att blotta trauman. Somliga saker blottar man liksom inte ens för sin närmaste. Jag tänker att verktygen, precis som vi har olika verktyg/strategier i andra relationer, hjälper oss markera när vi passerar en gräns. När jag snackar med brorsan har jag inga kort och dylikt, men eftersom vi har en nära relation har jag andra strategier för att markera övertramp. Vid ett spelbord, med folk jag kanske primärt känner genom spelandet, kan kort och dylika verktyg bli strategin som hjälper mig sätta gränser när det behövs. Olika situationer kräver olika verktyg och strategier. I en relation där vi står någon närmare har vi, inte alltid men oftast, andra strategier att ta till då tryggheten är större. Vid ett spelbord, i vilket fall de i de grupper jag spelar i, är tryggheten inte lika stor även om den finns där då relationen mellan deltagarna inte är lika djup som den mellan goda vänner eller familj.

 

[Franz]

Rollspel skiljer sig ju egentligen inte från resten av livet. Det är väl ingen som inleder en middag eller en fest med att diskutera linjer och slöjor och vilka ämnen som inte får diskuteras och vad som ska tonas ner? Eller som lägger ut X-kort på middagsbordet? Men om tallrikar och bestick byts ut mot rollformulär och tärningar, då ska man plötsligt ha särskilda verktyg.

Rollspel tycker jag skulle kunna liknas med att man gör en kulturell aktivitet ihop, exempelvis ser en film. Om jag ska ha filmkväll med ett gäng personer och jag väljer en film som innehåller grejer som jag tänker att vissa kan uppleva som väldigt obehagliga så säger jag det i förväg och föreslår att vi kan se en annan film om någon tycker att de känner för mycket obehag av grejerna som filmen tar upp.

 

[Hägerstrand]

Det är väl ingen som inleder en middag eller en fest med att diskutera linjer och slöjor och vilka ämnen som inte får diskuteras och vad som ska tonas ner?

Det här är en jättekonstig jämförelse.

Det är verkligen JÄTTEOVANLIGT att man har middagar med målet att gemensamt skapa en obehagsstämning och inleder med att beskriva hur man njutningsfullt styckar en levande hund (vilket var det tidigare exemplet i tråden). Om man har det verkar det faktiskt skitsmart att inleda med ett litet samtal om hur vi ska förhålla oss till vissa ämnen under middagen.

 

[entomophobiac]

Ingen av de som sagt att de använder säkerhetsverktyg i sitt spelande har sagt att de gör det genom att flagga för allt som kan dyka upp som potentiellt kan vara stötande, men väldigt många som ifrågasätter säkerhetsverktyg påstår att det är vad som händer. Det verkar hittills aldrig varit baserat på egen erfarenhet.

Fair. Tror för min del att det går lite hand i hand med att många av de som pratar om det är samma personer som är Team Sanning, så jag läser nog också in mer än bara det faktiska samtalet.

I slutänden ser jag absolut syftet med säkerhetsverktyg, men har aldrig behövt använda dem.

 

[Rangertheman]

Fast det är verkligen JÄTTEOVANLIGT att man har middagar med målet att gemensamt skapa en obehagsstämning.

Jag tror vi snackar förbi varandra.

Om man vill spela ett rollspel eller ett scenario med ett uttalat syfte att skapa en obehagsstämning är det självklart bra att komma överens om var gränserna går.

Men behövs verktygen vid annat rollspelande? Det är där jag ifrågasätter om rollspel skiljer sig så mycket från andra sociala sammanhang, att man behöver särskilda säkerhetsverktyg.

 

[Troberg]

Jag tror att folk är olika för hur de reagerar på fantasier.

Jag kan se tex en skräckfilm som andra tycker är fruktansvärd, för att jag kopplar inte bort "Det är bara en film". Min fru kan tex inte se Saw, för scenerna berör henne, medan jag ser den som en film som är så over the top att jag inte kan ta den på allvar. Andra triggar på andra saker. Men, för mig är det inte på riktigt, och jag håller den distansen, så "just hit me with it, don't hold back".

 

[Rangertheman]

Rollspel tycker jag skulle kunna liknas med att man gör en kulturell aktivitet ihop, exempelvis ser en film. Om jag ska ha filmkväll med ett gäng personer och jag väljer en film som innehåller grejer som jag tänker att vissa kan uppleva som väldigt obehagliga så säger jag det i förväg och föreslår att vi kan se en annan film om någon tycker att de känner för mycket obehag av grejerna som filmen tar upp.

Fast det är väl inget "verktyg" att berätta i förväg vilken film man planerar att se? Bjuder jag in till rollspel så berättar jag ju vilket system det är och lite om äventyret, för att folk ska kunna avgöra om de är intresserade eller inte.

 

[Hägerstrand]

Men behövs verktygen vid annat rollspelande? Det är där jag ifrågasätter om rollspel skiljer sig så mycket från andra sociala sammanhang, att man behöver särskilda säkerhetsverktyg.

Redan i frågeställningen från trådstarten ligger rollspel som aldrig berör känsliga ämnen skilt från de övriga svaren. Jag tror inte någon har pratat om att det ska användas till allt rollspelande.

De flesta jag sett som skrivit att de använder säkerhetsverktyg har också skrivit att de primärt gör det för att kunna spela spel med känsliga ämnen tillsammans med nya bekantskaper, och när man lärt känna varandra med några spel har verktygen ofta spelat ut sin roll. Där ligger också jag. Allting därefter har jag skrivit som svar på påståenden om vad det innebär att spela med säkerhetsverktyg som jag verkligen inte känner igen.

 

[Franz]

Fast det är väl inget "verktyg" att berätta i förväg vilken film man planerar att se? Bjuder jag in till rollspel så berättar jag ju vilket system det är och lite om äventyret, för att folk ska kunna avgöra om de är intresserade eller inte.

Jag tolkade det som att man i förväg pratade om ifall man hade några ämnen man verkligen inte ville skulle förekomma i spelet, men kan ha haft fel här.

 

[Björn den gode]

Det här blir lätt en knepig diskussion eftersom det inte är tydligt vad ett säkerhetsverktyg är för något (är Archipelagos 'Try another way' kommando det till exempel? Fast det inte presenteras som det så har det nästan samma funktion som x-kort) men kanske också för att det ofta kan kännas som att det finns moraliska ståndpunkter åt båda håll, jag tycker väl att vi har klarat oss ganska bra i den här tråden men bara för att försöka förtydliga min ståndpunkt så tänkte jag bena ut den biten lite först.

Åt ena hållet så är det lätt att tänka att dom som vill ha säkerhetsverktyg har en moralisk ståndpunkt (som säkert finns hos en del men som jag, och jag tror dom flesta i tråden håller med om) i stil med att "Ni som inte spelar med säkerhetsverktyg är oansvariga och bryr er inte om att folk har olika gränser. Ni spelar utan verktyg för att ni är så macho att tycker att ni klarar av allting men det är faktiskt farligt och kommer att skada folk". Jag tycker inte så, även fast jag ibland vill ha säkerhetsverktyg, dom flesta som förespråkar verktyg tycker inte så (tror jag), och det är naturligtvis något man vill försvara sig mot.

Åt andra hållet så är det lätt att tänka sig att dom som är mot verktyg har en ståndpunkt som antingen är åt hållet "Men sluta vara så känsliga för allting, ingen har mått dåligt av att spela lite rollspel och att försöka formalisera detta är bara onödigt och fånigt och bara förstör mitt spel", återigen jag tycker inte så även fast jag oftast spelar utan säkerhetsverktyg, och jag tror inte heller att de flesta som är emot eller inte ser nyttan tycker att det som vill använda säkerhetsverktyg är sämre människor.

Det finns en tredje variant som också gör det så svårt att diskutera att det för många också kan finnas en rädsla över att folk tänker i stil med "Alltså folk som behöver _säkerhetsverktyg_ för att spela rollspel är nog rätt sjuka i huvudet, det finns väl ingen vettig människa som vill ha med så grova teman i spel att andra kan bli illa berörda, vem vill spela sånt?"

För mig så tror jag också att det paradoxalt nog är så att spela med säkerhetsverktyg om man så vill gör spelet osäkrare snarare än "säkrare" och kanske är det därför ett olyckligt val av ord. För grejen är den att om vi spelar utan verktyg så vet jag att jag kommer självcensurera mer. Jag kommer inte spela en psykopat som lustfyllt och grafiskt beskrivet styckmördar en annan rollpersons husdjur (om jag nu skulle vilja göra det) om jag inte är helt övertygad om att alla inte bara är ok med det, inte bara inte kommer bli traumatiserade utan att alla faktiskt vill att ska ha det spelet. Jag är för socialt feg för att inte vilja riskera att någon plötsligt bryter och säger "Vad tusan håller du på med!", jag vill inte riskera att upplevas som någon man är otrygg att spela med, som när som helst kan gå över gränser som alla andra tycker är helt rimliga, och jag låter därför bli sånt spel, och väldigt mycket mer.

Det blir bra rollspel ändå, jag behöver förstås inte spela beskriva husdjursmord för att ha en bra spelsession, men det vi 'riskerar' är att vi utesluter teman i onödan och begränsar vårt konstkapande på grund av gränser jag tror att andra har snarare än de gränser jag själv har.

Men om vi spelar med tap out, och om vi har haft en bra pitch, gjort långsam eskalering och jag litar på att om en medspelare inte vill ha det här spelet så kan hen med en enkel gest med handen stoppa det spel som hen inte är intresserad av, och låta oss ta spelet i en annan riktning, då kan jag våga gå längre än jag annars hade gjort och att vi då möjliggör spelsessioner som annars inte hade hänt.

Så kanske vill jag helst inte ens se tap out som ett 'säkerhetsverktyg', kanske är det egentligen mer av ett regissörsverktyg men med ett väldigt specifikt användningsområde som också gör att spelet inte blir för obehagligt, men min tanke med att tipsa om det är alltså inte att säga att om man inte använder säkerhetsverktyg så gör man fel, utan snarare 'här är ett verktyg man kan använda, för mig kan det ge bättre spel, det passar nog inte alla" lite som ifall jag hade rekommenderat att porta best-kommandot från svart av kval så hade det nog setts som ganska okontroversiellt.

Sen blir det förstås en rätt tråkig diskussion om det bara är ett 'tips' och jag är också nyfiken på hur andra använder och inte använder olika av dessas verktyg redan idag och jag tycker att det har blivit en rätt givande diskussion.


Lite sidospår om linjer och slöjor
Jag tycker också förövrigt att 'lines/veils' som det ibland presenteras att man ska gå en runda och berätta vad man absolut inte vill ha med i spel utan närmare kontext känns både jätteweird och dåligt "Jag vill inte att vi har grafiska beskrivningar av styckmord av andra rollpersoners husdjur" är inte något jag skulle vilja ha sagt ifall ett rimligt svar är "ehm, alltså jag hade nog tänkt mig att vi skulle döda monster och sno skatter som vi alltid gör, men eh ok, bra att veta?"

Däremot med en bra pitch så kan det (kanske som i CATS modellen som länkades) komma in ganska naturligt "I det här scenariot spelar vi tonårstjejer på en ridskola som utsatts för sexuella övergrepp och hur dom tvingas välja mellan att anmäla förövaren eller tysta ner det" så har man öppnat för naturliga reaktioner som "Det har jag nog ingen lust att spela, kan vi köra något annat scenario?" till en naturlig line som "hm ok, jag är ok med att det har skett i bakgrunden men jag vill inte att vi spelar ut några scener där det beskrivs, fungerar det?"

Är det ett verktyg eller bara en helt vanlig konversation? Kanske inte är så noga, men fördelen tänker jag med att kalla det för något är att man då kan prata om det och tydliggöra att det är något som är helt ok att säga och också kanske förväntas, så i den meningen tycker jag ändå att det finns poäng med att ha linjer och slöjor som verktyg.

 

[RasmusL]

Jag har ett kul exempel på en persons "lines" som var:
"Jag vill inte att du spottar mig i munnen eller ögonen och jag vill inte att du trampar på mina händer. "
Det var ett scenario där det inte var särskilt troligt att något av de här sakerna skulle ske, men en vet ju aldrig! Ett annat exempel från en nybörjare som gick "nej men jag är ok med allt" som blev helt ställd när han blev kysst av en medspelare och fick bryta.

Det senare är ett exempel på där lines blir farligt istället för säker. "Du sa ju inte att du inte var ok med X!" och det tidigare att du ska ha rätt jävla bra koll på var dina lines faktiskt är för att kunna uttrycka dem bra.

 

[RasmusL]

Det är inte ett försök att slakta lines and veils, mest bara en illustration att lines är en början på ett samtal, inte slutet.

 

[Troberg]

Egentligen så tror jag att man kan lära av BDSM. Man kan säga i förväg vad som är off limits, men det är också OK att säga att något inte är funkar, när som helst, oavsett om det pratats tidigare eller inte, oavsett anledning.

 

[Magnus Seter]

För mig är det nog så att det bästa vi kan göra är att vara tydliga med vilken typ av rollspel och/eller äventyr som ska spelas. Förväntningarna är ju så väldigt annorlunda om man spelar Drakar och Demoner med mig som SL eller om man spelar Kult med mig i förarsätet.

Jag har ju spelat några år, och oftast med vänner som jag känner sedan förut så då är det enkelt tycker jag att balansera vad man tycker är okej. Men det är också sällan jag känner något behov av att testa gränserna, det mesta jag spelleder kan väl liknas med en actionfilm på tv en fredagskväll.

Jag minns dock när Rising spelledde nått Chronopia där det var så utflippat konstigt att jag inte kunde "koppla på" äventyret så att säga. Inget jag blev upprörd över, men det var inget jag tyckte var så himla kul heller. Men så är jag ju rätt pryd också.

Vi skämtade lite om det efteråt, för det var så tydligt att jag inte hängde med på vad som hände.

Det blir väl viktigare med säkerhetsverktyg (oavsett om man vill kalla dem det eller inte) om jag spelleder på konvent eller online, där jag inte känner spelarna alls och där det kan vara rätt stort åldersgap mellan mig och spelarna ibland. Då är ju mina erfarenheter och verktyg för att hantera olika upplevelser rätt annorlunda än kanske någon som är 15 år och tycker att tonårslivet är det värsta som finns i hela världen.

Sen verkar det som om det är mer vanligt med säkerhetsverktyg i utforskande indie-spel än i VJR*, och jag spelar ju mest just VJR. Men det är bara en känsla jag har, jag har inget underlag för det.

Vissa poddar jag lyssnat på spelar ibland på sätt som jag inte klarar av att lyssna på, och som jag troligen skulle ha svårt att spela själv, till exempel extrem diskbänksrealism med mycket relationsdrama eller body horror.

Men en sak har jag jättesvårt med. Trenden att spelarna ska beskriva hur deras rollpersoner gör när de levererar den dödande stöten/hugget/slaget/eldbollen. Jag klarar aldrig att göra det mer spännande än "ööööh, jag hugger orchen i hjärtat och den dör", medans andra spelare inte har något problem med mycket mer grafiska beskrivningar. Och jag har så svårt att lyssna på det ... Inte så att jag blir upprörd, men det känns lite ... grisigt ... tycker jag.

Så det berättar jag för spelledaren.

Summa summarum, jag använder inte formella säkerhetverktyg, men har inga problem med att andra använder dem. Om någon skulle be mig att använda det när jag spelleder skulle jag göra det.

/M

*Vanligt Jävla Rollspel

 

[M0n3y5h0t]

I början av en kampanj har vi ett snack, kalla det session 0. Normalt spelar jag, som SL inte ut explicita sexuella relationer, tortyr och liknande. Det är even bra att veta om någon har en spindelfobi eller liknande, för då kan man byta "spindelgrottan" mot "orchgrottan" eller whatever. PvP är också en stor no-no i mina kampanjer Definitionen på PvP går vi också igenom. Har aldrig varit ett problem.