Jag ser det som två ganska separerade delar av skapandet. En inspirationsfas där man kan fantisera och vrida och vända på olika teman, genrer, bakomliggande sammanhang och stämningar. Här kan jag fantisera en hel del och mycket av det jag funderar (fynderar) kring hamnar som verktyg eller bra-att-ha-material i en generell ”verktygslåda”.
Den andra delen som bygger på den första är mer ett konkretiserande och konstruerande. Det är här vem-är-man och vad-gör-man delarna kommer in. För mig är inte det här nåt som jag fantiserar särskilt mycket kring heller utan är lite mer av det tråkiga jobbet. Jag plockar saker ganska medvetet från spelet, genrekonventioner, teman och min verktygslåda, för att sätta ihop de delar jag behöver. Sen broderar ut personer, platser, situationer och händelser och ge dem förutsättningar att fungera tillsammans.
För att ge spelledaren och spelarna agens så tänker jag särskilt på krokar. Att man placerar saker som kan vara intressanta att utforska och agera mot och som kan driva berättelsen i olika riktningar. Men som sagt det är sällan fantasi och inspiration som driver den här delen framåt för mig, snarare tråkigt arbete.
Att konstruera ett helt spel är ytterligare en ganska väsensskild sak för mig. Det innehåller båda delarna ovan men en betydligt större pedagogisk utmaning. Man måste dels förpacka och förmedla den första delen på ett effektivt sätt, samtidigt som man vill stimulera läsaren till att själv vilja göra den andra delen. Det här kräver betydligt mer, inte bara textmässigt utan också i form av bilder och presentation.
Rollpersonsfantasin du beskriver upplevde jag som barn. Att man såg nån person i ett sammanhang och sen fantiserade om hur coolt det vore att spela en sån. Men det fungerade alltid dåligt i rollspelen för mig. En rollperson har andra kvaliteter än en historisk person, actionhjälte på film eller romanfigur, och ett annat regelverk.
Så jag konstruerar mina rollpersoner på samma sätt som äventyr. Som ett koncept med en massa krokar, och sen får den utvecklas i spel med den övriga gruppen. Jag hade gärna läst en roman om grävlingsmannen, men tror inte den hade varit särskilt användbar i något av våra äventyr.
TL;DR Jag fantiserar inte heller om äventyrskonstruktion i nån större omfattning. Det är mer ett hantverk som man utför när det behövs. En gång per år konstruerar jag ett konventsäventyr och det är bara en massa jobb, trots att jag har en ganska god idé om hur jag vill ha processen och resultatet.

//EvilSpook