Jag fantiserar inte om handling

Jag har försökt komma på hur jag själv relaterar till den här trådens ämne, men kommit fram till att jag nog inte fantiserar om rollspel alls. Eller jo, jag gillar att fnula på spelmekanik och struktur, eftersom jag gillar speldesign. Men om världar, handling, vajber eller metaplott? Nä, inte alls. Kanske därför jag finner det så olidligt tråkigt att läsa rollspel att jag helt enkelt aldrig gör det längre, sedan många år tillbaka.

Det händer (sällan) att jag kommer på något drag som vore roligt att spela. Men aldrig ett helt rollpersonskoncept som TS.
 
Man kan väl trivas och ha kul på massa olika sätt i rollspelsvärlden? Rollspel(ande) kan vara så mycket, det blir lite som estetik/kultur eller nåt: hur mycket vi än vet vad vi tycker att det är (eller borde vara) så går det att hitta på något nytt som utmanar konventioner eller erbjuder en alternativ tolkning av något välkänt.

Det sagt så är min reflektion kring att ”göra något” att jag uppfattar den grejen till spelande/spelighet/gejmism — och det kanske inte riktigt är vad du gillar med rollspel? Jag blir ofta förvånad när jag träffar spelare som hellre vill ”gestalta balla karaktärer”, än att ”klara äventyret”, tills jag inser att de tilltalas av gestaltandet, medan jag ser på spelet nästan som ett dataspel där det gäller att hacka sig fram till en slutboss.

Olika sorters kul helt enkelt.
 
Min spontana reaktion var att tänka på den klassiska fyrdelade uppdelningen av spel och lek (agon, alea, mimikry och illinx) och hur den sistnämnda nästan alltid väljs bort eller i alla fall förekommer mindre. Kanske är det samma med ”känslan” i kontrast till ”tävlan”, ”slumpen” och ”härmandet”?
 
Omedelbart kände jag att det där är någon jag vill spela. Men det är inte kopplat till att göra något. Jag vill mest vara snygg och ha en grävling och en korp och ett svärd.
Jag undrar vad fasen symboliken här är, och framför allt varför han har både en tam grävling och vad som ser ut som någon sorts grythund. Ja, och så pippin.
 
Jag undrar vad fasen symboliken här är, och framför allt varför han har både en tam grävling och vad som ser ut som någon sorts grythund. Ja, och så pippin.
Och det blir inte bättre av att tavlan är ”Sankt Benedikt reparerar ett trasigt durkslag genom bön”!
 
Back
Top