Språk är inte moralisk fråga. Det är en retorisk.
Det här inlägget kommer sig egentligen från Kranks och Arferts diskussion nedan. Jag bumpar dock upp den hit för jag tror den är lite bredare i sin approach.
Som sagt: Språk är inte moralisk fråga. Det är en retorisk.
Det är ett "misstag" att tro att god kommunikation handlar om mottagarens förmåga att förstå. God kommunikation, enligt gammalt hederligt retorisk tankesätt, handlar om att uttrycka sig så att mottagaren förstår. Gör de inte det, har du misslyckats. Såtillvida inte…
…du inte vill att mottagaren skall förstå. Då du förstås lyckas. Eller snarare…
…om du inte vill kommunicera något annat. D v s vill du kommunicera att du är beläst – då funkar det bra. Resultatet blir dock uselt, sett ur optimalt förståelse- och diskussionsmässigt perspektiv, eftersom mottagaren fokuserar på att du verkar beläst och inte vad du säger (jämför till exempel med hur kulturskribenter i fina morgontidningar uttrycker sig).
Så att skylla på lata mottagare är poänglöst. Vill du att inläggsläsaren skall förstå vad du säger, så är det din skyldighet som skrivare att anstränga dig för att göra dig förstådd. Är det ett annat syfte med inlägget, är det inget fel med det heller – men gå inte ut och beskyll mottagaren för oförståelse eftersom du bevisligen inte anstränger dig tillräckligt för att han eller hon ska förstå.
//erik. ont i armen