Idag har jag spelat...

I helgen spelades drakar och demoner. Blev inte så mycket spel då vi spelare gick en väg spelledaren inte var beredd på, så det avslutades tidigt. Nästa gång skall vi tydligen påbörja drakborgen. Lite tråkigt med så kort möte efter en så lång bilresa men på många sätt är det roligare att prata böcker och gamla minnen med sina äldsta vänner än att spela nya drakar och demoner.
 
vi spelare gick en väg spelledaren inte var beredd på, så det avslutades tidigt. Nästa gång skall vi tydligen påbörja drakborgen. Lite tråkigt med så kort möte efter en så lång bilresa
Ajajaj, det är jätteviktigt att styra upp så att alla sådana vägval görs i slutet av en sittning eller mellan två sittningar. Sympati!
 
I helgen spelades drakar och demoner. Blev inte så mycket spel då vi spelare gick en väg spelledaren inte var beredd på, så det avslutades tidigt. Nästa gång skall vi tydligen påbörja drakborgen. Lite tråkigt med så kort möte efter en så lång bilresa men på många sätt är det roligare att prata böcker och gamla minnen med sina äldsta vänner än att spela nya drakar och demoner.
Hm. Hade man inte kunnat slänga in någon slumpad encounter, bah? Verkar snopet att köra ända vägen dit och inte få något spel, tänker jag!
 
Solospelat Sybaroum (Ja jag spelar flera karaktärer... spelar och spelar - jag sitter inte och spelar upp teaterscener och drama mellan karaktärerna men äventyra helt ensam i Davokar blir korta äventyr så jag spelar en grupp)
 
Ännu ett möte med CoC avklarat. London ligger nu bakom oss och min karaktär lever fortfarande. Det beslutades om en paus från CoC efter detta möte fram tills nästa år så vi får chansen att prova något annat spel där emellan. Vi får se vad vi hinner få av stapeln i denna spelgrupp som inte direkt lyckas vara regelbundna i sin närvaro.
 
Min spelgrupp har äntligen fått tummarna ur och fortsatt på den Ur varselklotet-kampanj som pga reasons legat nere sedan i våras. Gårdagens session var nummer tre i ordningen, året är 1984 och äventyret är Kronografens hemlighet. Spelarna gräver i flera fall av försvinnanden av husdjur i och kring det lilla samhället Munsö där de bor. Spelarna hittade även en burfälla som någon hade riggat med falukorv som lockbete ur vilken de befriade en fången golden retriever.

Dessutom så är deras mattelärare mer än lovligt skum och det även om man bara räknar in hans beteende och inte det faktum att han även har en märklig apparatur av kretskort och sladdar på insidan av sin cykelhjälm. Dessutom går det rykten om att det ska ha setts ett monster vid den gamla jaktstugan vid Hovgårdsfjärden. Där även jakthunden Pedro ska ha försvunnit för ett par dagar sedan. Och där dessutom den mystiske matteläraren ska ha setts smyga i buskarna.

Det är dessutom inte allt som sker i rollpersonernas liv. En av dem har problemet att föräldrarna ska skiljas, en annans pappa har, eventuellt, träffat en ny, den tredje, nyss inflyttad från USA, har hamnat i ett land med endast TVÅ TV-KANALER(!) och en annan är både mobbad i skolan och ignorerad hemma. Sedan står dessutom julen strax för dörren med allt vad det innebär av påtvingat samkväm, besökande släktingar, oro för att man inte ska få det man önskat sig i julklapp eller att man ska missa ett avsnitt av julkalendern Julstrul med Staffan och Bengt.

Så plotten är rejält tjock redan bara ett fåtal möten in.
Ur varselklotet rullar vidare. Efter skolavslutningen visade sig den mystiske matteläraren sina rätta färger genom att stjäla(!) den nyss räddade golden retrievern Karo. Rollpersonerna lyckades spåra honom till den gamla skroten. Några mer undersökningar hanns dock inte med då allas eftermiddag var fylld med påtvingat julstök hemma.

På kvällen däremot samlades alla för en undersökning av vad som egentligen sker inne på skroten. Med hjälp av medtagen hundmat så lyckades man locka bort den otäcka vakthunden Bullen tillräckligt länge för att kunna forcera stängslet och smita in. Bakom högarna av bilvrak ser man en gammal buss med förtejpade rutor bakom vilka det lyser. Utanför, en bit ifrån, ser man en inkopplad frysbox som visar sig vara fylld med döda djur som uppvisade underliga skador i form av förvridningar, mutationer och i en del fall har kropparna i det närmaste vridits ut- och in. I bussen hittar man en stor mängd fångade djur, däribland hunden Karo samt en märklig mackapär som alstrar vad man tror är något slags tidsförskjutande kraftfält där det finns en höna som cykliskt växlar fram och tillbaka mellan att levande picka frön och ligga död med avskuren hals.

Medan rollpersonerna med fasa försöker ta in vad de ser, när saker och ting inte kan bli värre, så dyker naturligtvis matteläraren upp! Han skriker något osammanhängande till rollpersonerna och skickar sedan vad som i det närmaste ser ut som en spindelrobot på dem! Där bröt vi.

CLIFFHANGER!!!
 
Last edited:
Fall of Delta Green: Vi börjar ta oss an spaningsuppdragen i Saigon, dels mot konferensen för heroinhandeln och dels mot den eventuellt återuppståndna dagon-kulten. Vi gör framsteg och lyckas få tag på folk som deltog när kulten nedgjordes förra gången för 13 år sen vilket dels leder oss till en hälare i stadens kinesiska kvarter, och dels till en fest hos en pensionerad officer.

1000004121.jpg
 
Curse of Strahd (DnD)

Träffade på en tonårs rebell till son åt en borgmästare som hempulade med formler och jag fick lite skada när jag öppnade dörren vilket gladde pojken. Han är blir nog duktig och kan komma till användning bara han följer våra råd.

Turostade även i ett gammalt slott i utkanten av Bavarien, slottet vart än gång i tiden invaderat av Strahd, vart attackerad av råttor och i ren turistsynpunkt finns det trevligare saker att se, dom dralstaty utanför dock.
 
Symbaroum: I samarbete med Fader Argatons svartkappor går vi ned i undervärlden för att smyga in i Karvosti klippa bakvägen. Vi har problem att följa den karta vi fick på dödens ö och går i cirklar och in i återvändsgränder och möter många av undervärldens farliga invånare. När vi tillslut når fram till den undre porten till Karvosti och börjar bearbeta dess lås angriper ett vidunderligt förstyggat vildsvin. Under striden drabbas svartkappan Varda (rp) av så mycket korruption att hon själv förvandlas till en styggelse. Tyngda av sorg över förlusten av vår vän och färdkamrat går vi in i huldrans klippa. Även där är de slingrande gångarna svårnavigerade och vi blir angripna av jättelika spindlar som vi hört om i barbarfolkens legender. Bortom grottorna med huldrans svampodling, vid stranden av en underjordisk sjö, ser vi den tre meter långa, hornkrönta kvinnovarelse till vilken det finns en dunge ägnad på klippans topp. Vi undviker hennes uppmärksamhet och söker vidare efter klippans hemligheter.
 
Spelledde ett intropass till Neverland, där RPna (på väg till Aldriglandet) letade efter skeppets läkeman Dr Perlman, som gått för att jaga på en djungelö, men inte kommit tillbaka till kvällningen. Våra morska rollpersoner gav sig ut i djungeln på natten, följde en till synes uråldrig och vältrampad stig, fann någon slags gravtempel med en tung stenport och höll på att bli överraskade av en passerande tropp på bortåt 50 tystlåtna och hålögda soldater med hackiga svärd och slitna bronsrustningar. RPna tryckte i snåren men verkade inte bli upptäckta. Längre in i djungeln fann de en nyröjd stig ner till en strand, utanför vilken en främmande chebeck med svart flagg låg för ankare, två bågskott ut.

Nästa spelmöte får vi se om de hittar Dr Perlman och finner vägen till Neverland!
 
Bra rollspelsvecka som man fick avsluta med online konventet KartoffelCon 2026.

I veckan så fortsatte vid med Legend in the Mist. Det blev ett ofrivilligt uppehåll på 2 veckor så det blev kanske lite mer regelsnack och kontroller än önskat, men kul ändå. Är nästan redo för att släppa lös spelarna i sandlådan och se vad dom hittar på. Har en sista utmaning som väntar dom innan vi är där.

Har även fortsatt med Delta Green där spelgruppen är inne på sin 3:e cell efter att ha "misslyckats" med två uppdrag i följd. Dom verkar har tagit en hel del lärdom och gör saker med mer eftertänksamhet. Jag är dock inte helt säker på att dom lyckas avsluta detta uppdrag utan våld och att något stryker med. Men så är livet för en Agent.

På ovannämnda konvent spelledda jag De Fördömda, som för mig var något helt nytt. Aldrig kört med systemet eller genren tidigare. Var ett väldigt roligt spel och jag kan absolut förstå charmen med att kombinera skjutglada cowboys med spöken och odöda. Detta blir något jag absolut kommer försöka köra mer utav under nästa år. Går även i tankarna om att skriva ihop något eget scenario.

Sen avslutades allt på KartoffelCon med Liminal Horror och ett sånt där härligt tid-loop scenario. Spelarna var ombord på ett tåg som var ~20e minut verkade lämna samma station på nytt. Varje vagn bjöd på nya utmaningar varje varv och det var intressant att se karaktärerna (och kanske spelarna) kämpa för att knäcka pusslet för att ta sig framåt i berättelsen.
 
Back
Top