Idag har jag spelat...

[Albrekt]

Mina spelares RPer (DoD23 i "gamla Ereb Altor") har nu tagit sig från det underjordiska slottet (Djupets Fasor), miltals uppåt genom Aidnebergen, genom ett insektoidrike, och till slut över insektoidernas gräns till Svarta Tornets domäner, där Häxmästaren styr. De smugglades in av en dvärgköpman som tjänar sitt leverne genom handel över gränsen.

Igår blev de arresterade för att ha varit för framfusiga i sina förfrågningar om hur man kan bryta sig in i Häxmästarens torn. Efter viss lättare tortyr befriades de mitt i natten av en av Häxmästarens kommendörer, Dagurg. Dagurg, en väldig orchkrigare i svart rustning, hatar Zorakin och Kardien, men förstår nu att något fruktansvärt pågår med Häxmästarens magi. Han hörs aldrig av längre. Alla hans order förmedlas av hans läskiga ärkemagiker. Och planerna är mer och mer rubbade. Strategin följs inte längre. De översta våningarna av tornet är stängda. Och någon sorts slemmig vätska droppar ibland ner därifrån på borggården nedanför. Ingen säger något. Kriget rullar på. Lever Häxmästaren ens längre?

Kommendör Dagurg gav RPna tillbaka deras sfär av obsidian (priset RPna plockade upp från Marsklandet): "Jag förstår att detta är något med otroliga krafter, och att de har något att göra med Häxmästaren, och jag har beslutat att låta er göra vad det är ni vill göra med den. Jag tror det är vårt enda hopp nu..." Han förde RPna in i tornet och upp till ett bibliotek på fjärde eller femte våningen. Morgonen grydde och biblioteket var tomt. "Jag lämnar er här. Må Kraukh styra er väg!"

RPna har fått tillbaka sin utrustning, men något fattades: ringen som de förstått är en del av de faltrakiska regalierna (Rösten från Forntiden)! Om Häxmästaren har den, betyder det att han har alla regalierna och Fenrisprotokollet kan fullföljas - Ereshkigals vargvidunder "som kan äta solen" kan födas!

RPna smög från våning till våning tills de kom till en port som de måste igenom. Framför den stod sex orcher och fyra resar, alla i Svarta Tornets uniformer. Men... de kände plötsligt igen två av resarna: deras vänner från sjön Anja i Aidnebergen (Skönheten och Odjuret).

Och där slutade det senaste spelmötet.

 

[terje]

Fall of Delta Green: För att prova på systemet innan vi gör rollpersoner till The Borellus Connection spelade vi introäventyret ur grundboken med de färdiga karaktärerna. En trupp us-amerikanska soldater hade röjt ur ett vc-tunnelkomplex i vilket de funnit ett märkligt föremål som de tog med tillbaka. Efteråt hade truppens fotograf råkat avlida till följd av ett vådaskott. En grupp DG-agenter skickas dit för att undersöka om det rör sig om en hypergeometrisk vektor, och att stänga den om det skulle vara så. Väl på plats visade det sig att en agent från ett rivaliserande program, "MJ", hunnit före oss vilket orsakade lite extra problem. Till slut lyckades vi finna föremålet, återföra det till grottorna under tunnlarna och rasera ingången. Att beordra uppgrävning av den döden vc-fångens kropp visade sig dock vara ett grovt misstag vilket verkar ha kostat livet för alla posterade vid Firebase Jonas.

 

[FDelux]

Hade en första session av Svärdets sång som spelare. Var lite nervös inför sessionen då jag inte kände medspelarna sen innan och räds för mkt fokus på skådespel och flams. Drog en lättnadens suck när den erfarne spelledaren förklarade att han inte var en skådespelare, och inte förväntade sig att andra skulle vara det heller. Gick ex. lika bra att som spelare beskriva vad ens karaktär säger. Hög potential för en nivå på den fronten som kommer passa mig som väldigt oerfaren spelare.

Tre nya datum bokades efter lång session av hjälteskapelse och regeldragning, och nu är peppen skyhög! Tufft bara att behöva vänta ett par veckor med att köra igång.

 

[verlandes.]

Terminsstart för Rollspelsklubben på biblioteket. Jag är har ju övelåtit spelledarrollen till en av ungdomarna (som såklart arvoderas), men eftersom det dök upp fjorton (14) ungdomar idag, varav fem hade anmält sig, så hoppade jag in och tog halva gruppen. Idag fick de skapa karaktärer och prata om hur gruppen hör ihop.

Tycker det är otroligt kul hur mycket ungdomar denna verksamhet drar!

 

[Albrekt]

Sanca, M.M. och Ratnod hittar varandra och upptäcker att de kan se Reningsfabriken som Yassin pratade om. Inga Zone-Ghouls i sikte, vilket är bra, för det finns bara tre RP i gruppen nu...

Jag har hunnit ha ett par spelmöten med min Mutant: År Noll grupp. Vi spelar i ett framtida Jakarta, The Junk Delta. Arken ligger i Jakartas gamla zoo (primaternas inhägnad).

Gruppen återförenas.

Bubu, gruppens Fixare, lyckas förhandla med Zone-Ghoulerna som kontrollerar Reningsfabriken. Detta efter att RP-gruppen dödat den enorma rovfågel som terroriserat Ghoulerna hur länge som helst. I utbyte mot rent vatten lovar RPna att Arkens mutanter ska hjälpa till med fabrikens försvar mot Zonens alla faror, och ge Ghoulerna bättre vapen.

I rovfågelns bo hittar de ett konstigt gevär från den gamla tiden och en dagbok som pratar om "Eden", en plats som de hört Den Gamle nämna och som fått en mytologisk betydelse för många i Arken.

Gruppen lämnar kvar de tre mutanter som, till skillnad från Stalkern Yassan själv, som ledde dem, överlevt Yassans expedition. De konstruerar en släpa som lastas med 120 dagsransoner vatten och beger sig tillbaka mot Arken. På vägen slåss de mot ett stort muterat vildsvin och en massa äckliga larver som anfaller i svärm. De hittar ett paket tuggummi, en wok, en T-shirt, ett laddbart batteri, ett imponerande bilsäte (som de tar med sig på den redan tunga släpan) och, det konstigaste, en underlig hjälm, full av lampor och sladdar.

De kommer fram med bara en poäng var i rötskada, som alla lyckas tvätta bort. Arkens invånare är desperata av törst.

Bubu försöker snacka sig till att behålla kontrollen på vattnet på släpan, men deras Boss, Johamed, ger inte med sig. En annan Boss, Marlotte, hör dispyten och går emellan. Hennes gäng är större än Johameds och det hela slutar med att RPna går med i Marlottes gäng istället. Johammed förlorar vattnet är därmed en fiende, och han går muttrande därifrån...

Templet som hade börjat byggas när de gav sig av, står nu färdigt. Några mutanter har nu färgglada pannband (slipsar) runt huvudet. Det är nytt...

 

[Hägerstrand]

Vi startade en ny kampanj i kult, och jag gör en ansats att dokumentera den lite bättre än jag brukar så jag ska försöka klistra in här också

Kult: DFG, Schwein oder Mensch

Det är en grå dag i april 1976, gatorna i Stockholm är täckta av snöslask.

Lars
Lars är en medelålders revisor som lever en ganska grå tillvaro där han jobbar på kontor på Norrmalm. På sitt skrivbord har han en räkneapparat och ett askfat fullt av cigarettfimpar, och en stor hög med bruna kuvert som ska sorteras och arkiveras.

Vid kaffebryggaren pratar han med Agneta, en lite yngre sekreterare på kontoret som Lars trånat efter ett tag. De pratar om hur det kommande kungliga bröllopet och den piffiga Silvia Sommerlath och om att det vore så lätt att bara sätta på en ny kanna kaffe om man tar den sista koppen.

Brian
Brian är en nitton år gammal gitarrkille klädd i jeans. Han ligger och sover på soffan i vardagsrummet i hans pappas tvårummare på Södermalm när han vaknar av ljudet av pappans nycklar i dörren. Pappan är rörmokare och är hemma i lägenheten för att ta lunch, så Brian låtsas att han varit vaken länge och värmer på pannbiffar med bröd för att äta med pappan. Pappan berättar (efter många omvägar) att han träffat en kvinna som han är intresserad av och det är dags för honom och Brian att rensa upp bland flyttkartongerna som stått oöppnade sen skilsmässan för fem år sen.

Margarita
Margarita är fotokonstnär och går genom Södermalm och letar efter sitt nästa motiv. Hon söker efter tydliga färgklickar att fota mot kontrasten av den smutsigt grå bakgrunden. Hon tänker på sitt senaste samtal med sin gallerist om att inget av hennes senaste verk sålt. De enda bilder hon tagit som sålt riktigt bra var bilderna hon tog under sin Europaresa, men den var dyr.

Lars
Lars promenerar hem från jobbet men smiter in på en krog vid Björns trädgård när det börjar regna. Han äter där själv och dricker en starköl till maten. Efter middagen går han in på en kiosk under förevändningen att han behöver ett cigarettpaket men egentligen för att köpa porr. När han går in i trapphuset hör han rockmusik skräna genom en av grannarnas dörrar och knackar på för att skälla på dem. Den lättklädda kvinnan som öppnar är prostituerad och misstar Lars genans så hon tror han är en kund. Lars lyckas kontrollera sig och ta sig därifrån och flyr upp till sin lägenhet.

Brian
Brian har repat med sitt band och står och pratar med trummisen Juan. Brian har ljugit och sagt att han fått jobb på posten. Juan skulle också gärna ha ett jobb på posten och ber Brian lägga in ett gott ord. Juan bjuder in Brian på fest på Juans kollektiv på lördag.

Margarita
Margarita sitter sent på kvällen på kollektivet hon bor på och pratar med Juan. Det finns ett ledigt rum på kollektivet efter att Britta flyttade ut och det har varit prat om att en tysk Marxist ska flytta in där. Margarita föreslår att Juans kompis Brian kanske kan flytta in istället eftersom tysken verkar jobbig.

När Margarita lagt sig kan hon inte somna. Hon går upp för att göra te men när hon går ut genom dörren kliver hon ut på en kullerstensgata upplyst av gjutjärnslyktstolpar mellan mycket gamla hus. Hon har med sig sin kamera och tar några bilder. Längre bort på gatan hör hon stålskodda fotsteg. Hon försöker svänga in på en sidogata men hur hon än svänger eller vänder sig är hon på samma gata med fotsteg som närmar sig framför henne. En mycket lång kvinna med hopsydda sår över hela kroppen lutar sig över Margarita och erbjuder henne att hjälpa henne hitta hem i utbyte mot att Margarita återfinner ett av kvinnans barn som gått förlorat. Hon öppnar en dörr och visar andra barn, människor som rör sig repetitivt i sina sysslor med ihålig, svart blick. Margarita lovar att hjälpa henne och somnar på en säng i huset och vaknar i sitt rum.

 

[terje]

Delta Green 1990s: Agenterna Darryl och Dirk slutför utredningen om den man från skatteverket som dött under märkliga omständigheter. Kvällens spelpass inkluderade shoot-out på diner, polisförhör, shotguns vs sorcery, samt anlagd brand.
Agent Dirk stiger genom en mystiskt vibrerande vägg och när han återvänder katatonisk några minuter senare ser han ut att ha spenderat månader av svält och tortyr i något slags fångläger. Portalen stängs sedan med hjälp av en allierad museianställd.
Tre månader senare möts agenterna igen i Vermont där två personer försvunnit bland bergen.

 

[ingels]

Spelade ännu en holmgång av Curse Of Strahd i Tisdags eftermiddag efter arbete, obligatoriska utbildningar och ett besök hos en sjuksköterska med en Kortisonspruta i vänster ringfinger. Man fick säga "K?ken" när hon gjorde sitt vilket jag antar hjälpte mig då jag var stressad då jag hade åkt till fel mottagning och på den vägen gick det i spelet.

Vi var redan i förra sessionen hos en viss kistmakare som tydligen hade lagt beslag på en viss helgedom som saknades i kyrkan, Barbaren Rottgar (Jag) hade helt lessnat ut, slagit in dörren och sugit tag i "Finsnickaren" och med en fin 20 av 20 skrämt slag på Spiknissen som tog oss upp på ovanvåningen där det vi var ute efter fanns och där tog vi vid vid denna session.

Kistlock öppnades och de som sov så skönt hade tydligen satt sina alarm på att stiga upp och djävlas just då. En rage vore ju uppenbart användbar så jag slår mina tärningar vilket var total katastrof och en magnifik fail. Jag halkade, tappade storyxan och vart påhoppad av en blodsugare, försökte försvara mig och lyckades och vart sedan påhoppad av ännu än och där står man i en Marenge medans Präster och andra udda medspelare försöker hjälpa till vilket gick så där. Prästen lyckades kasta någon sorts spell som skrämde iväg de flesta i ett hörn av våningen vi var på och det var ett satans sjåande, jag lyckades till slut slänga iväg den första av två blodtagarare i en väg men den sista var nog kär i min Rottgar och fick till slut det han var ute efter. Vi fick fly med Kistmakaren in till det rum där det vi var ute efter fanns, han visade var de fanns och sekunder rundorna tickade iväg innan de skrämda blodtörstiga skulle börja röra på sig. Jag tror jag hade 18 av 58 hitpoints kvar där inne så stryk tog jag men det är väl det en Barbarian blir mätt och lär sig av (Alternativt går igång på?)

Summasummarum slutade det hela med att jag tar tag i Kistmakaren och sonika tokdödar fanskapet då jag fortfarande var i Ragemode och sparkar in slafsorna av hanses lik i det skåp där det vi letade efter fanns, ben mot ben liksom. Det var det enda jag lyckades ta kål på och då var det säkerligen sju eller åtta Vampyrtandade varelser när vi kom dit. Jag tror att vi tog kål på en som hade hoppat på mig (och det var inte jag som dödade det fanskapet) medans resten av dem stod stumma och rädda.

Vi tog de heliga resterna tillbaka till kyrkan i staden vi är i, böner och tack till gud (inte till oss som gjorde grovjobbet) utropades och staden var nu säkrare.

Vi gick sedan till stadens värdshus för vila + mat, där fanns det en lustiger typ som helt förtrollade Rottgar med berättelser vilket hjälpte lite då stället bara serverade något rött vin. Inte en droppe öl fanns så Rottgar har bestämmt sig för att ha ihjäl familjen som driver värdshuset ty vin (speciellt rött) är fan inte något att dricka, vissa i spelgruppen sov dessutom riktigt dåligt.

Hel och ren så är min Rottgar däremot redo att slå världen med häpnad bara tärningarna stor honom och mig bi.