Mina spelares RPer (DoD23 i "gamla Ereb Altor") har nu tagit sig från det underjordiska slottet (Djupets Fasor), miltals uppåt genom Aidnebergen, genom ett insektoidrike, och till slut över insektoidernas gräns till Svarta Tornets domäner, där Häxmästaren styr. De smugglades in av en dvärgköpman som tjänar sitt leverne genom handel över gränsen.
Igår blev de arresterade för att ha varit för framfusiga i sina förfrågningar om hur man kan bryta sig in i Häxmästarens torn. Efter viss lättare tortyr befriades de mitt i natten av en av Häxmästarens kommendörer, Dagurg. Dagurg, en väldig orchkrigare i svart rustning, hatar Zorakin och Kardien, men förstår nu att något fruktansvärt pågår med Häxmästarens magi. Han hörs aldrig av längre. Alla hans order förmedlas av hans läskiga ärkemagiker. Och planerna är mer och mer rubbade. Strategin följs inte längre. De översta våningarna av tornet är stängda. Och någon sorts slemmig vätska droppar ibland ner därifrån på borggården nedanför. Ingen säger något. Kriget rullar på. Lever Häxmästaren ens längre?
Kommendör Dagurg gav RPna tillbaka deras sfär av obsidian (priset RPna plockade upp från Marsklandet): "Jag förstår att detta är något med otroliga krafter, och att de har något att göra med Häxmästaren, och jag har beslutat att låta er göra vad det är ni vill göra med den. Jag tror det är vårt enda hopp nu..." Han förde RPna in i tornet och upp till ett bibliotek på fjärde eller femte våningen. Morgonen grydde och biblioteket var tomt. "Jag lämnar er här. Må Kraukh styra er väg!"
RPna har fått tillbaka sin utrustning, men något fattades: ringen som de förstått är en del av de faltrakiska regalierna (Rösten från Forntiden)! Om Häxmästaren har den, betyder det att han har alla regalierna och Fenrisprotokollet kan fullföljas - Ereshkigals vargvidunder "som kan äta solen" kan födas!
RPna smög från våning till våning tills de kom till en port som de måste igenom. Framför den stod sex orcher och fyra resar, alla i Svarta Tornets uniformer. Men... de kände plötsligt igen två av resarna: deras vänner från sjön Anja i Aidnebergen (Skönheten och Odjuret).
Och där slutade det senaste spelmötet.
Igår blev de arresterade för att ha varit för framfusiga i sina förfrågningar om hur man kan bryta sig in i Häxmästarens torn. Efter viss lättare tortyr befriades de mitt i natten av en av Häxmästarens kommendörer, Dagurg. Dagurg, en väldig orchkrigare i svart rustning, hatar Zorakin och Kardien, men förstår nu att något fruktansvärt pågår med Häxmästarens magi. Han hörs aldrig av längre. Alla hans order förmedlas av hans läskiga ärkemagiker. Och planerna är mer och mer rubbade. Strategin följs inte längre. De översta våningarna av tornet är stängda. Och någon sorts slemmig vätska droppar ibland ner därifrån på borggården nedanför. Ingen säger något. Kriget rullar på. Lever Häxmästaren ens längre?
Kommendör Dagurg gav RPna tillbaka deras sfär av obsidian (priset RPna plockade upp från Marsklandet): "Jag förstår att detta är något med otroliga krafter, och att de har något att göra med Häxmästaren, och jag har beslutat att låta er göra vad det är ni vill göra med den. Jag tror det är vårt enda hopp nu..." Han förde RPna in i tornet och upp till ett bibliotek på fjärde eller femte våningen. Morgonen grydde och biblioteket var tomt. "Jag lämnar er här. Må Kraukh styra er väg!"
RPna har fått tillbaka sin utrustning, men något fattades: ringen som de förstått är en del av de faltrakiska regalierna (Rösten från Forntiden)! Om Häxmästaren har den, betyder det att han har alla regalierna och Fenrisprotokollet kan fullföljas - Ereshkigals vargvidunder "som kan äta solen" kan födas!
RPna smög från våning till våning tills de kom till en port som de måste igenom. Framför den stod sex orcher och fyra resar, alla i Svarta Tornets uniformer. Men... de kände plötsligt igen två av resarna: deras vänner från sjön Anja i Aidnebergen (Skönheten och Odjuret).
Och där slutade det senaste spelmötet.
Last edited: