Idag har jag spelat...

I fredags spelade jag första delen i Secrets of Gullet Cove till Animal Advantures i 5E. Här spelar man alltså hundar och katter, eller standardart om man hellre vill det. 5 spelare varav två som spelar med oss för första gången. Man är normalt formad fysisk men är intelligent och kan prata. Vi anlände i staden av olika egna anledningar på en båt som precis dockar. En impromptu oanonym slagsmålsklubb lockade gruppens enda hund att försöka sig på att spöa den kraftfullaste personen på platsen för att skapa sig ett namn. Det gick sådär.
En lokal förmåga försökte sig på att sno en av gruppmedlemmarnas börs men blev påkommen. Som "ursäkt" erbjöds vi jobb vilket accepterades. Jobbet var att hjälpa det lokala tjuvgillet att rentvå sitt namn. En lokal magibutik hade utsatts för inbrott och gillets symbol målats på väggen. Ingen verkade riktigt tro att det var gillet som gjort inbrottet men de ville ändå få sin namn rentvått och kanske få den riktige boven ditsatt.
Med våra katt och hundförmågor, och helt vanliga för andra arter, färdigheter lyckades vi lista ut att vi var på jakt efter 2 personer i specifika kläder med olika stilar och storlekar. Spåret ledde till ett värdhus dit lokala djur-rasister gick och där fanns personer som motsvarade signalementet. VI gick till attack och lyckades kuva dem. Nu får vi hoppas att vi kan få dem att erkänna också.
 
207. Hour of the knife (Rippers). Det är ett äventyr till Ravenloft som konverterades till Rippers. Det var mycket paranoia äventyret igenom, men med lite tur, bra efterforskning så lyckades vi spåra upp antagonisten och ge hen den eviga vilan. Nu är vi på väg bort från London mot transsylvanien där vi ska upprätta en ny loge åt Rippers.
 
Vi hade vår första spelträff efter Session Zero och bara hälften av spelarna (3av 6) kunde komma tyvärr. Men vi körde!

Vattnet börjar ta slut. Reningsmakapären går långsamt. Det kommer bli ett problem när värmen kommer.

Folket har en Församling. Ska de bygga en svinstia eller organisera jakt? Vad händer om Arken blir attackerad av Zone-Ghouls? Kanske behövs en bättre omhägnad eller grind? –Nej. Församlingen beslutar att bygga en helgedom. Ett Tempel kommer att visa respekt för Andarna, eller De Forna, eller Döden själv. Kanske kan det vägleda eller skydda dem av Folket som fortfarande lever. Det kanske ger vatten också! Arbetet börjar.

Yassan, en Stalker, säger att han har hittat en enorm Reningsmakapär i Zonen. Det är en hel anläggning, en fabrik. Han kallar den för Reningsfabriken och den har obegränsat med rent vatten, hävdar han. Men det kryllar av Zone-Ghouls där.

Bossen Johamed skickar en expedition ledd av Yassan. Den återvänder inte. Så han skickar Rollpersonerna.

Sanca är Stalkern, Kang-Kul är musklerna. Bubu ställer upp eftersom vatten är värdefullt; Ratnod vill rädda Jonats (en av Yassans män); M.M. drömmer om att hitta Eden...

Det går illa direkt. Gruppen stöter på Zonråttor, splittras och förlorar varandra i Zonen.

Sanca, M.M. och Ratnod hittar varandra och upptäcker att de kan se Reningsfabriken som Yassin pratade om. Inga Zone-Ghouls i sikte, vilket är bra, för det finns bara tre RP i gruppen nu...
 
I Gullet Cove fortsatte äventyret. Några av rasisterna var gobliner som av nån anledning började smälta och bli till högar av grönt slem. De var tydligen slavar som getts som gåva av "osynlige mannen" - en magikerdvärg som vi sett strax innan vi gav oss på rasisterna.
Vi marscherade bort de besegrade skurkarna till stadsvakten så nu får vi se vad lagen kan göra. Dagen efter vandrade vi alla runt på egen hand och var på marknaden där en av oss lurades in i en gränd då han lockats med info om sin gamla saknade mästare. Där blev han såklart påhoppad av mörkklädda humanoider i kåpa. Det visade sig vara varråttor. Som tur vad lyckades han skrika högt nog för att vi andra skulle höra att han behövde hjälp. Med varråttorna omhändertagna så återgick de till att vara människor. En av dem hade en lapp på sig med våra signalementen och instruktion att möta någon i varuhus 8 senare.
Vi drog iväg en av dem till stadsvakten som var lite skeptisk till varråttsgrejen då det inte gick att bevisa att de var just varråttor. Vi fick godkänt av dem att undersöka varuhuset så länge vi inte stal något dock.
Vi kollade in varuhuset som låg nere i hamnen, nära där slagsmålsklubben höll till. Vi valde att vänta till skymningen för vår undersökning. Slagsmålen höll på när vi kom tillbaks och återigen ville hunden försöka sig på en fajt. Det gick lika illa som första gången. Efter att det var avklarat så tog vi oss in och hittade en magisk kittel med grönt slem. Vi hittade också en större grupp gobliner som vi gav lagom med stryk. Under striden så klev en ny goblin också upp ur kitteln. Efter striden hällde vi ur slemmet och tog med kitteln till den lokala magiaffären vi besökt tidigare.
 
Vi spelade Havets silver till Nordiska väsen idag på ett extrainsatt Nördhäng. Vi löste mysteriet men hade dött allihopa om inte SL hade skonat oss.
(y)

169. Havets silver (Nordiska väsen) Vi hann även med detta äventyr och även denna gång lyckades vi överleva, även om det var på håret. Så det blev fira med sill och nubbe på västkusten. ^^
Jag tror även att våran SL hade en snäll vakande hand över oss.
 
Mina spelares RPer, vandrande längs den underjordiska Handelsvägen, hittade spår efter strid som sopats undan och kamouflerats. Kattmannen Luk, som kan magi, hittade ett grottsvin vars bleka kropp han kunde ta över. Grottsvins-Luk fick upp ett spår som ledde till en undangömd skreva i den enorma grottans vägg.

En tunnel vidgades till en grotta fylld med gamla vapen och rustningar. En snabb undersökning visade att många hade slagits sönder av en stor morgonstjärna.

Nästa gång tunneln vidgades till en grotta hittade de en hög med benknotor och skelettdelar. Luk var nu så trött av sömnbrist att han kollapsade. Dags att slå läger. Damdam, gruppens orch, använde benrester för att konstruera ett enkelt larmsystem. Alex, vargmannen, och Dara, dvärgkvinnan, tog första vaktskiftet.

Efter ungefär fyra timmar gick larmet. Alex smög närmre och hörde mer än såg någon komma. Minst tre individer som gick i takt. Han tog sig tillbaka till Dara och konfererade om de skulle väcka sina kamrater eller låta dem sova. Samtidigt som de bestämde sig för att väcka kamraterna vandrade tre skelett i tunga rustningar in i grottan. Sedan tre till. Sedan en bjässe till skelett med en stor morgonstjärna (en Dödsriddare förstås).

Vi har kommit överens om ett enkelt system för hur lång tid det tar att ta på sig en rustning under strid: lika många SR som rustningens RV. Detta system användes nu desperat när skeletthorden vandrade rätt in i RPnas läger.

Det blev en tuff fajt. Ruth, piratdottern som välsignats av sin mammas religion, Lysande Vägen, kände ett djupt hat växa mot dessa odöda styggelser. Detta manifesterades i strålar av ljus från hennes händer som fick dödsriddaren att vråla i ursinne. Ruth såg en stor fladdermus flyga över striden, men hade inte tid att undersöka. Damdam bröt ett ben och Alex revbenen, men våra hjältar gick till slut segrande ur striden.

Dödsriddaren upplöstes och försvann efter att han slagit i grottgolvet. Av fladdermusen fanns inte ett spår.

RPna (Dod23, omgjort Djupets Fasor, 'gamla' Ereb Altor, engelska) följde skelettens fotspår genom grottor och gångar. I en trång gång hörde de plötsligt trampet av många stövlar i takt och plötsligt kom en armé av skelett vandrande runt kröken. Dags för initiativkort!

Skeletten var otaliga, men gången trång. Vargmannen Alex såg en möjlighet att utlösa ett ras och attackerade taket med sitt stridsgissel. Demonslag! RPna måste kasta sig i säkerhet medan skelettarmén lätt marscherade över det fallna blocket. Orchen Damdam, som upplevt gruvdrift både i Aidnebergen och Ridmark, försökte igen. Det funkade! Skelett krossades i rasmassorna medan våra hjältar klarade sig, hostande av stendamm.

De hittade en alternativ tunnel i samma riktning. Med vatten till midjorna vadade de fram till en stor grotta där vattnet forsade ut i ett artificiellt vattenfall, en del av någon sorts fontän. Därifrån såg de skelett pådrivna av dödsriddaren de besegrat tidigare! Återuppstånden! Och ett stenslott uthugget ur berget!

Möjligen Ereb Altors värsta inbrottstjuvar tog det inte våra hjältar länge att påkalla skelettens uppmärksamhet. Vips var jakten igång igen! Skeletten klättrade på varandra in i fontänens tunnel medan RPna la benen på ryggen. De försökte återigen få taket att rasa, men den här tunneln var stabilare. I stället gömde de sig bakom en skog av stalagmiter medan skelettarmén marscherade förbi.

De skyndade sig tillbaks till grottan med fontänen och stenslottet. Skeletten var borta men en vilsen ghoul, som såg ut att en gång ha varit en orch i Häxmästarens tjänst, attackerade dem. Och mitt under den fajten dök förstås dödsriddaren upp. Kattmannen Luk lyckades bryta slottsfönstrets metallspröjs och hela gruppen kastade sig in genom fönsteröppningen, in i stenslottet.

De landade i en övergiven salong med en trappa upp. De kunde se dödsriddarens skugga röra sig genom salongens fönster. De rusade uppför trappan samtidigt som de hörde dödsriddaren komma in i slottet genom en port.

På övervåningen barrikaderade de sig i ett bibliotek. "Vi måste vila!" tänkte de. "Vi har inga krafter kvar!" De hörde dödsriddarens tunga steg i trappan.

WHAM! Bokhyllorna de ställt mot dörren skakade så att damm och lösa papper flög...

Och där slutade veckans spelmöte. :)
 
Delta Green: Vi följer spåren från flera av de fall vi arbetat med för att finna ursprunget till en app som verkar fungera som en slags vpn mellan parallella universum. En app som spridit sig som ett virus mellan datorer och mobiler tillhörande först personer vi utrett och nu också våra egna. Vi åker från New York till Main och Pensylvania och Marryland, och rör oss från ett kollapsande mikro-universum till nästa. Merparten av agenterna stupar på vägen och till slut är det bara en ensam fysikprofessor (med 4 sanity-poäng och inte många fler hit points) som stapplar in i kammaren högst upp i det torn varifrån appens upphovsman försökt storma himlarna och hacka alltets rotmedvetande.
Och där slutade akt 1 av vår kampanj, efter några veckors semester ska vi göra rollpersoner för akt 2 som utspelas under 60-talet.
 
Idag började den 8:e spelningen av Silverprinsessans palats i min grupp. Originalversionen av äventyret drogs in av okänd anledning och en reviderad släpptes istället. Den reviderade var lätt att få tag på medan originalet var ganska dyrt. TSR släppte dock en pfd av originalet för en massa år sedan.

Denna gång är det en reviderad version av originalet som körs. Det kommer vara kortare då delar av ursprungliga kartan nu tagits bort på grund av kollapsade gångar och rum. En del av fienderna är bytta mot lite farligare fiender då rollpersonerna är 4:e graden och målet är att hitta en av 8 elementarkristaller. En av originalmonstren, decapus, finns nu i fler former och är mestadels lite snarkiga kaosvarelser som inte är så förtjusta i äventyrare.

Idag har de undersökt ungefär en tredjedel av palatset, träffat tre av dem, och bråkat med två av dem. De har hittat lite trevlig magi och en del värdefulla ädelstenar samt sett tecken på stridigheter som startade när mörkerkristallen började påverka folket här och tecken på stridigheter från när äventyrare undersökt palatset och stött på farliga monster.
 
Back
Top